Detta har hänt:

”Hej.” sade jag.

Justin vände på huvudet och mötte min blick.

”Hej. Trodde du var sur på mig.”

”Det är jag men Justin snälla gör mig en tjänst, av allt jag hjälpt dig med snälla.” bad jag.

”Beror på vad.”

”Att du låter henne tala, ett samtal, bara ett samtal, sedan gör du som du vill.” fortsatte jag.

”Nej.”

”Varför? Vad är det du är så rädd för?” frågade jag.

”För att... Hon är... Pixie, Savannahs dubbelgångare.”

”Ett samtal Justin, det kan vara nyckeln till att komma över Savannahs död.”

Justin mötte min blick med tårar i ögonen. Det var en sårbar syn.

”Okej...Ett samtal.” sade han.

__________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

Klocka ringde tidigt. Eller nej, det var inte väckarklockan det var telefonen som ringde. Jag böjde mig efter telefonen och svarade yrvaket.

”Hallå?”

”Hej, det är Justin Bieber, är det Pixie Charlotte?”

Jag vaknade genast till.

”Ja.”

”Ursäkta ifall jag väckte dig... Men jag pratade med Stacey och hon insisterade att jag skulle låta dig prata.” mumlade Justin.

Jag höjde ögonbrynen fast jag var medveten om att han inte såg det.

”Och vad tycker du om den saken om att träffa mig igen?” frågade jag.

Jag märkte att han inte varit beredd på den frågan.

”Jag vet inte. Men kan du möta mig vid Starbucks klockan ett?” frågade han.

”Visst.” svarade jag.

Sedan hoppade jag i duschen, drog på mig ett par jeans och en vit skjorta och plattade mitt långa bruna hår. Sedan en lätt sminkning sedan packade jag allting och checkade ut från hotellet. Sedan tog jag en taxi och sade New York University och så körde den mig dit. Jag tog min packning och gick fram till anmälningsbyrån och anmälde mig att jag anlänt. Först imorgon började skolan här. Jag fick mitt rums nummer som var 237 som låg på tredje våningen. Så jag tog min väska gick till hissen och tryckte på nummer 3. Så åkte hissen upp dit och jag steg av. Man märkte genast att det var tonåringar som bodde där för det flög bollar tvärs över gången, hög musik spelades och folk stod i olika hörn och samtalade. Men när jag kom genom gången med min väska dragandes efter och min handväska över axeln stannade allt upp och alla såg långt på mig. Alla kände igen mig. Men inte som Pixie Charlotte utan som tjejen som ser exakt likadann ut som Savannah Courtney,Justin Biebers döda flickvän hette. Snart kom jag fram till rum 237 och tryckte in nyckeln i låset, vred om och dörren gick upp. Där inne stod en tjej och bäddade sin säng. Jag drog in min väska efter mig och stängde sedan dörren efter mig. Tjejen vände sig om och jag mötte en tjej i långt vackert brunt hår, bruna ögon och ett stort leende på läpparna. Men det blev en aning svagare när hon fick syn på mig. Men hon tvekade inte utan gick rakt emot mig och lade fram handen och sade sitt namn.

”Diana TayTey.” sade hon och log.

”Trevligt att träffas, Pixie Charlotte.” svarade jag med ett leende.

Hon nickade men betracktade mig begrundande.

”Du ser...Bekant ut.” sade hon.

”Gör jag?”

”Ja... du ser lika ut som Savannah Courtney.” sade hon.

”Ja jag vet.” svarade jag.

”Trevligt att vi ska vara rumskompisar.” log Diana.

”Självklart.” svarade jag med ett leende.

Sedan plockade jag fram mina sängkläder och bäddade min säng och Diana avslutade sin bäddning av sin säng medan vi småpratade med varandra.

Snart var klockan halv ett och jag tog min handväska och lämnade rummet och internatet. Sedan en taxi till Starbucks.

Jag väntade där cirka tjugo minuter där efter ett innan han äntligen dök upp. Inte ursäktade han heller för att han var sen utan satte sig bara ned vid ett bord och beställde en kaffe.

”Justin... Varför kom du ens? Du vet lika väl som jag att detta inte är någon idé.” mumlade jag.

Han mötte min blick men han fällde ner den ganska snabbt igen. Han hade på sig ett par svarta jeans, vit t-shirt och en skärmmössa på huvudet.

”Men Stacey ville att...”

”Hon ska inte behöva bestämma över dig Justin. Det är vad du själv vill.” sade jag.

Justin rynkade ögonbrynen och funderade en stund så sa han.

”Ett samtal, sedan väljer jag hur jag gör.” sade han.

”Säkert?”

”Ja.”

”Okej...”

Det var tyst i några sekunder innan jag fortsatte.

”Mian föräldrar var väldigt unga när jag föddes, pappa 18 år och mamma var 17 men min mamma led av en sjukdom som betyder att om man förlorar en del blod så kan man börja lida av andra sjukdomar eller till och med dö. Så vid födseln när mamma födde mig så, ingen visste om att hon hade denna sjukdom förutom hon själv och hon visste vad riskerna var men hon ville inte berätta det för någon för då skulle de inte tillåtit henne att bli gravid. Så vid födseln förlorade hon så mycket blod att hon dog. Min pappas hjärta brast mitt itu. Men han valde att ta hand om mig iallafall. Vid femårs ålder så började min pappa droga. Han gjorde det för att han irriterades på mig och att jag var så lik mamma. Så han drogade, slog, sparkade mig så jag förstod det som om det var så man skulle göra eftersom jag växt upp till en pappa som drogade jämt. Det fortsatte på samma sätt och när jag nyss fyllt tretton år så var jag på en fest jag drogade mycket själv då. Jag skolkade och hade urdåliga betyg. Men iallfall så var jag på den där festen och jag var väldigt hög och full så jag föll isäng med en kille som var på festen så jag förlorade min oskuld där. Jag fortsatte mitt missbruk men märkte att på mornarna kräktes jag mycket och mådde illa. Så jag tog ett graviditetstest. Det visade positivt. Vilket betyder att jag var gravid. Så kom det svåraste beslut i mitt liv ta abort-få fortsätta med droger, eller behålla barnet och sluta med droger. Jag valde det andra. Men när min pappa fick reda på att jag var gravid och skulle behålla barnet så övergav han mig. Så jag hamnade flytta in hos min moster. Hon satte mig på avvänjning för drogerna och hjälpte mig genom graviditeten och så började jag satsa allt på skolan istället. Som 13 år och 11 månader födde jag en underbar dotter som jag döpte till Mandy...”

”Så du har en dotter?” frågade han. Under hela historien så här långt så hade han suttit som en hök och stirrat och lyssnat på mig. Vilket jag uppskattade otroligt mycket.

”Ja.” log jag.

Han nickade sakta. ”Vill du ta en promenad?” frågade han sedan.

”Visst.” svarade jag och så lämnade vi Starbucks och gick till parken.

”Sedan då?” frågade han.

”Jag lade ned all min tid på min dotter Mandy så hon skulle få en så bra uppväxt som möjligt. Jag studerade och fick jobbet som sångerska. Mina vänner fixade en sexton års fest åt mig så jag var där medan Mandy var hemma med min moster. Men på väg hem från festen blev jag överrumplad av en kille. Han tvingade mig att ha sex med honom och jag belv innåtdragen av det och vågade inte berätta för någon vad som hänt. När jag vågade berätta för moster om det var det försent att ta abort och jag tvingades föda ut barnet. Som 16 år och nio månader födde jag en underbar son. Som jag döpte till Louis...”

”Så du har en son också?” frågade han.

”Ja.” svarade jag.

”Wow. Du är så stark.” svarade han. Han verkade själv vara oberedd på att säga så för han verkade osäker över det.

