Detta har hänt:

"Dina föräldrar skrev det här brevet till dig Savannah, och de ville att jag skulle läsa det för dig så här kommer det; Vi minns dig som en vacker, sprallig flicka, som inte var rädd för att säga vad hon ville eller vad hon tyckte.

Tyvärr så förändrades detta med åren. Du blev äldre och fick det allt jobbigare. Vi vill alltid minnas dig som den ängel vi var stolta över. Vi kom inte så bra överens efter att du blv äldre och efter att din syster Alicia dog i bilkraschen. Vi var alla sköra och ville att du skulle göra så bra som möjligt ifrån dig hela tiden och efter alla dess droger och alkohol problem dök upp så skickade vi dig till din farmor i hopp om att allting skulle bli bättre. Tyvärr hadde vi fel..."

___________________________________________________________________________________________________

”Sluta dra mamma i kläderna.” muttrade jag medan jag drog lätt i tyget för att Louis skulle släppa.

”Mamma vart var det du skulle nu igen?” frågade Mandy för sjutusonde gången.

”Till en insamling för världens barn. Sen efter det skall jag till skolstyrelsen för att få några papper utskriva så mamma kan börja i den skola hon alltid viljat börja i.” svarade jag.

Mandy lade huvudet på sned men nickade sedan och sprang iväg. Än så länge ville jag inte oroa dem för att skolan jag ville gå i låg flera hundratals mil härifrån. När jag klätt mig i ett par jeans och en grå tröja med rosa ärmar och borstat det vågiga håret gav jag mig hemifrån och lämnade barnen med Mandys pappa.

Jag åkte till insamlingen där steg jag ut och började gå mot ingången. Då Adison mötte upp mig.

”Festen är i övermorgon, ser du fram emot det?” frågade Adison.

”Visst, fick barnvakt så allt är okej.” log jag.

Hon nickade.

”Har du hört?” frågade Adison sedan.

”Vad?” frågade jag.

”Idag är det ett år sedan Justin Biebers flickvän, Savannah Courtney, din dubbelgångare dog.” sade hon.

”Jag vet, det har varit i tidningar och i tv:n hela dagen.” svarade jag.

”Du borde ta kontakt med honom.” sade Adison.

”Varför?” frågade jag.

”För han är den han är och han behöver någon som stödjer honom, du är alltid där för alla. Du var där för Mike när hans mamma dog, du var där för Chuck när hans flickvän gjorde slut med honom, du var där för Felicia när hela hennes familj drunknade, och du var där för alla de där barnen som var utan familj. Du hälsade på dem alla dagar, köpte mat åt dem, gav dem husrum, du är dagligen på sjukhus för att hjälpa och göra barn med cancer glada och du donerar ton med pengar till cancer fonden, skolor, barnhem, du åkte iväg till Kina, Japan och Kazakstan samt Pakistan för att hjälpa folk och du ska på en insamling för världens barn nu, du har två stycken barn hemma och du är bara 18 år plus så har du topp betyg i alla ämnen, du har högst betyg i hela skolan. Han skulle verkligen behöva någon som dig.” sade Adison.

”Jag är ganska säker på att han har någon egen som är där och stödjer honom.” svarade jag.

”Det tror jag inte, har du inte läst och sett alla de där videorna och bilderna på honom när han ligger och knarkar i något hörn eller har druckit sig så full att han inte gjort något annat än spyr eller att han attackerat paparazzi fotograferna, varit elak mot intervjuaren, skippat konserer...” hon tog ett djupt andetag. ”Det kallar jag inte att ha någon som stödjer en, han behöver någon som dig som finns där för honom i vått och torrt.” avslutade hon.

”Hur som helst så får jag ingen kontakt med honom, han bor i Los Angeles just nu och jag bor i Grönland som nästan ingen hört någonting om.” svarade jag.

”Tro mig, du ser bra ut, du är modell, sångerska, skådespelerska och sist men inte minst du ser likadan ut som Savannah, Justins ex och döda flickvän gjorde så jag slår vad om att om du kontaktar honom så kommer han att ta kontakt med dig, tro mig.” envisades Adison.

”Okej, okej, jag ska tänka på saken.” svarade jag bara för att få Adison att hålla tyst.

Jag gick in genom dörren och mötte Stanley i dörröppningen.

”God dag Stan.” log jag.

”God dag mrs. Charlotte.” svarade han med ett brett leende på läpparna.

