Detta har hänt:

 ”Jag beklagar sorgen.” sade ja och kramade om hennes föräldrar och hälsade på hennes åtta åriga lillebror.

Vi gick in i kyrkan och gick fram till altaret där vi lade en röd ros på hennes kista innan vi gick och satte oss. Prästen talade om Feliciahs liv innan vi slutligen, en halv timme senare äntligen fick lämna kyrkan. Då var det kaffestunden som var lika långtråkig som vanligt.

En stund därefter tackade vi äntligen för oss och jag kramade lite extra om Cynthia innan vi tog en taxi till internatet.

Så fort jag och Diana kommit upp till vårt rum rev jag av mig min klänning och slängde den. Jag tog en varm dusch innan jag slutligen drog på mig ett var mjukisbyxor samt munkjacka och satte upp mitt hår i en knut på huvudet och gick osminkad resten av kvällen. Jag sovde även denna natten på internatet och följande dag var det skoldag.

___________________________________________________________________________________________________

Det var måndag morgon och skoldag. Jag drog på mig ett par orange-ljusbruna, höga jeans och till det en svart-vit spräcklig navelskjorta och ett par svarta bekväma skor, sminkade mig och satte upp håret i en knut i bakhuvudet. Jag och Diana gick sedan till skolan där jag genast fick syn på en kille i svart hår som stod borta vid anslagstavlan och höll ett papper i handen och läste av tavlan. Jag kände igen honom.

”Jag kommer strax.” meddelade jag till Diana och gick fram till honom. ”Ursäkta?” frågade jag.

Han vände sig om. Han hade glasögon på sig och var klädd i ett par säckiga byxor och hans hår var avrakat och hans tänder var sneda.

”Hej?” frågade han med spansk dialekt.

”Hej, Pixie Charlotte.” presenterade jag mig.

”Antonio Lopéz.” sade han och lade fram handen.

”Trevligt att träffas.” sade jag och skakade hans hand.”Kommer du från Spanien?”

”Ja.” svarade han.

Jag nickade. ”Jag kände igen dig, jag såg dig på flygplatsen förut, på julafton?” frågade jag.

”Ja, jag kom då.” log Antonio.

”Det tänkte jag väl. Vad har du för lektion nu?” frågade jag.

”Matematik.” svarade han när han kollade på sitt papper han höll i handen.

”Det har jag också, har du tillsammans med Mr. Hart?” frågade jag.

”Ja.” sade han.

”Då går vi.” log jag och tog armkrog med honom och gick till Mr. Harts klass.

När vi kommit till Mr. Harts klass så gick vi in tillsammans och jag berättade till Mr. Hart vem Antonio var och Mr. Hart pekade mot platsen bredvid Ashley.

”Du skall gå och sätta dig där bredvid Ashley.” log jag och pekade mot platsen där hon satt.

Han nickade och gick och satte sig.

Jag gick och satte mig ned på platsen bredvid Leah. Jag kikade mot Ashley och Antonio. De satt tysta bredvid varandra då jag såg Ashley vända blicken mot honom. Hon sneglade mot mig och jag gav henne en gest som tecken på att hon skulle säga någonting.

”Äum, Ashley, Ashley Rhodes.” sade hon och presenterade sig.

”Antonio Lopéz.” sade han och skakade hennes hand.

”Spansk?” frågade hon.

Han nickade.

”Okej.” log hon.

Efter lektionen gick jag till Mr. James klass där jag såg Marc sitta på bänken utanför klassen och höll någonting i handen men när han fick syn på mig stoppade han det raskt i fickan och tittade generat upp på mig.

”Hej.” sade han snabbt och kramade om mig.

”Hej, vad gör du?” frågade jag och satte mig ned på bänken bredvid honom.

”Inget.” mumlade han och steg upp och gick raskt därifrån.

Då tappade han någonting, men han märkte inte det själv. Jag böjde mig efter det och plockade upp det. Det var ett kondompaket.

”Wow.” mumlade jag tyst för mig själv och stoppade det i fickan.

På lektionen gick jag och satte mig ned bredvid Marc som vanligt.

”Du tappade detta.” viskade jag och räckte honom paketet.

”Eh...Tack.” mumlade han och tog emot den och lade den i fickan.

”Så, har ni?” frågade jag tyst.

Han skakade på huvudet.

”Men, vi har pratat om det, så jag köpte ifall att.” mumlade han.

”Okej, lycka till, eller vad man säger.” log jag.

”Tack.” skrattade han.

”Så det går bra med Michelle?” frågade jag med ett leende.

”Ja.” log han stort. ”Hon är fantastisk.”

”Jag är glad för din skull.” log jag.

”Så hur går det med the Biebs då?” frågade han och log.

”Riktigt bra.” log jag stort.

Lektionen började och efter att lektionen var slut och jag gick genom korridoren tillsammans med Ronald fick jag syn på Ashley som stod och talade med Antonio, båda skrattade och såg ut att komma riktigt bra överens.

Efter skoldagen gick jag hem till internatet innan jag tog en taxi till Justin. Jag knackade på och Justin kom och öppnade.

”Hej.” jag log stort.

”Hej.” log han och böjde sig fram och kysste mig.

Sedan tog han min hand och så gick vi in.

”Vad gör du?” frågade jag när vi kommit in.

”Jag går genom mitt klädskåp.” log han.

Justin Bieber's perspektiv:

”Wow, vems är den där klänningen? Den är så snygg! Har du köpt den till mig? Jag älskar den! Tack! Tack! Tack!” utbrast hon entusiastiskt.

”Äum, faktiskt...”

”Jag skall pröva den direkt.” sade hon ljudligt och sprang in i badrummet och kom ut sekunderna efter.

Hon hade släppt ned sitt hår så det låg platt mot hennes axlar och rygg och den svarta klänningen satt på henne perfekt, men när jag såg henne i den såg jag inte Pixie utan jag såg Savannah. Det var Savannahs klänning, det var den svarta klänningen som Savannah hade haft på sig på en gala.

”Du är jätte vacker i den, men faktiskt så är det inte din klänning, det är Savannahs gamla klänning.” sade jag.

”Ahaa, okej, förlåt.” mumlade hon och tog den av sig och drog på sig sina kläder igen.

”Jag skall slänga den, jag lovar.” sade jag och slängde klänningen i soporna.

Hon tittade sig nervöst runt i rummet.

”Finns det någonting annat som tillhör min dubbelgångare?” frågade hon aningen ironiskt.

”Nej.” log jag med ett snett leende innan jag närmade henne och kysste henne.

Plötsligt ringde Pixies telefon. Hon tog upp den och svarade.

”Hallå?” ”Okej. Visst” ”Jag kommer.” sade hon och lade på.

”Vem var det och vad handlade det om?” frågade jag.

”Det var Isaac, Stacey har gjort slut, jag måste gå, kommer senare ikväll.” svarade hon och kysste mig innan hon gick ut genom dörren.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Jag gick genom lobbyn, tog hissen upp och sprang till Isaacs våning. Jag knackade på hans dörr och han kom och öppnade.

”Hur är det?” frågade jag.

Han torkade bort några tårar innan vi gick till hans säng och satte oss ned.

”Skit, jag förstår inte vad jag gjorde fel.”

”Vad hände?” frågade jag.

”Inget, jag ringde och frågade om vi kunde träffas och hon sa ja och när hon kom så det första hon sa var att det var bättre ifall vi gjorde slut. Jag älskar henne.”

”Vet hon det?”

”Nej, jag skulle berätta det idag.”

”Okej, hon måste få veta det.” svarade jag innan jag kröp upp bredvid honom och omfamnade honom hårt.

”Allt kommer bli bra.” tröstade jag och höll om honom hårt.

Två timmar senare tog jag en taxi till Justin men han låg redan och sov när jag kom. Så jag låste upp med egen nyckel. Jag böt till pyjamas och gick in i sovrummet och kröp upp i sängen bredvid honom och han lade armarna om mig och jag kysste honom på kinden och så skedade vi till sömns.

_________________________________________________________________________________________________

Tre kapitel på en dag, var nöjda. Berätta nu vad ni tycker, detta var ett mellan kapitel, det är även nästa och kapitlet efter det men sedan händer det saker. ;)

Kommentera.

Detta har hänt:

 Nu var det en minut kvar och kulan med nedräkningen började falla.

Jag tittade desperat omkring efter Justin där jag satt i rullstolen.

”10...9...8...7...6...”

Alla började omfamna sina nära och kära för att kyssa dem nu.

”5...4...3...2...”

Då kände jag hur någon grep tag i mig bakifrån och vände mig och tryckte sina läppar emot mina.

”1...0... GOTT NYTT ÅR!” ropade alla och så kysstes de.

När våra läppar skiljdes åt såg jag Justins stora leende.

”Hej.” log han.

”Hej.” log jag stort.

Innan han böjde sig fram för att kyssa mig igen och hans tunga mötte min i en underbar kyss, våran första kyss.

__________________________________________________________________________________________________

Det hade passerat tre veckor sedan nyårsafton och jag och Justin hade varit som fastklistrade i varandra. Han hade knappt släppt mig ur sikte och vi hade myst varje kväll och vi hade kysst och hånglat oavbrutet men idag skulle det förändras, jag skulle inte vara en invalid längre utan idag skulle jag äntligen bli av med allt gips.

Vi hade väckning nio och jag tog på mig den gråa luftiga klänningen som jag också haft på mig då jag kom hem från sjukhuset men så plockade jag med mig ett par svarta jeans, en grå t-skjorta med en stor gul smiley på samt en blå jeans skjorta som jag skulle klä på mig innan jag kom hem.

