Detta har hänt:

”Jag måste ta det här.” sade jag och svarade. ”Hallå?”

”Hej, jag undrar ifall du skulle vilja gå ut på fredag?” frågade han.

”Ja, visst.” svarade jag.

”Bra, ses imorgon.” sade han innan han lade på.

Jag suckade och gick tillbaka till Alex.

”Hur skall det här fungera Alex? Jag vill inte såra Isaac.” sade jag.

”Vi får lov att hålla detta bara mellan oss två. Okej?”

”Visst.”

Då såg jag Justin komma runt hörnet.

”Pixie, får jag prata med dig?”

Jag flackade lite med blicken mellan Justin och Alex innan jag svarade.

”Visst.”

__________________________________________________________________________________________________

Justin Bieber's perspektiv:

Vi gick runt ett hörn och jag ställde mig lutande mot en vägg. Pixie ställde sig mitt emot mig. Jag svalde tungt och omfamnade Pixie och då brast det för mig jag började gråta.

”Justin?” viskade hon och jag kände hennes armar vira sig runt mig.

”Jag är så ledsen.” hulkade jag.

”Det finns inget du behöver vara ledsen för Justin, det är jag som ska vara ledsen, för att jag inte berättade tidigare om Mandy.”

”Ja, men jag är ledsen för att jag inte lät dig prata eller sökte upp dig och lät dig sköta allt på egen hand. Du var bara tretton år när hon föddes.” sade jag och mötte hennes blick.

”Det är okej, jag borde ha tagit kontakt med dig.” sade hon. ”Nu förkänar du att höra hela berättelsen, som jag antar att du inte minns.”

”Inte direkt.” svarade jag.

”För fem år sedan, var jag i New York med min pappa. Han ville visa mig alla de ställen han och mamma träffats på och så vidare för mig. Jag var en stor missbrukare då och var på en fest den kvällen. Du hade just dagarna före blivit funnen av Scooter på YouTube och han flög dig till Atlanta. Ni var på genom resa i New York och du råkade vara på samma fest som mig med en vän. Du var rätt full och jag hade tagit droger. Vi räffade varandra, började kyssas och hamnade i säng med varandra. Följande morgon vaknade jag pp bredvid dig, naken. Jag mindes då vad som hade hänt och jag hade ett minne av at du hette Justin Bieber. Jag stack därifrån innan du vaknade. Jag blev gravid och min pappa lämnade mig. Du blev känd och när jag såg dig på TV så kände jag igen ditt ansikte från morgonen då jag vaknat bredvid dig och så kände jag igen ditt namn, Justin Bieber. Jag tog ett DNA test för att kolla ifall det matchade med ditt och det gjorde det. Jag blev rädd och beslöt mig att låta dig leva ditt eget liv framtills nu när jag ändrade mig, för jag var så rädd då, rädd, för att du skulle döma mig. Som sagt var jag bara tretton år. Så, jag är ledsen.” sade hon och mötte sedan min blick med en sorgsen min.

Jag omfamnade henne och så grät vi tillsammans. Hon var en av de tjejerna som man verkligen kunde gråta tillsammans med. Hon kände mig på ett sätt som ingen annan gjorde.

”Kan du förlåta mig?” frågade hon sedan.

”Ja, men det kommer att ta ett tag att smälta allt detta.”

”Jag förstår det.” sade hon tyst.

”Ursäkta men Diana har vaknat!” ropade Alex till oss.

”Kommer!” ropade Pixie tillbaks och både jag och Pixie sprang in till Dianas sjukhusrum.

Pixie Charlotte's perspektiv:

”Diana?” frågade jag och mötte en trött Dianas blick när jag kom in i rummet.

”Pixie? Jag är så ledsen, jag menade inte...”

”Shh... Det är okej. Jag vet att du bara menade väl.” log jag tillbaks och satte mig ned på en stol bredvid hennes säng.

”Hur mår du?” frågade Justin.

”Trött men okej.” svarade Diana.

”Jag hämtar kaffe.” sade Justin och försvann ut ur rummet.

”Du berättade va?” frågade Diana tyst när Justin lämnat rummet.

”Ja... Var det så självklart?” frågade jag.

”Typ.” log hon. ”Hur reagerade han?”

”Till en början tog han det inte särskilt bra, han stack härifrån och skrek på mig men sedan kom han tillbaka och omfamnade mig och började gråta och så talade vi ut. Nu är vi okej.” log jag.

”Han såg lite upprörd ut.” fortsatte hon.

”Ja... men det går över.” svarade jag.

Då slogs dörren upp och inrusande kom Dianas föräldrar.

