Detta har hänt:

"Dina föräldrar skrev det här brevet till dig Savannah, och de ville att jag skulle läsa det för dig så här kommer det; Vi minns dig som en vacker, sprallig flicka, som inte var rädd för att säga vad hon ville eller vad hon tyckte.

Tyvärr så förändrades detta med åren. Du blev äldre och fick det allt jobbigare. Vi vill alltid minnas dig som den ängel vi var stolta över. Vi kom inte så bra överens efter att du blv äldre och efter att din syster Alicia dog i bilkraschen. Vi var alla sköra och ville att du skulle göra så bra som möjligt ifrån dig hela tiden och efter alla dess droger och alkohol problem dök upp så skickade vi dig till din farmor i hopp om att allting skulle bli bättre. Tyvärr hadde vi fel..."

___________________________________________________________________________________________________

”Sluta dra mamma i kläderna.” muttrade jag medan jag drog lätt i tyget för att Louis skulle släppa.

”Mamma vart var det du skulle nu igen?” frågade Mandy för sjutusonde gången.

”Till en insamling för världens barn. Sen efter det skall jag till skolstyrelsen för att få några papper utskriva så mamma kan börja i den skola hon alltid viljat börja i.” svarade jag.

Mandy lade huvudet på sned men nickade sedan och sprang iväg. Än så länge ville jag inte oroa dem för att skolan jag ville gå i låg flera hundratals mil härifrån. När jag klätt mig i ett par jeans och en grå tröja med rosa ärmar och borstat det vågiga håret gav jag mig hemifrån och lämnade barnen med Mandys pappa.

Jag åkte till insamlingen där steg jag ut och började gå mot ingången. Då Adison mötte upp mig.

”Festen är i övermorgon, ser du fram emot det?” frågade Adison.

”Visst, fick barnvakt så allt är okej.” log jag.

Hon nickade.

”Har du hört?” frågade Adison sedan.

”Vad?” frågade jag.

”Idag är det ett år sedan Justin Biebers flickvän, Savannah Courtney, din dubbelgångare dog.” sade hon.

”Jag vet, det har varit i tidningar och i tv:n hela dagen.” svarade jag.

”Du borde ta kontakt med honom.” sade Adison.

”Varför?” frågade jag.

”För han är den han är och han behöver någon som stödjer honom, du är alltid där för alla. Du var där för Mike när hans mamma dog, du var där för Chuck när hans flickvän gjorde slut med honom, du var där för Felicia när hela hennes familj drunknade, och du var där för alla de där barnen som var utan familj. Du hälsade på dem alla dagar, köpte mat åt dem, gav dem husrum, du är dagligen på sjukhus för att hjälpa och göra barn med cancer glada och du donerar ton med pengar till cancer fonden, skolor, barnhem, du åkte iväg till Kina, Japan och Kazakstan samt Pakistan för att hjälpa folk och du ska på en insamling för världens barn nu, du har två stycken barn hemma och du är bara 18 år plus så har du topp betyg i alla ämnen, du har högst betyg i hela skolan. Han skulle verkligen behöva någon som dig.” sade Adison.

”Jag är ganska säker på att han har någon egen som är där och stödjer honom.” svarade jag.

”Det tror jag inte, har du inte läst och sett alla de där videorna och bilderna på honom när han ligger och knarkar i något hörn eller har druckit sig så full att han inte gjort något annat än spyr eller att han attackerat paparazzi fotograferna, varit elak mot intervjuaren, skippat konserer...” hon tog ett djupt andetag. ”Det kallar jag inte att ha någon som stödjer en, han behöver någon som dig som finns där för honom i vått och torrt.” avslutade hon.

”Hur som helst så får jag ingen kontakt med honom, han bor i Los Angeles just nu och jag bor i Grönland som nästan ingen hört någonting om.” svarade jag.

”Tro mig, du ser bra ut, du är modell, sångerska, skådespelerska och sist men inte minst du ser likadan ut som Savannah, Justins ex och döda flickvän gjorde så jag slår vad om att om du kontaktar honom så kommer han att ta kontakt med dig, tro mig.” envisades Adison.

”Okej, okej, jag ska tänka på saken.” svarade jag bara för att få Adison att hålla tyst.

Jag gick in genom dörren och mötte Stanley i dörröppningen.

”God dag Stan.” log jag.

”God dag mrs. Charlotte.” svarade han med ett brett leende på läpparna.

Jag svängde runt ett par hörn innan jag tog av mig kappan och bytte klackskor innan Stan räckte mig en mikrofon som jag skulle använde under insamlingen. Först skulle jag sjunga en låt. Sedan skulle jag tala en del sedan skulle en kvinna vid namn Nóura tala för mig och sedan skulle även Adison tala för mig därför var hon här. Efter det skulle jag sjunga en låt till och sedan skulle jag visa klipp från den delen av världen dit jag nu skulle ge pengarna till den här gången. Sen skulle jag hålla ett avslutande tal och sen skulle det vara slut.

Jag tog mikrofonen som Stan räckte mig och gick sedan ut mot scenen.

”Lycka till.” log Stan.

