Detta har hänt:

 Jag gjorde allt för att få henne att få puls, jag gjorde första hjälpen på henne framtills att polisen dök upp. Jag hittade ett märke, en liten tatuering vid hennes höftben, en romersk femma. Jag svor tyst. Tog av mig min jacka och lade den runt henne så alla inte skulle behöva se henne naken.

”Snälla. Vakna!” bad jag.

Snart var ambulansen och polisen på plats. Ambulansmännen rusade fram genom leran och lade upp henne på en bår och förde henne till ambulansen och lade andningsmask på henne och började försöka ge henne adrealinkickar för att vakna.

”Hon har inte varit död allt för länge!” meddelade en ambulansman till en annan.

”Du hittade henne?” frågade Bower som dök upp vid min sida.

”Ja, jag hittade Pixie.” mumlade jag och torkade några tårar innan jag hoppade med i ambulansen till sjukhuset.

____________________________________________________________________________________________________

”Ladda 300! Undan!” meddelade en läkare till de andra och skjöt elektriska stötar med hjälp av en defibrillator mot Pixies bröst. Pixies kropp flyttades uppåt men sjönk sedan ihop igen.

”Kom igen Pixie.” bad jag.

Läkaren tittade på pulsmätaren som fortsättningsvis inte visade någon respons och skakade sedan på huvudet irriterat.

”Ladda 300! Undan!” upprepade läkaren och skjöt elektriska stötar mot hennes bröst igen och hennes kropps flyttades uppåt men sjönk sedan lika snabbt ihop igen.

Då kom min mamma springande genom korridoren mot mig.

”Hur är det med henne?” frågade hon andfått.

”Hon har ännu ingen puls.” mumlade jag mellan tänderna.

”Justin...” sade mamma och lade sin hand på min axel. Jag ville inte ge upp hoppet för henne ännu.

”Nej! Hon klarar sig.” sade jag bestämt men med skrovlig röst.

Jag började gråta och mamma omfamnade mig.

”Jag kommer strax.” sade jag och sprang iväg till kapellet men för att komma dit måste jag springa förbi väntrummet. Där kunde jag se Stacey, Diana, Isaac, Ethan, Alex, Ronald, Aiden, Juliette, Madison, Cynthia, Stephen, Ashley, Andreas och någon stor kille i orangest, krulligt hår, acne, fräknar, glasögon och tandställning tillsammans med en japan med knallrött färgat hår. Jag sprang till kapellet och satte mig ned vid altaret som fanns där.

”Savannah, om du hör mig nu... snälla jag ber dig, du ville att inom två år efter din död att jag skulle hitta någon som jag kunde relatera till resten av mitt liv. Nu har jag det och allt jag ber om att hon får en andra chans och får sitt liv tillbaka, jag behöver henne, hon är anledningen till att jag fortfarande är vid liv, snälla jag ber dig. Amen.”

Sedan gick jag tillbaka till korridoren där mamma stod och tittade in genom glaset. Hon såg sorgsen ut.

Jag gav henne en frågande uppsyn och kikade in genom glaset. Läkarna tog av sig handskarna och tittade upp på klockan. ”Dödstid, 03:2...” började en läkare när jag smällde upp dörrarna.

”Nej! Jag ber er dödsförklara henne inte ännu! Ge henne en chans till okej? En gång till, det är allt jag begär!” utbrast jag med tårarna rinnande längs kinderna. Jag ville bara kräkas.

Läkarna tittade på varandra.

”Okej, visst, en gång till.” sade läkaren. ”Ladda 300! Undan!”

Plötsligt började det pipa i maskinen som tog pulsen bredvid henne.

”Vi har låg puls!” hojtade en sköterska bredvid maskinen.

De satte andningsmask på henne och hjälpte hennes hjärta att få mer kraft.

”Tack.” viskade jag tyst.

När hennes hjärta fått mer kraft satte de in henne i röntgen för att få en bild över vad som måste opereras. Det visade sig vara att kulan som mördaren skjutit med hade passerat hjärtat vid ungefär två centimeters avstånd och satt fortfarande i henne men bakom hjärtat och på något sätt hade en av artärerna skadats.

De kallade på kirurger som såg bilden och drog sedan iväg med henne in i en operationssal ögonblickligen för operation.