”Tack.” log jag. ”Efter det, studerade jag mig vidare, fick skådespelar och modell jobb också så nu hade jag tre jobb plus skolan och två barn att ta hand om. Under allt detta fick jag en pojkvän som hette Ross Dylan. Först verkade han vara den perfekta pojkvännen. Men så snart fick jag se att det var allt annat än sant. Han var den första riktiga pojkvännen och jag var så rädd att visa mig naken för någon och han var den första jag litade på att visa mig naken för, vilket jag ångrar. Under en fest för en vecka sedan så var jag och han dit med några andra vänner. Då på festen var han otrogen mot mig. Dagen efter det kom han till hotellrummet vi skulle ha sovit i men som jag och en annan kille var i för att jag hjälpt han under hans fylla under festen. Han kom med en pistol till rummet men fick ett epilepsi attack. Han hamnade på sjukhuset men strax efter det kom han därifrån och kom till mitt hus hemma och rövade bort mig. Band fast mig naken i ben och armar på varsin sida av sängen. Han utnyttjade mig sexuellt och slog och knivhögg mig. Så om jag skulle ha haft samma sjukdom som mamma där så skulle jag ha dött. Tre dagar senare hittade de mig. Ross hamnade in i fängelse och jag på sjukhus. Tre dagar senare satt jag på ett flyg till New York. Jag skall gå i skola i New York University för där gick min mamma i skola så därför vill jag också gå där. Mina barn är inte med mig hit utan de bor hemma hos min moster. Men skall nog åka och hälsa på dem om några veckor och så kommer de och hälsar på mig någongång också.” avslutade jag.

”Wow.” sade Justin stumt medan vi gick runt omkring i parken. ”Jag trodde aldrig att en tjej som du skulle ha gått igenom så här mycket.” sade han.

”Ja... Det har inte varit lätt och det är väll det Stacey vill få dig att förstå att drogerna kan förvärra och förstöra allting. Hon vill ditt bästa.” sade jag.

Plötsligt hände det mest oväntade av allt Justin slängde armarna om mig och drog in mig i en stor kram. Han verkade själv chockad för han ryggade bakåt. ”Förlåt.” sade han snabbt.

”Nej, det är okej.” log jag.

”Vet du... Jag litar på dig med det du säger och gör jag vill att du blir min avvänjare. Jag vill göra det för mig själv, mina beliebers, dig och Savannah.” sa Justin innan han hann ångra sig.

Jag log.

”Okej, vi fick en dålig start. Men trevligt att träffas, jag är Pixie Charlotte, din privata avvänjare.” log jag.

Han log för första gången.

”Trevligt att träffas, jag är Justin Bieber.” log han.

 __________________________________________________________________________________________________

Så nu är det klart, Pixie ska hjälpa Justin. Låt mig veta vad ni tycker! Hur kommer det gå?

Kommentera.

#justinbieber #novell #selenagomez #justindrewbnoveller #ayearwithoutrain

Detta har hänt:

”Okej. Vilken dag är det?”

”Den stjätte.”

”Herregud i övermorgon reser jag till USA.”

”Tror du att det är så fiffigt att resa redan i övermorgon.”

”Ja, jag har massor av arbete att göra där och jag skall gå i NYU också.”

”Som du vill. Du är stark, du klarar det.” log Tiffany.

”Ja, och så slipper jag bort från Ross.”

”Ja.”

”Mammaaaa.” ropade Louis och kom springande med Mandy i hälarna.

”Hej, sötnosar.” sa jag. ”Gud, vad jag har saknat er.” sade jag och kramade om dem medan en ensam tår rann längs min kind.

____________________________________________________________________________________________________

Jag sprang. Jag kunde inte sluta springa han var efter mig. Jag fortsatte springa med benen blev bara mjukare och mjukare. Snart vek de sig under mig. Jag föll och föll och det slog någonting väldigt hårt mot mitt huvud och allt svartnade framför mig och snart var allting bara borta, svart.

Jag vaknade av att Tiffany ruskade om mig.

”Pixie, vakna.” sade hon.

Jag ryckte till och vackade bakåt. Jag andades hårt och började gråta.

Hon tryckte in mig i en stor kram.

”Det är okej.” mumlade hon.

När kramen avslutats så höll hon mig framför sig.

”Allt är bra nu.” tröstade hon.

Nästa dag slapp jag hem från sjukhuset och gick hem och packade för att ge mig av till USA. Jag packade några par jeans, t-shirts, munkjackor, skor och annat som var nödvändigt att plocka med sig.

Sedan gick jag ut och äta med mina barn och min moster på kvällen för att jag hamna lämna dem följande dag.

Nästa dag tog jag min resväska samt handväska med mig innan jag kramade om min moster samt mina barn innan jag lämnade huset med tårar längs kinderna, satte mig i en taxi och åkte iväg till flygplatsen. När jag kommit fram till flygplatsen checkade jag in och sedan gick de genom bagaget och sedan satte jag mig på en stol i väntan på att slippa ombord på flyget som skulle ta mig till New York. Femton minuter senare släppte de ombord passagerarna. De kollade mitt pass och sedan släppte de mig ombord. Jag letade upp min plats och satte mig ned och gjorde mig redo för en flygresa på 4 timmar och 20 minuter. Jag hade platsen längst in mot fönstret. Bredvid mig fick jag en pojke som kanske var tio år gammal och bredvid honom längst ut mot gången satt en kille i min egen ålder. På andra sidan gången satt deras föräldrar. Längst ut mot gången satt en tjej i min ålder och i mitten av dem satt deras mamma och längt in mot fönstret satt deras pappa.

”Charles, vad vill du ha?” frågade deras mamma när kioskvagnen och flygvärdinnan stod i gången efter att flyget kommit upp i luften.

”En cola tack.” svarade pojken om satt bredvid mig om tydligen hette Charles. Flygvärdinnan log och nickade innan hon räckte honom en flaska cola.

”Du då Sebastian?”frågade mamman av killen i min ålder.

”Inget tack.” svarade han.

”Du miss?” hörde jag en kvinnoröst fråga. ”Hallå?”

Jag vände mig om. ”Va?”

”Vill du ha något?” frågade hon besvärat.

”Nej tack.” svarade jag och log. Hon nickade och fortsatte att gå med vagnen skuffade framför sig.

Jag mötte Sebastians blick och han gav mig ett snabbt leende. Jag besvarade det och vände mig om.

”Du är väll Pixie Charlotte va?” frågade någon fråga. Jag vände mig om och mötte tjejen i min egen ålders blick.

”Ja.” svarade jag.

”Trevligt att träffas jag är Christianriella men alla kallar mig Christa.” log hon och lade fram handen.

”Detsamma.” svarade jag och log och skakade hennes hand. Sebastian och Charles som satt mellan oss såg besvärade ut.

”Det här är mina småbröder Sebastian och Charles.” sade hon sedan och pekade på dem.

”Jag är faktiskt bara ett år yngre än dig.” muttrade Sebastian.

”Ja, men du är min lillebror för det.” svarade hon.

”Trevligt att träffas.” sade jag och skakade hans hand. Han log till svar.

”Charles.” sade Charles och räckte fram handen.

”Trevligt att träffa dig Charles.” log jag och skakade hans hand. Han skakade den med ett leende på läpparna.

”Det här är mina äldre tvillingsystrar Gabriella och Mirabella.” sade Christa och pekade på tjejerna som satt framför mig och Charles.

”Hej.” log jag och skakade hand med dem och så hälsade de tillbaka. Gud vilken stor familj de är.

”Och slutligen lillebror Christoffer.” log Christa och pekade på babyn som låg i en babysitter i sätet framför Sebastian.

”Han är jätte söt.” log jag. Hon nickade sakta.

”Här är mina föräldrar, Anna och Tim.”

”Trevligt att träffas.” log jag.

”Detsamma.” sa båda två.

Jag och Christa disskuterade en hel del under hela flygresan och hon och Charles böt plats.

Fyra timmar och tjugo minuter senare landade flyget i en stad som jag alltid drömt om att bo i.

New York. Höga skyskrapor, mycket ljus och allt var så vackert. Det hade blivit kväll här och jag kommer inte att kunna komma in på internat förrän imorgon. Så jag skulle bo på hotell nu inatt och sedan imorgon bitti checka in på internatet. När planet landat, vi kommit ut från planet sagt hejdå till Christa och dem så tog jag en taxi till hotellet jag bokat in mig på. På vägen dit så lyste det på en stor TV skärm-Justin Biebers första konser

                                                  
                      på över 1 år! Madison

                                                  
                      Square Garden ikväll kl.