”Tack.” svarade jag.

Jag klev upp på scenen och folk började skrika. Publiken var proppfull. Mer än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Plus att detta kom i direktsändning i tv.

”Hej, allesammans.” ropade jag och alla skrek och apploderade. ”Okej, mitt namn är Pixie Charlotte. Jag ordnar denna insamling till världensbarn som är utan hem, mat och medicinering. Vilket varje människa behöver världen över. Så till och börja med tänkte jag börja med en sång som heter Pray-Justin Bieber. ” sade jag och musiken började spela i högtalarna.

”I just can't sleep tonight

Knowing that things ain't right

It's in the papers, it's on the tv,

it's everywhere that I go

Children are crying, soldiers are

dying some people don't have a home

But I know there's sunshine behind that rain

I know there's good times behind that pain

Hey, can you tell me how I can make a change?

I close my eyes and I can see a better day

I close my eyes and pray

I close my eyes and I can see a better day

I close my eyes and pray

I lose my appetite knowing kids starve tonight

Am I a sinner, 'cause my dinner is still on my plate?

Ooh I got a vision to make a difference

And it's starting today

'Cause I know there's sunshine behind that rain

I know there's good times behind that pain

Hey, can you tell me how I can make a change?

I close my eyes and I can see a brighter day

I close my eyes and pray

I close my eyes and I can see a brighter day

I close my eyes and pray for the brokenhearted

I pray for the life not started

I pray for all the ones not breathing

I pray for all the souls in need

I pray, can you give 'em one today?

I just can't sleep tonight

Can someone tell me how to make a change?

I close my eyes and I can see a brighter day

I close my eyes and pray

I close my eyes and I can see a better day

I close my eyes and I pray, I pray, I pray

I close my eyes and pray, pray”

Alla apploderade när jag avslutat låten och sedan var det dags för mig att hålla ett tal.

”Jag vaknar upp varje morgon, stiger upp, kokar té och sätter mig på verandan och lyssnar till fåglarnas läten. Lutar mig tillbaka och tänker. Det har jag gjort sedan jag var liten. När jag var tretton år gammal lämnade min pappa mig, för att jag blev gravid med en underbar dotter. Själv fick han och mamma mig vid en väldigt tidig ålder, fastän inte lika tidigt som jag. Min mamma blev gravid med mig när hon var sjutton år gammal och fick mig även då. Hon förlorade så mycket blod vid födseln och något som barnmorskorna inte visste om var att mamma led av en sjukdom som att om man förlorar mycket blod vid en situation så kan man antingen bli inlaggd och få vissa andra sjukdomar eller som i mammas fall-döden. De visste de först när de inte fick liv i henne längre. Hon dog vid min födsel och pappa har uppfostrat mig alldeles själv. När jag var liten, ungefär fem år gammal hade pappa mycket droger och alkohol problem som gick genom hans liv, jag fick se allt detta, men han gjorde det bara för att han saknade mamma. När jag var tretton år gammal kom mycket alkohol och droger in i mitt liv. Jag använde dem för att slippa alla tankar på hur mycket arbete och skola tog över min tid. Så jag skolkade och stannade hemma för att knarka och dricka och röka. När jag varit i två månader tretton år gammal så var jag på en fest där jag blev gravid, på den festen blev jag av med min oskuld och jag fick någonting annat, ett barn. Då lämnade min pappa mig när han fick beskedet om att jag var gravid. Då flyttade jag in hos min moster som samtidigt lade in mig på avvänjning för alkoholen och drogerna och hjälpte mig genom allt detta med graviditeten. Jag fick en fantastisk dotter som tretton åring och jag började ta skolan på största allvar och skötte om min dotter. Snart hade jag toppbetyg och en underbar dotter att ta hand om. Jag var på väg hem från mitt sexton års party när jag blev våldtagen men min moster hjälpte mig även genom den graviditeten och jag fick en underbar son. Jag är lycklig när jag tar hand om min femåring och min tvååring där hemma. Jag älskar dem mer än allt annat. Men eftersom jag fått ta mig genom allt detta så har jag även velat hjälpa andra människor och det kommer alltid vara en del av mitt liv. Men jag kommer alltid att vara stolt över allt jobbar jag lägger ned på mitt arbete, skolan och barnen. Men det här är jag och jag skulle verkligen uppskatta ifall ni skulle ge en slant till insamligen så världens barn skulle få njuta av att få ett bättre liv med skola, mat, hem och medicinering. Tack på förhand.” sade jag och så avslutade jag mitt tal.

Minuterna efter apploderade, vislade och skrek folk medan Nóura tog en mikrofon och klev upp på scen. Hon höll ett fantastiskt tal om världens barn och en liten del om mitt liv och om mig.

Efter det var det Adisons tur, jag hoppades verkligen att hon inte skulle säga någonting dumt som fick mig att skämmas. Det hade nämligen hänt ett par gånger förut. Adison tog mikrofonen och klev upp på scenen. Så började hon prata.

