Detta har hänt:

”Okej, men följer du med tillbaka efter skolan?” frågade han.

”Ja visst.” svarade jag.

Efter skoldagen åkte jag med Alex till sjukhuset för att titta till Diana då jag mötte Justin som satt i väntrummet och hade väntat på oss hela dagen.

”Hur mår hon?” frågade jag.

”Ingen skillnad.” svarade han kort.

Alex gick och hämtade kaffe åt oss undertiden jag satte mig ned bredvid Justin.

”Vad var det du ville säga tidigare som var så viktigt?” frågade han.

”Öh... Okej, så här är det, du kommer att hata mig för detta men...”

____________________________________________________________________________________________________

”Öh...Okej, så här är det, du kommer att hata mig för detta men...” började jag.

Han höjde ögonbrynen.

”Kaffe?” frågade Alex och räckte mig och Justin en varsin mugg.

”Avbröt jag något?” frågade han sedan.

”Ja.” svarade Justin kort.

”Jag går och titta till Diana.” sade han och gick mot hennes sjukhusrum.

Jag tog ett djupt andetag, greppade hans händer och så fortsatte jag.

”Jag berättade ju tidigare att min vän från Grönland var pappa till min dotter Mandy...”

”Ja?”

”Det är inte riktigt sant... Ethan är inte Mandys pappa, det är någon annan...”

”Varför skulle jag bli arg för det?” frågade han.

”För hennes pappa är... Du.” sade jag tyst.

”Va?” nästan viskade han. ”Du skämtar, det är inte sant, du ljuger bara.”

”Önskar att det vore så.” svarade jag.

”Hur kan du?!” skrek han och grabbade tag om sin jacka och gick med raska och bestämda steg mot utgången.

”Justin! Låt mig förklara!” skrek jag och började springa ifatt honom.

Han avfärdade mig med en handgäst och hoppade in i en taxi och åkte iväg.

Jag tog ett djupt andetag och torkade tårarna som envist hade börjat rinnat längs mina kinder.

Jag gick in på toaletten och tvättade bort mitt nerkladdade smink och väntade att det värsta av mina svullna ögon skulle lägga sig sedan gick jag ut och gick till Dianas rum.

”Någon skillnad?” frågade jag när jag kommit in i rummet. Alex satt på en stol vid hennes säng.

Han skakade på huvudet.

”Var är hennes föräldrar?” frågade jag.

”Jag vet inte.” svarade han kort. ”Vad handlade det där med Justin om?”

”Han fick reda på att han är pappa till ett av mina barn.” sade jag lågt.

”Va?!” sade han hest.

Jag nickade kort och satte mig ned på en stol bredvid honom.

”Hur är det möjligt?” frågade han.

”För fem år sedan var jag på en resa med min pappa till New York för att titta på de ställen som han och mamma träffades på och så vidare. Jag var en stor missbrukare då och var på en fest på kvällen. Justin var också där för Scooter hade dagarna före funnit Justin på YouTube och flugit honom till Atlanta och sedan på genom resa i New York. Han var på samma fest med någon vän, blev full, ingen aning hur, och vi fann varandra, började kyssas, hamnade i säng med varandra och jag vaknade nästa morgon naken bredvid honom. Jag försvann därifrån innan han vaknade och hörde aldrig av mig igen till honom, jag blev gravid och jag hade ett minne av att killen som var pappa till mitt barn hette Justin Bieber så när Justin blev känd kollade jag upp och DNA:t matchade med honom och det gjorde det.” sade jag utmattat.

Alex närmade sig mig och gav mig en kram. Inte riktigt vad jag hade väntat mig.

”Allt kommer bli okej.” viskade han och höll om mig hårt.

Innan jag visste ordet av förenades våra läppar i en kyss. Det var länge sedan jag kysst någon som det hade känts så är fantastiskt.

”Varför?” viskade jag.

Han slickade sina läppar, tog ett djupt andetag och sade.

”När vi talade här om dagen om vilken typ av tjej jag gillar, personen jag gillar är du.” sade han.

”Men... Jag dejtar Isaac.” mumlade jag bara några centimeter från Alex läppar.

”Och jag dejtar Stacey men det hindrar oss inte att kyssa varandra eller...?” mumlade han tillbaka och bet sig i läppen.

”Jag antar det.” mumlade jag och böjde mig framåt och våra läppar återförenades i en kyss som snabbt övergick till hångel.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag smällde fast dörren och satte mig ned med en duns i soffan lade huvudet i händerna och började gråta. Jag tog upp en vas och kastade den i väggen i ilska och tog upp mobilen och slog Staceys nummer.

”Stacey.” svarade hon.

”Stacey, är det sant? Sant att jag är pappa till Pixies barn?” hulkade jag fram.

”Ja.” mumlade hon.

”Du visste det och du berättade det inte för mig!” skrek jag.

”Jag är ledsen! Det är bara det att Pixie ville berätta det själv. Lät du henne berätta hela historien?” frågade hon.