                                                  
                      21.00

Oj, nej, tänkte jag, det kommer inte att sluta väl men visst, jag måste iallafall åka dit oavsett vad och se hur han klarar sig. När jag kommit fram till hotellet checkade jag in fick en nyckel till mitt rum, letade upp det och låste upp, beundrade rummet några minuter, lämnade bagaget i rummet och lämnade hotellet, tog en taxi och åkte till Madison Square Garden. Sedan steg jag av köpte en biljett och sedan gick jag in. Sökte upp min plats och satte mig ned. Känslan av att alla glodde på mig som om jag var en utomjording gick inte att undvika. Men det var ju dessvärre inte så konstigt med tanke på att Justins döda ex hade sett exakt likadann ut som mig.

Snart började konseren. Den var bra och allt flöt på, bättre än jag förväntat mig faktiskt. Han såg trött och sliten ut med förövrigt såg det bra ut. Framtill tills en amerikansk kvinna dök upp vid min sida och frågade mig ifall jag ville bli One Less Lonley Girl. Drastiskt nog svarade jag ja. Jag följde upp efter den amerikanska kvinnan upp backstage och när han började sjunga på andra versen av låten så gick jag upp på scenen. Det var då som helvetet brakade loss. Justin fick syn på mig på avstånd, märkte ingenting tills han närmat mig. Då tvärstannade han, gnuggade ögon, tappade mikrofonen i golvet och det blev ett sådant livligt oljud. Alla i arenan höll för öronen.

”Vem är du?” frågade han medan han stod på sisådär tre meters avstånd ifrån mig.

”Jag är Pixie Charlotte. Din privata avvänjare.” svarade jag.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag stod där förbluffad över allting. Orden denna person hade uttalat skavade någotstans i trumhinnan.

”Du sa vadå?”

”Du hörde vad jag sa.” svarade hon.

Likheten mellan henne och Savannah var otrolig. Men jag kunde inte undgå att tycka att hon var snyggare än Savannah. Vet inte varför. Snart var jag tillbaks i verkligheten igen och jag rusade ned backstage och möta upp Stacey.

”Hur kunde du?!” röt jag när jag fick syn på henne.

”Justin...”

”Låt mig få tala till punkt! Hur kunde du?! Av alla avvänjare i världen så påstår du att hon här är den bästa?! Hon är modell, ingen avvänjare! Jag trodde du brydde dig om mig men det visar ju sig att det är tvärtom. Varför vill Gud mig så här mycket skit?!” skrek jag.

Stacey såg ner i golvet och alla andra i rummet tittade på gestalten bakom mig. Jag vände mig försiktigt om. Det var förståss Pixie.

”Jag visste att det var fel att komma hit. Förlåt, ska inte störa er längre.” sade hon tyst och trängde sig förbi mig och vidare ut genom en dörr. Det verkade som om hon visste precis hur hon skulle gå.

Jag såg henne försvinna sedan mötte jag Staceys blick igen.

”Du kommer att ångra att du inte lät henne prata.” sade hon allvarligt med en stadig blick på mig. Sedan vände hon sig om och gick därifrån.

Nästa dag:

Stacey Donald's perspektiv:

Jsg visste att Justin skulle åka på en basket match idag. Det hade han alltid gjort efter att något gått snett. Så jag åkte till arenan där matchen skulle spelas. Jag visste att Justin alltid satt på sin lyckosiffra 6 så jag åkte dit och sökte upp platsen och mycket riktigt där satt han.

”Hej.” sade jag.

Justin vände på huvudet och mötte min blick.

”Hej. Trodde du var sur på mig.”

”Det är jag men Justin snälla gör mig en tjänst, av allt jag hjälpt dig med snälla.” bad jag.

”Beror på vad.”

”Att du låter henne tala, ett samtal, bara ett samtal, sedan gör du som du vill.” fortsatte jag.

”Nej.”

”Varför? Vad är det du är så rädd för?” frågade jag.

”För att... Hon är... Pixie, Savannahs dubbelgångare.”

”Ett samtal Justin, det kan vara nyckeln till att komma över Savannahs död.”

Justin mötte min blick med tårar i ögonen. Det var en sårbar syn.

”Okej...Ett samtal.” sade han.

 __________________________________________________________________________________________________

Vissa bilder är gamla på Justin men tänkte inte att det hade någon skillnad Justin som Justin eller hur?

Så nu har de träffats vad tycker ni? Låt mig veta!

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller

Detta har hänt:

Inte ens när jag behövde på toaletten. Eller ja, han lät mig gå på toaletten, men inte ensam. Medan jag satt där och uträttade mina behov så stod han där och stirrade på mig helatiden och han klädde aldrig på sig och han klädde aldrig på mig eller lät mig aldrig klä på mig själv heller. Jag hade visat mig naken för Ross oberäknerliga gånger men det här var verkligen tortyr. Han knullade mig nästan hela dagarna och slog mig, knivhögg mig. Han misshandlade mig fysiskt, psykiskt och sexuellt.

När jag trodde det hade gått en vecka sedan jag försvunnit och om några sökte efter mig och hur det var med Mandy och Louis så kom han in i rummet igen, naken, och berättade att det hade gått två dagar sedan jag försvunnit och den tredje dagen hade just börjat. Jag fick ingen mat, bara slag, knivhuggningar, blod, smuts, och sex.

Var är alla? Ska ingen hitta mig snart? Snart skall jag ju sitta på ett flyg till USA. Under alla dessa trankar kände jag hur han gick in i mig igen...

_____________________________________________________________________________________________________

Tiffany's perspektiv:

Jag och Adison hade ringt polisen när hon inte dyt upp efter två timmar. Vi hade skickat iväg Ethan efter Mandy och Louis från dagis för Pixies moster var på jobb till nio och vi hade ringt till henne och berättade vad som hänt och hon hade sagt att vi skulle ringa polisen. Så sedan hade vi gjort det. Polisen hade anlänt femton minuter senare. De hade frågat ur oss med frågor och Adison kände skuld för Pixies försvinnande.

Nu hade det gått två dagar och vi var inne på dag tre. Polisen hade gjort en massa prover på golvet när de hittat fotspår i köket. Jag och Adison hade funderat mycket på om det kunde vara Ross som gjort detta så polisen hade tagit kontakt med honom och när de inte fått något svar åkte de till hans hem...

Pixie's perspektiv:

Ross var inne i mig för miljonte gången när det knackade på dörren på övervåningen. Ross suckade och mumlade någonting ohörbart innan han drog sig ur mig. Han reste på sig och drog åt sig jeansen som luggit på golvet hela tiden och t-shirten sedan såg han sig snabbt i spegeln innan han tog upp en hjärnstång och slog mig i huvudet med den och allting blev svart.

Tiffany's perspektiv:

Jag stod med Adison bakom polisen när vi knackade på till Ross hus. Då öppnade Ross dörren han hade smutsigt hår som stod ut åt alla håll och ett par söndriga bleka jeans och en t-shirt som satt på snedden.

”Polisen.” sade den första polismannen och visade upp sin polisbricka. Ross spärrade upp ögonen medan jag såg hur Adison blängde på honom.

”Är du Ross Dylan?” frågade den andra polisen.

”Ja.” svarade han medan han flackade med blicken.

”Vet du vem Pixie Charlotte är?” frågade den första polisen igen.

”Ja, hon är ju min då varande flickvän.” svarade Ross.

”Vi tror att du har någonting med mrs. Charlottes försvinnande att göra.” sade den andra polisen.

Då vände sig Ross om och sprang in i huset och polisen sprang efter honom med pistoler i händerna.

”Stanna!” uppmanade de honom. Då rev Ross tag i en pistol som låg på köksbänken.

”Stop eller så skjuter jag!” skrek han.

”Lägg ner pistolen!”

Han skakade med pistolen i händerna.