En läkare visade mig röntgen bilden och berättade att hon även brutit högerarmen på två olika ställen och på vänsterarmen hade hon brutit sitt pekfinger, två revben var brutna, högerben var brutet och vänsterben hade ingenting förutom en stukning samt så hade hon blivit blå-gul slagen och sårig och dessutom sexuellt utnyttjad.

”Vi skall fixa det.” log läkaren. ”Det är ett under att Pixie ens fick puls. Hon hade varit död i ungefär tio minuter när du hittade henne. Plus ytterligare tjugo minuter här på sjukhuset. Hon var död i ungefär fyrtio minuter. Det är ett under att hon lever.” sade läkaren imponerat.

Sex timmar senare var operationen slut. Läget var stabilt just nu.

”Vi går och bryter tillbaka hennes ben nu.” meddelade en läkare till en annan och försvann in i uppvakningsrummet.

Jag tittade genom glaset när två läkare vred tillbaka Pixies ben på plats. Hennes arm som var av på två ställen hade de mest problem med men det andra gick rätt så snabbt. Därefter tog de bara gips och virade in hennes arm i det och hennes pekfinger samt hennes bröstkorg som stöd för de två brutna revbenen de inte kunde göra någonting åt. De måste få läka på egen hand och sedan virade de in hennes brutna ben och gav lite stöd åt stukningen. Efter det gav de henne morfin som smärtlindrande för smärtan av de brutna benen fastän hon fortfarande var nedsövd. Efter det började läkarna göra rent såren och sydde eventuella större sår. De gav henne någon annan medicin som jag inte visste vad var men läkaren berättade att det var för att inte göra henne gravid eftersom hon blivit sexuellt utnyttjad.

Efter det förde de in henne i ett rum där hon skulle få vakna upp på egen hand.

Hon låg fortfarande nedsövd med andingsmask på sig utifall att eftersom hon var i ett så dåligt tillstånd. Nu måste hon bara vakna så vi skulle få reda på vem mördaren egentligen var.

Jag gick ut i väntrummet och de andra steg upp i väntan om att få höra något nytt. Hela väntrummet var bokstavligen fullt med människor. Kände Pixie verkligen alla dessa människor? Jag stirrade ut genom glasdörren till gården av sjukhuset där det stod fullt med fans som poliser stoppade för att inte slippa in i sjukhuset. Då kom det en tjej som jag aldrig sett förut. Hon hade mörkblont hår och hon var väldigt lång. Hon var inte från USA utan från Grönland.

”Hej, mitt namn är Tiffany Somerhalder från Grönland, jag är Pixies bästa vän därifrån.” sade hon kort och räckte fram handen och jag skakade den.

”Justin Bieber.” svarade jag kort. Hon nickade.

”Så var är hon?”

”Hon är i uppvaket.” svarade jag.

”Jaha. Säg till när hon vaknar.” sade hon och gick och satte sig.

Jag gick fram till Stacey som steg upp när jag närmade mig.

”Herregud, det är folk här.” mumlade jag.

”Visst är det. Jag hade ingen aning att Pixie kände så här många.” svarade Stacey.

”Inte jag heller.” svarade jag.

”Så hur mår hon?” frågade hon sedan.

”Hon är i uppvaket men hon hade väldigt mycket frakturer och en av artärerna hade blivit skadat men läget är stabilt just nu.” berättade jag.

”Det är ju bra, vill du ha någonting att äta? Du måste vara utsvulten.” sade Stacey sedan.

”Ja en semla skulle vara gott.” log jag.

”Jag hämtar det.” log hon och steg upp och gick till cafeterian.

Plötsligt började det pipa högt i högtalarna och läkare började springa till Pixies rum. Jag sprang efter dem så fort jag kunde. Hon hade fått ett anfall. De tog in henne i operationssalen på nytt, sövde henne och öppnade henne. Det var något med artärerna på nytt. Ytterligare sex timmar senare var operationen klar och hon sattes i uppvaket igen men med övervakan eftersom hon var i ett väldigt kritiskt läge. Jag var så orolig för henne och jag var dödstrött. Jag hade snart varit 48 timmar i sträck och så var jag riktigt hungrig.

”Får jag gå in till henne?” frågade jag av en läkare.

