Justin Bieber Noveller

Direktlänk till inlägg 27 juni 2014

Episode 71: Rest in Peace

Av Noveller om Justin Bieber - 27 juni 2014 21:55

Detta har hänt:

 Nu var det en minut kvar och kulan med nedräkningen började falla.

Jag tittade desperat omkring efter Justin där jag satt i rullstolen.

”10...9...8...7...6...”

Alla började omfamna sina nära och kära för att kyssa dem nu.

”5...4...3...2...”

Då kände jag hur någon grep tag i mig bakifrån och vände mig och tryckte sina läppar emot mina.

”1...0... GOTT NYTT ÅR!” ropade alla och så kysstes de.

När våra läppar skiljdes åt såg jag Justins stora leende.

”Hej.” log han.

”Hej.” log jag stort.

Innan han böjde sig fram för att kyssa mig igen och hans tunga mötte min i en underbar kyss, våran första kyss.

__________________________________________________________________________________________________

 


Det hade passerat tre veckor sedan nyårsafton och jag och Justin hade varit som fastklistrade i varandra. Han hade knappt släppt mig ur sikte och vi hade myst varje kväll och vi hade kysst och hånglat oavbrutet men idag skulle det förändras, jag skulle inte vara en invalid längre utan idag skulle jag äntligen bli av med allt gips.

Vi hade väckning nio och jag tog på mig den gråa luftiga klänningen som jag också haft på mig då jag kom hem från sjukhuset men så plockade jag med mig ett par svarta jeans, en grå t-skjorta med en stor gul smiley på samt en blå jeans skjorta som jag skulle klä på mig innan jag kom hem.

Justin var klädd i ett par svarta byxor och en vit t-skjorta och utanpå det en blå-röd-vit rutig skjorta samt en guldkedja runt halsen. Jag stoppade upp håret i en hästsvans och sminkade mig och stoppade i ringar i öronen innan vi slutligen åkte med Justins livvakt Kenny till sjukhuset. Han hjälpte oss genom alla paparazzin in i sjukhuset och satte oss i väntrummet då en läkare dök upp. Han rullade min rullstol framför sig in i ett rum där han sedan tog fram en såg och sågade först bort gipset från mitt högerben. Det var så skönt att bli av med det. Därefter sågade de bort gipset från båda ställena från min högerarm och sedan från mitt pekfinger på min vänsterarm och så tog det bort bandaget som jag hade runt bröstkorgen som stöd för revbenen.

”Så hur känns det?” frågade läkaren när allt var borta.

”Skönt.” sade jag och vickade på mitt högerben.

Jag steg upp och gick sedan till närmaste toalett, det var så skönt att kunna gå igen. Jag bytte kläder, till de kläder jag tagit med mig och slängde den gråa luftiga klänningen i sopkorgen för att slippa se den igen och alla de tankarna om de brutna benen.

När jag kom ut stod Justin där och väntade på mig och lade sedan fram handen och jag tog den och sedan gick vi ut tillsammans och trängde oss genom all paparazzi och alla fans.


Nästa dag var det dagen då två personer skulle begravas. Nämligen Chamille och Jack. Jag steg upp vid nio och tog en taxi till internatet. Där jag gick och tog en varm och lång dusch. Diana sov fortfarande eftersom det var lördag och helg. Sedan fönade jag håret och drog på mig underkläder innan jag sedan sminkade mig i en enkel sminking, med puder, rouge, kajal, mascara och rött läppstift. Därefter satt jag fast håret med knipsor i bakhuvudet och lät en del hår hänga ned fram. Jag lade i örhängen innan jag tog ned klänningen från galgen. Det var en svart klänning som räckte just vid ovanför knäna och så hade den axelband med två stora, svarta blombollar på varsin axel och så hade den en inte allt för djup v-ringning. Jag satte ett armband runt handleden och några ringar på mina finger innan jag satt på ett par svarta klackskor och en av de röda rosorna jag köpt innan jag gick ned till lobbyn. Klockan var halv tolv så begravningen började om en halv timme. Jag tog en taxi och åkte sedan till kyrkan. Där fick jag genast syn på Andreas som stod och samtalade med Chamilles föräldrar. Jag gick försiktigt ditåt då Andreas fick syn på mig. Han vinkade åt mig och jag gick dit.

”Jag beklagar sorgen.” sade jag när jag nått dem.

”Tack.” log Chamilles mamma Jolene och gav mig en kram.

”Pixie Charlotte.” presenterade jag mig för Chamilles pappa som jag aldrig träffat förut.

”Richard Sawyer.” sade han och lade fram handen.

Jag nickade och skakade hans hand. ”Trevligt att träffas, jag beklagar verkligen sorgen.”

”Detsamma.” log han litet.

Då dök två ungdomar upp vid Jolene och Richards sida.

”Det här är våra två barn Elza och Hannah.” berättade Jolene.

”Pixie Charlotte.” presenterade jag mig och skakade deras händer.

Efter det gick vi in i kyrkan och jag gick fram till kistan och lade den röda rosen vid hennes kista och bad för henne innan jag gick ned och satte mig i bänken bredvid Andreas.

