Detta har hänt:

 "Visst.” svarade jag.

Hon gick och jag kysste Pixies hand igen och höll den mot min kind och tittade mot ett annat håll fastän jag fortfarande höll i hennes hand och lyssnade på hennes andetag. Plötsligt vred hon på sig och jag knyckte mig och vände direkt på huvudet för att vara beredd på att kalla på hjälp men det behövdes inte. Det knyckte i hennes ögonvrår och snart öppnade hon yrvaket ögonen. Jag tittade förundrat på henne. Hon tittade sig yrvaket omkring och tog sedan bort andningsmasken från mun och näsa och tog bort den från sitt huvud.

”Justin?” frågade hon tyst.

”Ja, det är jag.” svarade jag och log lyckligt.

”Hej.” sade hon och jag kysste henne i pannan och sedan hennes hand och log stort.

”Hej.” svarade jag.

___________________________________________________________________________________________________

Tre dagar senare efter att Pixie vaknat satt vi hennes rum i sjukhuset med polismästare Bower med oss för att Pixie skulle berätta vem som var mördaren.

”Så berätta vad som hände egentligen.” föreslog Bower.

Pixie satt i sjukhussängen och funderade en stund.

”Jag var på väg hem till internatet från Justin och jag fick inte någon taxi att stanna eller så kom det ingen då jag hörde något i buskarna bakom mig. Jag vände mig om och där stod... Ross... Och han skjöt mig vid hjärtat, försökte väl pricka rätt men han lyckades inte särskilt bra, han våldtog mig och misshandlade mig och jag var avsvimmad flere gånger, men när han lagade den här tatueringen.” sade hon och pekade på den romerska femman vid höften.”Så hade han drogat mig så jag hade ingen aning, fastän han trodde ganska snabbt därpå att jag var död.”

”Tack, vem Ross?” frågade Bower.

”Ross Dylan.” svarade jag.

Jag blev chockad. Personen som skjutit Pixie var Ross, samma person som hade låst in henne hemma hos sig i Grönland och våldtagit samt misshandlat henne. Samma äckel.

”Ross från Grönland?” frågade jag för säkerhetsskäl.

Hon nickade.

”Känner du honom från tidigare?” frågade Bower.

”Ja, han har misshandlat och våldtagit mig tidigare hemma i Grönland.” svarade jag.

”Vi ska ta fast honom nu när vi vet vem han är. Han har skjutit, misshandlat och våldtagit fem offer och fyra av dem är döda. Nämligen...”

”Newada Mayfield, Colin Johnson, Jack Hudson och Feliciah Maxfield.” avslutade Pixie dystert.

”Ja.” sade Bower kort.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Det hade passerat en vecka sedan jag vaknat och idag skulle jag äntligen få åka hem från sjukhuset. Justin hade åkt hem för att hämta kläder till mig som jag kunde ta på mig när vi skulle åka hem. Jag kunde inte röra en enda muskel kändes det som eftersom min högra arm kunde jag inte överhuvudtaget röra och mina två brutna revben gjorde allt ont. Mitt högra ben gick inte heller att röra och så gick jag på smärtlindrande dygnet runt så jag var snurrig rätt så ofta.

Snart kom Justin in genom dörren.

”Hej.” log han och kom fram till mig och kysste mig i pannan och räckte mig en stor grå luftig klänning. Passlig storlek för att ha på sig vid dessa mängder gips.

”Tack.” log jag och satte mig försiktigt upp i sängen rakryggad och Justin hjälpte mig. Han hjälpte mig sedan att få av mig den vita sjukhusklänningen. Jag hade bara trosor på mig och ingen bh för den hade försvunnit någonstans under våldtäckten och jag hade inte fått bära en den senaste veckan på sjukhuset. Justin tittade på mina bröst, get ihop och mötte sakta min blick. Jag log. Han var lite generad och räckte mig strax efter en bh.

”Kan du?” frågade jag.

”Visst.” mumlade han och knäppte fast den.

Sedan tog jag på mig den gråa klänningen. Därefter hjälpte han mig upp från sängen och ned i rullstolen.

Han skuffade ut mig ur rummet och vidare genom korridorerna ned i lobbyn där Ethan och Diana satt och väntade på oss. De steg genast upp när vi kom och närmade oss.

”Vi ska bara skriva ut henne så kommer vi sedan.” sade Justin och drog mig med till disken där en stor tant satt.

”Pixie Charlotte.” sade Justin till tanten.

”Okej.” sade hon och gav klartecken för oss att gå.

Det var mycket paparazzin och fans utanför men både polis och livvakter hjälptes åt för att hålla dem borta från oss.

En vecka senare var det julafton.

Jag hade sovit hos Justin den senaste veckan och hade varit ledig från skolan men hade gjort alla läxor hemma. Det hade passerat två veckor sedan jag opererats och så vidare men jag hade fortfarande fruktansvärt ont och det återstod fortfarande fyra veckor tills jag fick ta bort allt gips. Idag skulle min moster och mina två älskade barn flyga hit för att fira jul med mig och Justin samt Ethan och Diana.

”Justin, kan du hjälpa mig till badkaret?” frågade jag från sovrummet.

”Självklart.” svarade Justin och sprang till sovrummet med bara handduken runt midjan och hjälpte upp mig och gav mig stöd till badrummet och hjälpte mig sedan ned i badkaret. Jag hade plastpåsar bundna runt gipset så det inte skulle bli blött. Jag hade bikini på mig så Justin inte behövde se mig naken hela tiden.

