Detta har hänt:

”Så, här ser du.” sade jag och gick till vänster och öppnade en dörr. Där inne stod en enkelsäng, byrå och lite annat smått. ”Här inne kan du sova inatt, så sover jag här” och visade på dubbelsängen som stod där.

”Tack.” sade han och gick in där och lade dörren fast på glänt.

Jag bytte om till min pyamas och borstade sedan tänderna och kröp sedan upp i sängen.

”Tack, för allting.” hörde jag Max säga innan ahn stängde dörren till sin sida av rummet.

Strax efter det hade jag slumrat in.

Den natten drömde jag om Ross och hur otrevlig han varit mot mig. Just nu hatade jag honom, men ändå så älskade jag ju honom.

Men det som han sagt till mig var oförlåteligt. Det var det värsta han någonsin kunnat säga till mig.

_____________________________________________________________________________________________________

Nästa morgon vaknade jag tidigt. Jag steg upp, hoppade in i duschen och klädde på mig en enkel outfit, med jeans och t-shirt. Medans jag packade ned allt jag hade tagit med mig, dök Max upp från andra sidan av rummet.

”God morgon.” sade jag.

”Det är ingen god morgon för mig, har värsta baksmällan någonsin.” muttrade Max och slängde sig ned på sängen som jag sovit på. Han slog händerna för ansiktet och gav ifrån sig ett morrande ljud.

Då bankade det på dörren några få men kraftiga knackningar.

”Hej, Pixie, öppna dörren, jag vill tala med dig.” skrek Ross utifrån.

Max spärrade upp ögonen och stirrade på mig.

”Gå in i andra rummet så länge.” viskade jag till Max som reste sig upp och stängde dörren om sig till andra rummet.

Jag gick fram till dörren och öppnade den. Där utanför stod Ross i rufsigt blont hår och ett sorgset ansiktsuttryck i ansiktet.

Jag höll dörren så mycket öppen så mitt huvud var det enda som stack ut.

”Vad gör du här, Ross?” frågade jag tyst.

”Förlåt mig.” bad han med blanka valpliknande ögon. Jag hade fallit för en den där blicken hundratals gånger.

När jag inte sade någonting började han se förvirrad ut och började flacka med blicken.

”Får jag komma in?” Där borde jag ha svarat, nej, jag tror inte att det är en sådan bra idé, men, istället sa jag, ja, visst.

Jag höll upp dörren för honom och han steg in.

Han tog tag i mina axlar, drog mig intill sig och kysste mig hårt på munnen. Han smakade starkt av alkohol. Jag tryckte händerna mot hans bröst och tryckte bort honom från mig. Jag visste direkt vad han tänkte. Varje gång han gjort någonting fel och bett om ursäkt så ville han ha sex. Jag var så trött på det. Jag var trött på honom. Jag tryckte bort honom från mig.

Han gav mig en förvirrad blick men sedan hånlog han. Så tog han tag i mig med all kraft han hade och började kyssa mig upphetsatt.

”Sluta!” uppmanade jag honom.

Men han blev bara vildare och började dra i mina kläder för att få av dem. Jag kände någonting hårt peta mot min byxkant och jag försökte med all min kraft buffa bort honom.

”SLUTA, ROSS!!!” skrek jag.

Då smällde det i dörren bakom oss och jag kände någon som rev tag i Ross och buffade bort honom från mig.

Jag vände mig om och fick syn på Max som stod och blängde på Ross, som flackade med blicken mellan mig och Max.

”Din slyna! Har du luggit med denna idiot inatt?! Jag borde ha förstått det din hora!” röt han åt mig.

Jag svalde hårt. Max såg på mig men orden fastnade liksom i halsen, de vägrade bli ord. Så då tog Max till orda.

”Vi låg inte med varandra, men du var precis på väg att våldta henne!” röt Max tillbaka.

”Det skulle inte vara första gången!” röt Ross.