Justin var klädd i ett par svarta byxor och en vit t-skjorta och utanpå det en blå-röd-vit rutig skjorta samt en guldkedja runt halsen. Jag stoppade upp håret i en hästsvans och sminkade mig och stoppade i ringar i öronen innan vi slutligen åkte med Justins livvakt Kenny till sjukhuset. Han hjälpte oss genom alla paparazzin in i sjukhuset och satte oss i väntrummet då en läkare dök upp. Han rullade min rullstol framför sig in i ett rum där han sedan tog fram en såg och sågade först bort gipset från mitt högerben. Det var så skönt att bli av med det. Därefter sågade de bort gipset från båda ställena från min högerarm och sedan från mitt pekfinger på min vänsterarm och så tog det bort bandaget som jag hade runt bröstkorgen som stöd för revbenen.

”Så hur känns det?” frågade läkaren när allt var borta.

”Skönt.” sade jag och vickade på mitt högerben.

Jag steg upp och gick sedan till närmaste toalett, det var så skönt att kunna gå igen. Jag bytte kläder, till de kläder jag tagit med mig och slängde den gråa luftiga klänningen i sopkorgen för att slippa se den igen och alla de tankarna om de brutna benen.

När jag kom ut stod Justin där och väntade på mig och lade sedan fram handen och jag tog den och sedan gick vi ut tillsammans och trängde oss genom all paparazzi och alla fans.

Nästa dag var det dagen då två personer skulle begravas. Nämligen Chamille och Jack. Jag steg upp vid nio och tog en taxi till internatet. Där jag gick och tog en varm och lång dusch. Diana sov fortfarande eftersom det var lördag och helg. Sedan fönade jag håret och drog på mig underkläder innan jag sedan sminkade mig i en enkel sminking, med puder, rouge, kajal, mascara och rött läppstift. Därefter satt jag fast håret med knipsor i bakhuvudet och lät en del hår hänga ned fram. Jag lade i örhängen innan jag tog ned klänningen från galgen. Det var en svart klänning som räckte just vid ovanför knäna och så hade den axelband med två stora, svarta blombollar på varsin axel och så hade den en inte allt för djup v-ringning. Jag satte ett armband runt handleden och några ringar på mina finger innan jag satt på ett par svarta klackskor och en av de röda rosorna jag köpt innan jag gick ned till lobbyn. Klockan var halv tolv så begravningen började om en halv timme. Jag tog en taxi och åkte sedan till kyrkan. Där fick jag genast syn på Andreas som stod och samtalade med Chamilles föräldrar. Jag gick försiktigt ditåt då Andreas fick syn på mig. Han vinkade åt mig och jag gick dit.

”Jag beklagar sorgen.” sade jag när jag nått dem.

”Tack.” log Chamilles mamma Jolene och gav mig en kram.

”Pixie Charlotte.” presenterade jag mig för Chamilles pappa som jag aldrig träffat förut.

”Richard Sawyer.” sade han och lade fram handen.

Jag nickade och skakade hans hand. ”Trevligt att träffas, jag beklagar verkligen sorgen.”

”Detsamma.” log han litet.

Då dök två ungdomar upp vid Jolene och Richards sida.

”Det här är våra två barn Elza och Hannah.” berättade Jolene.

”Pixie Charlotte.” presenterade jag mig och skakade deras händer.

Efter det gick vi in i kyrkan och jag gick fram till kistan och lade den röda rosen vid hennes kista och bad för henne innan jag gick ned och satte mig i bänken bredvid Andreas.

Prästen berättade om Chamilles öde och hur allt varit för henne och bad för hennes nära och kära och sådant.

En halv timme senare var det över och alla gick ut på kyrkbacken innan det var dags för kaffestunden. Jag åt en liten kakbit och drack en kopp kaffe innan jag sedan tackade för mig.

”Tack för att jag fick komma och sköt om er.” log jag och kramade om Jolene och Richard och sedan Elza samt Hannah.

”Tack för all hjälp Pixie och ta hand om dig.” log Jolene innan jag gick för att säga hejdå till Andreas innan jag skulle gå.

”Hur är det?” frågade jag när jag nått honom. Han stod ensam lutande mot väggen och såg väldigt sorgsen ut.

Han torkade snabbt bort några tårar från sina kinder och mötte sedan min blick med tårfyllda ögon.

”Hej, vad är det?” frågade jag och kramade om honom. Han vände motvilligt bort blicken.

”Hej, Andreas?” frågade jag tyst och lade händerna runt hans ansikte och tvingade honom möta min blick. ”Allt kommer bli okej, Chamille har det bättre där hon är nu.” tröstade jag.

”Det handlar inte om det...” hulkade han.

”Vad är det då?” frågade jag tyst.

Han mötte min blick.

”Var jag en dålig pojkvän då jag kärade ner mig i en tjej som inte var min flickvän?”frågade han tyst.

”Andreas oavsett om du gjorde det eller ej så gjorde du det inte med vilje och Chamille visste att hon hade dig vid sin sida genom vått och torrt.” tröstade jag honom.

”Men om tjejen jag kärade ner mig i var du då?” hulkade han och torkade några envisa tårar.

”Det förändrar inte situationen. Vet du vad Chamille sade till mig när jag träffade henne?” frågade jag.

Han skakade på huvudet.

”Hon sade att hon blev överlycklig när hon hörde att du äntligen hittat en annan tjej du kunde öppna dig för. Hon var glad för din skull för att hon var orolig för dig.” berättade jag.

Han smålog lite.

”Tack.” mumlade han och kramade om mig. Jag höll om honom hårt innan jag kysste honom på kinden och han mig på min kind innan vi sedan sade hejdå och jag tog en taxi till internatet för att byta klänning för Jacks begravning.

Jag rusade till hissarna, åkte upp till rätt våning, rusade genom korridoren, öppnade dörren och drog av mig klänningen slängde den i soporna och tvättade av mig sminket och tog på nytt, det blev, foundation, rouge, svart ögonskugga, kajal, eyeliner, mascara och ljusrosa läppglans. Jag tog ut örhängena och stoppade i nya, ett par långa guldörhängen. Släppte ned håret och borstade genom det innan jag gav det volym med kammen och satte sedan upp det i en hästsvans och sprayade det. Därefter tog jag ned klänningen från galgen. Det var en svart klänning som slutade ovanför knäna och som axelband var det en tjock krage som var i guld som gick runt till nacken. Jag tog bort alla armband och ringar och satte på ett armband i guld och svart och slutligen tog jag på mig ett par svarta klackskor med öppna tår. Jag nappade åt mig en av de röda rosorna innan jag rusade ut genom dörren, enom korridoren, ner i hissen och ut i lobbyn där jag träffade Ronald, Aiden och Juliette samt deras två andra kompisar som alltid hängde med dem och förut brukade även Jack göra det men nu var han död. Jag gick fram till Ronald som kramade om mig och såg väldigt sorgsen ut där han stod i kostym innan vi tog en taxi till kyrkan. Vi steg av, betalade för taxin innan vi sedan gick mot kyrkan där Jacks föräldrar stod med rödkantiga ögon. Ronald var den första som gick fram och kramade hans föräldrar. Därefter gjorde Aiden och Juliette det och sedan gick jag.

”Jag beklagar verkligen sorgen.” sade jag och kramade om dem.

”Tack, Pixie.” sade båda två.

Till slut gick både Terry och Todd fram och kramade om dem. Därefter gick vi in i kyrkan och lade en ros på Jacks kista och bad för honom innan vi gick och satte oss på en bänk. Prästen talade om Jacks liv och om hans död och bad för hans nära och kära och en halv timme senare var det äntligen över.

Kaffestunden började och jag satt i samma bord som Ronald, Aiden, Juliette, Terry och Todd och talade. Vi talade om Jack och att det var så orättvist och att mördaren förkänade att dö.

Efter kaffestunden tackade vi för oss och vi kramade om Jacks föräldrar ännu en gång innan vi tog taxin hem till internatet.

När vi kom fram gick jag raka vägen upp till mitt och Dianas rum där Diana låg på sin säng och läste.

Jag sparkade av mig klackskorna och drog av mig klänningen och kastade den i soporna och gick och tog en dusch för att skölja av mig allt som hänt på dagens begravningar. Imorgon var det ännu en begravning, nämligen Feliciahs.

När jag kom ut från duschen satt Diana upp i sin säng och tittade på mig.

”Så hur var det?” frågade hon.

”Som alltid, sorgligt och mörkt.” sade jag trött och lade mig ned på min säng.

”Tänkte du sova här inatt? Du har ju sovit hos Justin de senaste veckorna.” frågade Diana.

”Ja, jag tänkte sova här inatt, är dödstrött och skall upp tidigt imorgon för Feliciahs begravning började redan tio.” sade jag trött och gäspade stort.

”Jag vet, men god natt då.” sade hon och log.

”God natt.” sade jag och lade på mig pyjamasen och lade mig ned i sängen och drog täcket upp till öronen och minuterna därpå sov jag djupt.

Nästa morgon vaknade jag av väckningen klockan åtta och steg genast upp och tog en varm dusch innan jag började göra mig klar. Diana gick också i duschen och undertiden drog jag på mig underkläder och fönade jag håret och sedan sminkade jag mig. Resultatet blev-foundation, rouge, svart ögonskugga, kajal, eyeliner och mascara och ett rosa läppglans. Därefter förde jag bak håret till bakhuvudet och lagade allt hår riktigt platt på huvudet av gel och satte fast det i bakhuvudet i en hästsvans. Lade i ett par röda örhängen och tog sedan ned klänningen från galgen. Det var en svart klänning som räckte just ovanför knäna och var väldigt spänd samt så hade den läderdelar av klänningen och de fördes samman i ett bälte på magen och i läderdelarna fanns små silvernitar och så hade den en hög krage. Till slut drog jag på mig ett par svarta klackskor. Diana hade på sig en svart klänning som var rätt så kort men hade en lång svart slöja på sidan och axelband över ena axeln och till det ett långt halsband och håret var uppe i en snygg uppsättning och så var hon sminkad.