Jag svängde runt ett par hörn innan jag tog av mig kappan och bytte klackskor innan Stan räckte mig en mikrofon som jag skulle använde under insamlingen. Först skulle jag sjunga en låt. Sedan skulle jag tala en del sedan skulle en kvinna vid namn Nóura tala för mig och sedan skulle även Adison tala för mig därför var hon här. Efter det skulle jag sjunga en låt till och sedan skulle jag visa klipp från den delen av världen dit jag nu skulle ge pengarna till den här gången. Sen skulle jag hålla ett avslutande tal och sen skulle det vara slut.

Jag tog mikrofonen som Stan räckte mig och gick sedan ut mot scenen.

”Lycka till.” log Stan.

”Tack.” svarade jag.

Jag klev upp på scenen och folk började skrika. Publiken var proppfull. Mer än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Plus att detta kom i direktsändning i tv.

”Hej, allesammans.” ropade jag och alla skrek och apploderade. ”Okej, mitt namn är Pixie Charlotte. Jag ordnar denna insamling till världensbarn som är utan hem, mat och medicinering. Vilket varje människa behöver världen över. Så till och börja med tänkte jag börja med en sång som heter Pray-Justin Bieber. ” sade jag och musiken började spela i högtalarna.

”I just can't sleep tonight

Knowing that things ain't right

It's in the papers, it's on the tv,

it's everywhere that I go

Children are crying, soldiers are

dying some people don't have a home

But I know there's sunshine behind that rain

I know there's good times behind that pain

Hey, can you tell me how I can make a change?

I close my eyes and I can see a better day

I close my eyes and pray

I close my eyes and I can see a better day

I close my eyes and pray

I lose my appetite knowing kids starve tonight

Am I a sinner, 'cause my dinner is still on my plate?

Ooh I got a vision to make a difference

And it's starting today

'Cause I know there's sunshine behind that rain

I know there's good times behind that pain

Hey, can you tell me how I can make a change?

I close my eyes and I can see a brighter day

I close my eyes and pray

I close my eyes and I can see a brighter day

I close my eyes and pray for the brokenhearted

I pray for the life not started

I pray for all the ones not breathing

I pray for all the souls in need

I pray, can you give 'em one today?

I just can't sleep tonight

Can someone tell me how to make a change?

I close my eyes and I can see a brighter day

I close my eyes and pray

I close my eyes and I can see a better day

I close my eyes and I pray, I pray, I pray

I close my eyes and pray, pray”

Alla apploderade när jag avslutat låten och sedan var det dags för mig att hålla ett tal.

”Jag vaknar upp varje morgon, stiger upp, kokar té och sätter mig på verandan och lyssnar till fåglarnas läten. Lutar mig tillbaka och tänker. Det har jag gjort sedan jag var liten. När jag var tretton år gammal lämnade min pappa mig, för att jag blev gravid med en underbar dotter. Själv fick han och mamma mig vid en väldigt tidig ålder, fastän inte lika tidigt som jag. Min mamma blev gravid med mig när hon var sjutton år gammal och fick mig även då. Hon förlorade så mycket blod vid födseln och något som barnmorskorna inte visste om var att mamma led av en sjukdom som att om man förlorar mycket blod vid en situation så kan man antingen bli inlaggd och få vissa andra sjukdomar eller som i mammas fall-döden. De visste de först när de inte fick liv i henne längre. Hon dog vid min födsel och pappa har uppfostrat mig alldeles själv. När jag var liten, ungefär fem år gammal hade pappa mycket droger och alkohol problem som gick genom hans liv, jag fick se allt detta, men han gjorde det bara för att han saknade mamma. När jag var tretton år gammal kom mycket alkohol och droger in i mitt liv. Jag använde dem för att slippa alla tankar på hur mycket arbete och skola tog över min tid. Så jag skolkade och stannade hemma för att knarka och dricka och röka. När jag varit i två månader tretton år gammal så var jag på en fest där jag blev gravid, på den festen blev jag av med min oskuld och jag fick någonting annat, ett barn. Då lämnade min pappa mig när han fick beskedet om att jag var gravid. Då flyttade jag in hos min moster som samtidigt lade in mig på avvänjning för alkoholen och drogerna och hjälpte mig genom allt detta med graviditeten. Jag fick en fantastisk dotter som tretton åring och jag började ta skolan på största allvar och skötte om min dotter. Snart hade jag toppbetyg och en underbar dotter att ta hand om. Jag var på väg hem från mitt sexton års party när jag blev våldtagen men min moster hjälpte mig även genom den graviditeten och jag fick en underbar son. Jag är lycklig när jag tar hand om min femåring och min tvååring där hemma. Jag älskar dem mer än allt annat. Men eftersom jag fått ta mig genom allt detta så har jag även velat hjälpa andra människor och det kommer alltid vara en del av mitt liv. Men jag kommer alltid att vara stolt över allt jobbar jag lägger ned på mitt arbete, skolan och barnen. Men det här är jag och jag skulle verkligen uppskatta ifall ni skulle ge en slant till insamligen så världens barn skulle få njuta av att få ett bättre liv med skola, mat, hem och medicinering. Tack på förhand.” sade jag och så avslutade jag mitt tal.

