Detta har hänt:

”Det är Stacey Donald.” sade jag.

”Känner du henne?” frågade han.

”Ja. Jag tror visst att vi just hittat din typ.” log jag och steg upp och sprang ut ur McDonalds och hann fatt Stacey.

”Hej, Stacey, jag undrade vad du skulle säga om jag säger att jag skulle kunna fixa en dejt åt dig?” log jag.

”Hej, Pixie, jag brukar vanligtvis sköta det själv. Är det här någon återbetalningsgrej för Justin?”

”Absolut inte, det är bara det att jag känner en som är intresserad.” sade jag.

”Okej, varför inte?” log hon.

”Bra!”

Så försvann jag in i McDonalds tillbaks och meddelade att Stacey var med på dejten med Alex och sedan hamnade jag att åka tillbaka till internatet för att göra mig klar för dagens dejt med Isaac.

_____________________________________________________________________________________________________

När jag återvänt till internatet så träffade jag på Diana i lobbyn när hon stod och samtalade med Cynthia.

”Hej, Cynthia.” log jag. ”Hej, Diana.” mumlade jag och gick vidare mot hissen.

”Ursäkta.” hörde jag Diana säga innan hon dök upp bakom mig.

”Pixie, är allt okej?”

”Okej? Du berättade för Stacey att Justin är pappa till Mandy, hur tänkte du egentligen? Du berättade aldrig att du kände Stacey heller.” sade jag argt.

”Berättade hon det för dig?”

”Ja, det gjorde hon.”

”Förlåt mig Pixie, jag tänkte bara på ditt bästa.”

”Ditt bästa eller mitt?” frågade jag innan jag stängde hissen och åkte upp utan henne.

När jag kommit upp gick jag raka vägen in i en av de tio korridorerna på denna våning och öppnade dörren till vårt rum och gick in och stängde dörren efter mig.

Jag gick i duschen och sedan öppnade jag dörren till mitt klädskåp och började gå genom mina klänningar som var där.

Det blev en svart, grå klänning med öppna veck för benen och breda axelband samt en lätt sotad sminkning, plattade håret, satte i ett par turkosa örhängen och ett par beige klackskor.

Därefter var det endast fem minuter kvar innan Isaac borde vara efter mig så jag satte mig och väntade på sängkanten.

Då knackade det på dörren.

Jag gick och öppnade och utanför stod han.

”Wow, du ser otrolig ut!” log han.

”Tack, du ser inte så pjåkig ut du heller.” log jag och gav honom en lätt knuff.

”Är du redo?” frågade han.

”Ja.”

”Då går vi.” sade han lite nervöst.

Vi gick mot hissarna och så mötte vi Alex.

”Hej Alex.” log jag.

”Wow, vart ska ni?” frågade han och tittade på mig uppifrån ned och nedifrån upp.

”Ut på dejt.” svarade Isaac lite nöjt.

”Seriöst? Wow, lycka till Isaac.” log Alex och gav honom en high five innan han gick försvann in i en av korridorerna.

Vi åkte ned i lobbyn och försvann ut ur internatet och tog en taxi till bion.

Efter filmen åkte vi vidare till en stilfull restaurang. Vi beställde mat och åt mest under tystnad men då och då samtalade vi lite med varandra.

”Så, hur fungerade den här Ashley grejen egentligen?” frågade jag för att säga någonting.

Han sa inte något på några sekunder innan han sedan sade.

”Du får inte säga detta till någon okej?” frågade han och verkade med ens nedstämd.

”Visst.”

”Det var för tre år sedan, jag och Ashley var på en fest och var rätt fulla båda två, vi kysstes och hamnade upp i ett rum tillsammans, när vi var halvvägs av med kläderna så slutade det fungera. Ashley frågade mig om jag var oskuld och jag sa ja för jag ville vara ärlig då skrek hon och buffade mig ifrån sig och sa att jag aldrig fick röra henne igen. Jag har försökt få vilken tjej som helst att ligga med mig men efter det som hände med Ashley så vill ingen och nu vet du det också så det ju inte att hända. Jag vill förlora min oskuld men det fungerar inte.” mumlade han medan han tittat ned i bordet hela tiden.