”Diana?! Är du okej?!” utbrast Dianas mamma. Tillsammans med Dianas föräldrar var det en pojke i vår ålder samt en yngre pojke runt tio år. Det måste vara Dianas bröder.

”Pixie, det här är mina föräldrar, min pappa, Alaric och min mamma, Lydia samt mina bröder Elijah och Ashton. Mamma, pappa, Elijah och Ashton det här är min rumskompis Pixie Charlotte.” presenterade Diana.

”Trevligt att träffas.” sade jag och steg upp från min stol och gick fram och skakade hand med hennes föräldrar samt bröder.

Elijah betracktade mig med en imponerande uppsyn.

Vi samtalade en stund innan Dianas familj försvann till cafeterian.

”Så hur gamla är dina bröder?” frågade jag när de lämnat rummet.

”Elijah är 19, ett år äldre än oss och Ashton är nio.” svarade Diana.

Jag nickade till svar.

Då började Diana skratta.

”Såg du Elijahs min?! Han kollade in dig som om han aldrig hade sett något hetare.”

”Äh.” skrattade jag.

Diana gäspade stort och lade sig bakåt.

”Jag skall gå så du får sova.” sade jag. ”God natt.”

Jag gick ut till cafeterian där Dianas familj samt Justin och Alex satt.

Vi satt där ett bra tag och drack kaffe och sådant innan klockan var runt åtta på kvällen. Då var det dags att dra sig mot internatet igen.

Jag, Alex och Justin tog en taxi. Den stannade först bredvid Justins lägenhet. Han betalade sin del och gav mig sedan en snabb kram innan han sedan steg ut och gick upp mot sin lägenhet. Taxin körde mig och Alex till internatet. Vi betalade för taxin och gick sedan in i internatet. I lobbyn så satt Cynthia, Madison och Stephen i en av sofforna och skrattade.

”Vad är det?” frågade jag när vi nått dem.

”Inget speciellt, vi kollar bara på en humor serie, den är sjukt kul. Har ni varit och hälsa på Diana?” frågade Cynthia.

Jag nickade och satte mig i fåtöljen mitt emot dem. ”Hon har vaknat nu.”

”Har hon?” frågade Madison. ”Hur mår hon?”

”Hon är trött men hon mår okej.” svarade jag.

”Vi måste åka och hälsa på henne imorgon.” sade Cynthia.

Madison och Stephen nickade instämmande.

Då ringde telefonen och i rutan stod det 'Ethan'.

”Jag måste ta det här.” sade jag och steg upp och gick en bit bort och svarade.

”Pixie.” sade jag.

”Hej, har du sagt något?” frågade han.

”Ja, Justin vet om det nu, han tog det inte särskilt bra till en början men han repar sig.” svarade jag.

”Ja, det vet jag att han gör. Hur mår du själv?” frågade han sedan.

”Jag mår okej, jag saknar mina barn otroligt mycket.” fortsatte jag.

”De mår bra. De saknar sin mamma otroligt mycket de med. När vill du träffa dem?” frågade han.

”Om några veckor antar jag. Då är Justin redo att träffa sin dotter också.” svarade jag.

”Ja, du har rätt. Vill du prata med dem nu?” frågade han sedan.

”Ja, har du dem där?”

”Ja, vänta så ger jag dem telefonen.” sade han. ”Mamma?” hörde jag Mandys röst i luren sanbbt täckt av Louis.

”Hej, mina älsklingar, hur mår ni?”

”Vi må bra. Hu må duh?” frågade Louis knagligt.

”Jag mår bra, jag saknar er jätte mycket.” hulkade jag till.

”Mamma, vi sakna dejh meh.” sade Louis. ”Det heter faktiskt, vi saknar dig med.” rättade Mandy honom.

”Mamma älskar er jätte mycket.” sade jag tyst.

”Vi älskar dig med!” sade båda två i kör innan de gav tillbaka telefonen till Ethan.

”Ta hand om dem.” sade jag.

”Det vet du att jag gör, din moster har gjort ett toppen jobb. Vi ses snart.” svarade han.

”Ja, vi ses.” sade jag och så avslutades samtalet.

Jag torkade de envisa tårarna som börjat rinna och gick tillbaka till de andra.

”Jag skall nog gå upp och lägga mig nu.” sade jag till dem och sade god natt och gick mot hissarna och åkte upp till rätt våning och gick in i rätt korridor och låste upp dörren till rätt rum och gick in. Låste om mig och klädde om till pyjamas och lade mig ned i min säng med filosofi boken och läste kapitlet slut innan jag släckte lampan och slumrade in.

___________________________________________________________________________________________________

Kommentera.