Minuterna efter apploderade, vislade och skrek folk medan Nóura tog en mikrofon och klev upp på scen. Hon höll ett fantastiskt tal om världens barn och en liten del om mitt liv och om mig.

Efter det var det Adisons tur, jag hoppades verkligen att hon inte skulle säga någonting dumt som fick mig att skämmas. Det hade nämligen hänt ett par gånger förut. Adison tog mikrofonen och klev upp på scenen. Så började hon prata.

”Ni vet, min vän är underbar. Hon har gjort mer för världen, sin familj, vänner, skolan och jobbet under sina första aderton år än vad de flesta hinner under en hel livstid. Idag är den dagen då Justin Bieber förlorade sin flickvän Savannah Courtney i cancer för ett år sedan och som ni flesta vet så har Justin haft det väldigt kämpigt efteråt. Så jag sa att Pixie skulle kunna hjälpa Justin och ta kontakt med honom. Men Pixie tyckte att det inte var en sådan bra idé. Själv förstår jag inte varför för hon har varit där för sina vänner när deras partner gjort slut eller att familjen, eller någon familjemedlem har dött, hon var där för alla barn som inte hade någon familj, hon hälsade på dem alla dagar, gav dem mat, husrum. Hon är dagligen och besöker sjukhus för att hjälpa och göra barn med cancer glada. Hon donerar ton med pengar till cancerfonden, sjukhus, barnhem, skolor, hon åkte till Kina, Japan, Kazakstan, Pakistan och runt i hela Afrika för att hjälpa folk, hon går runt och ger mat till folk som ligger omkring på gatorna och som inte har några pengar, hon håller insamlingar till världens barn för att göra dem lyckligare, hon har två barn hemma som hon försörjer varje dag och hon är en fantastisk mamma och så har hon toppbetyg i alla ämnen, hon har högst betyg i hela skolan. Hon är modell, sångerska, skådespelerska, världsförälder, student och en underbar mamma. Hon har haft det kämpigt genom alla dessa år men hon är den mest underbaraste personen jag känner så gör en god gärning och donera lite pengar inte bara för världens barn utan också för Pixies skull för att hon är en sådan underbar person. Tack.” sade Adison och log och lämnade scenen med tårar i ögonen. Människorna apploderade utanför och jag mötte upp Adison backstage.

”Adison, du behövde inte...” började jag.

”Pixie, jag fick äntligen sagt allt det jag någonsin velat säga om dig. Jag beundrar dig. Du är som en storasyster för mig och jag älskar dig för allt du gör.” sade Adison.

Jag log med tårar i ögonen och kramade om Adison. ”Tack.” sade jag.

Hon log tillbaks.

Sedan klev jag upp på scenen med mikrofonen i handen sjöng en låt och visade sedan videoklipp därifrån som vi skulle skicka pengarna till nu. När det var klart så höll jag ett avslutande tal och tackade alla som kommit och hur mycket det betydde för mig och sedan var insamlingen slut.

Stacey Donald's perspektiv:

Justin kom gåendes in genom dörren och jag knäppte snabbt av programet jag såg på. Det var en insamling för världens barn som Pixie Charlotte höll. Jag hade kollat upp henne hela tiden och över allt stod det samma sak om henne. Modell, sångerska, skådespelerska och bla bla bla. Men nu när jag sett denna insamligen och hon berättade om sig själv och två personer som talat för henne, alla sa samma sak. Hon var en fantastisk person med ett stort hjärta. Alla verkade älska henne och hon hade gått genom exakt samma sak som Justin kanske till och med värre i vissa fall. Det skulle vara perfekt om hon skulle kunna ta hand om Justin och leda honom rätt. Jag måste få tag på henne. Men än så länge ville jag inte säga någonting till Justin om detta.