”Ni vet, min vän är underbar. Hon har gjort mer för världen, sin familj, vänner, skolan och jobbet under sina första aderton år än vad de flesta hinner under en hel livstid. Idag är den dagen då Justin Bieber förlorade sin flickvän Savannah Courtney i cancer för ett år sedan och som ni flesta vet så har Justin haft det väldigt kämpigt efteråt. Så jag sa att Pixie skulle kunna hjälpa Justin och ta kontakt med honom. Men Pixie tyckte att det inte var en sådan bra idé. Själv förstår jag inte varför för hon har varit där för sina vänner när deras partner gjort slut eller att familjen, eller någon familjemedlem har dött, hon var där för alla barn som inte hade någon familj, hon hälsade på dem alla dagar, gav dem mat, husrum. Hon är dagligen och besöker sjukhus för att hjälpa och göra barn med cancer glada. Hon donerar ton med pengar till cancerfonden, sjukhus, barnhem, skolor, hon åkte till Kina, Japan, Kazakstan, Pakistan och runt i hela Afrika för att hjälpa folk, hon går runt och ger mat till folk som ligger omkring på gatorna och som inte har några pengar, hon håller insamlingar till världens barn för att göra dem lyckligare, hon har två barn hemma som hon försörjer varje dag och hon är en fantastisk mamma och så har hon toppbetyg i alla ämnen, hon har högst betyg i hela skolan. Hon är modell, sångerska, skådespelerska, världsförälder, student och en underbar mamma. Hon har haft det kämpigt genom alla dessa år men hon är den mest underbaraste personen jag känner så gör en god gärning och donera lite pengar inte bara för världens barn utan också för Pixies skull för att hon är en sådan underbar person. Tack.” sade Adison och log och lämnade scenen med tårar i ögonen. Människorna apploderade utanför och jag mötte upp Adison backstage.

”Adison, du behövde inte...” började jag.

”Pixie, jag fick äntligen sagt allt det jag någonsin velat säga om dig. Jag beundrar dig. Du är som en storasyster för mig och jag älskar dig för allt du gör.” sade Adison.

Jag log med tårar i ögonen och kramade om Adison. ”Tack.” sade jag.

Hon log tillbaks.

Sedan klev jag upp på scenen med mikrofonen i handen sjöng en låt och visade sedan videoklipp därifrån som vi skulle skicka pengarna till nu. När det var klart så höll jag ett avslutande tal och tackade alla som kommit och hur mycket det betydde för mig och sedan var insamlingen slut.

Stacey Donald's perspektiv:

Justin kom gåendes in genom dörren och jag knäppte snabbt av programet jag såg på. Det var en insamling för världens barn som Pixie Charlotte höll. Jag hade kollat upp henne hela tiden och över allt stod det samma sak om henne. Modell, sångerska, skådespelerska och bla bla bla. Men nu när jag sett denna insamligen och hon berättade om sig själv och två personer som talat för henne, alla sa samma sak. Hon var en fantastisk person med ett stort hjärta. Alla verkade älska henne och hon hade gått genom exakt samma sak som Justin kanske till och med värre i vissa fall. Det skulle vara perfekt om hon skulle kunna ta hand om Justin och leda honom rätt. Jag måste få tag på henne. Men än så länge ville jag inte säga någonting till Justin om detta.

”Vad tittar du på?” frågade Justin och slängde sig ned i soffan bredvid mig.

”Inget, någon tråkig såpa bara.” svarade jag enkelt.

Justin ryckte på axlarna och gick därifrån.

Pixie skulle vara perfekt för att hjälpa in honom på rätt väg igen. Nu behöver jag bara få kontakt med henne...

__________________________________________________________________________________________________

Skriver på nästa kapitel nu så får se om jag skulle hinna sätta upp det ännu idag. Lovar ingenting! #novell #justinbieber #justindrewbnoveller

K O M M E N T E R A ! ! !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta har hänt: Efter ett tag hade vi startat ett skumbad i badrummet och vi båda klev i. Jag satte sig bakom och Pixie i min famn. Jag lade in den bakifrån och juckade henne mjukt i badet.   Efter ett bra tag var vi tillbaka i sängen igen och ...

BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!LÄSES PÅ EGEN RISK! Detta har hänt:  Tre timmar senare lämnade vi festen. Jag följde Alyssa till hennes hotellrum. ”Hade du kul ikväll?” frågade hon. ”Ja, det hade jag, d...

  Detta har hänt:  Bredvid Simon satt en kille med blont hår-rakat på sidorna och i bakhuvudet hade han samlat allt hår i en knut, glasögon, rätt muskulös, gröna ögon, solblekta jeans och en spänd svart trekvartärmad skjorta så att musklerna syntes...

Detta har hänt: ”Hej, Savannah, jag vet att denna diskussion går mellan två kvinnor som båda älskar Justin. Men jag vill bara säga att jag är så tacksam att du fanns i Justins liv. Du fick honom att må bra och det är det som räknas! Tack så m...

Detta har hänt:  Någon timme senare tog han ett bad och jag bäddade klart på soffan i hotellrummet som han kunde sova på än att han skulle gå tillbaka och hamna dela rum med någon av idioterna som gjort detta till honom. När han kom ut ur badrumm...