”Snälla, Ross, lägg ned pistolen.” bad jag.

Ross fick tårar i ögonen och satte sig ned på huk och lade ned pistolen framför sig på golvet. Polisen tog pistolen ifrån honom innan två av poliserna ledde ut Ross till en polisbil. Sedan for resten av poliserna runt i huset för att söka efter Pixie.

De gick ned i källaren och där i en sång låg hon. Naken, fast bunden i ben och armar på varsin sida av sängen.

”Pixie!!!” skrek Adison. Ambulandsmännen kom in med bår och lade en filt om henne band upp henne och lade henne försiktigt på båren och lade på en andningsmask på henne. Sedan bärde de upp henne på båren upp för trapporna och ut från husetn in i ambulansen och vidare till sjukhuset. Jag och Adison åkte med.

När vi kommit fram till sjukhuset så lastade de av henne och satte henne på kontroll för att kolla hennes skador. Det visade sig att hon hade en tillfällig hjärnskakning, förblödningar av alla knivhugg hon blivit utsatt för och slag. Även så hade hon mycket sperma i sig så de fixade så att hon inte kunde bli gravid för de tömde henne på sperma och gav henne medicin. Sedan hade hon två brutna revben och hade en svag medvetslöshet. Hon plåstrades om och sedan lades hon i en sjukhussäng på sjukhus. Hon var fortfarande medvetslös och Pixies moster kom med Pixies barn Mandy och Louis till sjukhuset.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag öppnade kylskåpet och tog ut en cola och satte mig vid tv:n. Jag zappade genom kanalerna.

Då kom Stacey in genom dörren.

”Hej, Justin.” sade hon och slängde sig ned på soffan.

”Tja.”

”Hur är det med dig?” frågade hon sedan.

”Okej.” svarade jag.

”Du ser trött ut, lång natt?”

”Tillräckligt.”

”Vad satte du i dig?” frågade hon.

”Något rusningsmedel och en del alkohol.” svarade jag.

”Justin. Hon kommer i övermorgon du bor de städa lite.”

”Borde jag?”

”Ja, det borde du.”

”Jaja, gör det sedan.”

”NU, JUSTIN!” skrek hon tok fjärrkontrollen ur handen på mig och stängde av tv:n.

”Men hon kommer ju först i övermorgon, hinner göra det imorgon.”

”NU!”

”Jaja.”

Pixie Charlotte's perspektiv:

Jag öppnade ögonen och tittade mig försiktigt runt i rummet med de vitmålaga väggarna och fick syn på Tiffany som satt på en stol i ett hörn och läste en modetidning.

”Tiffany..?” mumlade jag.

Tiffany tittade fram bakom tidningen och mötte min blick.

”Pixie!” utbrast hon och rusade fram till sjukhussängen.

”Hur hamnade jag här?” frågade jag hest.

”Vi åkte med polis och ambulans till Ross hus och i källaren så låg du naken i sängen fastbunden i armar och ben på varsin sida av sängen med silvertejp över din mun och du hade en hel del skador. Så som du hade förblött en hel del av alla knivhuggningar, två brutna revben av slag, du är blå-röd-gul slagen du hade en svag medvetlöshet och så hade du massor av sperma i dig. Ross är ju sjuk.”

”Sperma?”

”Ja, men allt ät borta, de fixade det.”

”Okej. Vilken dag är det?”

”Den stjätte.”

”Herregud i övermorgon reser jag till USA.”

”Tror du att det är så fiffigt att resa redan i övermorgon.”

”Ja, jag har massor av arbete att göra där och jag skall gå i NYU också.”

”Som du vill. Du är stark, du klarar det.” log Tiffany.

”Ja, och så slipper jag bort från Ross.”

”Ja.”

”Mammaaaa.” ropade Louis och kom springande med Mandy i hälarna.

”Hej, sötnosar.” sa jag. ”Gud, vad jag har saknat er.” sade jag och kramade om dem medan en ensam tår rann längs min kind.

__________________________________________________________________________________________________

Sådär, nu var de dåliga mellankapitlen över och i nästa kapitel händer det! Hihi:3

KOMMENTERA.

#novell #justinbieber #selenagomez #justindrewbnoveller #ayearwithoutrain

Detta har hänt:

 Jag andades djupa andetag. Sedan tog jag några hastiga steg framåt ned på knä intill Ross som låg där hjälplös och tuggade fragga medan det började rinna blod från en av hans näsborrar.

”Vi behöver ambulans!” skrek jag.

”Ge mig pistolen.” sa vakten och jag räckte honom pistolen.

Max gick fram till Laurent, Tiffany och Adison och berätatde vad som hänt.

”Den jäveln!” morrade Tiffany mellan tänderna.

Två minuter senare var ambulansmän samt polismän runt omring oss. Ambulansmännen tog fram en bår och lyfte upp Ross på den. När jag frågade vad som kan ha hänt med Ross så svarade de att det antagligen berodde på överdos av någonting och att det påvärkat honom och att han därför fick en epilepsi attack. Ambulansen åkte iväg och sedan ville polisen förhöra mig.

 _____________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

Jag sprang. Jag kunde inte sluta springa han var efter mig. Jag fortsatte springa med benen blev bara mjukare och mjukare. Snart vek de sig under mig. Jag föll och föll och det slog någonting väldigt hårt mot mitt huvud och allt svartnade framför mig och snart var allting bara borta, svart.

Jag vaknade av att Tiffany ruskade om mig.

”Pixie, vakna.” sade hon.

Jag ryckte till och vackade bakåt. Jag andades hårt och började gråta.

Hon tryckte in mig i en stor kram.

”Det är okej.” mumlade hon.

När kramen avslutats så höll hon mig framför sig.

”Allt är bra nu.” tröstade hon.

4 dagar tidigare:

Efter överfallet som Ross gjort på mig den där morgonen efter festen och fått den där epilepsi attacken så hade han åkt in på sjukhuset men hade skrivits ut redan samma eftermiddag så nu var han på fri fot igen. Han var arg och hämndlysten efter att det inte fungerat så bra tidigare.

Vi hade åkt hem tillbaks och Mandy och Louis var på dagis så jag var ensam hemma tills sex på kvällen. Då skulle jag hämta dem. Jag satt med en kopp hett té i handen och såg på tv när det plötsligt knackade på dörren.

Jag gick och öppnade och utanför stod Adison.

Hon steg in och satte sig ned i soffan och lutade sig bakåt. Jag gick in i köket för att sätta på en kopp té till, till Adison då någon smällde upp sina händer för min mun och drog mig bakåt. Jag viftade med händerna för att försöka få ett stadigt grepp om någonting så jag kunde dra mig undan men det gick inte. Personen drog en längre och längre baklänges. Jag kunde inte skrika personen höll hårt för min mun. Jag snubblade över någonting och snart trycktes jag in i någonting som jag tror var en bil.

Adison's perspektiv:

”Pixie?” ”Hallå?” ”Pixie var är du?” ”PIXIE!!” Var är hon? Jag letade runt i köket dit hon gått och sedan i resten av huset men hon var försvunnen. Jag rev fram telefonen ur fickan slog Pixies nummer men telefonen låg på köksbordet och ringde. Jag började andas hårt. Jag stängde av och ringde Tiffany som svarade efter andra signalen.

”Hej, Adison. Vad händer?” frågade hon glatt.

”Pixie är försvunnen! Jag dök upp i hennes hem och då var hon här och så gick hon till köket för att laga té och när jag inte hört något av henne på fem minuter gick jag dit för jag hörde några underliga ljud därifrån några minuter tidigare och när jag kom till köket så var hon försvunnen! Jag sökte runt i hela huset men jag hittade inte henne och jag ringde henne men hennes telefon ligger på köksbordet!” orden hastades ut ur munnen.

”Okej ta det lugnt. Har du kollat överallt också utanför?” frågade hon.

”Jooooo.”

”Jag kommer över. Är där om tio minuter. Fortsätt leta!” uppmanade hon mig och lade på.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Personen lade på en ögonbindel så jag inte kunde se någonting.