”Nej.” svarade jag kort.

”Justin! Hur många gånger måste jag säga det? Du måste låta henne tala till punkt.” svarade hon lugnt.

”Förlåt, jag fick liksom just reda på att jag är pappa till ett barn! Jag behöver bevis på det! Det var därför ni tog mig till sjukhuset. Ni tog DNA test! Är det sant?!”

”Ja. Du kan få se det själv.” sade hon.

Tio minuter senare var hon där och gav mig DNA testet.

”Jag kan inte förstå det. Hur kan jag vara pappa? Jag är arton.” sade jag oförstående.

”Det är Pixie med och hon är tvåbarnsmamma. Tänk på det. Hon behöver dig, hon har varit där för dig, nu är det din tur att hjälpa henne så kan ni stötta varandra så kan du träffa din dotter sedan.” sade Stacey.

Jag tittade ned i golvet ett par minuter innan jag fick ögonkontakt med Stacey igen.

”Okej.” sade jag.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Vi satte oss ned vi ett av de runda borden som fanns där i caféet med en varsin bakelse och en kopp kaffe framför oss och samtalade med varandra.

”Den smakar sjukhus.” skrattade jag.

”Visst, gör den.” skrattade han. ”Oj, du har fått lite tårta i mungipan.” log han och torkade bort det med sin tumme.

Jag log och böjde mig framåt och kysste honom.

Då ringde telefonen. 'Isaac.'

”Jag måste ta det här.” sade jag och svarade. ”Hallå?”

”Hej, jag undrar ifall du skulle vilja gå ut på fredag?” frågade han.

”Ja, visst.” svarade jag.

”Bra, ses imorgon.” sade han innan han lade på.

Jag suckade och gick tillbaka till Alex.

”Hur skall det här fungera Alex? Jag vill inte såra Isaac.” sade jag.

”Vi får lov att hålla detta bara mellan oss två. Okej?”

”Visst.”

Då såg jag Justin komma runt hörnet.

”Pixie, får jag prata med dig?”

Jag flackade lite med blicken mellan Justin och Alex innan jag svarade.

”Visst.”

__________________________________________________________________________________________________

Pixie är ingen ängel hon heller. Vad tycker ni? Vad tror ni att kommer hända?

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #justindrewbnoveller #ayearwithoutrain

Detta har hänt:

Jag följde med honom till bänken där Alex satt.

”Alex, Justin, Justin, Alex.” presenterade jag dem.

”Justin Bieber?” sade Alex och höjde ögonbrynet.

Han nickade och skakade hand med honom.

Vi satte oss ned och när Alex steg upp för att gå och hämta kaffe så sade jag.

”Justin, jag måste berätta en sak.”

”Vadå?”

”Jag... Det är så här att... Jag vet inte hur jag skall säga det här men...Alltså... Jag... Öh... Hmm... Jag...”

”Operationen är klar, läget är stabilt.” meddelade en sköterska och jag rusade upp och sprang för att kolla till henne, Justin och Alex var mig snabbt i hälarna.

____________________________________________________________________________________________________

Justin Bieber's perspektiv:

”Jag hämtar kaffe.” sade jag till Pixie där hon satt lutad mot sängkanten. Diana hade fortfarande inte vaknat.

Pixie nickade till svar och jag lämnade rummet och gick till caféet och beställde en kaffe då två vuxna personer kom springande, kvinnan hade tårar rinnande längs kinderna och mannen verkade nervös.

”Var är Diana TayTey?!” frågade hon högljudt av en sköterska. Det var tydligen Dianas föräldrar.

Sekunderna därpå såg jag Pixie komma gåendes mot caféet.

”Var det Dianas föräldrar?” frågade jag.

Hon nickade kort.

”Vill du ha?” frågade jag.

Hon nickade igen och tog emot kaffet och smuttade på det. Hon hade mörka ringar under ögonen, håret var rufsigt, sminket var utsmetat men hon såg ändå otroligt vacker ut.

”När skulle Alex komma tillbaka?” frågade hon.

”När skoldagen var slut tror jag.” svarade jag.

”Okej, jag borde också fara till skolan.” svarade hon.

”Är du okej då?”frågade jag.

Då skakade hon på huvudet och slängde sig in i min famn. Hon började gråta och höll hårt om mig.

”Vad är det?”frågade jag.

”Förlåt för det som hände, det är bara, jag har något viktigt att berätta men jag vet inte om jag är redo att berätta vad det är ännu...” sade hon.

”Är det allvarligt?” frågade jag osäkert. ”Tänker du lämna mig?”

”Nej, men du kommer nog vilja lämna mig efter det jag berättar.” viskade hon.

Jag tittade på henne med en allvarlig blick.

”Vad är det?” frågade jag.

”Jag måste gå.” sadehon och sprang bort från sjukhuset.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Jag började gråta så fort jag hittat en taxi så åkte jag direkt till internatet för att byta kläder. Skoldagen hade bara på gått i två timmar av sju så jag skulle nog innan dagens slut. Jag åkte till internatet tog en snabb dusch och drog fram ett par jeans och en vit och en rosa topp och ett par sneakers och borstade bara snabbt genom håret och sminkade mig snabbt innan jag rev åt mig min skolväska och sprang emot skolan. Tio minuter senare var jag där. En halv timme senare efter att jag återvänt till internatet.

”Pixie vad gör du här?” frågade Cynthia och Madison så fort de fått syn på mig.

”Jag behövde komma därifrån. Hur arg är Mrs. Eugene?” frågade jag.

”Det är hon inte, hon hörde vad som hände med Diana och förstod att du var där för att stötta henne.” sade Madison.

”Har hon vaknat?” frågade Cynthia sedan.

Jag skakade trött på huvudet.

”Du ser förstörd ut, har du alls sovit något inatt?” frågade hon därpå.

”Inte något alls.” svarade jag.

”Du borde gå hem.” sade Leah som dök upp intill Madison.

”Jag kan inte, har fyra timmar kvar av skoldagen, jag åker med Alex tillbaka till sjukhuset efter skolan och de lovade att ringa om det var någon ändring.” svarade jag utmattad som jag var.

”Okej, men nästa klass börjar nu så vi borde nog gå.” sade Madison med ett leende.

”Visst.” log jag och följde med Leah som hade samhällskunskap precis som jag men Madison och Cynthia hade något annat ämne så vi skiljdes åt.

När jag kommit till klassen så såg jag Isaac sitta längst bak i vänstra hörnet men höjde snabbt på huvudet när han såg mig.

Han vinkade och jag log ett snabbt leende tillbaka.

Jag satte mig ned med en duns på stolen bredvid Marc, där satt jag alltid. Marc hade orange lockigt hår, ganska rund, mycket acne, fräknar, tandställning och glasögon men var rätt så trevlig.

”Hej, Pixie.” log han när jag satte mig ned.

”Hej, Marc.” log jag till svar.

Ingen förstod varför jag talade med honom men jag brydde mig inte, utseendet var verkligen inte allt.

”Så vad hände med Diana igår?” frågade Marc.

”Hon kollapsade och hamnade opereras men sover fortfarande.” svarade jag tyst men oroligt.

”Ser ni grabbar, nörden har turen att sitta bredvid den hetaste bruden i skolan?” retades gruppen på tre killar som alltid mobbade Marc.

”Ignorera dem.” meddelade jag Marc och blängde ilsket mot killen som uttalat orden.

Han bet ihop men gav Marc en kraftig knuff och de andra killarna i gruppen börjar skratta.

Då steg jag upp, arg och trött som jag var mötte jag upp killen på mitten.

”Wow, kan du inte mot stå mig eller vadå?” frågade han och drog på läpparna.

Jag höjde ögonbrynet och gav honom en ilsken blick och närmade honom med ett par bestämda steg.

”Du rör inte Marc igen okej?” varnade jag.

Killen vars namn var Ronald bet ihop och svalde. Slickade sina läppar och böjde sig fram och kysste mig.

Jag backade bak och slog till honom så hårt jag kunde på hans kind. Isaac dök upp vid vår sida och slog ned Ronald på golvet.

”Isaac!” skrek jag.

”Han får inte röra dig igen!” skrek han.

”Men du behövde ju inte slå honom!” sade jag då mr. James dök upp i dörröppningen.

”Vad på går här?!” röt han och avfärdade mig, Isaac och Ronald upp till rektorn.

”Varför slog du honom?” frågade jag Isaac på väg mot rektorn.

”Han kysste dig.” svarade han surt.

”Jag hade allt under kontroll, du hade inte behövt lägga dig i.” svarade jag och vände mig mot Ronald som gick några meter bakom oss.

”Är du okej?” frågade jag.

”Äh... Har du is? Det skulle vara till stor hjälp.” sade han lugnt.

”Tyvärr.” log jag. ”Förlåt för att jag slog dig.” sade jag.

”Det är lugnt, men wow, det var ett hårt slag.” log han.

”Har tränat boxning de senaste två åren.” log jag tillbaks.

Jag kände Isaacs ilskna blick på mig.

”Hej, du, sorry för att jag kysste din tjej.” sade Ronald.

”Sorry för att jag slog dig.” svarade Isaac förvånat.

Några sekunder senare var vi hos rektorn. Vi sade inte mycket men låtsades reda upp allt på nytt och så fick vi sitta där tio minuter extra innan vi kunde återgå till lektionen för att vi fick kvarsittning imorgon istället.

När vi kom tillbaka till lektionen var det bara tio minuter kvar av lektionen. Jag satte mig ned bredvid Marc igen och svarade på hans frågor innan lektionen tog slut och jag gick tillsammans med honom till nästa lektion sedan gav jag honom en lätt kram innan vi skiljdes åt och jag gick till min lektion. Den skulle jag ha haft samtidigt som Diana men nu låg hon på sjukhus.

Jag satte mig ned med en tom plats bredvid mig där Diana borde suttit.

Efter den lektionen hade jag bara två lektioner kvar och de skulle jag ha tillsammans med Alex.

”Pixie?! Vad gör du här?” utbrast han när han såg mig.

”Jag ville bort därifrån ett tag, Dianas föräldrar dök upp så jag passade på att gå.” svarade jag kort.

”Okej, men följer du med tillbaka efter skolan?” frågade han.

”Ja visst.” svarade jag.

Efter skoldagen åkte jag med Alex till sjukhuset för att titta till Diana då jag mötte Justin som satt i väntrummet och hade väntat på oss hela dagen.

”Hur mår hon?” frågade jag.

”Ingen skillnad.” svarade han kort.

Alex gick och hämtade kaffe åt oss undertiden jag satte mig ned bredvid Justin.

”Vad var det du ville säga tidigare som var så viktigt?” frågade han.

”Öh... Okej, så här är det, du kommer att hata mig för detta men...”

__________________________________________________________________________________________________

Vad tror ni att kommer hända? Kommer Pixie att berätta för Justin att han är pappa till Mandy?

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #justindrewbnoveller #ayearwithoutrain

Detta har hänt:

”Det är Stacey Donald.” sade jag.

”Känner du henne?” frågade han.

”Ja. Jag tror visst att vi just hittat din typ.” log jag och steg upp och sprang ut ur McDonalds och hann fatt Stacey.

”Hej, Stacey, jag undrade vad du skulle säga om jag säger att jag skulle kunna fixa en dejt åt dig?” log jag.

”Hej, Pixie, jag brukar vanligtvis sköta det själv. Är det här någon återbetalningsgrej för Justin?”

”Absolut inte, det är bara det att jag känner en som är intresserad.” sade jag.

”Okej, varför inte?” log hon.

”Bra!”

Så försvann jag in i McDonalds tillbaks och meddelade att Stacey var med på dejten med Alex och sedan hamnade jag att åka tillbaka till internatet för att göra mig klar för dagens dejt med Isaac.

_____________________________________________________________________________________________________

När jag återvänt till internatet så träffade jag på Diana i lobbyn när hon stod och samtalade med Cynthia.

”Hej, Cynthia.” log jag. ”Hej, Diana.” mumlade jag och gick vidare mot hissen.

”Ursäkta.” hörde jag Diana säga innan hon dök upp bakom mig.

”Pixie, är allt okej?”

”Okej? Du berättade för Stacey att Justin är pappa till Mandy, hur tänkte du egentligen? Du berättade aldrig att du kände Stacey heller.” sade jag argt.

”Berättade hon det för dig?”

”Ja, det gjorde hon.”

”Förlåt mig Pixie, jag tänkte bara på ditt bästa.”

”Ditt bästa eller mitt?” frågade jag innan jag stängde hissen och åkte upp utan henne.

När jag kommit upp gick jag raka vägen in i en av de tio korridorerna på denna våning och öppnade dörren till vårt rum och gick in och stängde dörren efter mig.

Jag gick i duschen och sedan öppnade jag dörren till mitt klädskåp och började gå genom mina klänningar som var där.

Det blev en svart, grå klänning med öppna veck för benen och breda axelband samt en lätt sotad sminkning, plattade håret, satte i ett par turkosa örhängen och ett par beige klackskor.

Därefter var det endast fem minuter kvar innan Isaac borde vara efter mig så jag satte mig och väntade på sängkanten.

Då knackade det på dörren.

Jag gick och öppnade och utanför stod han.

”Wow, du ser otrolig ut!” log han.

”Tack, du ser inte så pjåkig ut du heller.” log jag och gav honom en lätt knuff.

”Är du redo?” frågade han.

”Ja.”

”Då går vi.” sade han lite nervöst.

Vi gick mot hissarna och så mötte vi Alex.

”Hej Alex.” log jag.

”Wow, vart ska ni?” frågade han och tittade på mig uppifrån ned och nedifrån upp.

”Ut på dejt.” svarade Isaac lite nöjt.

”Seriöst? Wow, lycka till Isaac.” log Alex och gav honom en high five innan han gick försvann in i en av korridorerna.

Vi åkte ned i lobbyn och försvann ut ur internatet och tog en taxi till bion.

Efter filmen åkte vi vidare till en stilfull restaurang. Vi beställde mat och åt mest under tystnad men då och då samtalade vi lite med varandra.

”Så, hur fungerade den här Ashley grejen egentligen?” frågade jag för att säga någonting.

Han sa inte något på några sekunder innan han sedan sade.

”Du får inte säga detta till någon okej?” frågade han och verkade med ens nedstämd.

”Visst.”

”Det var för tre år sedan, jag och Ashley var på en fest och var rätt fulla båda två, vi kysstes och hamnade upp i ett rum tillsammans, när vi var halvvägs av med kläderna så slutade det fungera. Ashley frågade mig om jag var oskuld och jag sa ja för jag ville vara ärlig då skrek hon och buffade mig ifrån sig och sa att jag aldrig fick röra henne igen. Jag har försökt få vilken tjej som helst att ligga med mig men efter det som hände med Ashley så vill ingen och nu vet du det också så det ju inte att hända. Jag vill förlora min oskuld men det fungerar inte.” mumlade han medan han tittat ned i bordet hela tiden.

Jag tittade mig omkring och kunde inte undgå att tycka synd om honom.

”Vet du, jag förlorade min oskuld lite för tidigt, och jag önskar att jag skulle väntat några år men jag ångrar inte heller något.” svarade jag.

”När förlorade du den?”

”När jag var tretton.” svarade jag.

”Tretton? Wow, vänta nu... Du har väl två barn va?”

”Ja, jag väntade att det samtalsämnet skulle komma upp.” svarade jag.

”Nej, det är coolt, jag menar det är verkligen ett tufft jobb du gjort med dem, de verkar fantastiska, jag väntar på att få träffa dem.” sade han och log.

Jag log som svar och kollade sedan klockan.

”Vi borde gå, det är skola imorgon och den är redan tio.” sade jag.

”Ja, du har rätt.” sade han och så steg vi upp och lämnade restaurangen och tog en taxi till internatet.

När vi stigit av och betalade för taxin och gick in mot dörrarna.

Just innan dörröppningen tog jag hans hand och drog honom intill mig och kysste honom passionerat.

”Wow.” sade han när vi avslutat kyssen.

”Tro mig, du kommer nog att mista oskulden någon dag.” log jag och kysste honom godnatt och försvann in i lobbyn och upp i hissen och ut på min våning och in i vår korridor och öppnade dörren till rummet.

Det var helt mörkt i rummet så jag tände taklampan.

Där på golvet framför mig låg Diana avsvimmad.

”Diana!” ropade jag och sprang fram till henne och vred på henne. Jag kollade hennes puls. Den var mycket svag.

Dörren till korridoren var fortfarande öppen så det hade samlats en del elever där.

”Ring 911!” skrek jag och en av eleverna rev upp sin mobil och ringde.

Jag gav henne första hjälpen men fick ingen kontakt med henne men upprepade det åtaliga gånger. Då slutligen dök ambulansmännen upp.

De satte en andningsmask på henne och lyfte upp henne på båren och bar ut henne till ambulansen men jag fick lov att åka med henne.

”Du måste stanna med mig, Diana.” viskade jag med några ensamma tårar som rann ned för mina kinder.

När vi kommit fram till sjukhuset åkte hon genast in på operation och jag hamnade sitta ute i väntrummet. Då dök Alex upp.

”Hur mår hon?” frågade han direkt.

”Jag vet inte, hon är operation nu, hon bara låg där och jag fick inte tag på henne och...” grät jag.

”Shh...” hyschade han mig och drog in mig i en kram.

Jag började gråta allt lugnare och tystare då min telefon plötsligt ringde. 'Justin.'

”Hallå?” hulkade jag.

”Pixie, hur mår hon?”

”Hon är på operation nu jag vet inte vad som kommer att hända.” snyftade jag fram.

”Hur mår du själv?” frågade han.

”Helt okej.”

”Det ser inte ut så.”

”Va?” frågade jag oförstående och fick syn på Justin som sänkte telefonen från örat och kom gåendes mot mig. Jag sprang mot honom och slängde armarna om honom.

”Det kommer bli bra.” viskade han och höll om mig hårt.

Jag följde med honom till bänken där Alex satt.

”Alex, Justin, Justin, Alex.” presenterade jag dem.

”Justin Bieber?” sade Alex och höjde ögonbrynet.

Han nickade och skakade hand med honom.

Vi satte oss ned och när Alex steg upp för att gå och hämta kaffe så sade jag.

”Justin, jag måste berätta en sak.”

”Vadå?”

”Jag... Det är så här att... Jag vet inte hur jag skall säga det här men...Alltså... Jag... Öh... Hmm... Jag...”

”Operationen är klar, läget är stabilt.” meddelade en sköterska och jag rusade upp och sprang för att kolla till henne, Justin och Alex var mig snabbt i hälarna.

__________________________________________________________________________________________________

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller

Detta har hänt:

”Vad sägs om middag?” frågade han sedan.

”Visst.” svarade jag. ”När då?”

”Ikväll, hämtar dig vid sju?” frågade han.

”Passar bra.” log jag.

”Ses då.” log han och så gick han.

”Så du lämnar en för att vara tillsammans med en annan som du knappt känner när du har Justin. Varför Isaac?” frågade Diana när han gått.

”Diana, sluta lägga dig i!” varnade jag och gick och bytte om till mysbyxor och en munkjacka och kröp upp i sängen och tog fram engelsa boken för att läsa.

_____________________________________________________________________________________________________

Diana TayTey's perspektiv:

Jag meddelade Pixie att jag skulle gå ut och gå en sväng och så fort jag kommit ut från internatet tog jag mobilen och ringde Stacey.

”Hallå?” svarade Stacey.

”Vi har problem.” sade jag.

”Vad menar du?” frågade hon.

”Starbucks om tjugo minuter?”

”Visst.”

Tjugo minuter senare

”Så vad är det?” frågade Stacey så fort hon slagit sig ned vid bordet.

”Justin är far till Mandy.” sade jag.

”Va?! Hur vet du det?”

”Pixie sa det, hon kom hem idag morse efter att hon somnat hos Justin och hon var helt förstörd sedan dök Justin upp i rummet och frågade vad som hade hänt och hon sa bara förlåt och avfärdade honom. Hon hade fått ett samtal av Ethan, Pixies bästa pojk vän denna morgon och han hotade henne att berätta för Justin själv om inte Pixie gjorde det snart.”

”Och hur kan vi veta att detta är sant?”

”Det får vi ta reda på. Har du pappren på Pixie? Där borde även hennes barns DNAn finnas registrerade.”

”Ja, de gör det faktiskt.” sade Stacey och skickade pappren över bordet.

”Bra då behöver vi bara Justins DNA taget på nytt ifall detta är falskt.” sade jag.

”Vi åker efter Justin och sedan vidare till sjukhuset.” sade Stacey.

”Kom igen.” uppmanade jag och så åkte vi till Justins lägenhet efter honom och sedan vidare till sjukhuset.

”Så vad gör jag här egentligen?” frågade Justin osäkert.

”Vi behöver ett DNA test på dig.”

”Varför?”

”Du får nog antagligen veta det snart.” svarade Stacey och gav mig en kort blick.

En stund senare var allting klart och beviset var klart. Vi jämförde det med DNA:t på pappret som Stacey hade och mycket riktigt det var samma DNA som Justin hade på pappret, vilket betyder att det var sant Justin är pappa till Pixies barn Mandy.

”Vad skall vi göra?” frågade jag Stacey.

”Ingenting. Så länge Pixie gör sitt jobb med Justin och berättar sanningen för honom snart så tyder ingenting på att vi måste göra någonting åt det.” svarade Stacey.

”Han behöver få veta sanningen.”

”Ja men det är nog bättre att Pixie berättar det själv.” svarade Stacey.

Pixie Charlotte's perspektiv:

”Snyggt, rikta huvudet lite längre åt höger, bra, snyggt, just så där, fint, och så kan du sätta höger handen på vänster axel och titta åt vänster, just så där, mycket bra, snyggt!” ropade fotografen när han riktade sin dyra kamera mot mig och tryckte av ett nytt fotografi.

”Det var nog bra för idag.” sade fotografen Dave och steg upp kom fram till mig och skakade min hand.

”Det blev bra bilder, mycket att se fram emot när bilderna kommer upp på vår hemsida.” sade Dave när min chef, Alexs pappa, Jack Turner.

”Jag går och låter Stan, Harriet och Annabel titta på bilderna inför redigering.” sade Dave och försvann in bland med andra modeller och biträden som arbetade på platsen.

”Det kan jag faktiskt säga, Alex har verkligen levererat en gåva.” sade Jack.

Jag gav honom ett kort leende.

”Tack mr. Turner.”

”Skulle du kunna tänka dig att fundera på att vara underklädsmodell? Du fungerade rätt bra som det förra gången.” sade han.

”Ja, givetvis.” svarade jag.

”Problem?” frågade Alex när han dök upp från ingenstans.

”Tvärtom.” sade Jack.

Alex log och gav mig en frågande blick.

”Jack? Skulle du kunna komma och hjälpa mig med detta?” frågade Elizabeth, Jacks fru och Alexs mamma.

”Ses imorgon.” sade Jack.

”Ja, tack för allt mr. Turner.” svarade jag.

”Vad handlade det där om?” frågade Alex när hans pappa gått.

”Jag får börja mer som underklädsmodell.” log jag glatt.

”Verkligen?”

”Ja!”

”Wow, pappa borde inte erbjuda det förrän några år av gott arbete.” log Alex.

Jag log stort som svar.

”Okej, jag svälter, vad sägs om mat?” log jag sedan.

”Skulle vara fantastiskt.” log han till svar.

Då ringde telefonen. Stacey.

”Jag måste ta det här.” sade jag. ”Hallå?”

”Pixie, jag vet...”

”Vet vad?”

”Att Mandy är Justins barn.” sade Stacey.

”Va? Hur kan du veta det?”

”Diana berättade det, vi har känt varandra i ungefär ett halv år. Varför berättade du inte det?”

”Jag var rädd. Rädd över hur saker och ting skulle forma sig om jag berättade det. Lova att inte säga någonting till Justin? Jag lovar att berätta det till honom snart, jag måste bara samla mod.” bad jag.

”Okej, du får en chans till men om du inte berättar det snart kommer antingen din vän från Grönland eller jag att göra det. Han förtjänar att veta , han har gått genom tillräckligt.” svarade Stacey.

”Jag lovar.” svarade jag. ”Tack.”

”Redo?” frågade jag och mötte upp Alex.

”Visst.” sade han och så lämnade vi fotograferingen.

Minuterna senare hamnade vi utanför McDonalds, vi gick in och beställde varsin hamburgare med pommes frites.

”Så hur går det med modelljobbet?” frågade Alex när vi slagit oss ned vid ett av borden.

”Bra antar jag, hur går det själv?” frågade jag.

”Okej tror jag.” log han.

”Hur går det med den där tjejen som du hade den där ena photoshooten med, Maisy eller vad hette hon?”

”Hon var inte min typ.” log Alex övertygande.

”Så vem är din typ då?” frågade jag.

”Äää... Jag vet inte.” rodnade han.

”Du skulle passa bra med Diana.” log jag.

”Diana?”

”Ja.”

”Jag har känt henne sedan dagis.”

”Vad har det för skillnad, ni skulle vara söta tillsammans.” log jag.

”Njaa, jag tror inte det.” sade han och tittade ut genom fönstret.

”Vem är det där?” frågade han sedan.

Jag tittade ut och fick syn på ingen mindre än Stacey.

”Det är Stacey Donald.” sade jag.

”Känner du henne?” frågade han.

”Ja. Jag tror visst att vi just hittat din typ.” log jag och steg upp och sprang ut ur McDonalds och hann fatt Stacey.

”Hej, Stacey, jag undrade vad du skulle säga om jag säger att jag skulle kunna fixa en dejt åt dig?” log jag.

”Hej, Pixie, jag brukar vanligtvis sköta det själv. Är det här någon återbetalningsgrej för Justin?”

”Absolut inte, det är bara det att jag känner en som är intresserad.” sade jag.

”Okej, varför inte?” log hon.

”Bra!”

Så försvann jag in i McDonalds tillbaks och meddelade att Stacey var med på dejten med Alex och sedan hamnade jag att åka tillbaka till internatet för att göra mig klar för dagens dejt med Isaac.

 ___________________________________________________________________________________________________

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller

Detta har hänt:

"Va? Vad har hänt?” frågade han och satte sig upp.

”Inget, jag måste bara gå.” mumlade jag och drog på mig jeansen och skjortan och sedan skorna och lade handväskan över axeln och började gå ut mot ytterdörren, Justin var mig snabt i hälarna.

”Vart är du på väg?” frågade han.

”Till internatet.” sade jag kort.

”Vad hände?” frågade han.

”Inget.” svarade jag igen och trängde mig förbi Justin och hans perfekta kropp som stod i vägen för mig och gick ut genom dörren.

Hur skulle jag komma på ett sätt att berätta för Justin? Han kommer att hata mig efter detta.

_____________________________________________________________________________________________________

Jag låste upp dörren till mitt och Dianas rum på internatet och stängde den hastigt efter mig. Där satt redan Diana på sin säng med huvudet nere i filosofi boken men hon slog upp det när hon såg mig komma, hon såg genast att något var fel.

”Var blev du igår?” frågade hon sedan.

”Somnade hos Justin.” svarade jag snabbt.

”Vad har hänt?” frågade hon sedan.

Jag slog mig ned med en duns på sängkanten till min säng.

”Gaaah.” halv skrek jag.

”Vad är det?” frågade hon igen.

”Du måste lova att inte säga detta till någon!” sade jag allvarligt.

”Jag lovar.” svarade hon oroligt.

”Ethan är inte pappa till Mandy... Justin är.” mumlade jag barskt.

”VA?! Justin som i Justin Bieber?!” frågade hon lite för högljudt.

”Shhh!” hyschade jag henne. ”Men ja.”

”Hur är det möjligt? Jag trodde att du bara hade känt honom för några veckor.” sade hon frågande.

”Det har jag, det hände ett misstag för några år sedan.” nästan viskade jag.

”Berätta.” sade Diana oförstående.

”Jag och min pappa var på resa till New York år 2007 för att besöka de ställen dit alltid mamma och pappa brukade gå när de bodde i New York för att min mamma gick i skola här i New York University. Jag var en stor drogmissbrukare då, bara som 13 åring. Det fick allting att bli mycket komplicerat. Scooter, Justins manager hade just dagarna före hittat Justin på YouTube och haft honom att åka till Atlanta däremot åkte de sedan vidare till New York. Så en kväll var jag på en fest och var mycket neddrogad och Justin råkade också tydligen vara där. Han var väldigt full, ingen aning hur det var möjligt men han var det. Vi träffade varandra och började kyssas. Plötsligt hamnade vi in i ett rum tillsammans och började klä av varandra och du vet. Jag vaknade upp följande morgon naken, liggandes bredvid honom. Jag klädde på mig och åkte hem till pappa. Jag hade förlorat min oskuld till Justin och han den till mig. Jag började sakta minnas vad som hänt och när jag började bli illamående och valde att ta tester, det visades att jag var gravid och att det var försent att ta abort. Då tvingade jag mig själv att minnas vad som egentligen hade hänt. Samtidigt som jag hörde om den unga Justin Bieber sångaren som var på väg mot stjärnorna. Jag valde att ta ett test över och kolla vem pappan var och det visade sig att det var Justin Bieber och då mindes jag att det liknade också mycket honom som jag sätt morgonen efter att jag förlorat min oskuld. Min pappa lämnade mig och jag hamnade flytta in hos min moster och min bästa pojk vän som jag har var Ethan och han lovade att skydda mig så han stod emot sin familjs hotfulla idéer bara för att skydda mig. Du, Ethan och min moster är de enda som vet sanningen och nu vill Ethan att jag berättar sanningen för Justin och jag har ingen aning hur jag skall säga det. Han kommer att hata mig efter detta.” sade jag.

Diana satt bara tyst, chockad över sanningen.

”Är det bara därför du hjälper Justin?”

”Såklart inte. Jag hjälper honom som om det vore vilken annan patient som helst.” svarade jag. Det var sant.

”Då finns det bara en sak att göra.” sade Diana.

”Att berätta sanningen?” frågade jag.

Diana nickade.

”Okej, jag skall göra det. Snart.” sade jag.

”Jag måste komma på ett bra sätt att säga det på.”

”Det kommer det inte att finnas.Men okej du har en vecka på dig sedan kommer nog helvetet braka ut, Ethan kommer nog att säga det annars, eller jag. Han förkänar inte detta Pixie.”

”Såklart han inte gör, det gör ingen.” svarade jag. ”Men, okej, en vecka.”

”Bra.”

Jag steg upp från sängkanten och gick för att ta en dusch när det knackade på dörren utanför och Diana gick och öppnade.

”Pixie, det är till dig!” meddelade Diana utifrån.

”Kommer strax.”

Jag lade handduken runt mig och gick ut genom badrumsdörren.

”Ursäkta att du fick vänta.” sade jag och fick syn på en person jag inte förväntat mig att se här.

”Justin.” sade jag.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag steg upp från soffan som stod där när Pixie kom ut ur badrummet. Där stod hon i en kort handduk runt sig och sitt långa hår som nu var blött draget till ena sidan och hon var helt utan smink. Hon var vackrare än någonsin.

”Justin.” sade hon.

”Pixie, varför stack du så hastigt idag morse?” frågade jag.

”Du kan inte vara här. Tänk om någon får syn på mig och dig tillsammans. Det går inte du måste gå.”sade hon.

Diana satt där på sängen och tittade på oss. Så skakade hon på huvudet till Pixies kommentar.

”Pixie.” sade jag. ”Vad är det?”

Hon vände sig om och mötte min blick. Hon hade tårar i sina ögon. Det gick inte att undgå. Det hade hänt något allvarligt.

”Förlåt.” sade hon.

Jag rynkade ögonbrynen och höll hennes blick.

Hon svalde.

Jag började närma mig henne men hon avfärdade mig med handen och hulkade fram ett ”Gå.”.

Jag såg på henne och bet sedan ihop och vätte mina läppar och vände mig om och gick.

Pixie Charlotte's perspektiv:

”Varför gjorde du så?” frågade Diana med en ton som var mer som är du galen eller?

Jag bara skakade på huvudet och gick tillbaks in i badrummet för att tvätta av mig det sista som jag inte hann. Då bland vattnet lät jag tårarna komma. De rann heta längs mina kinder och blandades med vattnet.

Då knackade det på igen och Diana öppnade.

”Pixie det är till dig!” meddelade Diana igen för andra gången.

”Skall man inte få duscha eller?!” skrek jag irriterat och lindade mig in i handduken igen och gick ut genom bardumsdörren. Den här gången var det Isaac.

”Hej.” log jag när jag såg honom.

”Hej.” log han och tog bort sina solglasögon och hans bruna ögon fick mig att tappa andan. ”Jag ville be om ursäkt för vad som hände igår.” log han.

”Det är okej.” log jag.

Han bet sig i läppen, han påminde för mycket om Justin.

”Tack iallafall.” log han och kysste mig på kinden.

Jag log.

”Vad sägs om middag?” frågade han sedan.

”Visst.” svarade jag. ”När då?”

”Ikväll, hämtar dig vid sju?” frågade han.

”Passar bra.” log jag.

”Ses då.” log han och så gick han.

”Så du lämnar en för att vara tillsammans med en annan som du knappt känner när du har Justin. Varför Isaac?” frågade Diana när han gått.

”Diana, sluta lägga dig i!” varnade jag och gick och bytte om till mysbyxor och en munkjacka och kröp upp i sängen och tog fram engelsa boken för att läsa.

__________________________________________________________________________________________________

Så vad tycker ni? Vad tror ni kommer att hända och när kommer Pixie att berätta det för Justin?

Kommentera.

#ayearwithoutrain #novell #justinbieber #selenagomez #justindrewbnoveller