Jag tittade mig omkring och kunde inte undgå att tycka synd om honom.

”Vet du, jag förlorade min oskuld lite för tidigt, och jag önskar att jag skulle väntat några år men jag ångrar inte heller något.” svarade jag.

”När förlorade du den?”

”När jag var tretton.” svarade jag.

”Tretton? Wow, vänta nu... Du har väl två barn va?”

”Ja, jag väntade att det samtalsämnet skulle komma upp.” svarade jag.

”Nej, det är coolt, jag menar det är verkligen ett tufft jobb du gjort med dem, de verkar fantastiska, jag väntar på att få träffa dem.” sade han och log.

Jag log som svar och kollade sedan klockan.

”Vi borde gå, det är skola imorgon och den är redan tio.” sade jag.

”Ja, du har rätt.” sade han och så steg vi upp och lämnade restaurangen och tog en taxi till internatet.

När vi stigit av och betalade för taxin och gick in mot dörrarna.

Just innan dörröppningen tog jag hans hand och drog honom intill mig och kysste honom passionerat.

”Wow.” sade han när vi avslutat kyssen.

”Tro mig, du kommer nog att mista oskulden någon dag.” log jag och kysste honom godnatt och försvann in i lobbyn och upp i hissen och ut på min våning och in i vår korridor och öppnade dörren till rummet.

Det var helt mörkt i rummet så jag tände taklampan.

Där på golvet framför mig låg Diana avsvimmad.

”Diana!” ropade jag och sprang fram till henne och vred på henne. Jag kollade hennes puls. Den var mycket svag.

Dörren till korridoren var fortfarande öppen så det hade samlats en del elever där.

”Ring 911!” skrek jag och en av eleverna rev upp sin mobil och ringde.

Jag gav henne första hjälpen men fick ingen kontakt med henne men upprepade det åtaliga gånger. Då slutligen dök ambulansmännen upp.

De satte en andningsmask på henne och lyfte upp henne på båren och bar ut henne till ambulansen men jag fick lov att åka med henne.

”Du måste stanna med mig, Diana.” viskade jag med några ensamma tårar som rann ned för mina kinder.

När vi kommit fram till sjukhuset åkte hon genast in på operation och jag hamnade sitta ute i väntrummet. Då dök Alex upp.

”Hur mår hon?” frågade han direkt.

”Jag vet inte, hon är operation nu, hon bara låg där och jag fick inte tag på henne och...” grät jag.

”Shh...” hyschade han mig och drog in mig i en kram.

Jag började gråta allt lugnare och tystare då min telefon plötsligt ringde. 'Justin.'

”Hallå?” hulkade jag.

”Pixie, hur mår hon?”

”Hon är på operation nu jag vet inte vad som kommer att hända.” snyftade jag fram.

”Hur mår du själv?” frågade han.

”Helt okej.”

”Det ser inte ut så.”

”Va?” frågade jag oförstående och fick syn på Justin som sänkte telefonen från örat och kom gåendes mot mig. Jag sprang mot honom och slängde armarna om honom.

”Det kommer bli bra.” viskade han och höll om mig hårt.

Jag följde med honom till bänken där Alex satt.

”Alex, Justin, Justin, Alex.” presenterade jag dem.

”Justin Bieber?” sade Alex och höjde ögonbrynet.

Han nickade och skakade hand med honom.

Vi satte oss ned och när Alex steg upp för att gå och hämta kaffe så sade jag.

”Justin, jag måste berätta en sak.”

”Vadå?”

”Jag... Det är så här att... Jag vet inte hur jag skall säga det här men...Alltså... Jag... Öh... Hmm... Jag...”

”Operationen är klar, läget är stabilt.” meddelade en sköterska och jag rusade upp och sprang för att kolla till henne, Justin och Alex var mig snabbt i hälarna.