”Vem är du? Vad vill du mig?” viskade jag.

Då hörde jag personen dra av en tejp bit och lägga det över mina läppar så jag inte kunde tala. Sedan skuffade personen mig framåt så jag stötte emot en vägg. Jag försökte göra trevande försök till att skrika men tejpet gjorde det inte mycket bättre.

”Hej, Pixie, trevligt att träffas igen från vårt tidigare lilla möte idag morse, du kom undan då, det skall du inte göra denna gång.” viskade han. Det var Ross. Jag hörde det så tydligt. Jag svalde hårt och mumlade ljudligt genom tejpen.

Då tog han tag i mina armar och skuffade mig framför sig mot något som jag sedan stötte emot. Han buffade mig framåt och jag snubblade över det. Det var en säng. Han tryckte ned mig så jag låg på rygg på madrassen innan han band bast mina armar på varsin sida av sängen. Sedan särade han mina ben och knöt fast dem också på varsin sida av sängen. Jag svalde hårt och kände tårar välla upp. Sedan hörde jag hur han reste på sig, hörde hur han tog upp bältet rev av sig sina jeans, slängde dem ner på golvet. Sedan kände jag hur han började dra ned mina byxor. Det knöts sig i magen och jag försökte vrida på mig men det gick inte. Han höll mig i ett fast grepp och jag var fast bunden. Han drog av mig byxorna och slängde ned dem på golvet. Jag gnydde så högt jag kunde mn han brydde sig inte. Tårarna rann längs mina kinder. Han rev av sina kalsonger och sedan mina trosor. Så kände jag hur han tryckte upp två fingrar i min vagina.

”Minns du hur du brukade njuta av det här?” viskade Ross. Jag darrade. Det var sant, jag brukade njuta av det men inte nu, men han visste hur han skulle göra för att få mig att njuta av det. Snart drog han ut fingren igen innan jag kände hur han tryckte sig in i mig. Jag svalde. Han lät sin hand gå in under min skjorta och knäppa upp min bh och sedan kupade han sina händer över mina bröst, han tryckte på dem medan han började kyssa mig längs min hals. Han tryckte in den allt hårdare och hårdare. Jag kunde knappt undgå att tycka att det var skönt för han visste hur han skulle göra det för att få mig att tycka att det var skönt.

Han upprepade samma sak om och om igen. I någon timme höll han på. Tills jag hörde och kände hur han drog sig ur mig och hur han flåsande steg upp ur sängen. Jag hörde han ta upp någonting innan han smällde till mig hårt. Det gjorde så fruktansvärt ont. Han slog mig ett tiotal gånger innan jag hörde honom dra upp en kniv han drog den försiktigt längs mitt ben innan han stack in den på olika ställen på min kropp. Bindeln hade kommit lite löst till under hans våldtäckt och jag kunde skymta honom genom den att han fortfarande var naken. Så snart han tyckte att han sårat mig tillräckligt så gick han in i mig igen. Jag kände hur han exploderades inom mig. Jag ville inte att detta skulle hända, jag ville inte bli gravid igen. Han utnyttjade mig sexuellt massor av gånger, oberäknerliga. Jag hörde att det gurglade till i hans hals och hur han njöt att varje sekund av sexet. Jag som låg där hjälplös och bara ville därifrån men han lät mig inte. Inte ens när jag behövde på toaletten. Eller ja, han lät mig gå på toaletten, men inte ensam. Medan jag satt där och uträttade mina behov så stod han där och stirrade på mig helatiden och han klädde aldrig på sig och han klädde aldrig på mig eller lät mig aldrig klä på mig själv heller. Jag hade visat mig naken för Ross oberäknerliga gånger men det här var verkligen tortyr. Han knullade mig nästan hela dagarna och slog mig, knivhögg mig. Han misshandlade mig fysiskt, psykiskt och sexuellt.

När jag trodde det hade gått en vecka sedan jag försvunnit och om några sökte efter mig och hur det var med Mandy och Louis så kom han in i rummet igen, naken, och berättade att det hade gått två dagar sedan jag försvunnit och den tredje dagen hade just börjat. Jag fick ingen mat, bara slag, knivhuggningar, blod, smuts, och sex.

Var är alla? Ska ingen hitta mig snart? Snart skall jag ju sitta på ett flyg till USA. Under alla dessa trankar kände jag hur han gick in i mig igen...

__________________________________________________________________________________________________

Det var det, mycket snusk och jag är alltid lika rädd att publicera dessa kapitel men nästa så är bättre tro mig, sista mellan kapitlet innan det bättre så håll ut och hoppas det duger, vet inte om jag är så nöjd med det men aja, här har ni det! #novell #justinbieber #ayearwithoutrain #selenagomez #justindrewbnoveller

På lördag kommer kapitel 38 va ute på bloggen! Förlåt för den extremt långa väntan men det har varit fantasitorka ett tag men nu är det dags! På lördagen everyone!

Alla hört heartbreaker? Love it!

Detta har hänt:

”Så, här ser du.” sade jag och gick till vänster och öppnade en dörr. Där inne stod en enkelsäng, byrå och lite annat smått. ”Här inne kan du sova inatt, så sover jag här” och visade på dubbelsängen som stod där.

”Tack.” sade han och gick in där och lade dörren fast på glänt.

Jag bytte om till min pyamas och borstade sedan tänderna och kröp sedan upp i sängen.

”Tack, för allting.” hörde jag Max säga innan ahn stängde dörren till sin sida av rummet.

Strax efter det hade jag slumrat in.

Den natten drömde jag om Ross och hur otrevlig han varit mot mig. Just nu hatade jag honom, men ändå så älskade jag ju honom.

Men det som han sagt till mig var oförlåteligt. Det var det värsta han någonsin kunnat säga till mig.

_____________________________________________________________________________________________________

Nästa morgon vaknade jag tidigt. Jag steg upp, hoppade in i duschen och klädde på mig en enkel outfit, med jeans och t-shirt. Medans jag packade ned allt jag hade tagit med mig, dök Max upp från andra sidan av rummet.

”God morgon.” sade jag.

”Det är ingen god morgon för mig, har värsta baksmällan någonsin.” muttrade Max och slängde sig ned på sängen som jag sovit på. Han slog händerna för ansiktet och gav ifrån sig ett morrande ljud.

Då bankade det på dörren några få men kraftiga knackningar.

”Hej, Pixie, öppna dörren, jag vill tala med dig.” skrek Ross utifrån.

Max spärrade upp ögonen och stirrade på mig.

”Gå in i andra rummet så länge.” viskade jag till Max som reste sig upp och stängde dörren om sig till andra rummet.

Jag gick fram till dörren och öppnade den. Där utanför stod Ross i rufsigt blont hår och ett sorgset ansiktsuttryck i ansiktet.

Jag höll dörren så mycket öppen så mitt huvud var det enda som stack ut.

”Vad gör du här, Ross?” frågade jag tyst.

”Förlåt mig.” bad han med blanka valpliknande ögon. Jag hade fallit för en den där blicken hundratals gånger.

När jag inte sade någonting började han se förvirrad ut och började flacka med blicken.

”Får jag komma in?” Där borde jag ha svarat, nej, jag tror inte att det är en sådan bra idé, men, istället sa jag, ja, visst.

Jag höll upp dörren för honom och han steg in.

Han tog tag i mina axlar, drog mig intill sig och kysste mig hårt på munnen. Han smakade starkt av alkohol. Jag tryckte händerna mot hans bröst och tryckte bort honom från mig. Jag visste direkt vad han tänkte. Varje gång han gjort någonting fel och bett om ursäkt så ville han ha sex. Jag var så trött på det. Jag var trött på honom. Jag tryckte bort honom från mig.

Han gav mig en förvirrad blick men sedan hånlog han. Så tog han tag i mig med all kraft han hade och började kyssa mig upphetsatt.

”Sluta!” uppmanade jag honom.

Men han blev bara vildare och började dra i mina kläder för att få av dem. Jag kände någonting hårt peta mot min byxkant och jag försökte med all min kraft buffa bort honom.

