Detta har hänt:

”Okej. Vilken dag är det?”

”Den stjätte.”

”Herregud i övermorgon reser jag till USA.”

”Tror du att det är så fiffigt att resa redan i övermorgon.”

”Ja, jag har massor av arbete att göra där och jag skall gå i NYU också.”

”Som du vill. Du är stark, du klarar det.” log Tiffany.

”Ja, och så slipper jag bort från Ross.”

”Ja.”

”Mammaaaa.” ropade Louis och kom springande med Mandy i hälarna.

”Hej, sötnosar.” sa jag. ”Gud, vad jag har saknat er.” sade jag och kramade om dem medan en ensam tår rann längs min kind.

____________________________________________________________________________________________________

Jag sprang. Jag kunde inte sluta springa han var efter mig. Jag fortsatte springa med benen blev bara mjukare och mjukare. Snart vek de sig under mig. Jag föll och föll och det slog någonting väldigt hårt mot mitt huvud och allt svartnade framför mig och snart var allting bara borta, svart.

Jag vaknade av att Tiffany ruskade om mig.

”Pixie, vakna.” sade hon.

Jag ryckte till och vackade bakåt. Jag andades hårt och började gråta.

Hon tryckte in mig i en stor kram.

”Det är okej.” mumlade hon.

När kramen avslutats så höll hon mig framför sig.

”Allt är bra nu.” tröstade hon.

Nästa dag slapp jag hem från sjukhuset och gick hem och packade för att ge mig av till USA. Jag packade några par jeans, t-shirts, munkjackor, skor och annat som var nödvändigt att plocka med sig.

Sedan gick jag ut och äta med mina barn och min moster på kvällen för att jag hamna lämna dem följande dag.

Nästa dag tog jag min resväska samt handväska med mig innan jag kramade om min moster samt mina barn innan jag lämnade huset med tårar längs kinderna, satte mig i en taxi och åkte iväg till flygplatsen. När jag kommit fram till flygplatsen checkade jag in och sedan gick de genom bagaget och sedan satte jag mig på en stol i väntan på att slippa ombord på flyget som skulle ta mig till New York. Femton minuter senare släppte de ombord passagerarna. De kollade mitt pass och sedan släppte de mig ombord. Jag letade upp min plats och satte mig ned och gjorde mig redo för en flygresa på 4 timmar och 20 minuter. Jag hade platsen längst in mot fönstret. Bredvid mig fick jag en pojke som kanske var tio år gammal och bredvid honom längst ut mot gången satt en kille i min egen ålder. På andra sidan gången satt deras föräldrar. Längst ut mot gången satt en tjej i min ålder och i mitten av dem satt deras mamma och längt in mot fönstret satt deras pappa.

”Charles, vad vill du ha?” frågade deras mamma när kioskvagnen och flygvärdinnan stod i gången efter att flyget kommit upp i luften.

”En cola tack.” svarade pojken om satt bredvid mig om tydligen hette Charles. Flygvärdinnan log och nickade innan hon räckte honom en flaska cola.

”Du då Sebastian?”frågade mamman av killen i min ålder.

”Inget tack.” svarade han.

”Du miss?” hörde jag en kvinnoröst fråga. ”Hallå?”

Jag vände mig om. ”Va?”

”Vill du ha något?” frågade hon besvärat.

”Nej tack.” svarade jag och log. Hon nickade och fortsatte att gå med vagnen skuffade framför sig.

Jag mötte Sebastians blick och han gav mig ett snabbt leende. Jag besvarade det och vände mig om.

”Du är väll Pixie Charlotte va?” frågade någon fråga. Jag vände mig om och mötte tjejen i min egen ålders blick.

”Ja.” svarade jag.

”Trevligt att träffas jag är Christianriella men alla kallar mig Christa.” log hon och lade fram handen.

”Detsamma.” svarade jag och log och skakade hennes hand. Sebastian och Charles som satt mellan oss såg besvärade ut.

”Det här är mina småbröder Sebastian och Charles.” sade hon sedan och pekade på dem.

”Jag är faktiskt bara ett år yngre än dig.” muttrade Sebastian.

”Ja, men du är min lillebror för det.” svarade hon.

”Trevligt att träffas.” sade jag och skakade hans hand. Han log till svar.

”Charles.” sade Charles och räckte fram handen.

”Trevligt att träffa dig Charles.” log jag och skakade hans hand. Han skakade den med ett leende på läpparna.

”Det här är mina äldre tvillingsystrar Gabriella och Mirabella.” sade Christa och pekade på tjejerna som satt framför mig och Charles.

”Hej.” log jag och skakade hand med dem och så hälsade de tillbaka. Gud vilken stor familj de är.

”Och slutligen lillebror Christoffer.” log Christa och pekade på babyn som låg i en babysitter i sätet framför Sebastian.

”Han är jätte söt.” log jag. Hon nickade sakta.

”Här är mina föräldrar, Anna och Tim.”

”Trevligt att träffas.” log jag.

”Detsamma.” sa båda två.

Jag och Christa disskuterade en hel del under hela flygresan och hon och Charles böt plats.

Fyra timmar och tjugo minuter senare landade flyget i en stad som jag alltid drömt om att bo i.

New York. Höga skyskrapor, mycket ljus och allt var så vackert. Det hade blivit kväll här och jag kommer inte att kunna komma in på internat förrän imorgon. Så jag skulle bo på hotell nu inatt och sedan imorgon bitti checka in på internatet. När planet landat, vi kommit ut från planet sagt hejdå till Christa och dem så tog jag en taxi till hotellet jag bokat in mig på. På vägen dit så lyste det på en stor TV skärm-Justin Biebers första konser

                                                  
                      på över 1 år! Madison

                                                  
                      Square Garden ikväll kl.