Vi tog en varsin röd ros av de som fanns kvar innan vi lämnade rummet och tog hissen ned till lobbyn där Madison, Stephen, Marc, Leah och Michelle väntade på oss. Cynthia var redan vid kyrkan med sina föräldrar och sin lillebror. Vi tog en taxi till kyrkan, betalade för den innan vi mötte Cynthia och hennes föräldrar samt hennes lillebror Oliver.

”Jag beklagar sorgen.” sade ja och kramade om hennes föräldrar och hälsade på hennes åtta åriga lillebror.

Vi gick in i kyrkan och gick fram till altaret där vi lade en röd ros på hennes kista innan vi gick och satte oss. Prästen talade om Feliciahs liv innan vi slutligen, en halv timme senare äntligen fick lämna kyrkan. Då var det kaffestunden som var lika långtråkig som vanligt.

En stund därefter tackade vi äntligen för oss och jag kramade lite extra om Cynthia innan vi tog en taxi till internatet.

Så fort jag och Diana kommit upp till vårt rum rev jag av mig min klänning och slängde den. Jag tog en varm dusch innan jag slutligen drog på mig ett var mjukisbyxor samt munkjacka och satte upp mitt hår i en knut på huvudet och gick osminkad resten av kvällen. Jag sovde även denna natten på internatet och följande dag var det skoldag.

_________________________________________________________________________________________________

3 begravningar över. Långt kapitel.

Kommentera.

Detta har hänt:

 ”Mamma, det här står det ditt namn på.” sade Mandy och räkte mig ett litet paket i gyllenepaketpapper.

Jag öppnade det och där inne låg det en guldhalsband med ett litet guldhjärta hängandes, precis som ett sånt jag hade tidigare men som försvann när jag blev skjuten. Det halsbandet hade jag fått från min moster men halsbandet hade egentligen varit min mammas. Jag tog upp halsbandet ur asken och gav Justin en bedjande blick. Han log och satte fast det runt halsen på mig. Jag lutade mig framåt och kysste honom på kinden.

”Tack.” viskade jag och log.

Då ringde Justins telefon.

”Hallå?” ”Okej.” ”Bra, tack, hejdå.”

”Vem var det?” frågade jag.

”Det var Bower, de har hittat Ross, han sitter bakom lås och bom.” sade Justin.

”Tack och lov!” utbrast alla lättat.

__________________________________________________________________________________________________

Idag var det nyårsafton. Det föll några få snöflingor då och då över New York medan jag visste att Grönland låg snöbeklätt nu. Min moster, Mandy och Louis samt Ethan hade tagit flyget hem på annandag jul. Jag hade precis vaknat och väntade på att Justin skulle göra detsamma så han kunde hjälpa mig till badrummet. Det återstod tre veckor tills jag äntligen skulle bli av med gipset. Idag skulle jag, Justin, Stacey, Diana och Isaac åka till Times Square. Där även Justin skulle uppträda. Jag satte mig försiktigt upp i sängen och tog försiktigt tag i min rullstol som stod där med min nästan friska arm och med hjälp av mitt friska ben så med en duns satt jag i rullstolen. Jag log för mig själv och rullade ut i köket och lagade voffelsmet och innan jag började steka dem gick jag i duschen och det gick rätt så bra faktiskt. Därefter drog jag på mig en kort vit klänning som var riktigt tunn med öppen rygg och gjord ett försök till en sminkning samt gjorde lockar i mitt hår och förde det till ena axeln och lade det i en hästsvans. Därefter började jag steka vofflor och dukade frukostbordet innan jag sedan såg Justin dyka upp i köket bredvid mig.

”Wow, vad är det här?” frågade han överraskat.

”Ett tack för allt du hjälpt mig med de senaste veckorna.” log jag.

Han log och böjde sig fram och kysste mig på kinden.

Vi hade fortfarande inte kysst varandra påriktigt än, inte ens en puss.

”Jag uppskattar det, men du hade verkligen inte behövt göra det.” log han. ”Hur kom du ens upp från sängen?” frågade han sedan när han satte sig ned på stolen för att tugga i sig sina vofflor.

Jag tog en voffla och böjde mig över Justin för att ge den åt honom då jag snubblade och ramlade ned i Justins famn. Han tog emot mig och mötte min blick.

”Du måste vara försiktig!” sade han varnande men log sedan.

Jag bet mig i läppen och log.

”Visst.”

Han log och skulle precis säga något men slutade mitt i.

”Äum, jag gillar din nya parfym.” sade han istället och log.

”Tack.” log jag och buffade mig upp från hans famn och gick fram till diskbänken och tog mig vidare till min stol och satte mig ned och började äta av min voffla.

Vid ett på dagen tog jag en taxi till internatet för att kunna hämta min klänning som jag skulle ha på mig till kvällen. Diana mötte mig direkt vid porten och hjälpte mig ut ur taxin med rullstolen och sedan rullade in mig genom portarna, in i hissen och upp till rätt våning och in i vårt gemensamma rum.

”Skall du på Feliciahs och Jacks begravningar?” frågade Diana när vi låst om oss.

”Ja. Du?”

”Bara på Feliciahs.” svarade hon.

”Okej, jag har tre begravningar på två dagar.” sade jag kort.

”Vem är den tredje?” frågade Diana.

”Du vet Andreas flickvän Chamille?” frågade jag.

”Ja, typ.” svarade hon.

”Hon dog för några veckor sedan i cancer så jag skall dit samma dag som Jacks begravning.” sade jag.

”Stackars Andreas.” mumlade Diana.

Jag nickade. ”Ja.”

”Jag är glad över att jag bara behöver gå på en begravning. Den där klänningen är så snygg, är den ny?”

”Ja, jag skall bära den ikväll.” sade jag.

”Den är så snygg! Men skulle det inte vara bättre att du bär en lång klänning med tanke på gipset?” frågade hon.

”Ja, men jag vill ha denna.” log jag.

”Okej, och förrästen, Isaac sade att han måste tala med dig, det var viktigt sa han.” meddelade Diana.

”Okej, kan du buffa mig till hans rum?”

”Visst.”

När vi kommit till Isaacs rum så knackade Diana på åt mig innan hon sedan gick sin väg. Sekunderna därpå öppnades dörren av Isaacs rumkamrat.

”Är Isaac här?” frågade jag.

”Ja. Kom in, Pixie.” log han.

Jag skuffade in mig med rullstolen och Isaac satt på sin säng när jag kom in.

”Du ville tala med mig?” frågade jag.

”Ja, kom här.” sade han och skuffade mig vid hans säng medan hans rumkamrat lämnade rummet.

”Okej, så vad är det?”

”Jag och Stacey blev rätt så intima, och jag var riktigt kåt och det var hon också men jag fick inte in den, det fungerade inte...”

”Okej... Slappnade du av ordentligt?”

”Nej, jag blev rätt så stressad...”

”Okej, men är det här skönt?” frågade jag och drog med mina finger längs med hans arm och drog av hans skjorta och ned med fingrarna längs hans vältränade mage och mötte byxkanten.

”J-j-j-aa.” stammade han av njutning.

”Det här då?” frågade jag och gick in med handen under byxorna och kalsongerna och kände runt med fingrarna längs hans kuk. Han gav ifrån sig njutningsljud och hans adamsäpple åkte upp och ned. ”Och detta?” frågade jag och tog tag i hans kuk och började röra den uppåt och nedåt i rytmisk takt, snart kände jag att han skulle komma och då drog jag ut handen.

”Wow.” flåsade han och tog stöd av väggen.

”Så då vet vi vad som är din svaghet, vad som får dig att slappna av. Så då berättar du bara till Stacey hur hon skall göra innan du är redo att ha sex med henne.” sade jag.

”Ja, tack... Men, kan du berätta det för henne?” frågade han försiktigt.

”Okej, visst.” log jag. ”Men, jag skall gå nu, vi ses.” log jag och kramade honom innan jag rörde mig mot dörren.

”Pixie?” frågade han och jag vände mig om.

”Ja?”

”Tack, tack för allt.” log han.

”Det var så lite.” log jag och lämnade rummet.

När jag kommit utanför dörren och skuffade mig mot hissarna då Alex dök upp.

”Hej.” sade jag.

”Hej, det var ett tag sedan.” sade han kort.

”Ja, visst, vi borde ses någon dag.” log jag.

”Ja absolut, vi ses.” log han.

”Ses.”

Jag skuffade mig vidare och tog upp telefonen och ringde Stacey.

”Hallå?” svarade hon.

”Vi måste tala, det handlar om Isaac.” svarade jag.

”Okej, Starbucks om en timme?” frågade hon.

”Visst, ses.” sade jag och lade på.

Jag åkte hiss ned och skuffade mig mot porten genom lobbyn då jag fick syn på Cynthia, jag hade inte sett henne sedan dagen då jag vaknade, hon hade sörjt sin syster i några veckor nu och om några veckor skulle det vara begravning.

”Cynthia?” frågade jag.

Hon tittade åt mitt håll och gav mig ett kort leende och mötte mig sedan.

”Hej. Hur är det?” frågade jag.

”Det är okej, hur är det själv?” frågade hon.

”Jag överlever, tre veckor kvar tills jag blir av med gipset, sjukt skönt faktiskt.” sade jag.

”Jag förstår det, skall du till Times Square ikväll?”

”Ja, du?”

”Nej, skall hem till min familj, de behöver mig ännu.” sade hon.

”Okej, men vi ses.” log jag och kramade om henne innan jag skuffade mig ut genom portarna och tog en taxi till Starbucks.

Jag beställde en kaffe latte och satte mig ned vid ett bord och väntade på Stacey. Snart dök hon upp och beställde en kaffe åt sig innan hon satte sig ned vid bordet.

”Okej, vad är det?” frågade hon.

”Okej, jag har talat med Isaac nu om ert lilla sexproblem.” började jag.

”Okej, och vad kom du fram till?”

”Han är för spänd, det var han redan då jag tog hans oskuld. Han hade svårt att slappna av men det du behöver göra är att dra med fingrarna längs hans hals, över mage och ned till hans kuk och sedan runka av honom, då är han så avslappnad att ni kan ligga.” sade jag.