”SLUTA, ROSS!!!” skrek jag.

Då smällde det i dörren bakom oss och jag kände någon som rev tag i Ross och buffade bort honom från mig.

Jag vände mig om och fick syn på Max som stod och blängde på Ross, som flackade med blicken mellan mig och Max.

”Din slyna! Har du luggit med denna idiot inatt?! Jag borde ha förstått det din hora!” röt han åt mig.

Jag svalde hårt. Max såg på mig men orden fastnade liksom i halsen, de vägrade bli ord. Så då tog Max till orda.

”Vi låg inte med varandra, men du var precis på väg att våldta henne!” röt Max tillbaka.

”Det skulle inte vara första gången!” röt Ross.

Det var på sätt och vis sant. Många av gångerna jag och Ross luggit med varandra hade jag inte varit på humör och han hade tvingat mig till det oavsett om jag gjort motstånd eller icke.

Max gav mig en blick när det knackade några få med kraftiga knackningar på dörren.

”Det är säkerhetsvakten. Öppna dörren!” varnade vakten utanför. Ross som stod närmast dörren, röt tillbaka.

”Nej!”

”Jag varnar. Öppna dörren!”

Då lade Ross ned handen i fickan och plockade upp en pistol.

Jag fick upp hjärtat i halsgropen.

”Jag slår in dörren!” skrek vakten.

”Gör du det och jag skjuter!” röt Ross tillbaka.

”Snälla, Ross gör det inte.” mumlade jag tyst medan en tår rann ned för min kind.

”Jag, jag, jag....” mumlade Ross medan hans hand som han höll pistolen i började skaka. Så tappade han pistolen i golvet samtidigt som han själv föll till golvet. När pisstolen träffade golvet avfyrade den ett skott som gick rakt upp i taket. Ross började hosta upp fragga. Säkerhetsvakten utanför som hört pistolskottet slog in dörren bakom dem stod Laurent med en telefon tryckt mot örat och bredvid honom stod Tiffany och Adison och höll om varandra och grät.

Jag andades djupa andetag. Sedan tog jag några hastiga steg framåt ned på knä intill Ross som låg där hjälplös och tuggade fragga medan det började rinna blod från en av hans näsborrar.

”Vi behöver ambulans!” skrek jag.

”Ge mig pistolen.” sa vakten och jag räckte honom pistolen.

Max gick fram till Laurent, Tiffany och Adison och berätatde vad som hänt.

”Den jäveln!” morrade Tiffany mellan tänderna.

Två minuter senare var ambulansmän samt polismän runt omring oss. Ambulansmännen tog fram en bår och lyfte upp Ross på den. När jag frågade vad som kan ha hänt med Ross så svarade de att det antagligen berodde på överdos av någonting och att det påvärkat honom och att han därför fick en epilepsi attack. Ambulansen åkte iväg och sedan ville polisen förhöra mig.

Justin Bieber's perspektiv:

Det var tisdag morgon. Jag skakade yrvaket på huvudet. Det återstod fem dagar tills min assistent eller avvänjare skulle komma för att hjälpa mig.

Då ringde telefonen. Scooters namn lyste i skärmen.

”God morgon Justin, väckte jag dig?” frågade Scooter.

”Nej. Hur är det?” frågade jag glatt.

Scooter verkade lite chockad över min reaktion.

”Det är bra, hu mår du själv?”

”Det är bra, hon som ska ta hand om mig kommer på söndag så det är bra.” log jag.

”Okej, Justin, jag ringde angående din karriär. Det är det, vill du fortsätta med din karriär eller vill du avsluta din karriär? Det har gått länge sen Savannahs död nu så det är dags att ta tag i detta nu eller så får vi avsluta din karriär i en intervju.” sade Scooter.

”Nej! Jag vill fortsätta med min karriär! Som sagt kommer min avänjare på söndag så då kan jag börja ta tag i min karriär med henne vid min sida.” svarade jag.

”Om du är säker på det så. Ska vi ta ett möte i eftermiddag?” frågade Scooter.

”Ja visst.” svarade jag och samtalet var avslutat.

Fem timmar senare möttes jag och Scooter på Scooters kontor.

Vi skakade hand och sedan satte jag mig ned i fåtöljen.

Vi samtalade en halv timme. Sedan slog Scooter fast att det skulle bli konser den söndagen som min avänjare skulle dyka upp. Nya chanser att fortsätta min karriär.

__________________________________________________________________________________________________

Kort, men det är ett mellan kapitel tills det börjar hända saker. Det kommer nästa kapitel ännu va men sedan!

Kommentera.

#ayearwithoutrain #novell #justindrewbnoveller #justinbieber #selenagomez

Detta har hänt:

”Ursäkta bruden, han här är min.” sade jag.

Hon tittade en aning argt på mig men gick sedan därifrån.

”Hej, snygging.” mumlade Ross och kom närmare mig och började grovhångla.

Det slutade med att vi hamnade upp i ett av sovrummen. Klädde av varandra och så gick han in i mig. Femton minuter senare avslutades sexet.

Ross var snabbare på klädd och fixad igen och lämnade rummet tidigare än jag.

Så när jag var klar och skulle söka upp honom var han försvunnen...

_____________________________________________________________________________________________________

Jag tittade förvirrat runt omkring i rummen och försökte få en skymt av Ross men ingenting. Då såg jag Tiffany som stod borta vid ett barbord med ett högt glas fyllt med någon alkohol drink. Tillsammans med två andra tjejer. Jag rusade dit.

”Tiffany, har du sett Ross?” frågade jag.

Hon såg på mig några sekunder och besvarade frågan.

”Nej, inte vad jag vet. Är han försvunnen?” frågade Tiffany fundersamt.

”Ja.” svarade jag.

”Kom igen!” uppmanade hon och lämnade glaset på barbordet och så rusade vi vidare.

Då hörde vi hur någonting skramlade till och strax efter följde ett enormt brak. Jag och Tiffany såg på varandra och rusade dit. Där låg Adison med en gin burk i handen under bordet samt så hade hon fällt ner en av de stora bålskålarna som hade gått i tusentalsbitar. Folk hade samlats runt omkring för att se på. Då såg vi Adison sätta ned handen på en av glasbitarna och det skar upp hennes hand men hon tycktes inte ha märkt någonting. Hon bara föste i sig mer av ginen som hon fortfarande höll i handen. Blodet började sippra ner på golvet från hennes hand och jag och Tiffany tog ett par raska steg mot henne för att hjälpa upp henne därifrån. Vi lyfte upp henne och höll henne mitt i mellan oss och stödde henne till närmaste stol där en kille satt som hade slocknat.

”Hej, du!”sade jag och ruskade om honom.

Han såg trött och förvånad ut och han log ett snabbt leende innan han böjde sig framåt och spydde rakt ut över mina skor.

Jag tog ett djupt andetag och försökte att inte tänka så mycket mer på det medan Tiffany fick stöda Adison samtidigt som jag hjälpte den blonda killen med de kristallblå ögonen upp på benen och vidare in på närmaste toalett. Tiffany hjälpte ned Adison i stolen och satte sig sedna ned på huk framför henne.

Jag hjälpte killen ned på golvet och luta emot väggen intill toalettstolen ifall han möjligtvis skulle behöva spy en gång till.

”Vad heter du?” frågade jag sedan.

”Vem?” frågade han.

”Du?”

”Jag?”

”Jaa?”

”Jag heter...” så böjde han sig över toalettstolen och spydde.

Jag stod bakom honom och stödde honom.

”Max.” avslutade han och torkade sig för munnen med övre handflatan.

”Max. Usch, nej, här, ta papper.” sade jag och räckte honom papper och ett glas med vatten. ”Kommer du möjligtvis från Nya Zeeland?” frågade jag.

Han nickade och sörplade i sig vattnet. Jag gav honom ett svagt leende till svars.

”Hurså?”

”Nej, det var inget.” svarade jag och kom plötsligt på min försvunna pojkvän som jag fortsättningsvis inte hittat ännu. ”Du, jag kommer strax, jag måste bara gå och kolla till min vän.” sade jag ursäktande. Han nickade förstående och jag lämnade toaletten.