Prästen berättade om Chamilles öde och hur allt varit för henne och bad för hennes nära och kära och sådant.

En halv timme senare var det över och alla gick ut på kyrkbacken innan det var dags för kaffestunden. Jag åt en liten kakbit och drack en kopp kaffe innan jag sedan tackade för mig.

”Tack för att jag fick komma och sköt om er.” log jag och kramade om Jolene och Richard och sedan Elza samt Hannah.

”Tack för all hjälp Pixie och ta hand om dig.” log Jolene innan jag gick för att säga hejdå till Andreas innan jag skulle gå.

”Hur är det?” frågade jag när jag nått honom. Han stod ensam lutande mot väggen och såg väldigt sorgsen ut.

Han torkade snabbt bort några tårar från sina kinder och mötte sedan min blick med tårfyllda ögon.

”Hej, vad är det?” frågade jag och kramade om honom. Han vände motvilligt bort blicken.

”Hej, Andreas?” frågade jag tyst och lade händerna runt hans ansikte och tvingade honom möta min blick. ”Allt kommer bli okej, Chamille har det bättre där hon är nu.” tröstade jag.

”Det handlar inte om det...” hulkade han.

”Vad är det då?” frågade jag tyst.

Han mötte min blick.

”Var jag en dålig pojkvän då jag kärade ner mig i en tjej som inte var min flickvän?”frågade han tyst.

”Andreas oavsett om du gjorde det eller ej så gjorde du det inte med vilje och Chamille visste att hon hade dig vid sin sida genom vått och torrt.” tröstade jag honom.

”Men om tjejen jag kärade ner mig i var du då?” hulkade han och torkade några envisa tårar.

”Det förändrar inte situationen. Vet du vad Chamille sade till mig när jag träffade henne?” frågade jag.

Han skakade på huvudet.

”Hon sade att hon blev överlycklig när hon hörde att du äntligen hittat en annan tjej du kunde öppna dig för. Hon var glad för din skull för att hon var orolig för dig.” berättade jag.

Han smålog lite.

”Tack.” mumlade han och kramade om mig. Jag höll om honom hårt innan jag kysste honom på kinden och han mig på min kind innan vi sedan sade hejdå och jag tog en taxi till internatet för att byta klänning för Jacks begravning.

Jag rusade till hissarna, åkte upp till rätt våning, rusade genom korridoren, öppnade dörren och drog av mig klänningen slängde den i soporna och tvättade av mig sminket och tog på nytt, det blev, foundation, rouge, svart ögonskugga, kajal, eyeliner, mascara och ljusrosa läppglans. Jag tog ut örhängena och stoppade i nya, ett par långa guldörhängen. Släppte ned håret och borstade genom det innan jag gav det volym med kammen och satte sedan upp det i en hästsvans och sprayade det. Därefter tog jag ned klänningen från galgen. Det var en svart klänning som slutade ovanför knäna och som axelband var det en tjock krage som var i guld som gick runt till nacken. Jag tog bort alla armband och ringar och satte på ett armband i guld och svart och slutligen tog jag på mig ett par svarta klackskor med öppna tår. Jag nappade åt mig en av de röda rosorna innan jag rusade ut genom dörren, enom korridoren, ner i hissen och ut i lobbyn där jag träffade Ronald, Aiden och Juliette samt deras två andra kompisar som alltid hängde med dem och förut brukade även Jack göra det men nu var han död. Jag gick fram till Ronald som kramade om mig och såg väldigt sorgsen ut där han stod i kostym innan vi tog en taxi till kyrkan. Vi steg av, betalade för taxin innan vi sedan gick mot kyrkan där Jacks föräldrar stod med rödkantiga ögon. Ronald var den första som gick fram och kramade hans föräldrar. Därefter gjorde Aiden och Juliette det och sedan gick jag.

”Jag beklagar verkligen sorgen.” sade jag och kramade om dem.

”Tack, Pixie.” sade båda två.

Till slut gick både Terry och Todd fram och kramade om dem. Därefter gick vi in i kyrkan och lade en ros på Jacks kista och bad för honom innan vi gick och satte oss på en bänk. Prästen talade om Jacks liv och om hans död och bad för hans nära och kära och en halv timme senare var det äntligen över.

Kaffestunden började och jag satt i samma bord som Ronald, Aiden, Juliette, Terry och Todd och talade. Vi talade om Jack och att det var så orättvist och att mördaren förkänade att dö.

Efter kaffestunden tackade vi för oss och vi kramade om Jacks föräldrar ännu en gång innan vi tog taxin hem till internatet.

När vi kom fram gick jag raka vägen upp till mitt och Dianas rum där Diana låg på sin säng och läste.

Jag sparkade av mig klackskorna och drog av mig klänningen och kastade den i soporna och gick och tog en dusch för att skölja av mig allt som hänt på dagens begravningar. Imorgon var det ännu en begravning, nämligen Feliciahs.

När jag kom ut från duschen satt Diana upp i sin säng och tittade på mig.

”Så hur var det?” frågade hon.