”Gå bara, men endast du och det finns en sköterska där hela tiden som håller koll på Pixie.” svarade han.

”Okej.” svarade jag och gick dit och satte mig ned på en stol bredvid hennes säng. Jag fattade hennes hand och höll om den hårt i min. Jag lutade mig mot hennes sängkant och låg och tittade på henne där hon låg med en andningsmask för munnen och näsa. Fastän hon hade allt detta så var hon ändå så bedårande. Minuterna därpå somnade jag.

När jag vaknade låg Pixie fortfarande där men nu var en läkare också där och talade om någonting med sköterskan.

”Har det hänt något?” frågade jag.

”Hon fick ett anfall till och jag försökte väcka dig men du sov så djupt, så jag lät dig sova. Hon är stabil nu men vi måste vara försiktiga och hålla ett extra öga på henne.” sade läkaren.

Jag nickade sakta.

”Du klarar detta Pixie, det vet jag att du gör.” mumlade jag i hennes öra och höll hårt i hennes hand och kysste henne sedan i pannan.

Jag satte mig ned på stolen igen och så kände jag några tårar som föll ned för mina kinder. Jag kysste hennes hand och höll den hårt i min och lade ned huvudet på sängkanten och började gråta.

”Justin, skall vi hämta någon?” frågade läkaren.

”Nej.” mumlade jag.

”Okej.” mumlade han tyst och gick ut genom dörren.

Sköterskan tittade medlidande på mig.

”Vet du, min pappa dog när ja var liten, runt fyra år, för att han hade en egen vilja och gick ut i krig, förlorade av ett gevärskott och dog. Det var för sent när de hittade honom. Vad jag menar är, hade han haft någon som dig vid sin sida där ute hade han inte varit död, jag tror på att Pixie kommer att klara sig, hon har dig.” log sköterskan.

”Tack.” log jag och tittade på Pixie igen.

”Kan du hålla koll på henne ett tag? Jag måste gå och lämna några papper.”

”Visst.” svarade jag.

Hon gick och jag kysste Pixies hand igen och höll den mot min kind och tittade mot ett annat håll fastän jag fortfarande höll i hennes hand och lyssnade på hennes andetag. Plötsligt vred hon på sig och jag knyckte mig och vände direkt på huvudet för att vara beredd på att kalla på hjälp men det behövdes inte. Det knyckte i hennes ögonvrår och snart öppnade hon yrvaket ögonen. Jag tittade förundrat på henne. Hon tittade sig yrvaket omkring och tog sedan bort andningsmasken från mun och näsa och tog bort den från sitt huvud.

”Justin?” frågade hon tyst.

”Ja, det är jag.” svarade jag och log lyckligt.

”Hej.” sade hon och jag kysste henne i pannan och sedan hennes hand och log stort.

”Hej.” svarade jag.

_________________________________________________________________________________________________

Eventuellt ett till kapitel idag ännu, får se. Vem tror ni mördaren är?

Kommentera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta har hänt: Efter ett tag hade vi startat ett skumbad i badrummet och vi båda klev i. Jag satte sig bakom och Pixie i min famn. Jag lade in den bakifrån och juckade henne mjukt i badet.   Efter ett bra tag var vi tillbaka i sängen igen och ...

BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!LÄSES PÅ EGEN RISK! Detta har hänt:  Tre timmar senare lämnade vi festen. Jag följde Alyssa till hennes hotellrum. ”Hade du kul ikväll?” frågade hon. ”Ja, det hade jag, d...

  Detta har hänt:  Bredvid Simon satt en kille med blont hår-rakat på sidorna och i bakhuvudet hade han samlat allt hår i en knut, glasögon, rätt muskulös, gröna ögon, solblekta jeans och en spänd svart trekvartärmad skjorta så att musklerna syntes...

Detta har hänt: ”Hej, Savannah, jag vet att denna diskussion går mellan två kvinnor som båda älskar Justin. Men jag vill bara säga att jag är så tacksam att du fanns i Justins liv. Du fick honom att må bra och det är det som räknas! Tack så m...

Detta har hänt:  Någon timme senare tog han ett bad och jag bäddade klart på soffan i hotellrummet som han kunde sova på än att han skulle gå tillbaka och hamna dela rum med någon av idioterna som gjort detta till honom. När han kom ut ur badrumm...