Jag gick ut till Tiffany som satt intill Adison som somnat.

”Jag måste hitta Ross.” sade jag.

”Självklart, gå.” sade Tiffany menande. ”Hej, du, Pixie.” började hon. ”Förlåt för det jag sa tidigare idag.” avslutade hon.

”Det är okej.” log jag och sprang genom alla korridorer och rum som fanns i det jättelika huset. Jag sökta genom alla våningar och kom slutligen ut på en stor balkong. Jag gick fram till räcket och kikade neråt. Där. Där nere. Kände jag igen något väldigt bekant. Ross. Med... Den där blonda tjejen från tidigare i poolen, nakna och de... Usch nej. Jag rusade in genom glasdörrarna ner för de fyra långa trapporna som kändes som en evighet innan jag rusade ut genom den öppna glasdörren ner till poolen. Jag höll en handduk i handen och gick mot poolen. Då kom båda upp, en efter en. Nakna. Först kom blondinen. Sen kom Ross. Jag stod vid sidan om och räckte ut handduken åt honom. Blondinen hade redan gått sin väg. Ross märkte inte att det var jag när han tog tag i handduken och torkade ansiktet och klev upp naken ur vattnet. Vanligtvis brukade jag älska att se Ross naken, nu var det snarare motbjudande.

”Tack.” mumlade han. Han torkade ansiktet och mötte sedan min blick.

”Shit. Pixie.”

Jag hade tåriga ögon av både ilska och besvikelse.

”Hur kunde du?!” skrek jag honom rakt upp i ansiktet och smällde till honom riktigt hårt på kinden. Han lade handen på kinden och gav mig en ilsken blick.

”Ge mig, inte ens den där ilskna blicken! Du förkänar inte att bära den, det var inte precis jag som var otrogen och hade sex med den där blondinen i poolen för ett par minuter sedan. Nej, det var du! Fattar inte att jag verkligen litade på dig.” spottade jag ur mig och sprang sedan med tårarna rinnande längs kinderna in tillbaks i huset. Ross var tätt efter mig med endast handduk svept runt midjan.

”Pixie, snälla stanna, jag vill förklara.” bad han.

”Förklara vad?! Att du är en motbjudande jubelåsna som tar första bästa tjej att ligga med?!” skrek jag.

”Ska du säga, som hade ditt första ligg som tretton åring och är endast arton och är redan tvåbarnsmamma! Jävla hora!” skrek han tillbaka.

Jag svalde. Det där sade han inte. Det där sade han inte. Det där sade han inte... tänkte jag. Eller ja, hoppades jag. Men det verkade i hans blick som han ångrat det sekunderna efter.

Folk stirrade på oss runt omkring med stora ögon.

”Det där sade du inte...” mumlade jag.

Ross fick tårfyllda ögon.

”Det där sade du inte...” upprepade jag.

”Pixie...” mumlade han.

”Nej...” svarade jag och höjde handen för att visa att det var slut på konversationen.

Så vände jag honom ryggen och gick min väg. Till Tiffany som fortfarande satt intill Adison. Tiffany såg genast att någonting var fel. Hon hade tydligen inte hört det lilla spektaklet.

”Pixie, vad har hänt?” frågade hon oroligt.

”Ross, han låg med en annan...” var det enda jag hulkade fram.

Tiffany svalde och drog in mig i en kram.

”Och så kallade han mig hora...” svalde jag.

Då mötte Tiffany min blick.

”Stanna här med Adison!” uppmanade hon, med ens verkade hon ursinnig.

Tiffany stegade iväg och så hörde jag hur Tiffany röt till.

”VAD I HELVETE SADE DU ÅT HENNE EGENTLIGEN?! DU SKULLE BARA VÅGA KALLA HENNE DET IGEN, DIN LILLA RÅTTA! OM DET ÄR NÅGON SOM ÄR EN HORA SÅ ÄR DET DU! HON LIGGER INTE IALLAFALL MED FÖRSTA BÄSTA HON HITTAR! DU VAR DEN FÖRSTA SOM HON LUGGIT MED SEN VÅLDTÄCKTEN, HUR VÅGAR DU?! HON LITADE PÅ DIG!!!!” skrek Tiffany och så hörde man hur hon smällde till honom, hårt.

Sen kom hon stegandes emot mig.

”Kom. Få ut Adison, jag hämtar Laurent!” sade Tiffany till mig. Jag nickade kort. Jag fick upp Adison på benen och hjälpte ut henne genom dörren och satte ned henne på en bänk.

Snart kom Tiffany gåendes med Laurent vid hennes sida. Laurent såg nykter ut.

”Har du druckit något?” frågade jag.

”Nej.” sade han.

”Vänta.” sade jag.

”Vad?”frågade Tiffany.

”Max, är fortfarande där inne.” sade jag.

”Vem?”

”Han som jag hjälpte tidigare.” sade jag.

”Är det verkligen nödvändigt?” frågade Laurent.

Jag blängde på honom.

”Jaja visst, spring efter honom då.” sade Tiffany.

Jag log snabbt och sprang in efter honom till samma toalett där jag lämnat honom.

”Hej.” sade jag.

”Har det hänt något?” frågade han misstänksamt. Han såg tydligen att sminket runnit.

”Inget speciellt. Kom så ska jag hjälpa dig hem.” sade jag.

”Men jag har ingenstanns att bo. Joselyn som jag kom hit med skulle stanna och sova över här och så var det tänkt för min del också men nu vill jag helst härifrån.” sade han.

”Kom då, så hjälper jag dig.” log jag.

Han log ett charmigt leende samt trött. Jag hjälpte honom upp på benen och ut genom dörren och vidare ut ur huset. Tur jag mötte inte på Ross iallafall. Han låg väll och knullade den där blondinen igen. Vi skulle sova på hotell och imorgon skulle vi ta tåget tillbaks hem. Jag och Ross skulle ha delat rum men nu när läget var så här så skulle han inte få sova i samma hotellrum som jag. Det var ett som säkert. Tur så hade jag nyckeln dit.

Jag hjälpte honom ut till taxin som Laurent fixat. Adison och Tiffany satt redan inne i den. Vi åkte till hotellet vi skulle sova på. Adison skulle sova i samma rum som sin bror Laurent och Tiffany. Rummet var två delat så därför gick det bra.

”Jag har ingenstans att sooova.” gnällde Max typ hela vägen till hotellet.

”Ta det lugnt.” svarade jag.

När taxin stannade utanför hotellet, betalade jag och sedan hjälpte jag ut Max ur taxin medan Tiffany och Laurent hjälpte ut Adison som somnat i taxin. Vi tog oss in på hotellet och fram till hissen, tryckte på nummer 7. På den våningen låg våra rum.

”Var skall jag sova?” frågade Max.

”Du får se.” svarade jag.

När hissdörrarna öppnades igen gick vi genom korridorerna och snart hade vi hittat vårt nummer. Jag tog fram nyckeln och sade god natt till Adison, Laurent och Tiffany som gick in i deras rum.

När jag och Max kommit in innanför dörren stängde jag den efter oss.

”Så, här ser du.” sade jag och gick till vänster och öppnade en dörr. Där inne stod en enkelsäng, byrå och lite annat smått. ”Här inne kan du sova inatt, så sover jag här” och visade på dubbelsängen som stod där.

”Tack.” sade han och gick in där och lade dörren fast på glänt.

Jag bytte om till min pyamas och borstade sedan tänderna och kröp sedan upp i sängen.

”Tack, för allting.” hörde jag Max säga innan ahn stängde dörren till sin sida av rummet.

Strax efter det hade jag slumrat in.

Den natten drömde jag om Ross och hur otrevlig han varit mot mig. Just nu hatade jag honom, men ändå så älskade jag ju honom.

Men det som han sagt till mig var oförlåteligt. Det var det värsta han någonsin kunnat säga till mig.

____________________________________________________________________________________________________

Kommentera.

Detta har hänt:

”Men vi ses om en vecka.” sade jag.

”Jo, ses.” sade hon och samtalet var avslutat.

Då dök Ross upp i dörröppningen.

”Tja.” sade han och lutade sig framåt och kysste mig.

”Hej.” log jag efter kyssen.

”Kom, du får hjälpa mig att välja vad jag skall ha på mig ikväll. Något riktigt sexigt.” log jag och blinkade till Ross.

Ross log och följde efter mig in i sovrummet för att kolla på kläder.

Det skulle bli en intressant kväll.

_____________________________________________________________________________________________________

Stacey Donald's perspektiv:

Jag gick in till Justin igen och satte mig på pallen intill hans säng igen. Han hade slumrat in men skakade yrt på huvudet när stolsbenet skrapade till i golvet.

”Vart var du?” frågade Justin och betracktade mig.

”Jag ringde ett samtal.” svarade jag enkelt.

”Så, när kommer hon som ska ta hand om mig?” frågade Justin sedan.

”Om en vecka. Du får stå ut med mig tills dess.” log jag med ett svagt leende.

Han skrattade hest.

”Jaa, det kommer bli en utmaning.” log han.

Jag buffade lätt till honom i sidan och skrattade.

”Men lova mig, att du kommer ta hjälpen du får av din handledare och avvänjare på högsta allvar och blir ren?” frågade jag tyst.

Han nickade.

”Ja, jag lovar. För dig.” sa han.

Då skakade jag på huvudet.

”Du ska inte göra det för mig, du skall göra det för din egen skull och tänk på att Savannah skulle aldrig velat att du skulle må så här illa efter hennes död. Du måste vara stark! Så att Savannah kan vara stolt över dig från ovan.” svarade jag.

Justin såg ut att tänka en stund över saken men sedan sa han.

”Visst.” han log ett av sina charmiga leenden och så kramade han om min hand. ”Jag hoppas att hon är så bra som du säger.” sade han sedan.

”Hon är bäst.” sade jag övertygande fastän jag visste att Justin kommer att hata mig när han ser hur hon ser ut. Savannahs dubbelgångare, jo morjens.

Justin nickade kort.

Pixie Charlotte's perspektiv:

”Gillar du den här då?” frågade jag.

”Den är perfekt.” sade han.

”De har du sagt om de fem senaste jag prövat.” svarade jag.

”Därför att varje har varit bra.” log Ross tillbaka.

Jag skrattade. ”Men jag tar den här.” sade jag sedan.

”Den blir perfekt.” svarade Ross.

Det blev en kjol med en bh-liknande övredel.

”Jag skall snabbt åka hem för att klä om mig. Kommer efter dig sedan, se till att vara klar då.” log Ross i dörröppningen innan han gav mig en snabb kyss och lämnade huset.

Jag var klädd i en enkel klädsel med mina festkläder i min väska, inklusive alkohol.

En timme senare ringde det på dörren och utanför stod Ross. Det blev en hastig kyss och sedan gick vi tillsammans ut i bilen. Där satt redan Laurent och Adison.

”Tja.” hälsade Laurent och gav en hastig kram.

”Hej.” mumlade jag till svar.

”Hej.” sade Adison och kramade om mig.

”Hej.” svarade jag.

Jag satte mig fram i passagerarsätet bredvid Ross som körde bilen och i baksätet satt Laurent och Adison. Nu skulle vi bara hämta Tiffany till och sedan skulle vi till tågstationen.

Tio minuter senare stannade vi utanför Tiffanys hus. Ross tutade två gånger och Tiffany hörde honom och klev ut ur huset. Hin kom fram till bilen lastade i alkohol i bakluckan och klev sedan in i baksätet tillsammans med Laurent och Adison. Laurent satt i mitten. Laurent lutade sig framåt och kysste Tiffany passionerat.

”Äh, ni kan väll iallafall vänta till festen va?” retades Ross.

”Äh, håll käften. Själv skall du säkert knulla Pixie några gånger i natt va?” retades Laurent tillbaks.

Jag kände hur jag blev röd i ansiktet. Men försökte dölja det.

”Ja, men hon är ändå ett bra knull.” retades Ross och böjde sig framåt och kysste mig och våra tungor möttes.

”Oh, god.” sade Laurent äcklat.

Ross skrattade efter att han avslutat kyssen. Det var nämligen så att Tiffany och Ross en gång för ungefär två år sedan haft ett förhållande som nog bara räckt i några veckor men iallafall och Ross ville alltid påminna Tiffany om det för Tiffany hade förlorat oskulden till Ross så de hade haft ett riktigt klumpigt sex. Så därför retades Ross gång på gång om den saken.

Hon som tagit Ross oskuld hade han aldrig berättat. Inte för att hon aldrig frågat heller.

”Nå, det är en bit kvar till tågstationen, kan vi inte berätta sanningar för varandra?” frågade Tiffany glatt efter en stund av tystnad.

”Ja, varför inte?” sade Adison sedan.

”Jag börjar.” sade Ross kort. ”Adison.” började han, alltså hade han valt Adison att säga en sanning, han måste bara ställa frågan först. ”Är du fortfarande oskuld?”

Adison vred på sig och tittade sedan på mig, det var bara jag som visste om den saken. Jag skakade svagt på huvudet åt henne och Adison sade. ”Jo.” Adison var egentligen inte oskuld, men hon ville ha sin oskuld tillbaks, men hon kunde inte göra någonting åt det längre. Hon hade blivit utpressad till att ha sex. Alltså på sätt och vis våldtagen. Men det var bara jag som visste om det. Adison var ett år yngre än oss, betyder alltså att hon var sjutton, medan vi var arton.

”Tiffany.” började Adison. ”Var har det underligaste stället varit där du har haft sex?” frågade Adison.

Tiffany funderade en stund och så sa hon, ” Öh, under grannens uteplats...” mumlade Tiffany.

”Va?” sade alla och skrattade.

”Yep, var full och jaa... Pixie.” sade hon för att byta ämne. ”Hur var ditt första ligg?” frågade hon.

Det var verkligen lågt av henne att fråga det, jag var tretton när den fasansfulla katastrofen inträffade. Hon visste hur det kändes. Hur kunde hon ens förmå att fråga en sådan fråga?

”Okej, vi båda två var unga, tretton, oskuld, fulla, så det var väll så bra det kunde bli för två stycken fulla trettonåringar som båda var oskuld, antar jag.” avslutade jag och såg på Tiffany. Tiffany sjönk ihop en bit och sedan sa ingen något på resten av vägen till tågstation.

Vi fixade tågbiljetter åt oss och sedan satte vi oss på tåget mot staden där festen skulle hållas. På tåget gick jag in på toaletten och bytte om till min klädsel jag skulle ha på mig. En kort kjol och en bh liknande övredel. Jag sminkade mig och fixade håret. När jag kom ut därifrån betracktade alla mig med stora ögon.

”Wow. Gud du är snygg Pixie!” utbrast Adison när hon såg mig.

”Tack så du med!” log jag åt henne som hade en kort silver glittrig klänning på sig.

Snart var tåget framme och vi tog en taxi till festen. När vi anlände var det knappt något folk överhuvudtaget på festen. Men så småningom började det droppa in folk hur mycket som helst.

Jag skulle just ta ett glas bål när jag såg Ross stod med sitt ölglas borta vid ett bord vinglande och flirtade med en tjej med långt blont hår och oerhört snygg kropp.

Jag var snabbt framme och gick emellan.

”Ursäkta bruden, han här är min.” sade jag.

Hon tittade en aning argt på mig men gick sedan därifrån.

”Hej, snygging.” mumlade Ross och kom närmare mig och började grovhångla.

Det slutade med att vi hamnade upp i ett av sovrummen. Klädde av varandra och så gick han in i mig. Femton minuter senare avslutades sexet.

Ross var snabbare på klädd och fixad igen och lämnade rummet tidigare än jag.

Så när jag var klar och skulle söka upp honom var han försvunnen...

___________________________________________________________________________________________________

K O M M E N T E R A ! ! !

#justindrewbnoveller #justinbieber #selenagomez #ayearwithoutrain #novell