”Wow, tack, okej, då vet jag det, tack för hjälpen.” log hon.

”Det var så lite.” log jag.

”Så hur går det med dig och Justin då?” frågade Stacey.

”Vi har inte kysst varandra än men jag har verkligen mycket känslor för honom, jag har aldrig känt så här förut, för någon.” log jag.

”Du är verkligen kär i honom.” log hon.

”Ja.” svarade jag lyckligt.

Efter kaffet skuffade Stacey mig ut ur Starbucks och så tog vi en taxi till Justins hem. Klockan hade närmat sig sju på kvällen nu och jag gick direkt i duschen när vi kommit till Justins hem och drog sedan på mig den korta champange-färgade klänningen på mig som hade en naturvit färgad slöja som hängde ned från klänningen på sidan sedan fönade jag håret och lät håret sedan falla som det var innan jag sminkade mig i en festsminking och till sist lade jag i ett par guldiga örhängen. Vid nio tog jag, Justin, Diana, Isaac och Stacey en taxi till Times Square för att fira det nya året-2013.

Justin betalade innan vi steg ut och Justin skuffade min rullstol runt folkhavet och in backstage innan Justin skulle gå upp och sjunga om en halv timme, han var klädd i svarta byxor och en svart t-skjorta och en kortärmad svart jacka utanpå det och röda sneakers.

Klockan började närma sig halv tolv nu och det återstod bara fem minuter tills Justin skulle uppträda.

”Lycka till!” log jag och kysste honom på kinden.

”Tack.” log han stort innan han gick på.

Han gick på och sjöng sedan ”As Long As You Love Me” tillsammans med Big Sean.

Under tiden tog Stacey mig ut bredvid folkhavet för att se Justin uppträda.

Klockan närmade sig tolv och det återstod bara fem minuter tills det skulle vara nytt år.

Nu var det en minut kvar och kulan med nedräkningen började falla.

Jag tittade desperat omkring efter Justin där jag satt i rullstolen.

”10...9...8...7...6...”

Alla började omfamna sina nära och kära för att kyssa dem nu.

”5...4...3...2...”

Då kände jag hur någon grep tag i mig bakifrån och vände mig och tryckte sina läppar emot mina.

”1...0... GOTT NYTT ÅR!” ropade alla och så kysstes de.

När våra läppar skiljdes åt såg jag Justins stora leende.

”Hej.” log han.

”Hej.” log jag stort.

Innan han böjde sig fram för att kyssa mig igen och hans tunga mötte min i en underbar kyss, våran första kyss.

_________________________________________________________________________________________________

Första kyssen! Vad tycks?:)

Kommentera.

Detta har hänt:

 "Visst.” svarade jag.

Hon gick och jag kysste Pixies hand igen och höll den mot min kind och tittade mot ett annat håll fastän jag fortfarande höll i hennes hand och lyssnade på hennes andetag. Plötsligt vred hon på sig och jag knyckte mig och vände direkt på huvudet för att vara beredd på att kalla på hjälp men det behövdes inte. Det knyckte i hennes ögonvrår och snart öppnade hon yrvaket ögonen. Jag tittade förundrat på henne. Hon tittade sig yrvaket omkring och tog sedan bort andningsmasken från mun och näsa och tog bort den från sitt huvud.

”Justin?” frågade hon tyst.

”Ja, det är jag.” svarade jag och log lyckligt.

”Hej.” sade hon och jag kysste henne i pannan och sedan hennes hand och log stort.

”Hej.” svarade jag.

___________________________________________________________________________________________________

Tre dagar senare efter att Pixie vaknat satt vi hennes rum i sjukhuset med polismästare Bower med oss för att Pixie skulle berätta vem som var mördaren.

”Så berätta vad som hände egentligen.” föreslog Bower.

Pixie satt i sjukhussängen och funderade en stund.

”Jag var på väg hem till internatet från Justin och jag fick inte någon taxi att stanna eller så kom det ingen då jag hörde något i buskarna bakom mig. Jag vände mig om och där stod... Ross... Och han skjöt mig vid hjärtat, försökte väl pricka rätt men han lyckades inte särskilt bra, han våldtog mig och misshandlade mig och jag var avsvimmad flere gånger, men när han lagade den här tatueringen.” sade hon och pekade på den romerska femman vid höften.”Så hade han drogat mig så jag hade ingen aning, fastän han trodde ganska snabbt därpå att jag var död.”

”Tack, vem Ross?” frågade Bower.

”Ross Dylan.” svarade jag.

Jag blev chockad. Personen som skjutit Pixie var Ross, samma person som hade låst in henne hemma hos sig i Grönland och våldtagit samt misshandlat henne. Samma äckel.

”Ross från Grönland?” frågade jag för säkerhetsskäl.

Hon nickade.

”Känner du honom från tidigare?” frågade Bower.

”Ja, han har misshandlat och våldtagit mig tidigare hemma i Grönland.” svarade jag.

”Vi ska ta fast honom nu när vi vet vem han är. Han har skjutit, misshandlat och våldtagit fem offer och fyra av dem är döda. Nämligen...”

”Newada Mayfield, Colin Johnson, Jack Hudson och Feliciah Maxfield.” avslutade Pixie dystert.

”Ja.” sade Bower kort.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Det hade passerat en vecka sedan jag vaknat och idag skulle jag äntligen få åka hem från sjukhuset. Justin hade åkt hem för att hämta kläder till mig som jag kunde ta på mig när vi skulle åka hem. Jag kunde inte röra en enda muskel kändes det som eftersom min högra arm kunde jag inte överhuvudtaget röra och mina två brutna revben gjorde allt ont. Mitt högra ben gick inte heller att röra och så gick jag på smärtlindrande dygnet runt så jag var snurrig rätt så ofta.

Snart kom Justin in genom dörren.

”Hej.” log han och kom fram till mig och kysste mig i pannan och räckte mig en stor grå luftig klänning. Passlig storlek för att ha på sig vid dessa mängder gips.

”Tack.” log jag och satte mig försiktigt upp i sängen rakryggad och Justin hjälpte mig. Han hjälpte mig sedan att få av mig den vita sjukhusklänningen. Jag hade bara trosor på mig och ingen bh för den hade försvunnit någonstans under våldtäckten och jag hade inte fått bära en den senaste veckan på sjukhuset. Justin tittade på mina bröst, get ihop och mötte sakta min blick. Jag log. Han var lite generad och räckte mig strax efter en bh.

”Kan du?” frågade jag.

”Visst.” mumlade han och knäppte fast den.

Sedan tog jag på mig den gråa klänningen. Därefter hjälpte han mig upp från sängen och ned i rullstolen.

Han skuffade ut mig ur rummet och vidare genom korridorerna ned i lobbyn där Ethan och Diana satt och väntade på oss. De steg genast upp när vi kom och närmade oss.

”Vi ska bara skriva ut henne så kommer vi sedan.” sade Justin och drog mig med till disken där en stor tant satt.

”Pixie Charlotte.” sade Justin till tanten.

”Okej.” sade hon och gav klartecken för oss att gå.

Det var mycket paparazzin och fans utanför men både polis och livvakter hjälptes åt för att hålla dem borta från oss.

En vecka senare var det julafton.

Jag hade sovit hos Justin den senaste veckan och hade varit ledig från skolan men hade gjort alla läxor hemma. Det hade passerat två veckor sedan jag opererats och så vidare men jag hade fortfarande fruktansvärt ont och det återstod fortfarande fyra veckor tills jag fick ta bort allt gips. Idag skulle min moster och mina två älskade barn flyga hit för att fira jul med mig och Justin samt Ethan och Diana.

”Justin, kan du hjälpa mig till badkaret?” frågade jag från sovrummet.

”Självklart.” svarade Justin och sprang till sovrummet med bara handduken runt midjan och hjälpte upp mig och gav mig stöd till badrummet och hjälpte mig sedan ned i badkaret. Jag hade plastpåsar bundna runt gipset så det inte skulle bli blött. Jag hade bikini på mig så Justin inte behövde se mig naken hela tiden.

Jag tvättade mig innan jag stödde mig själv upp och ut ur badkaret och tog en handduk runt mig och tog av mig bikinin under den och hängde upp den på tork innan jag ropade på Justin igen som kom och gav mig stöd till sovrummet för att klä på mig. Jag tog underkläder och klädde dem på mig och drog sedan fram en underbar, lång, röd vacker klänning som var v-ringad men glittrigt silvriga linjer som sträckte sig upp och ett midjeband runt midjan till det stoppade jag upp håret i en tuperad tofs i bakhuvudet och sminkade mig i en festsminkning och lade på ett rött läppglans.

Justin hade klätt sig i en tröja med vita ärmar och det typiska röd-vita julmönstret och ett par svarta jeans, han var riktigt stilig och höll just nu på att duka fram.

”Vad du är vacker.” log Justin och betracktade mig.

”Tack, du är riktigt stilig du med.” log jag och kysste honom på kinden.

Han log stort.

En timme senare tog vi en taxi till flygplatsen som jag hamnade vänta i medan Justin mötte min moster samt Mandy och Louis. Under tiden jag väntade såg jag en kille i svart hår och nördglasögon och rätt så smal komma ut från flygplatsen med ett bagage efter sig. Han tittade på en karta och vinkade åt sig en taxi och åkte sedan iväg.

Snart kom de ut tillbaka. Min moster hade en resväska med sig och Mandy och Louis hoppade genast in i bilen och kramade om mig.

”Hur mår du mamma?” frågade Mandy.

”Så där.” log jag och kramade hårt om min dotter.

”Komme du bli bra då?” frågade Louis knagligt.

”Jadå.” svarade jag och kramade om honom. ”Oroa er inte för er mamma, hon klarar sig.” log jag.