Det var på sätt och vis sant. Många av gångerna jag och Ross luggit med varandra hade jag inte varit på humör och han hade tvingat mig till det oavsett om jag gjort motstånd eller icke.

Max gav mig en blick när det knackade några få med kraftiga knackningar på dörren.

”Det är säkerhetsvakten. Öppna dörren!” varnade vakten utanför. Ross som stod närmast dörren, röt tillbaka.

”Nej!”

”Jag varnar. Öppna dörren!”

Då lade Ross ned handen i fickan och plockade upp en pistol.

Jag fick upp hjärtat i halsgropen.

”Jag slår in dörren!” skrek vakten.

”Gör du det och jag skjuter!” röt Ross tillbaka.

”Snälla, Ross gör det inte.” mumlade jag tyst medan en tår rann ned för min kind.

”Jag, jag, jag....” mumlade Ross medan hans hand som han höll pistolen i började skaka. Så tappade han pistolen i golvet samtidigt som han själv föll till golvet. När pisstolen träffade golvet avfyrade den ett skott som gick rakt upp i taket. Ross började hosta upp fragga. Säkerhetsvakten utanför som hört pistolskottet slog in dörren bakom dem stod Laurent med en telefon tryckt mot örat och bredvid honom stod Tiffany och Adison och höll om varandra och grät.

Jag andades djupa andetag. Sedan tog jag några hastiga steg framåt ned på knä intill Ross som låg där hjälplös och tuggade fragga medan det började rinna blod från en av hans näsborrar.

”Vi behöver ambulans!” skrek jag.

”Ge mig pistolen.” sa vakten och jag räckte honom pistolen.

Max gick fram till Laurent, Tiffany och Adison och berätatde vad som hänt.

”Den jäveln!” morrade Tiffany mellan tänderna.

Två minuter senare var ambulansmän samt polismän runt omring oss. Ambulansmännen tog fram en bår och lyfte upp Ross på den. När jag frågade vad som kan ha hänt med Ross så svarade de att det antagligen berodde på överdos av någonting och att det påvärkat honom och att han därför fick en epilepsi attack. Ambulansen åkte iväg och sedan ville polisen förhöra mig.

Justin Bieber's perspektiv:

Det var tisdag morgon. Jag skakade yrvaket på huvudet. Det återstod fem dagar tills min assistent eller avvänjare skulle komma för att hjälpa mig.

Då ringde telefonen. Scooters namn lyste i skärmen.

”God morgon Justin, väckte jag dig?” frågade Scooter.

”Nej. Hur är det?” frågade jag glatt.

Scooter verkade lite chockad över min reaktion.

”Det är bra, hu mår du själv?”

”Det är bra, hon som ska ta hand om mig kommer på söndag så det är bra.” log jag.

”Okej, Justin, jag ringde angående din karriär. Det är det, vill du fortsätta med din karriär eller vill du avsluta din karriär? Det har gått länge sen Savannahs död nu så det är dags att ta tag i detta nu eller så får vi avsluta din karriär i en intervju.” sade Scooter.

”Nej! Jag vill fortsätta med min karriär! Som sagt kommer min avänjare på söndag så då kan jag börja ta tag i min karriär med henne vid min sida.” svarade jag.

”Om du är säker på det så. Ska vi ta ett möte i eftermiddag?” frågade Scooter.

”Ja visst.” svarade jag och samtalet var avslutat.

Fem timmar senare möttes jag och Scooter på Scooters kontor.

Vi skakade hand och sedan satte jag mig ned i fåtöljen.

Vi samtalade en halv timme. Sedan slog Scooter fast att det skulle bli konser den söndagen som min avänjare skulle dyka upp. Nya chanser att fortsätta min karriär.

__________________________________________________________________________________________________

Kort, men det är ett mellan kapitel tills det börjar hända saker. Det kommer nästa kapitel ännu va men sedan!

Kommentera.

#ayearwithoutrain #novell #justindrewbnoveller #justinbieber #selenagomez