”Som alltid, sorgligt och mörkt.” sade jag trött och lade mig ned på min säng.

”Tänkte du sova här inatt? Du har ju sovit hos Justin de senaste veckorna.” frågade Diana.

”Ja, jag tänkte sova här inatt, är dödstrött och skall upp tidigt imorgon för Feliciahs begravning började redan tio.” sade jag trött och gäspade stort.

”Jag vet, men god natt då.” sade hon och log.

”God natt.” sade jag och lade på mig pyjamasen och lade mig ned i sängen och drog täcket upp till öronen och minuterna därpå sov jag djupt.

Nästa morgon vaknade jag av väckningen klockan åtta och steg genast upp och tog en varm dusch innan jag började göra mig klar. Diana gick också i duschen och undertiden drog jag på mig underkläder och fönade jag håret och sedan sminkade jag mig. Resultatet blev-foundation, rouge, svart ögonskugga, kajal, eyeliner och mascara och ett rosa läppglans. Därefter förde jag bak håret till bakhuvudet och lagade allt hår riktigt platt på huvudet av gel och satte fast det i bakhuvudet i en hästsvans. Lade i ett par röda örhängen och tog sedan ned klänningen från galgen. Det var en svart klänning som räckte just ovanför knäna och var väldigt spänd samt så hade den läderdelar av klänningen och de fördes samman i ett bälte på magen och i läderdelarna fanns små silvernitar och så hade den en hög krage. Till slut drog jag på mig ett par svarta klackskor. Diana hade på sig en svart klänning som var rätt så kort men hade en lång svart slöja på sidan och axelband över ena axeln och till det ett långt halsband och håret var uppe i en snygg uppsättning och så var hon sminkad.

Vi tog en varsin röd ros av de som fanns kvar innan vi lämnade rummet och tog hissen ned till lobbyn där Madison, Stephen, Marc, Leah och Michelle väntade på oss. Cynthia var redan vid kyrkan med sina föräldrar och sin lillebror. Vi tog en taxi till kyrkan, betalade för den innan vi mötte Cynthia och hennes föräldrar samt hennes lillebror Oliver.

”Jag beklagar sorgen.” sade ja och kramade om hennes föräldrar och hälsade på hennes åtta åriga lillebror.

Vi gick in i kyrkan och gick fram till altaret där vi lade en röd ros på hennes kista innan vi gick och satte oss. Prästen talade om Feliciahs liv innan vi slutligen, en halv timme senare äntligen fick lämna kyrkan. Då var det kaffestunden som var lika långtråkig som vanligt.

En stund därefter tackade vi äntligen för oss och jag kramade lite extra om Cynthia innan vi tog en taxi till internatet.

Så fort jag och Diana kommit upp till vårt rum rev jag av mig min klänning och slängde den. Jag tog en varm dusch innan jag slutligen drog på mig ett var mjukisbyxor samt munkjacka och satte upp mitt hår i en knut på huvudet och gick osminkad resten av kvällen. Jag sovde även denna natten på internatet och följande dag var det skoldag.

_________________________________________________________________________________________________

3 begravningar över. Långt kapitel.

Kommentera.


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Noveller om Justin Bieber - 12 februari 2016 13:41


Detta har hänt: Efter ett tag hade vi startat ett skumbad i badrummet och vi båda klev i. Jag satte sig bakom och Pixie i min famn. Jag lade in den bakifrån och juckade henne mjukt i badet.   Efter ett bra tag var vi tillbaka i sängen igen och ...


BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!LÄSES PÅ EGEN RISK! Detta har hänt:  Tre timmar senare lämnade vi festen. Jag följde Alyssa till hennes hotellrum. ”Hade du kul ikväll?” frågade hon. ”Ja, det hade jag, d...


  Detta har hänt:  Bredvid Simon satt en kille med blont hår-rakat på sidorna och i bakhuvudet hade han samlat allt hår i en knut, glasögon, rätt muskulös, gröna ögon, solblekta jeans och en spänd svart trekvartärmad skjorta så att musklerna syntes...


Detta har hänt: ”Hej, Savannah, jag vet att denna diskussion går mellan två kvinnor som båda älskar Justin. Men jag vill bara säga att jag är så tacksam att du fanns i Justins liv. Du fick honom att må bra och det är det som räknas! Tack så m...

Av Noveller om Justin Bieber - 8 november 2014 19:27

Detta har hänt:  Någon timme senare tog han ett bad och jag bäddade klart på soffan i hotellrummet som han kunde sova på än att han skulle gå tillbaka och hamna dela rum med någon av idioterna som gjort detta till honom. När han kom ut ur badrumm...

Presentation


Välkommen till en novellblogg som skrivs av Emilia Holmberg besök min blogg- http://emiliaholmberg.for.me
Här kommer allting handla om Justin Bieber och noveller om honom så hoppas ni kommer gilla det!
ENJOY!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Dessa noveller skrivs av:

     http://emiliaholmberg.for.me

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Översätt mina noveller till ditt språk!

Muspekare.

Justin Bieber - Believe

Ovido - Quiz & Flashcards