Jag tvättade mig innan jag stödde mig själv upp och ut ur badkaret och tog en handduk runt mig och tog av mig bikinin under den och hängde upp den på tork innan jag ropade på Justin igen som kom och gav mig stöd till sovrummet för att klä på mig. Jag tog underkläder och klädde dem på mig och drog sedan fram en underbar, lång, röd vacker klänning som var v-ringad men glittrigt silvriga linjer som sträckte sig upp och ett midjeband runt midjan till det stoppade jag upp håret i en tuperad tofs i bakhuvudet och sminkade mig i en festsminkning och lade på ett rött läppglans.

Justin hade klätt sig i en tröja med vita ärmar och det typiska röd-vita julmönstret och ett par svarta jeans, han var riktigt stilig och höll just nu på att duka fram.

”Vad du är vacker.” log Justin och betracktade mig.

”Tack, du är riktigt stilig du med.” log jag och kysste honom på kinden.

Han log stort.

En timme senare tog vi en taxi till flygplatsen som jag hamnade vänta i medan Justin mötte min moster samt Mandy och Louis. Under tiden jag väntade såg jag en kille i svart hår och nördglasögon och rätt så smal komma ut från flygplatsen med ett bagage efter sig. Han tittade på en karta och vinkade åt sig en taxi och åkte sedan iväg.

Snart kom de ut tillbaka. Min moster hade en resväska med sig och Mandy och Louis hoppade genast in i bilen och kramade om mig.

”Hur mår du mamma?” frågade Mandy.

”Så där.” log jag och kramade hårt om min dotter.

”Komme du bli bra då?” frågade Louis knagligt.

”Jadå.” svarade jag och kramade om honom. ”Oroa er inte för er mamma, hon klarar sig.” log jag.

”Hej, Pixie.” log min moster och kramade om mig hårt. ”Jag har saknat dig.”

”Hej, jag har saknat dig också.” svarade jag och kramade henne.

Vi åkte hem till Justin och slog oss ned i vardagsrummet. Då det knackade på dörren och in kom Diana och Ethan.

Vi satte oss ned vid matbordet där det stod framdukat julmat.

”Så hur går det för dig i skolan då?” frågade min moster.

”Bra, har fått toppbetyg i alla ämnen så här långt, tyvärr tog skolan paus nu för min del efter denna incident men jag klarar mig.” log jag.

”Din mamma skulle ha varit så stolt över dig.” log hon.

Jag log och hade svårt att hålla tårarna borta.

Efter middagen gick vi och satte oss i vardagsrummet och tittade på den blinkande granen. Både Mandy och Louis satt och klämde på paketen och väntade med spänning på att få öppna dem.

”Mamma när får vi öppna paketen?” frågade Mandy ivrigt.

”Fråga din pappa.” svarade jag och log.

Mandy vände sig mot Justin.

”Pappa när får vi öppna paketen?” frågade Mandy försiktigt på knaglig engelska.

”Öppna dem bara.” log Justin.

Mandy rusade ned till paketen och meddelade Louis att de fick öppna dem.

”Mamma, det här står det ditt namn på.” sade Mandy och räkte mig ett litet paket i gyllenepaketpapper.

Jag öppnade det och där inne låg det en guldhalsband med ett litet guldhjärta hängandes, precis som ett sånt jag hade tidigare men som försvann när jag blev skjuten. Det halsbandet hade jag fått från min moster men halsbandet hade egentligen varit min mammas. Jag tog upp halsbandet ur asken och gav Justin en bedjande blick. Han log och satte fast det runt halsen på mig. Jag lutade mig framåt och kysste honom på kinden.

”Tack.” viskade jag och log.

Då ringde Justins telefon.

”Hallå?” ”Okej.” ”Bra, tack, hejdå.”

”Vem var det?” frågade jag.

”Det var Bower, de har hittat Ross, han sitter bakom lås och bom.” sade Justin.

”Tack och lov!” utbrast alla lättat.

_________________________________________________________________________________________________

Tycker ni det var förutsägbart med Ross som mördare?

Kommentera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta har hänt: Efter ett tag hade vi startat ett skumbad i badrummet och vi båda klev i. Jag satte sig bakom och Pixie i min famn. Jag lade in den bakifrån och juckade henne mjukt i badet.   Efter ett bra tag var vi tillbaka i sängen igen och ...

BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!LÄSES PÅ EGEN RISK! Detta har hänt:  Tre timmar senare lämnade vi festen. Jag följde Alyssa till hennes hotellrum. ”Hade du kul ikväll?” frågade hon. ”Ja, det hade jag, d...

  Detta har hänt:  Bredvid Simon satt en kille med blont hår-rakat på sidorna och i bakhuvudet hade han samlat allt hår i en knut, glasögon, rätt muskulös, gröna ögon, solblekta jeans och en spänd svart trekvartärmad skjorta så att musklerna syntes...

Detta har hänt: ”Hej, Savannah, jag vet att denna diskussion går mellan två kvinnor som båda älskar Justin. Men jag vill bara säga att jag är så tacksam att du fanns i Justins liv. Du fick honom att må bra och det är det som räknas! Tack så m...

Detta har hänt:  Någon timme senare tog han ett bad och jag bäddade klart på soffan i hotellrummet som han kunde sova på än att han skulle gå tillbaka och hamna dela rum med någon av idioterna som gjort detta till honom. När han kom ut ur badrumm...