”Hej, Pixie.” log min moster och kramade om mig hårt. ”Jag har saknat dig.”

”Hej, jag har saknat dig också.” svarade jag och kramade henne.

Vi åkte hem till Justin och slog oss ned i vardagsrummet. Då det knackade på dörren och in kom Diana och Ethan.

Vi satte oss ned vid matbordet där det stod framdukat julmat.

”Så hur går det för dig i skolan då?” frågade min moster.

”Bra, har fått toppbetyg i alla ämnen så här långt, tyvärr tog skolan paus nu för min del efter denna incident men jag klarar mig.” log jag.

”Din mamma skulle ha varit så stolt över dig.” log hon.

Jag log och hade svårt att hålla tårarna borta.

Efter middagen gick vi och satte oss i vardagsrummet och tittade på den blinkande granen. Både Mandy och Louis satt och klämde på paketen och väntade med spänning på att få öppna dem.

”Mamma när får vi öppna paketen?” frågade Mandy ivrigt.

”Fråga din pappa.” svarade jag och log.

Mandy vände sig mot Justin.

”Pappa när får vi öppna paketen?” frågade Mandy försiktigt på knaglig engelska.

”Öppna dem bara.” log Justin.

Mandy rusade ned till paketen och meddelade Louis att de fick öppna dem.

”Mamma, det här står det ditt namn på.” sade Mandy och räkte mig ett litet paket i gyllenepaketpapper.

Jag öppnade det och där inne låg det en guldhalsband med ett litet guldhjärta hängandes, precis som ett sånt jag hade tidigare men som försvann när jag blev skjuten. Det halsbandet hade jag fått från min moster men halsbandet hade egentligen varit min mammas. Jag tog upp halsbandet ur asken och gav Justin en bedjande blick. Han log och satte fast det runt halsen på mig. Jag lutade mig framåt och kysste honom på kinden.

”Tack.” viskade jag och log.

Då ringde Justins telefon.

”Hallå?” ”Okej.” ”Bra, tack, hejdå.”

”Vem var det?” frågade jag.

”Det var Bower, de har hittat Ross, han sitter bakom lås och bom.” sade Justin.

”Tack och lov!” utbrast alla lättat.

_________________________________________________________________________________________________

Tycker ni det var förutsägbart med Ross som mördare?

Kommentera.

Detta har hänt:

 Jag gjorde allt för att få henne att få puls, jag gjorde första hjälpen på henne framtills att polisen dök upp. Jag hittade ett märke, en liten tatuering vid hennes höftben, en romersk femma. Jag svor tyst. Tog av mig min jacka och lade den runt henne så alla inte skulle behöva se henne naken.

”Snälla. Vakna!” bad jag.

Snart var ambulansen och polisen på plats. Ambulansmännen rusade fram genom leran och lade upp henne på en bår och förde henne till ambulansen och lade andningsmask på henne och började försöka ge henne adrealinkickar för att vakna.

”Hon har inte varit död allt för länge!” meddelade en ambulansman till en annan.

”Du hittade henne?” frågade Bower som dök upp vid min sida.

”Ja, jag hittade Pixie.” mumlade jag och torkade några tårar innan jag hoppade med i ambulansen till sjukhuset.

____________________________________________________________________________________________________

”Ladda 300! Undan!” meddelade en läkare till de andra och skjöt elektriska stötar med hjälp av en defibrillator mot Pixies bröst. Pixies kropp flyttades uppåt men sjönk sedan ihop igen.

”Kom igen Pixie.” bad jag.

Läkaren tittade på pulsmätaren som fortsättningsvis inte visade någon respons och skakade sedan på huvudet irriterat.

”Ladda 300! Undan!” upprepade läkaren och skjöt elektriska stötar mot hennes bröst igen och hennes kropps flyttades uppåt men sjönk sedan lika snabbt ihop igen.

Då kom min mamma springande genom korridoren mot mig.

”Hur är det med henne?” frågade hon andfått.

”Hon har ännu ingen puls.” mumlade jag mellan tänderna.

”Justin...” sade mamma och lade sin hand på min axel. Jag ville inte ge upp hoppet för henne ännu.

”Nej! Hon klarar sig.” sade jag bestämt men med skrovlig röst.

Jag började gråta och mamma omfamnade mig.

”Jag kommer strax.” sade jag och sprang iväg till kapellet men för att komma dit måste jag springa förbi väntrummet. Där kunde jag se Stacey, Diana, Isaac, Ethan, Alex, Ronald, Aiden, Juliette, Madison, Cynthia, Stephen, Ashley, Andreas och någon stor kille i orangest, krulligt hår, acne, fräknar, glasögon och tandställning tillsammans med en japan med knallrött färgat hår. Jag sprang till kapellet och satte mig ned vid altaret som fanns där.

”Savannah, om du hör mig nu... snälla jag ber dig, du ville att inom två år efter din död att jag skulle hitta någon som jag kunde relatera till resten av mitt liv. Nu har jag det och allt jag ber om att hon får en andra chans och får sitt liv tillbaka, jag behöver henne, hon är anledningen till att jag fortfarande är vid liv, snälla jag ber dig. Amen.”

Sedan gick jag tillbaka till korridoren där mamma stod och tittade in genom glaset. Hon såg sorgsen ut.

Jag gav henne en frågande uppsyn och kikade in genom glaset. Läkarna tog av sig handskarna och tittade upp på klockan. ”Dödstid, 03:2...” började en läkare när jag smällde upp dörrarna.

”Nej! Jag ber er dödsförklara henne inte ännu! Ge henne en chans till okej? En gång till, det är allt jag begär!” utbrast jag med tårarna rinnande längs kinderna. Jag ville bara kräkas.

Läkarna tittade på varandra.

”Okej, visst, en gång till.” sade läkaren. ”Ladda 300! Undan!”

Plötsligt började det pipa i maskinen som tog pulsen bredvid henne.

”Vi har låg puls!” hojtade en sköterska bredvid maskinen.

De satte andningsmask på henne och hjälpte hennes hjärta att få mer kraft.

”Tack.” viskade jag tyst.

När hennes hjärta fått mer kraft satte de in henne i röntgen för att få en bild över vad som måste opereras. Det visade sig vara att kulan som mördaren skjutit med hade passerat hjärtat vid ungefär två centimeters avstånd och satt fortfarande i henne men bakom hjärtat och på något sätt hade en av artärerna skadats.

De kallade på kirurger som såg bilden och drog sedan iväg med henne in i en operationssal ögonblickligen för operation.

En läkare visade mig röntgen bilden och berättade att hon även brutit högerarmen på två olika ställen och på vänsterarmen hade hon brutit sitt pekfinger, två revben var brutna, högerben var brutet och vänsterben hade ingenting förutom en stukning samt så hade hon blivit blå-gul slagen och sårig och dessutom sexuellt utnyttjad.

”Vi skall fixa det.” log läkaren. ”Det är ett under att Pixie ens fick puls. Hon hade varit död i ungefär tio minuter när du hittade henne. Plus ytterligare tjugo minuter här på sjukhuset. Hon var död i ungefär fyrtio minuter. Det är ett under att hon lever.” sade läkaren imponerat.

Sex timmar senare var operationen slut. Läget var stabilt just nu.

”Vi går och bryter tillbaka hennes ben nu.” meddelade en läkare till en annan och försvann in i uppvakningsrummet.

Jag tittade genom glaset när två läkare vred tillbaka Pixies ben på plats. Hennes arm som var av på två ställen hade de mest problem med men det andra gick rätt så snabbt. Därefter tog de bara gips och virade in hennes arm i det och hennes pekfinger samt hennes bröstkorg som stöd för de två brutna revbenen de inte kunde göra någonting åt. De måste få läka på egen hand och sedan virade de in hennes brutna ben och gav lite stöd åt stukningen. Efter det gav de henne morfin som smärtlindrande för smärtan av de brutna benen fastän hon fortfarande var nedsövd. Efter det började läkarna göra rent såren och sydde eventuella större sår. De gav henne någon annan medicin som jag inte visste vad var men läkaren berättade att det var för att inte göra henne gravid eftersom hon blivit sexuellt utnyttjad.

Efter det förde de in henne i ett rum där hon skulle få vakna upp på egen hand.

Hon låg fortfarande nedsövd med andingsmask på sig utifall att eftersom hon var i ett så dåligt tillstånd. Nu måste hon bara vakna så vi skulle få reda på vem mördaren egentligen var.

Jag gick ut i väntrummet och de andra steg upp i väntan om att få höra något nytt. Hela väntrummet var bokstavligen fullt med människor. Kände Pixie verkligen alla dessa människor? Jag stirrade ut genom glasdörren till gården av sjukhuset där det stod fullt med fans som poliser stoppade för att inte slippa in i sjukhuset. Då kom det en tjej som jag aldrig sett förut. Hon hade mörkblont hår och hon var väldigt lång. Hon var inte från USA utan från Grönland.

”Hej, mitt namn är Tiffany Somerhalder från Grönland, jag är Pixies bästa vän därifrån.” sade hon kort och räckte fram handen och jag skakade den.

”Justin Bieber.” svarade jag kort. Hon nickade.

”Så var är hon?”

”Hon är i uppvaket.” svarade jag.

”Jaha. Säg till när hon vaknar.” sade hon och gick och satte sig.

Jag gick fram till Stacey som steg upp när jag närmade mig.

”Herregud, det är folk här.” mumlade jag.

”Visst är det. Jag hade ingen aning att Pixie kände så här många.” svarade Stacey.

”Inte jag heller.” svarade jag.

”Så hur mår hon?” frågade hon sedan.

”Hon är i uppvaket men hon hade väldigt mycket frakturer och en av artärerna hade blivit skadat men läget är stabilt just nu.” berättade jag.

”Det är ju bra, vill du ha någonting att äta? Du måste vara utsvulten.” sade Stacey sedan.

”Ja en semla skulle vara gott.” log jag.