”Vad tittar du på?” frågade Justin och slängde sig ned i soffan bredvid mig.

”Inget, någon tråkig såpa bara.” svarade jag enkelt.

Justin ryckte på axlarna och gick därifrån.

Pixie skulle vara perfekt för att hjälpa in honom på rätt väg igen. Nu behöver jag bara få kontakt med henne...

__________________________________________________________________________________________________

Skriver på nästa kapitel nu så får se om jag skulle hinna sätta upp det ännu idag. Lovar ingenting! #novell #justinbieber #justindrewbnoveller

K O M M E N T E R A ! ! !

Förlåt för att jag inte uppdaterat tidigare men har inte haft någon inspiration men igår så fick jag en sådan bra idé för resten av novellen så nu ska ja försöka få ett kapitel skrivet om dagen. Problemet är bara det att jag är på stugan så jag har ingen kontakt med internet så får det inte uppladdat på bloggen förrän jag är hemma. Och inte nu inkommande vecka utan sen följande vecka så åker jag på skriba läger men skall försöka fixa tidsinställda inlägg. Det ordnar sig nog på något sätt. Men det var det jag hade att säga nu, alltså kommer ett nytt kapitel upp på bloggen idag!
/Emmie

När Justin slog upp ögonen igen hade jag fått på honom en filt som han låg inlindad i och städat upp alla droger, alkohol rester, hasch fimpar och allt var bortkastat och städat hela lägenheten.

"God eftermiddag Justin." sade jag.

"Stacey..?" mumlade Justin.

"Ja, det är jag. Ta ett hopp i duschen nu. Vi skall ti gravgården och titta till Savannahs grav." sade jag.

Justin mötte min blick.

"Savannahs grav?"

"Ja."

_____________________________________________________________________________________________________

Justin Bieber's perspektiv:

”Ja, kom igen.” muttrade Stacey och slängde en handduk på mig. Jag satte mig upp och hade huvudet i händerna. Huvudvärken var verkligen inte trevlig. Stacey satt och iakttog mig hela tiden tills jag slutligen steg upp med handduken runt höften gåendes mot badrummet.

När jag duschat klart kom jag gåendes ut mot sovrummet för att byta till kläder satt Stacey och zappade genom kanalerna men när jag kom vände hon på huvudet.

”Klä på dig nu, så vi kommer iväg någon gång.” mumlade hon. Hon verkade sur, jag förstod henne väl.

Jag klädde på mig ett par svarta jeans, en vit t-shirt och en svart jacka utanpå och ett par röda sneakers. Sen mötte jag Stacey som stängde av tv:n och så lämnade vi lägenheten tillsammans.

”Varför bor du i den här hålan för?” frågade Stacey misstänksamt.

”För att jag orkar inte lägga ned en massa pengar på stora hus just nu, iallafall inte nu när jag inte har någon att bo med.” svarade jag enkelt.

Jag faktiskt tror att hon förväntat sig det svaret, för hon verkade inte ett dugg förvånad.

När Stacey satt sig framför ratten, för att hon insisterat med att hon skulle köra bara för att jag var bakfull så satte jag mig snällt på passagerarsätet. Innan hon startade bilen tittade hon allvarligt på mig.

”Justin, nu berättar du precis allt som pågår! Så här skall det inte få fortsätta. Jag lovade Savannah att jag skulle se till att du mådde bra efter hennes död men du har tagit dig in på helt fel bana. Du skulle bara veta hur oroliga dina beliebers är för dig. Du skulle se twitter.” sade hon strängt.

”Okej...” började jag. Men när Stacey gav mig en allvarlig blick så hade jag inget val än att börja. ”Efter Savannahs begravning och efter att du åkt hem till Frankrike igen så mådde jag inte alls bra. Jag köpte en massa alkohol som jag drack och söp mig full hela tiden för att jag skulle slippa tanken att Savannah var död. Då till min fasan så hittade jag en tidning, en mode tidning från Grönland som en tjej, vars namn är Pixie Charlotte och hon är modell på Grönland. Problemet med denna tjej är att hon ser exakt likadan ut som Savannah, hon är Savannahs dubbelgångare...” sa jag innan jag blev avbruten av Stacey.

”Va?! Savannahs dubbelgångare?” frågade hon och rynkade sina ögonbryn.