                                                  
                      21.00

Oj, nej, tänkte jag, det kommer inte att sluta väl men visst, jag måste iallafall åka dit oavsett vad och se hur han klarar sig. När jag kommit fram till hotellet checkade jag in fick en nyckel till mitt rum, letade upp det och låste upp, beundrade rummet några minuter, lämnade bagaget i rummet och lämnade hotellet, tog en taxi och åkte till Madison Square Garden. Sedan steg jag av köpte en biljett och sedan gick jag in. Sökte upp min plats och satte mig ned. Känslan av att alla glodde på mig som om jag var en utomjording gick inte att undvika. Men det var ju dessvärre inte så konstigt med tanke på att Justins döda ex hade sett exakt likadann ut som mig.

Snart började konseren. Den var bra och allt flöt på, bättre än jag förväntat mig faktiskt. Han såg trött och sliten ut med förövrigt såg det bra ut. Framtill tills en amerikansk kvinna dök upp vid min sida och frågade mig ifall jag ville bli One Less Lonley Girl. Drastiskt nog svarade jag ja. Jag följde upp efter den amerikanska kvinnan upp backstage och när han började sjunga på andra versen av låten så gick jag upp på scenen. Det var då som helvetet brakade loss. Justin fick syn på mig på avstånd, märkte ingenting tills han närmat mig. Då tvärstannade han, gnuggade ögon, tappade mikrofonen i golvet och det blev ett sådant livligt oljud. Alla i arenan höll för öronen.

”Vem är du?” frågade han medan han stod på sisådär tre meters avstånd ifrån mig.

”Jag är Pixie Charlotte. Din privata avvänjare.” svarade jag.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag stod där förbluffad över allting. Orden denna person hade uttalat skavade någotstans i trumhinnan.

”Du sa vadå?”

”Du hörde vad jag sa.” svarade hon.

Likheten mellan henne och Savannah var otrolig. Men jag kunde inte undgå att tycka att hon var snyggare än Savannah. Vet inte varför. Snart var jag tillbaks i verkligheten igen och jag rusade ned backstage och möta upp Stacey.

”Hur kunde du?!” röt jag när jag fick syn på henne.

”Justin...”

”Låt mig få tala till punkt! Hur kunde du?! Av alla avvänjare i världen så påstår du att hon här är den bästa?! Hon är modell, ingen avvänjare! Jag trodde du brydde dig om mig men det visar ju sig att det är tvärtom. Varför vill Gud mig så här mycket skit?!” skrek jag.

Stacey såg ner i golvet och alla andra i rummet tittade på gestalten bakom mig. Jag vände mig försiktigt om. Det var förståss Pixie.

”Jag visste att det var fel att komma hit. Förlåt, ska inte störa er längre.” sade hon tyst och trängde sig förbi mig och vidare ut genom en dörr. Det verkade som om hon visste precis hur hon skulle gå.

Jag såg henne försvinna sedan mötte jag Staceys blick igen.

”Du kommer att ångra att du inte lät henne prata.” sade hon allvarligt med en stadig blick på mig. Sedan vände hon sig om och gick därifrån.

Nästa dag:

Stacey Donald's perspektiv:

Jsg visste att Justin skulle åka på en basket match idag. Det hade han alltid gjort efter att något gått snett. Så jag åkte till arenan där matchen skulle spelas. Jag visste att Justin alltid satt på sin lyckosiffra 6 så jag åkte dit och sökte upp platsen och mycket riktigt där satt han.

”Hej.” sade jag.

Justin vände på huvudet och mötte min blick.

”Hej. Trodde du var sur på mig.”

”Det är jag men Justin snälla gör mig en tjänst, av allt jag hjälpt dig med snälla.” bad jag.

”Beror på vad.”

”Att du låter henne tala, ett samtal, bara ett samtal, sedan gör du som du vill.” fortsatte jag.

”Nej.”

”Varför? Vad är det du är så rädd för?” frågade jag.

”För att... Hon är... Pixie, Savannahs dubbelgångare.”

”Ett samtal Justin, det kan vara nyckeln till att komma över Savannahs död.”

Justin mötte min blick med tårar i ögonen. Det var en sårbar syn.

”Okej...Ett samtal.” sade han.

 __________________________________________________________________________________________________

Vissa bilder är gamla på Justin men tänkte inte att det hade någon skillnad Justin som Justin eller hur?

Så nu har de träffats vad tycker ni? Låt mig veta!

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta har hänt: Efter ett tag hade vi startat ett skumbad i badrummet och vi båda klev i. Jag satte sig bakom och Pixie i min famn. Jag lade in den bakifrån och juckade henne mjukt i badet.   Efter ett bra tag var vi tillbaka i sängen igen och ...

BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!LÄSES PÅ EGEN RISK! Detta har hänt:  Tre timmar senare lämnade vi festen. Jag följde Alyssa till hennes hotellrum. ”Hade du kul ikväll?” frågade hon. ”Ja, det hade jag, d...

  Detta har hänt:  Bredvid Simon satt en kille med blont hår-rakat på sidorna och i bakhuvudet hade han samlat allt hår i en knut, glasögon, rätt muskulös, gröna ögon, solblekta jeans och en spänd svart trekvartärmad skjorta så att musklerna syntes...

Detta har hänt: ”Hej, Savannah, jag vet att denna diskussion går mellan två kvinnor som båda älskar Justin. Men jag vill bara säga att jag är så tacksam att du fanns i Justins liv. Du fick honom att må bra och det är det som räknas! Tack så m...

Detta har hänt:  Någon timme senare tog han ett bad och jag bäddade klart på soffan i hotellrummet som han kunde sova på än att han skulle gå tillbaka och hamna dela rum med någon av idioterna som gjort detta till honom. När han kom ut ur badrumm...