”Jag hämtar det.” log hon och steg upp och gick till cafeterian.

Plötsligt började det pipa högt i högtalarna och läkare började springa till Pixies rum. Jag sprang efter dem så fort jag kunde. Hon hade fått ett anfall. De tog in henne i operationssalen på nytt, sövde henne och öppnade henne. Det var något med artärerna på nytt. Ytterligare sex timmar senare var operationen klar och hon sattes i uppvaket igen men med övervakan eftersom hon var i ett väldigt kritiskt läge. Jag var så orolig för henne och jag var dödstrött. Jag hade snart varit 48 timmar i sträck och så var jag riktigt hungrig.

”Får jag gå in till henne?” frågade jag av en läkare.

”Gå bara, men endast du och det finns en sköterska där hela tiden som håller koll på Pixie.” svarade han.

”Okej.” svarade jag och gick dit och satte mig ned på en stol bredvid hennes säng. Jag fattade hennes hand och höll om den hårt i min. Jag lutade mig mot hennes sängkant och låg och tittade på henne där hon låg med en andningsmask för munnen och näsa. Fastän hon hade allt detta så var hon ändå så bedårande. Minuterna därpå somnade jag.

När jag vaknade låg Pixie fortfarande där men nu var en läkare också där och talade om någonting med sköterskan.

”Har det hänt något?” frågade jag.

”Hon fick ett anfall till och jag försökte väcka dig men du sov så djupt, så jag lät dig sova. Hon är stabil nu men vi måste vara försiktiga och hålla ett extra öga på henne.” sade läkaren.

Jag nickade sakta.

”Du klarar detta Pixie, det vet jag att du gör.” mumlade jag i hennes öra och höll hårt i hennes hand och kysste henne sedan i pannan.

Jag satte mig ned på stolen igen och så kände jag några tårar som föll ned för mina kinder. Jag kysste hennes hand och höll den hårt i min och lade ned huvudet på sängkanten och började gråta.

”Justin, skall vi hämta någon?” frågade läkaren.

”Nej.” mumlade jag.

”Okej.” mumlade han tyst och gick ut genom dörren.

Sköterskan tittade medlidande på mig.

”Vet du, min pappa dog när ja var liten, runt fyra år, för att han hade en egen vilja och gick ut i krig, förlorade av ett gevärskott och dog. Det var för sent när de hittade honom. Vad jag menar är, hade han haft någon som dig vid sin sida där ute hade han inte varit död, jag tror på att Pixie kommer att klara sig, hon har dig.” log sköterskan.

”Tack.” log jag och tittade på Pixie igen.

”Kan du hålla koll på henne ett tag? Jag måste gå och lämna några papper.”

”Visst.” svarade jag.

Hon gick och jag kysste Pixies hand igen och höll den mot min kind och tittade mot ett annat håll fastän jag fortfarande höll i hennes hand och lyssnade på hennes andetag. Plötsligt vred hon på sig och jag knyckte mig och vände direkt på huvudet för att vara beredd på att kalla på hjälp men det behövdes inte. Det knyckte i hennes ögonvrår och snart öppnade hon yrvaket ögonen. Jag tittade förundrat på henne. Hon tittade sig yrvaket omkring och tog sedan bort andningsmasken från mun och näsa och tog bort den från sitt huvud.

”Justin?” frågade hon tyst.

”Ja, det är jag.” svarade jag och log lyckligt.

”Hej.” sade hon och jag kysste henne i pannan och sedan hennes hand och log stort.

”Hej.” svarade jag.

_________________________________________________________________________________________________

Eventuellt ett till kapitel idag ännu, får se. Vem tror ni mördaren är?

Kommentera.

Detta har hänt:

 ”Förlåt.” mumlade han och satte sig upp.

Jag satte mig upp bredvid honom.

”Det är okej.” mumlade jag och steg upp och började klä på mig.

”Stacey jag är verkligen ledsen!” sae han och steg upp och tog tag i min arm.

”Du, om Pixie någonsin kommer tillbaka får du tala med henne om detta. Hon hjälpte dig, hon vet hur du fungerar. Vi känner inte varandra så väl som ni två gör.” sade hon kort.

”Stacey snälla...”

”Vi måste tillbaka till Justin, han har det mycket svårare än vad vi har det just nu, kom igen.” sade jag och slängde kläderna åt honom innan jag gick.

____________________________________________________________________________________________________

Justin Bieber's perspektiv:

Idag var det exakt två veckor sedan Pixie försvann och jag hade nästan tappat hoppet helt om att hitta henne.

Jag vred på mig och fattade min mobil. Jag hade ett oläst meddelande. Jag öppnade det.

'Hej mr. Bieber

Jag måste meddela att

vi inte kan ha fulla polis-

trupper på sökande efter

Pixie längre. Från och med

nu minskar vi med hälften av

patrullerna.

//polismästare Bower.'

Jag suckade, detta sökande började bli allt mer lönlöst. Jag vred om väckningen till två timmar senare, nämligen nio och somnade om. Vid åtta väckte Stacey mig.

”Justin, stig upp! Sökandet fortsätter, varken Savannah eller Pixie hade viljat se dig ge upp.” sade Stacey och drog av mig täcket.

”Vi kommer troligtvis ändå inte hitta henne. Hon är nog död.” mumlade jag.

”Äh, vad har hänt med dig?” frågade hon och kastade kläder till mig.

”Bara insett sanningen.” sade jag likgiltigt.

”Lägg av.” sade Stacey surt och satte sig ned på sängkanten bredvid mig och räckte mig ett foto av mig och Savannah på när jag kysste henne. ”Kändes hon rätt för dig?” frågade hon.

”Jag trodde det.” svarade jag.

”Men?”

Jag skakade på huvudet.

”Träffade din livskärlek? Pixie Charlotte?” frågade hon.

Bara ljudet av hennes namn fick mitt hjärta att hoppa över ett slag.

”Du älskar henne. Skall du verkligen låta den kärleken sippra ut i sanden mellan dina fingrar?” frågade hon och räckte mig ett foto där jag kysser Pixie på kinden på den där galan. Hon var så vacker.

”Du har rätt.” sade jag och steg upp från sängen, klädde på mig och så lämnade vi huset.

Vi fortsatte sökandet men vi hade bokstavligen lätat efter henne i varje vrå och skrymsle i hela New York.

Poliserna i grannstäderna hade börjat läta efter henne nu men det tycktes vara lönlöst.

Stacey gick vid min sida och verkade vara på dåligt humör.

”Har det hänt något?” frågade jag.

”Nej, eller...” mumlade hon.

”Stacey?”

”Har du någon gång haft så ur uselt sex att du inte vet vad du skall göra för att du är så otroligt kåt?” frågade hon.

Jag blev aningen förvånad.

”Nej, inte egentligen.”

”Tur för dig, alltså jag var så otroligt kåt att jag trodde jag skulle dö och sedan har jag min kille som jag gillar väldigt mycket som är ur usel i sängen, han fick inte ens in den!” utbrast hon.

”Wow.” mumlade jag.

”Ja, och den enda som vet hur Isaac fungerar i sängen är...”

”Pixie?” avslutade jag.

”Ja.” svarade hon tyst.

Plötsligt ringde telefonen. Det var Diana.

”Hallå?”

”Justin! De har hittat ytterligare ett offer som troligtvis är mördad av samma person som Newada, Colin och troligen Pixie!” utbrast hon.

”Hur vet du det?” frågade jag.

”Minns du att Pixie berättade att när Newada dog så hittade hon en papperslapp i hennes jackficka där det stod en romersk etta och att när Colin dog att de hittat en tatuering vid hans vrist där det var en romersk tvåa?” frågade hon.

”Ja, men hur?”

”Offret de nu hittat heter Jack Hudson och är vän med Ronald, Aiden och Juliette!” utbrast hon.

”Ronald, Aiden och Juliette? Aha, menar du Ronald Hughes?” frågade jag.

”Ja, och Aiden är Ronalds bästa vän och Juliette är Aidens flickvän och deras vän Jack Hudson har hittats död, blå-gul slagen och skjuten i huvudet till döds samt sexuellt utnyttjad precis som både Newada och Colin blivit samt så hade Jack blivit skuren med kniv i armen och på det sättet hade mördaren ristat in en romersk trea!” sade hon med en aning äcklad ton.

”Usch, vad fruktansvärt!” sade jag tyst.

”Mer eller mindre.” sade Diana.

”Pixie var vän med alla tre, inte sant?” frågade jag äcklat.

”Ja, eller hon hängde ofta med Ronald och deras gäng så då var ju alltid Jack med och hon var vän med både Newada och Colin också.” sade hon. ”Hurså?”

”Förstår du inte? Mördaren var hela tiden ute efter Pixie, mördaren har tagit ifrån henne nära och kära för att skrämma henne för att till slut ge sig an henne. Det är bråttom, vi måste hitta Pixie!” sade jag och lade på.

Vi rusade iväg till polisstationen och jag sökte upp polismästare Bower.

”Det handlar om samma mördare säger ni?” frågade han.

”Ja, ser du inte sambandet?” frågade jag.

”Ja, särskilt detta med de romerska siffrorna.” sade han. ”Jag undrar vad det här är för ett äckel.” mumlade han.

Plötsligt ringde Bowers telefon och han svarade, det var på högtalare så både jag och Stacey hörde samtalet.

”Kan det vänta?” frågade han.

”Det handlar om ytterligare ett mord, det är en tjej med håret avrakat på ena sidan och i avrakningen har någon graverat in den romerska siffran fyra.” sade kvinnan i andra änden.

Jag och Stacey såg på varandra.

”Hur ser hon ut?” frågade Bower.

”Hon har ljusbrunt axellångt hår och rätt så smal och hon är gul-blå slagen precis som de övriga offren och så är hon sexuellt utnyttjad och så är hon skjuten till döds i huvudet.” sade kvinnan.

”Vem är hon?” frågade Bower slutligen.