__________________________________________________________________________________________________

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller

Detta har hänt:

”Vad sägs om middag?” frågade han sedan.

”Visst.” svarade jag. ”När då?”

”Ikväll, hämtar dig vid sju?” frågade han.

”Passar bra.” log jag.

”Ses då.” log han och så gick han.

”Så du lämnar en för att vara tillsammans med en annan som du knappt känner när du har Justin. Varför Isaac?” frågade Diana när han gått.

”Diana, sluta lägga dig i!” varnade jag och gick och bytte om till mysbyxor och en munkjacka och kröp upp i sängen och tog fram engelsa boken för att läsa.

_____________________________________________________________________________________________________

Diana TayTey's perspektiv:

Jag meddelade Pixie att jag skulle gå ut och gå en sväng och så fort jag kommit ut från internatet tog jag mobilen och ringde Stacey.

”Hallå?” svarade Stacey.

”Vi har problem.” sade jag.

”Vad menar du?” frågade hon.

”Starbucks om tjugo minuter?”

”Visst.”

Tjugo minuter senare

”Så vad är det?” frågade Stacey så fort hon slagit sig ned vid bordet.

”Justin är far till Mandy.” sade jag.

”Va?! Hur vet du det?”

”Pixie sa det, hon kom hem idag morse efter att hon somnat hos Justin och hon var helt förstörd sedan dök Justin upp i rummet och frågade vad som hade hänt och hon sa bara förlåt och avfärdade honom. Hon hade fått ett samtal av Ethan, Pixies bästa pojk vän denna morgon och han hotade henne att berätta för Justin själv om inte Pixie gjorde det snart.”

”Och hur kan vi veta att detta är sant?”

”Det får vi ta reda på. Har du pappren på Pixie? Där borde även hennes barns DNAn finnas registrerade.”

”Ja, de gör det faktiskt.” sade Stacey och skickade pappren över bordet.

”Bra då behöver vi bara Justins DNA taget på nytt ifall detta är falskt.” sade jag.

”Vi åker efter Justin och sedan vidare till sjukhuset.” sade Stacey.

”Kom igen.” uppmanade jag och så åkte vi till Justins lägenhet efter honom och sedan vidare till sjukhuset.

”Så vad gör jag här egentligen?” frågade Justin osäkert.

”Vi behöver ett DNA test på dig.”

”Varför?”

”Du får nog antagligen veta det snart.” svarade Stacey och gav mig en kort blick.

En stund senare var allting klart och beviset var klart. Vi jämförde det med DNA:t på pappret som Stacey hade och mycket riktigt det var samma DNA som Justin hade på pappret, vilket betyder att det var sant Justin är pappa till Pixies barn Mandy.

”Vad skall vi göra?” frågade jag Stacey.

”Ingenting. Så länge Pixie gör sitt jobb med Justin och berättar sanningen för honom snart så tyder ingenting på att vi måste göra någonting åt det.” svarade Stacey.

”Han behöver få veta sanningen.”

”Ja men det är nog bättre att Pixie berättar det själv.” svarade Stacey.

Pixie Charlotte's perspektiv:

”Snyggt, rikta huvudet lite längre åt höger, bra, snyggt, just så där, fint, och så kan du sätta höger handen på vänster axel och titta åt vänster, just så där, mycket bra, snyggt!” ropade fotografen när han riktade sin dyra kamera mot mig och tryckte av ett nytt fotografi.

”Det var nog bra för idag.” sade fotografen Dave och steg upp kom fram till mig och skakade min hand.

”Det blev bra bilder, mycket att se fram emot när bilderna kommer upp på vår hemsida.” sade Dave när min chef, Alexs pappa, Jack Turner.

”Jag går och låter Stan, Harriet och Annabel titta på bilderna inför redigering.” sade Dave och försvann in bland med andra modeller och biträden som arbetade på platsen.

”Det kan jag faktiskt säga, Alex har verkligen levererat en gåva.” sade Jack.