”Ja, se.” mumlade jag och sökte på google Pixie Charlotte på bilder och då kom en hop med bilder på henne som resultat från olika photoshoots. Jag klickade upp den första bilden där.

Som visade sig att det lyckligtvis även var en gif. Ironiskt nog. Jag visade bilden för Stacey.

”Wow. Hon är ju snygg. Till och med ett strå snyggare än vad Savannah var och då ser dom typ likadanna ut.” mumlade hon.

”Kanske, beror på att hon är modell och att Savannah inte var det.” mumlade jag barskt och tryckte på tillbaks. Då kom en bild på när hon står och sjunger på scenen upp och en text där det står. ”Klicka här för att se Pixie Charlottes fantastiska framträdande live!” Då tryckte jag bort det snabbt, det var tillräckligt jobbigt att se bilder av henne.

”Men sen då?” frågade Stacey sen.

”Sen, efter att jag hittade tidningen av Pixie så började jag dricka ännu mer, efter det skulle jag ut på en nio månaders lång turné. Då kom drogerna. Jag hade ingen tid med varken min familj eller vänner längre och jag träffade nya vänner under turnéns gång som skaffade droger, horor som fungerade som bra sexredskap. Jag kom försent till konserter, skippade vissa och mina fans bara minskade och minskade. Många av dem ville ha pengarna tillbaks för de ville inte komma på konseren, så publiken bara minskade och minskade.

Då bröt jag ihop. Drogmissbruket blev ännu värre och vi fick avsluta turnén mycket tidigare än planerat. Varför? Jo, för att ingen ville komma på mina konserter längre. Jag grät länge, jag försökte tala ut i intervjuer men fansen attackerade en med klagomål. Visst, det fanns och finns dem som stöttar en men därför vill jag inte gå ut på twitter för jag är så rädd att se hur arga de är. Jag älskar ju dem. Det är därför jag missbrukat-droger, alkohol och värst av allt sex. Något som man borde njuta av inte använda för att slippa tänka på de arga fansen och sin döda flickvän. Jag behöver någon som hjälper mig upp på benen igen, någon som alltid kommer att finnas där för mig, i vått och torrt.” nästan viskade jag medan jag torkade en tår som rann längs min kind.

Stacey lutade sig framåt och kramade om mig.

”Vet du, du är den snyggaste person jag vet så du kommer hitta någon som du verkligen kan anför tro dig åt. Att älska från början till slut. Men så länge tills det händer så tänker jag se till att du inte kommer i kontakt med varken droger, alkohol, tobak eller horor eller dina såkallade nya vänner okej?” frågade Stacey.

Jag nickade samtidigt som jag snörvlade till. ”Tack.” mumlade jag.

Hon log och torkade en tår innan hon startade bilen och började köra iväg mot gravgården.

När vi kommit fram, tog jag mod till mig att stiga ut ur bilen. Stacey tog armkrog med mig och så gick vi tillsammans mot Savannahs gravsten. När vi nått dit så lade Stacey ned en blombukett med röda rosor. Hon tog ett kuvert som hon öppnade och vecklade upp pappret i. Så sade hon medan hon såg på Savannahs gravsten.

Savannah Lynn Courtney

                                                  
                           *Född:    Död:

                                                  
                   10.09.1994 12.07.2011

                                                  
            ”Dotter, vän, flickvän.” Vi kommer

                                                  
                        alltid att älska dig.

”Dina föräldrar skrev det här brevet till dig Savannah, och de ville att jag skulle läsa det för dig så här kommer det; Vi minns dig som en vacker, sprallig flicka, som inte var rädd för att säga vad hon ville eller vad hon tyckte. Tyvärr så förändrades detta med åren. Du blev äldre och fick det allt jobbigare. Vi vill alltid minnas dig som den ängel som vi var stolta över. Vi kom inte så bra överens efter att du blev äldre och efter att din syster Alicia dog i bilkraschen. Vi var alla sköra och ville att du skulle göra så bra som möjligt ifrån dig hela tiden och efter att alla dess droger och alkohol problem dök upp så skickade vi dig till din farmor i hopp om att allting skulle bli bättre. Tyvärr hadde vi fel..."

___________________________________________________________________________________________________

Förlåt att det kom senare än vad jag lovat men när jag är på sommarstugan har jag ingen kontakt med internet så det fick komma nu istället. Det är lite rörigt kanske men det repar sig tro mig.

K O M M E N T E R A ! ! !

Rubriken talar! :)