”Hon identifierades som Feliciah Maxfield.” sade kvinnan.

”Feliciah Maxfield? Var har jag hört det namnet?” frågade Bower fundersamt och började söka i pappren. ”Här. Jag tyckte ju det lät bekant. Hennes pappa satt inne för dråp för sju år sedan men släpptes tre år senare. Hon har en storassyster vid namn Cynthia Maxfield. Deras mamma lämnade dem som små.” berättade Bower.

Jag funderade en stund. Namnet Cynthia lät väldigt bekant.

”Skulle jag möjligtvis kunna få se en bild på Cynthia Maxfield?” frågade jag.

”Visst.” sade Bower och räckte mig ett fotografi på henne.

Det var hon.

”Känner du henne?” frågade han.

Jag nickade.

”Det är en av Pixies bästa vän och nu har den där jäveln tagit livet av hennes syster.” fräste jag surt.

Stacey lade en hand på min axel för att lugna mig.

”Vi ska ta den här sjuka jäveln okej?” sade Bower.

Jag nickade.

”Det ska vi!”

På kvällen var jag så trött och ville slippa alla de onda tankarna över det som hänt på sistone ett tag så jag stoppade på mig joggning kläder och sprang ut. Jag sprang till parken där jag, Pixie, Ethan och Mandy samt Louis varit första gången jag träffade Mandy. Jag sprang runt en dunge där jag kom in på en väldigt lerig väg. Jag stampade mig genom leran och stegade mig genom det då jag snubblade över något som jag trodde var en rot. Jag återfick kontrollen över mig och vände mig om. Det var mörkt så jag måste tände lampan i telefonen för att se bättre. Jag kisade och försökte att inte tro mina ögon. Jag gnuggade dem och kände mig för. Det var en fot, som ledde till ett ben-som jag snubblat över. Jag följde det och kom upp till en bar överkropp och kände kvinnobröst och lyfte på kroppen som var naken. Jag flyttade henne åt sidan och torkade lera ur hennes ansikte för att få en bättre syn på henne. Jag knyckte mig när jag såg vem det var. Jag kollade hennes puls, ingenting. Jag drog fram mobilen igen, slog 911 och snart var både ambulans och polis på väg.

Jag gjorde allt för att få henne att få puls, jag gjorde första hjälpen på henne framtills att polisen dök upp. Jag hittade ett märke, en liten tatuering vid hennes höftben, en romersk femma. Jag svor tyst. Tog av mig min jacka och lade den runt henne så alla inte skulle behöva se henne naken.

”Snälla. Vakna!” bad jag.

Snart var ambulansen och polisen på plats. Ambulansmännen rusade fram genom leran och lade upp henne på en bår och förde henne till ambulansen och lade andningsmask på henne och började försöka ge henne adrealinkickar för att vakna.

”Hon har inte varit död allt för länge!” meddelade en ambulansman till en annan.

”Du hittade henne?” frågade Bower som dök upp vid min sida.

”Ja, jag hittade Pixie.” mumlade jag och torkade några tårar innan jag hoppade med i ambulansen till sjukhuset.

_________________________________________________________________________________________________

Kommentera.

Detta har hänt:

”Polisen!”

”Det är Justin Bieber jag vill anmäla en försvunnen arton åring vid namn Pixie Charlotte som försvann på söndag kvällen efter åtta.”

Efter det började lätandet. Det sattes ut spårhundar till undsättning och det körde polisbilar i hela New York för att läta efter Pixie. Var fan var hon? Det måste ha hänt henne något. Vi hade ringt hem till Ethan och frågat om hon hade kommit hem till Grönland men de hade svarat nej.

 ”Vi har fått upp ett spår!” utbrast en polis med hund som sniffade sig fram till en trottoarkant som man såg torkat blod på. De tog ett prov på det för att se ifall det var Pixies blod.

Vad hade hänt henne egentligen? Var hon ens vid liv?

_________________________________________________________________________________________________

När jag vaknade en morgon så sneglade jag på telefonen som visade en vecka in i december. Det hade passerat en vecka och tre dagar sedan Pixie försvann spårlöst och idag skulle det bli ytterligare en dag då man sökte genom hela New York. Jag saknade henne oerhört mycket men för var dag som gick började jag få allt svårare att tro att vi skulle hitta Pixie.

Ethan hade åkt från Grönland till New York för att hjälpa till att söka upp sin bästavän. Han var lika orolig som vi andra och Pixies moster fick stanna hemma i Grönland för att ta hand om Mandy och Louis som fortsättningsvis inte visste att deras mamma var försvunnen, det var tänkt att om vi hittade Pixie död skulle vi berätta sanningen men om vi inte hittade henne snart skulle vi bli tvungna att berätta det för dem ändå. Jag vände på mig och med mig i dubbelsängen sov Stacey och nere på golvet bredvid sängen sov Ethan och Diana och ute på soffan i vardagsrummet sov min mamma. Vi alla hade sovit så här hela veckan när vi steg upp tidigt för att söka Pixie och kom hem sent så var det lättast att alla sov på ett och samma ställe och det här hade fungerat bra.

Jag steg upp och gick ut i köket för att koka kaffe och tillagade frukosten innan jag väckte upp de andra. Vi åt och gjorde oss klara innan vi hoppade in i en bil som körde oss till stället där vi slutat senast slutat leta på igår och fortsatte. Det gick polispatruller runt med hundar omkring i parkerna.

Vid femtiden åkte vi till en restaurang för att få mat i oss. Vi beställde alla pizza.

Plötsligt öppnades dörren till restaurangen och in kom Isaac. Han kom fram till vårt bord och kysste Stacey innan han slog sig ned bredvid henne.

”Inget nytt?” frågade han dystert.

Alla skakade på huvudet. Vi åt under tystnad då en flicka i fjorton års åldern dök upp vid min sida.

”Hej, mitt namn är Fawn och jag är ett stort fan, det har jag alltid varit till och med under dina mörka stunder och jag har aldri varit orolig för dig, tills Pixie försvann. Jag hoppas att ni hittar henne snart och att hon är vid liv. Hon kommer att leva och ni kommer att leva lyckliga i alla era dagar, bara du vågar tro på det själv. Okej?” log hon och räckte mig ett guldhalsband med ett hjärta hängandes i. ”Jag har märkt att Pixie alltid bar en sådan här kedja så jag ville ge dig en sådan för att hålla den nära ditt hjärta och att inte ge upp hoppet för att hitta Pixie.” log hon.

Jag tog emot den och granskade hjärtat, det var så vackert och det var sant. Pixie bar alltid ett sådant halsband.

”Tack så hemskt mycket.” log jag och kramade om henne. ”Vill du ta en bild?” frågade jag.

”Nej, huvudsaken är att man idol mår bra, inte att jag får en bild tillsammans med honom.” log hon och kysste mig på kinden innan hon gick sin väg.

”Wow, jag visste inte att du hade så lojala fans.” sade Stacey imponerat.

”Det finns av alla dess sorter.” log jag och lade kedjan i bröstfickan som låg mot mitt hjärta, precis som fanet sagt att jag skulle.

Vi gick och letade efter Pixie i alla hörn resten av kvällen och vid elva var det så mörkt så vi drog oss hemåt.

Jag låste mig in i sovrummet ensam och de andra satt i vardagsrummet. Jag började gråta, jag kunde inte hjälpa det. Pixie var försvunnen och jag hade ingen aning var hon befann sig och fastän jag försökte hålla förtroendet uppe för att Pixie levde fanns det ändå någonting som ständigt fick mig att försöka inse att Pixie var borta föralltid.

”Justin, är allt okej?” det var min mamma.

”Ja.” mumlade jag.

”Det vet jag att du inte är. Öppna!”

Jag steg upp och gick till dörren och låste upp den. Hon steg in och jag låste dörren efter henne. Vi gick till min säng och satte oss ned.

”Jag saknar henne så mycket att det gör ont.” mumlade jag och torkade några tårar.

”Det vet jag att du gör.” svarade hon och höll mig tryckt mot sitt bröst.

”Jag vet inte vad jag skall ta mig till utan henne.” snyftade jag.

”Hon kommer tillbaka, hon är den starkaste flickan jag känner och inte en gång att hon skulle ge efter. Hon klarar sig.” tröstade mamma.

”Den här gången är det annorlunda.” mumlade jag.

”Kanske men oavsett vad som hänt så gör hon så gott hon kan och hon vet att ni gör så gott ni kan.” mumlade mamma lugnt och sansat. ”Hon klarar sig.”

Ronald Hughes's perspektiv:

”Åh, gud, knulla mig hårdare, hårdare, åh gud, djupare för helvete, åh, vad skönt, hårdare!” skrek en blondin som kallades Veronica stönande.

Hon var så otroligt bra i sängen. Jag gick ännu djupare.

”Fy fan vad skönt!” hojtade hon och stönade högt.

Vi körde doggystyle och snart kom jag och jag gav ifrån mig ett ljudligt stön. Då öppnades dörren och in kom Aiden.

”Åh, förlåt.” hojtade han och såg bort.

Jag drog ut kuken ur henne och gav henne en klapp på hennes bak som tecken på att hon skulle gå.

Hon gav mig en sur blick innan hon tog sina kläder och drog dem på sig innan hon lämnade rummet.

Jag drog täcket över mig och lade mig ned i sängen.

”Ronald, bro, det hjälper inte att knulla bort smärtan, du saknar henne erkänn det istället.” sade Aiden likgiltigt.

”Sedan när har du blivit sådan romantiker?” frågade jag.

”Sedan jag insåg att jag älskar Juliette liksom allvarligt.” sade han kort.

”Wow.” mumlade jag kort.

”Du saknar henne oavsett vad du säger så har du känslor för henne och är orolig för hennes försvinnande.” sade Aiden.

”Visst.” mumlade jag kort.

”Jag skall ut med Juliette, ses ikväll.” sade han och gick.

Jag tittade efter honom när han gick. Han hade rätt. Jag var orolig för Pixie.

Stacey Donald's perspektiv:

Efter sökandet åkte jag hem till mig med Isaac. Det var tänkt att vi skulle ha sex första gången med varandra. Vi drog av varandra kläderna och han gav mig en lätt knuff ned i sängen och kröp upp ovan mig men sedan kom han inte längre. Han var nervös och visste inte vad han skulle göra. Jag särade benen och han försökte trycka sig in men han fick den inte att komma rätt.

”Kom igen, Isaac.” mumlade jag.

”Jag kan inte.” mumlade han och svettades.

Jag tog tag i honom för att hjälpa honom komma rätt.

”Förlåt.” mumlade han och satte sig upp.

Jag satte mig upp bredvid honom.

”Det är okej.” mumlade jag och steg upp och började klä på mig.

”Stacey jag är verkligen ledsen!” sae han och steg upp och tog tag i min arm.

”Du, om Pixie någonsin kommer tillbaka får du tala med henne om detta. Hon hjälpte dig, hon vet hur du fungerar. Vi känner inte varandra så väl som ni två gör.” sade hon kort.

”Stacey snälla...”

”Vi måste tillbaka till Justin, han har det mycket svårare än vad vi har det just nu, kom igen.” sade jag och slängde kläderna åt honom innan jag gick.

_________________________________________________________________________________________________

Kort och trögt kapitel. Blir så utan huvudpersonen, nästa blir bättre tro mig.

Berätta, vad tror ni?

Kommentera.

Detta har hänt:

 ”Vi tar min bil.” svarade han och vi sprang till hans bil. Han låste upp den och klättrade in i baksätet av den.

Vi drog av varandra kläderna och jag började suga av honom. Han stönade högt. Han kom nästan genast och jag svalde hela satsen. Han slickade mig och jag stönade högt. Han satte sig tillrätta i sätet och tog mig i famnen över honom och mina ben på varsin sida av honom när han gick in i mig. Han stönde ljudligt av njutning och likaså jag. En liten stund senare kom han och jag kom strax därefter. Han drog ut den ur mig innan vi körde doggystyle en gång innan vi lade oss ned i baksätet bredvid varandra och somnade.

____________________________________________________________________________________________________

När jag vaknade fick jag en enorm chock. Jag låg naken, skedande med Andreas, han låg fortfarande och sov. Jag skrek och han vaknade av att han skrämde sig.

”Vad är det?” frågade han yrvaket sedan skrek han också förskräckt. Jag hade satt upp mig och tagit mig munkjacka att täcka kroppen med.

”Gud vad hände igår egentligen?” utbrast han.

”Jag vet inte.” mumlade jag. ”Här.” sade jag och kastade hans kalsonger till honom.

Vi hittade två använda kondomer på golvet i bilen. Han plockade upp dem och slängde dem i en påse. Han räckte mig mina trosor som hängde över bilratten och min bh som låg på hatthyllan i bakluckan.

”Tack.” mumlade jag och satte på mig dem. Efter det sträckte jag mig efter mina byxor och satte på mig munkjackan och sockorna innan jag drog på mig skorna. Mitt hår var riktigt sexrufs så jag drog med fingrarna genom håret och tittade i spegeln att det skulle se lite mer okej ut.

Vi klättrade fram i framsätet för att reda ut allting.

”Vad som hände i natt så var det ett stort misstag.” sade jag.

”Ja.” sade Andreas och höll med.

”Jag är kär och efter det som Maria berättade igår så blev jag bara så känslosam att jag åkte till en bar och drack och blev över full och gjorde ett stort misstag.” sade jag.

”Ja, och jag var bara väldigt känslosam efter Chamilles bortgång igår så jag åkte till en bar drack och så blev jag överfull och var väldigt kåt eftersom jag inte haft sex på över ett år och gjorde ett misstag.” sade han.

”Exakt.” svarade jag. ”Vi lägger detta bakom oss nu, gjort är gjort, vi kan inte göra någonting åt det mer.”

”Sant, vänskap går före allt.” log han.

”Ja.” log jag och så kramade vi om varandra innan vi åkte till internatet.

När jag kommit upp till mitt och Dianas rum kom hon ut ur duschen med handduken runt sig.

”Hej, vart har du varit?” frågade hon glatt.

”Hört en helt otrolig historia av Savannahs syster Maria!” sade jag.

”Vad? Har Savannah en syster som heter Maria?” frågade hon.

”Ja, jag trodde det inte heller men hon berättade allt igår och vi såg födelseattester och allting, helt otroligt faktiskt.” sade jag.

”Wow.” sade hon kort.

”Ja, men jag skall gå i duschen nu.” log jag och tog min handduk och gick in i badrummet och låste efter mig.

När jag kom ut ur duschen gick jag till mitt klädskåp och tog ut en kort vit klänning med en tyg del över ena armen som fladdrade, jag älskade den klänningen den var en av mina favoriter. Till den tog jag ett par beigea klackskor med kilklack och så fönade jag och borstade allt hår till vänster axel och till sist sminkade jag mig i en festsminking.

”Wow, vart skall du så uppklädd?” frågade Diana.

”Jag skall till Justin och berätta hur jag känner för honom.” log jag och speglade mig.

”Vad? Gud, vad gulligt! Har lilla Pixie verkligen gått och blivit kär?” log Diana.

”Ja, tro det eller ej, andra gången i mitt liv och troligtvis sista, fast så här har jag aldrig känt mig förut. Jag känner mig säker hos Justin, jag känner mig levande med honom och mitt hjärta hoppar över ett slag när jag ser honom.” log jag och dansade runt ett varv.

Diana log.

”Du är kär.” log Diana.

”Ja!” utbrast jag. ”Okej önska mig lycka till!” log jag.

”Lycka till.” log Diana innan jag stängde dörren efter mig och tog en taxi till Justins hem.

Jag betalade för taxin och knackade på hans dörr.

Några sekunder senare öppnade han dörren. Han hade fortfarande morgonrufs och stod i pyjamas byxor och hängsel skjorta.

”Oj, wow.” började han och betracktade mig uppifrån ned. Jag log.

”Jag väntade inte besök.” sade han lågt och släppte in mig.

Jag var så nervös. Vi satte oss ned i vardagsrummet i varsin fåtölj.

”Vill du se på film eller?” frågade han.

”Nej, vi måste prata.” sade jag hastigt.

”Okej?” sade han frågande.

”Okej, så här är det. Jag är kär.” började jag för att se hans reaktion.

Han såg faktiskt lite ledsen ut och försökte fortsätta att se normal ut men han lyckades inte särskilt bra.

”Och den här killen är underbar, han är anledningen till att jag ler varje dag och att jag stiger upp på morgonen och med honom känner jag mig trygg, jag litar på honom och varje gång jag ser honom hoppar mitt hjärta över ett slag och han får mig att må bra trots allt som hänt.” sade jag.

Han nickade bara kort.

”Vad skall jag göra?” frågade jag.

”Ring honom och berätta hur du känner.” sade han likgiltigt.

”Okej.” sade jag och tog fram telefonen, jag kunde känna hans blick, det var den blicken jag fått när jag berättat om Mandy för honom. Jag tog fram hans nummer och ringde upp och stoppade telefonen vid örat.

Justins telefon ringde i hans ficka. Han tog fram den.

”Jag måste ta det här.” sade han kort och steg upp och gick en bit bort innan han svarade. ”Hallå?”

”Jag är kär i dig.” sade jag i luren och Justin vände sig sakta om och mötte min blick.

Han hade tåriga ögon och log stort. Han närmade sig mig och jag steg upp och han tog mig i sin famn och så höll vi om varandra länge.

”Äntligen.” mumlade han, hans läppar bara några cent ifrån mina.

Jag log. Jag kysste honom på kinden innan vi lagade mat åt oss innan vi åt.

Runt åtta på kvällen så var det dag för mig att dra mig hemåt eftersom det var skola imorgon. Vi kramades och sa att vi skulle höras så snart som möjligt och jag kysste honom på kinden och han mig i pannan innan jag lämnade hans hus. Jag försökte få tag i en taxi men ingen stannade eller så kom det ingen så jag började gå sakta mot internatet istället fastän det var rätt så långt.

Plötsligt hör jag något från buskarna bakom mig och jag vänder mig om.

”Vi ses igen.”

PANG!  

Justin Bieber's perspektiv:

”Får du tag i henne?”

”Nej, har jag ju sagt! Jag har ju försökt få tag i henne de senaste tre dagarna men hon svarar inte!”

”Varför svarar hon inte?” frågade jag otåligt.

”Ingen aning, när såg du henne senast?” frågade Diana.

”Runt åtta på söndagen då var hon påväg hem till internatet.” svarade jag som började bli riktigt orolig för Pixie.

”Justin det är onsdag kväll nu, vi borde verkligen ringa polisen, det här är verkligen inte lek längre utan blodigt allvar!” sade Diana allvarligt.

”Jag vet, jag ringer polisen med det samma.” svarade jag och lade på och ringde polisen.

”Polisen!”

”Det är Justin Bieber jag vill anmäla en försvunnen arton åring vid namn Pixie Charlotte som försvann på söndag kvällen efter åtta.”

Efter det började lätandet. Det sattes ut spårhundar till undsättning och det körde polisbilar i hela New York för att läta efter Pixie. Var fan var hon? Det måste ha hänt henne något. Vi hade ringt hem till Ethan och frågat om hon hade kommit hem till Grönland men de hade svarat nej.

”Vi har fått upp ett spår!” utbrast en polis med hund som sniffade sig fram till en trottoarkant som man såg torkat blod på. De tog ett prov på det för att se ifall det var Pixies blod.

Vad hade hänt henne egentligen? Var hon ens vid liv?

_________________________________________________________________________________________________

Var tror ni Pixie är? Vad tror ni att har hänt henne? Är hon vid liv och vem sköt henne?

Kommentera.