Jag gav honom ett kort leende.

”Tack mr. Turner.”

”Skulle du kunna tänka dig att fundera på att vara underklädsmodell? Du fungerade rätt bra som det förra gången.” sade han.

”Ja, givetvis.” svarade jag.

”Problem?” frågade Alex när han dök upp från ingenstans.

”Tvärtom.” sade Jack.

Alex log och gav mig en frågande blick.

”Jack? Skulle du kunna komma och hjälpa mig med detta?” frågade Elizabeth, Jacks fru och Alexs mamma.

”Ses imorgon.” sade Jack.

”Ja, tack för allt mr. Turner.” svarade jag.

”Vad handlade det där om?” frågade Alex när hans pappa gått.

”Jag får börja mer som underklädsmodell.” log jag glatt.

”Verkligen?”

”Ja!”

”Wow, pappa borde inte erbjuda det förrän några år av gott arbete.” log Alex.

Jag log stort som svar.

”Okej, jag svälter, vad sägs om mat?” log jag sedan.

”Skulle vara fantastiskt.” log han till svar.

Då ringde telefonen. Stacey.

”Jag måste ta det här.” sade jag. ”Hallå?”

”Pixie, jag vet...”

”Vet vad?”

”Att Mandy är Justins barn.” sade Stacey.

”Va? Hur kan du veta det?”

”Diana berättade det, vi har känt varandra i ungefär ett halv år. Varför berättade du inte det?”

”Jag var rädd. Rädd över hur saker och ting skulle forma sig om jag berättade det. Lova att inte säga någonting till Justin? Jag lovar att berätta det till honom snart, jag måste bara samla mod.” bad jag.

”Okej, du får en chans till men om du inte berättar det snart kommer antingen din vän från Grönland eller jag att göra det. Han förtjänar att veta , han har gått genom tillräckligt.” svarade Stacey.

”Jag lovar.” svarade jag. ”Tack.”

”Redo?” frågade jag och mötte upp Alex.

”Visst.” sade han och så lämnade vi fotograferingen.

Minuterna senare hamnade vi utanför McDonalds, vi gick in och beställde varsin hamburgare med pommes frites.

”Så hur går det med modelljobbet?” frågade Alex när vi slagit oss ned vid ett av borden.

”Bra antar jag, hur går det själv?” frågade jag.

”Okej tror jag.” log han.

”Hur går det med den där tjejen som du hade den där ena photoshooten med, Maisy eller vad hette hon?”

”Hon var inte min typ.” log Alex övertygande.

”Så vem är din typ då?” frågade jag.

”Äää... Jag vet inte.” rodnade han.

”Du skulle passa bra med Diana.” log jag.

”Diana?”

”Ja.”

”Jag har känt henne sedan dagis.”

”Vad har det för skillnad, ni skulle vara söta tillsammans.” log jag.

”Njaa, jag tror inte det.” sade han och tittade ut genom fönstret.

”Vem är det där?” frågade han sedan.

Jag tittade ut och fick syn på ingen mindre än Stacey.

”Det är Stacey Donald.” sade jag.

”Känner du henne?” frågade han.

”Ja. Jag tror visst att vi just hittat din typ.” log jag och steg upp och sprang ut ur McDonalds och hann fatt Stacey.

”Hej, Stacey, jag undrade vad du skulle säga om jag säger att jag skulle kunna fixa en dejt åt dig?” log jag.

”Hej, Pixie, jag brukar vanligtvis sköta det själv. Är det här någon återbetalningsgrej för Justin?”

”Absolut inte, det är bara det att jag känner en som är intresserad.” sade jag.

”Okej, varför inte?” log hon.

”Bra!”

Så försvann jag in i McDonalds tillbaks och meddelade att Stacey var med på dejten med Alex och sedan hamnade jag att åka tillbaka till internatet för att göra mig klar för dagens dejt med Isaac.

 ___________________________________________________________________________________________________

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller