Detta har hänt:

Jag bläddrade genom kanalerna på TV och stannade på en kanal där det visade från en gala i New York. Det var Justin Bieber och... Tjejen. Justin hade äntligen hittat henne, nu hade tänkte han inte på tjejen vid namn Savannah längre utan nu hade han hittat sin sanna kärlek Pixie Charlotte. Vad romantiskt tänkte jag.

”Mamma, när är det mat?” frågade Lachlan otåligt.

”Kommer strax älskling.” sade jag när Emma hoppade upp i soffan bredvid mig.

”Vad ser du på?” frågade hon.

”Ingenting, mamma har bara en sak hon måste göra först innan hon kommer och ger mat åt er.” log jag innan jag försvann in i sovrummet, slog på datorn och in på ett flygbolag för att beställa en flygresa från Melbourne till New York.

____________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

När vi anlänt till galan så steg jag upp på röda mattan med Justin tätt efter mig. Fotograferna knäppte av foton och blev väldigt exalterade över att se mig och Justin tillsammans.

”Dejtar ni nu?” ”Justin, se hit!” ”Pixie, älskar du Justin?!” ”Justin, kyss Pixie!” Justin lutade sig framåt och kysste mig på kinden men det var den enda kyss jag fick men det var tillräckligt för omvärlden.

Efter röda mattan var det middag och musik som gällde och därefter var det bara någon orkester som uppträdde men många började dra sig hemåt då.

Jag och Justin åkte hem till Justin där vi slog på en film och åt popcorn och myste tillsammans i hans soffa. Justin höll mig uppdragen i sin famn och så somnade vi.

När jag vaknade följande morgon var Justin inte där längre. Jag satte mig upp och tittade mig omkring. Justin kom ut ur badrummet med handduken virad runt sin midja och från hans hår droppade det vatten. Jag låg och stirrade på hans muskulösa mage. Han hade inte lagt märke till att jag var vaken och låg och stirrade på hans mage.

Plötsligt knyckte han sig när han märkte att jag låg och stirrade på honom.

”Gud du skrämde mig!” utbrast han och började skratta. ”Gillar du det du ser?” frågade han och log.

”Ja.” mumlade jag.

Han log och närmade sig mig och det kändes som om jag skulle tappa andan.

”Äum... Är duschen ledig?” frågade jag utan att släppa blicken från hans muskler.

”Ja.” mumlade han.

”Okej, jag går nu.” sade jag kort och tog en handduk och låste in mig i badrummet.

Vad hände med mig? Höll jag på att bli kär i Justin? När jag var i hans närhet kände jag mig säker och mitt hjärta hoppade över ett slag när jag såg honom. När jag såg honom utan skjorta blev jag våt, vilket jag aldrig hade blivit av att se en kille utan skjorta tidigare. Var jag verkligen kär i Justin?

Medan jag stod och sköljde av mig det sista av hårinpackningen hörde jag ett avlägset knackande på dörren och att Justin gick och öppnade.

”God dag, är du Justin Bieber?” frågade någon med australiensk dialekt.

Jag stängde av vattnet och drog handduken runt mig och närmade mig badrumsdörren för att kunna lyssna bättre.

”Ja. Vem är du?” frågade Justin.

”Mitt namn är Maria Courtney-Mcpherson. Är Pixie Charlotte också här?” frågade personen som tydligen hette Maria.

”Ja, hur så?” frågade Justin igen.

”Jag skulle vilja prata med er båda två.” svarade hon.

Jag öppnade badrumsdörren och kikade ut. I vardagsrummet satt en kvinna med medellångt mörkbrunt hår och sminkad med kajal, rouge och mascara och läppglans samt en snygg svart klänning men det läskigaste av allt var att hon liknade mig en aning.

”Här är jag, jag skall bara klä på mig, är strax tillbaka.” log jag och rusade in i Justins sovrum och drog på mig ett par av Justins college byxor samt en munkjacka och flätade snabbt mitt hår i en sidofläta och tog på sockor och gick osminkad ut i vardagsrummet till Justin och Maria.

”Trevligt att träffas.” log jag.

”Detsamma.” log hon.

”Så vem är du och vad gör du här?” frågade Justin.

”Som sagt så heter jag Maria Courtney-Mcpherson och jag kommer från Melbourne, Australien men jag är född i Paris i Frankrike...”

Då höjde Justin huvudet.

”Jag bodde med min familj där nämligen min mamma, pappa och mina två systrar, Alicia och Savannah...” sade hon och väntade på reaktioner.

Justin blev väldigt arg och ställde sig upp och skrek att hon skulle dra härifrån och sluta sprida en massa lögner men jag kunde se i Marias ögon att hon talade sanning.

”Justin, lugna dig, låt henne berätta klart först.” sade jag bestämt.

Justin bet ihop och satte sig ned igen och såg ned i golvet.

”Hur som helst... när ja var sexton år gammal, så var Alicia nio år gammal och Savannah var fem år gammal, jag vill inte börja studera utan leva livet och hitta mig själv men våra föräldrar var väldigt stränga så dom sa om du åker nu så får du aldrig komma tillbaka. Savannah var så liten så hon minns knappt mig överhuvudtaget. Jag flyttade, för jag var ung och ville pröva på nya saker jag tänkte ju inte att mina föräldrar menat allvar när de sa att om jag någonsin sätter foten hemma igen så flyger jag lika snabbt ut, men de hade menat vartenda ord. Jag flyttade till Los Angeles i Californien där jag träffade en kille. Vi blev ett par men så småningom började han misshandla mig så en dag slapp jag därifrån och åkte hem till Frankrike och var redo att få flytta hem igen men när jag knackade på dörren och mamma kom och öppnade ropade hon genast på pappa och dom skrek på mig och sa att jag inte fick komma hem igen eftersom jag lämnat huset. Så jag hade ingenstans att ta vägen. Alicia var runt tolv år då och Savannah var runt åtta men det var mitt i natten jag kommit hem som de skrikit på mig så Alicia och Savannah låg och sov då. Jag hade ingenstans att ta vägen så jag åkte iväg till Canada till farmor och bodde där i någon månad då jag träffade en kille vid namn Lloyd Mcpherson som var på resa till Canada från Australien. Vi blev genast kära i varandra och när Lloyd skulle åka hem åkte jag med honom hem till Australien. Vi gifte oss ett år senare jag höll mitt gamla efternamn men lade till Lloyds efternamn så jag fick dubbelnamn, jag bjöd dit mina föräldrar men de kom inte men min farmor gjorde det, hon var den enda från min familj som gjorde det och strax efter bröllopet blev jag gravid, nio månader senare fick jag en underbar son som vi döpte till Lachlan. Ungefär ett och ett halvt år senare blev jag gravid igen och fick en underbar dotter som vi döpte till Emma. Jag hörde ingenting från min gamla familj under dessa år, varken från mina systrar som knappt visste att jag existerade och av mina föräldrar hörde jag inte ett ljud. När jag ungefär två och ett halvt år senare blev gravid med vårt tredje barn så fick jag ett samtal från farmor att Alicia hade kört ihjäl sig. Hon var bara arton år och jag var tjugofem när detta hände. Jag fick inte ens en inbjudan till Alicias begravning men jag skickade ett kort till farmor som hon tog med till Alicias begravning. Några månader senare fick vi en underbar son som vi döpte till Fabian. Året som Mandy också föddes, inte sant? Vilket betyder att året 2007 var då som ni två träffades första gången, fast ni inte riktigt visste det. Hur som helst så året 2011 var jag till farmor och hälsade på, mina barn var hemma med Lloyd så det var bara jag som var och hälsade på farmor, samma dag som jag var på väg hem var dagen som Savannah anlände till Canada för att bo hos farmor för att drogerna tagit upp för stor del av hennes liv. Jag kan faktiskt inte ens förstå att det hände henne med tanke på vilken vacker, söt, godhjärtad tjej Savannah var, fast jag träffade ju henne sista gången också när hon var fem förstås. Hur som helst så var det mycket beliebers på flygplatsen när jag anlände för att checka in för att ta mig hem tillbaka till Australien. Då fick jag syn på Savannah, hon stod borta vid bagaget och skulle ta sitt från bandet. Jag blev bara och titta på henne. Hon var så vacker. Plötsligt så vänder hon sig om och krockar med ingen mindre än dig Justin. Det du säger är 'Ursäkta, Pixie, är det du?' och hon svarar med 'Äh. Nej, varför skulle det vara det?!' Hon var väldigt fräsig på rösten, det minns jag. Men, grejen är att du kom fortfarande ihåg Pixies namn, du trodde att Pixie var Savannah hela tiden och att du bara kommit ihåg fel namn när du egentligen kom ihåg rätt namn hela tiden, du hade bara fel person, fast de ser exakt likadanna ut. Lika vackra. Jag åkte hem och såg er på TV men farmor berättade till exempel att du och Savannah, hur hon försvann spårlöst och att hon hittades under en bro i en sorts grotta inlåst, när hon sedan berättade att hon fått diagnosen med obotlig cancer och att hon bara hade runt två månader kvar fick jag en chock. Jag funderade av och an på att komma och hälsa på och tala med Savannah och berätta vem jag var men jag vågade inte. Två månader senare ringde farmor och berättade att Savannah hade gått bort. Jag började gråta. Hon var bara sjutton år. Med tanke på att Alicia var arton när hon dog och att Savannah varit sjutton när hon dött det var bara för mycket, jag var äldst och jag hade inte ens varit där för mina två systrar när de gått bort, jag kände mig hemsk. Jag fick börja gå till psykolog efter det och ett halv år senare hade min depression dragit över och mina barn fick tillbaks sin mamma igen. Däremot så hade jag inte talat med mina föräldrar ännu tills i förrgår. Då ringde de. Det var min mamma som ringt. Jag hade inte talat med dem på över tio år och sedan mitt i allt så ringde dom, vi stred rätt så mycket men vi talade iallafall, när jag sedan såg er två på galan på TV igår beställde jag flygbiljett till New York och kom hit så fort jag kunde jag kände mig tvungen att berätta sanningen. Jag är ledsen att jag inte berättat den tidigare men det var så här det gick till och här är bevisen på att vi är systrar och bilder från när vi var små.” berättade Maria och lade fram födelseattester på bordet framför oss och små fotografier på tre flickor som skrattade tillsammans.

Justin tog tag i födelseattesten och läste pappret. Han bet ihop och torkade några envisa tårar, han plockade upp några fotografier från bordet och såg på en bild som Savannah bara var fem år på. Hon var så liten men jag såg på Justin att han visste att det var sant för att han sett en likadan bild av Savannah på hennes begravning.

”Det är sant.” viskade han till mig och räckte mig födelseattesten.

Jag tittade på fotot, den tjejen hade gjort mycket förvirrat men hon hade även ett hjärta av guld.

”Tack.” sade Justin och steg upp. Maria steg också upp. Justin lutade sig framåt och gav en kram åt Maria. ”Tack för allt.” mumlade han.

”Tack själv.” sade hon.

Jag steg också upp och kramade om henne.

”Tack, för att du gjorde allt klarare och berättade sanningen, du hjälpte både mig och framför allt Justin.” sade jag.

Hon log och tackade sedan för sig innan hon gick.

När hon gått var jag mållös och visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag åkte till närmsta bar medan Justin stannade hemma.

När jag kommit fram till baren så fick jag syn på Andreas som satt vid bardisken med en whiskey framför sig, han såg förstörd ut. Jag gick dit och satte mig ned på stolen bredvid honom.

”Något starkt tack!” log jag till bartendern. ”Vad händer?” frågade jag av Andreas.

”Chamille är död.” mumlade Andreas.

”Vad?!” utbrast jag.

”Mm, hon dog för ungefär en timme sedan. Hon var ju på operation för några dagar sedan och hennes hjärta blev väldigt svagt och idag så slutade det bara slå. De försökte få det att fungera men det var försent.” mumlade Andreas.

”Jag beklagar.” sade jag och kramade om honom.

”Tack.” svarade han.

Vi fortsatte dricka och jag berättade om Maria för honom och vi båda blev allt mer berusade.

”Gud jag är så jävla kåt!” skrek Andreas.

”Åh jag med!” skrek jag lika högt.Vi fortsatte dricka.

Vid ett tiden på natten staplade vi ut ur baren med stöd av varandra.

”Ditt eller mitt?” frågade jag.

”Vi tar min bil.” svarade han och vi sprang till hans bil. Han låste upp den och klättrade in i baksätet av den.

Vi drog av varandra kläderna och jag började suga av honom. Han stönade högt. Han kom nästan genast och jag svalde hela satsen. Han slickade mig och jag stönade högt. Han satte sig tillrätta i sätet och tog mig i famnen över honom och mina ben på varsin sida av honom när han gick in i mig. Han stönde ljudligt av njutning och likaså jag. En liten stund senare kom han och jag kom strax därefter. Han drog ut den ur mig innan vi körde doggystyle en gång innan vi lade oss ned i baksätet bredvid varandra och somnade.

_________________________________________________________________________________________________

Skulle ni ha kunnat räkna ut att Maria var Savannahs storasyster?

Kommentera.

Detta har hänt:

Jag gick av och an i vardagsrummet och muttrade.

”Maria älskling, skall du inte komma och lägga dig?” frågade Lloyd innifrån sovrummet.

Våra barn, Lachlan åtta år, Emma sex år och Fabian tre år, hade redan gått och lagt sig.

”Jag kommer!” meddelade jag och fortsatte stampa omkring av och an i vardagsrummet.

Jag gick och kokade en kopp hett té och gick och satte mig ute på verandan och drack av téet. Jag suckade. Det hade varit mer än tio år sedan jag talat med mina föräldrar senast och att tala med dem idag hade inte varit något lugnande precis, det hade varit ett helvete.

”Maria gumman, kom in och lägg dig nu.” försökte Lloyd igen.

Jag mötte hans blick.

”Okej.” sade jag och log när han böjde sig ned och kysste mig på läpparna innan vi gick in igen.

___________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

När jag anlänt till polisstationen så hade det runnigt svart smink längs kinderna när jag gråtigt. Jag försökte torka bort det i farten då jag rusade in genom portarna till närmsta polisman.

”Är det sant att Colin är död?” hulkade jag när jag mötte honom.

”Shh... Kom med här.” sade han och stödde mig till ett rum där jag satte mig ned.

”Ja, det är sant. Colin har blivit skjuten i tinningen, på exakt samma ställe som det tidigare offret, Newada Mayfield blev skjuten imorse. Vet du någonting om Colins död?”

”Varför skulle jag veta det?” frågade jag.

”Jag vet inte. När såg du Colin senast?” frågade han.

”Idag morse då jag lämnade Ashleys hem.” sade jag.

Han nickade kort.

”Vad gjorde ni då?”

”Vi hade haft sex.” sade jag kort för att få det här undanstökat.

Polismannen blev aningen röd om kinderna när han skrev ner det.

Efter det här samtalet tog jag närmsta taxi till Justins hem.

Justin Bieber's perspektiv:

Ungefär två timmar efter att Pixie lämnat huset så knackade det på dörren. Både Mandy och Louis hade somnat när det tittat på tecknat på TV, då hade jag burit dem till den utbäddbara soffan och lagt dem där med en filt dragen över sig. Ethan och Diana hade talat med varandra hela kvällen och hade gått ut på verandan och jag kunde skymta dem hångla med varandra.

Jag gick och öppnade dörren. Där stod Pixie med kinderna dyrblöta av tårar, hulkande och svag. Jag hade aldrig sett henne så här.

Hon tog av sig jackan och sparkade av sig skorna och gick sedan raka vägen in i mitt sovrum. Ethan och Diana tittade långt och undrade nog vad som hade hänt och om dom borde komma och trösta mig. De gick mot sovrummet men stannade några meter ifrån dörren. De vände sig om och tittade på mig.

”Justin, gå.” mumlade Diana och Ethan nickade instämmande.

”Sabba inte det nu, hon litar på dig.” mumlade Ethan.

Jag nickade och gick försiktigt in genom dörren och in i det mörka sovrummet. Jag stängde dörren efter mig och kröp upp i sängen bredvid Pixie. Hon låg och snyftade. Jag lade mig tätt, tätt, så tätt jag kunde komma bredvid henne jag lade min vänstra arm runt henne och drog henne intill mig. Hon började gråta men jag sade ingenting, jag bara höll om henne. Efter möjligtvis en halv timme så slumrade hon in, jag kunde känna att hennes andetag blev allt lugnare. Jag somnade strax därpå.

När jag vaknade låg vi fortfarande i samma ställning men hon hade vaknat, hon låg bara och kollade in i väggen utan att säga ett ljud.

”Pixie?” viskade jag.

Hon vände sig om och mötte min blick, hennes läppar var bara några centimeter ifrån mina. Vi bara låg där och tittade på varandra och sa inte ett ljud, det kändes inte ett dugg konstigt bara mysigt.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Två veckor hade passerat sedan Newadas och Colins bortgång och ingen hade kommit underfund med vem som hade dödat dem men idag var det bådas begravning. Jag hade just kommit ut från duschen och skulle nu dra på mig en av de svarta begravningsklänningar jag skulle ha på mig till den första begravningen, nämligen Newadas. Det blev en lång svart klänning med tunna axelband. Håret stoppade jag upp i en knut i bakhuvudet och sminkade mig i en sotad sminking och tog på mig ett par svarta klackskor innan jag lämnade rummet tillsammans med Diana som var klädd i en svart klänning som slutade just ovanför knäna och så hade den långa ärmar, samt ett par svarta pumps och håret var gelat i stora lockar och en sotad sminkning. Vi gick ned till lobbyn där vi mötte en hel del andra ungdomar som var klädda i svart som var påväg mot begravningen.

Vi åkte taxi till kyrkan. När vi anlänt gick vi in och lade en varsin röd ros vid hennes kista och tog ett sista farväl av henne innan begravningen började. Prästen talade som vanligt men något som van aldrig blir van vid är att höra folk gråta. Det var så sorgligt. Jag kunde se Ashley sitta längst fram bredvid Newadas föräldrar. Hon bara satt där och tittade ut i tomma intét. Hon hade varit skolans populäraste tjej men hon hade gått från det till en tjej som inte vågade säga någonting, sådanna som hon själv brukade mobba. Jag hade talat med henne några få gånger sedan Newada dog,hon var inte alls densamma längre och troligtvis kommer hon aldrig att bli det heller, den gamla Ashley dog med Newada, hennes bästa vän.

”Nu är det dags för Pixie Charlotte, en av Newadas goda vänner att säga några ord.” meddelade prästen.

Jag gick upp och stod tyst i några sekunder.

”Jag kommer från en liten stad på Grönland, antagligen vet ingen ens var Grönland ligger här för det är vanligt men jag har gått genom mycket död, min mamma dog när jag föddes så jag har aldrig träffat henne men en sak vet jag säkert hon älskar mig fortfarande och hon ser på mig uppfrån och vakar över mig varje sekund av mitt liv. Ser mig göra alla misstag i livet men även alla de godheter jag gör. Newada kanske inte går ibland oss längre men hon är fortfarande med oss, fortfarande är hon en själ som skrattar oss upp i ansiktet när vi gör någonting komiskt eller bara gör ett snedsteg. Hur som helst så finns hon här, i varje hjärta i den här kyrkan och av så många fler runt oss. Bara för att vi inte ser henne längre så betyder det inte att hon inte är här. Hon älskar alla här otroligt mycket och det kommer hon alltid att göra.” sade jag och tog en mikrofon åt mig och började sjunga hallelujah.

Efter begravningen var det den lilla kaffestunden men jag hoppade över den, skulle bara gå och tala några få ord med Newadas föräldrar och Ashley först.

”Mr. Och Mrs. Mayfield jag beklagar sorgen.” sade jag när jag nådde dem.

”Åh, Pixie, tack för allt, du har verkligen hjälpt och stödjat oss de senaste två veckorna, de har varit tunga men vi skulle nog inte klarat dem utan dig.” sade Mrs. Mayfield och kramade om mig.

”Tack för allt Pixie, det betyder mycket, du är välkommen att hälsa på oss när du vill.” log Mr. Mayfield dystert och kramade om mig han med.

Sedan gick jag till Ashley som stod vid ett hörn och inte sade ett ljud.

”Hej, hur mår du?” frågade jag.

”Uselt.” mumlade hon. ”Pixie, vad skall jag göra utan henne? Hon var min bästa vän!” sade hon och tårarna började rinna längs hennes kinder.

”Det kommer hon alltid att vara, hon är med dig,jag lovar! Du klarar detta Ashley, du är stark! Newada skulle aldrig viljat att du skulle vara så här ledsen.” sade jag och kramade om Ashley.

”Tack.” mumlade hon och torkade några tårar.

”Jag är också alltid här för dig när du behöver mig.” log jag.

”Jag vet.” log hon och så gav jag henne ytterligare en kram innan vi skiljdes åt.

Efter det tog jag en taxi till internatet för att byta klänning, om fyrtio minuter började Colins begravning. Jag rusade upp och drog av mig den svarta klänningen och drog ner den andra från galgen som den hängde på, det var en svart kjol som slutade just ovanför knäna och en sorts bandage övredel. Håret stoppade jag upp i en rufsig knut och smnikade lite lätt om mig och stoppade på ett mörkrött läppstift och ett par svarta klackskor innan jag rusade ned till lobbyn igen och tog en taxi till en annan kyrka för den begravningen. Det var fem minuter kvar tills den skulle börja när jag anlände.

Jag gick in i kyrkan och mötte Jay, en kille med långt blont hår som satt längst fram bredvid Colins föräldrar.

”Jag beklagar sorgen.” sade jag och kramade om Jay.

”Detsamma.” svarade han och mötte min blick. Han hade mörkgröna ögon och skäggstubb på hakan.

Jag gick upp till Colins kista, jag lade en röd ros på hans kista och bad för honom innan jag gick ned och satte mig på en bänk. Jag lyssnade på vad prästen sa, han sade exakt samma sak som den andra prästen sagt på Newadas begravning, allt var så dystert. Folk snyftade. Jag såg bilden på Colins ansikte framme vid altaret, han log glatt på fotografiet tvärtemot vad alla andra gjorde här inne. Colins mamma hade bett mig hålla tal eftersom jag hade varit en av hans två bästavänner.

”Nu är det dags för Pixie Charlotte, en av Colins bästa vänner att säga några ord.” meddelade prästen och jag gick upp.

”Jag tänkte faktiskt inte säga så mycket, jag tänkte sjunga för er. Jag kände Colin en väldigt kort tid men så fort jag träffade honom klickade vi som vänner. Vi kom bra överens och en sak som var en stor passion för oss båda var just sång och den låten jag tänkte sjunga för er är den låt som vi första gången vi träffades sjöng tillsammans.” sade jag och började sjunga till Tears in Heaven.

Efter Colins begravning tackade jag för mig, jag kände inte för att stanna på kaffestunden efter denna begravning heller så jag tackade Colins föräldrar och kramade om dem och de tackade mig för att jag hjälpt dem med begravningen och stödet de senaste veckorna och sedan gick jag och talade några ord med Jay.

”Du sjöng bra.” log Jay.

”Tack, allt är Colins förtjänst, han gjorde så att jag fick skivkontrakt, han är verkligen en underbar vän.” sade jag.

”Ja, visst är han.” sade Jay.

”Ha det bra.” sade jag sedan och kramade om honom. ”Du klarar detta, Colin vill ditt bästa det vet du va?”

”Ja, han älskar dig också, han berättade om oskulden för mig, han har alltid haft en liten förälskelse på dig även om han inte vill erkänna det själv.” log Jay.

”Jag vet. Vi ses.” log jag och kramade om honom en sista gång innan jag tog en taxi och åkte till internatet.

När jag kom upp till rummet satt Diana på sin säng och grät.

”Vad är det?” frågade jag.

”Inget, bara så mycket sorg.” mumlade hon.

”Jag vet.” mumlade jag och satte mig bredvid henne och kramade om henne.

När Diana kände sig bättre drog jag av mig klänningen och slängde både den klänningen jag haft till Newadas begravning och den jag haft till Colins begravning så jag aldrig skulle behöva se dem mer. Jag gick sedan i duschen för att jag kände mig smutsig fastän jag inte var det.

Jag hörde ett avlägset knackade på dörren och att Diana gick och öppnade.

”Hej.” sade hon.

”Var är Pixie?” det var Justins röst.

”Hon är i duschen. Skall jag hälsa något till henne?” frågade hon.

”Nej, jag kan vänta.” svarade han.

När jag kom ut från badrummet klädd i bara handduk satt Justin på sängen klädd i lila kostym. Jag såg förvånat på honom.

”Vill du följa med på en gala med mig? Snälla.” bad han och steg upp från sängen.

”Visst.” log jag. ”Men vad skall jag ha på mig?”

”Den här.” sade han och räckte mig en stor vit låda med blått siden snöre runt.

Jag tittade fundersamt på honom men tog emot lådan. I den låg en underbar, kort, lila klänning.

”Wow, den är underbar!” utbrast jag.

”Jag hoppades på att du skulle gilla den.” sade han.

”Jag älskar den!” utropade jag och klädde på mig den och Diana hjälpte mig locka mitt hår och sedan sminkade hon mig innan jag drog på mig ett par silvriga klackskor.

När jag om ut hämtade en limousin oss som tog oss till galan.

Maria Courtney-Mcpherson's perspektiv:

Jag bläddrade genom kanalerna på TV och stannade på en kanal där det visade från en gala i New York. Det var Justin Bieber och... Tjejen. Justin hade äntligen hittat henne, nu hade tänkte han inte på tjejen vid namn Savannah längre utan nu hade han hittat sin sanna kärlek Pixie Charlotte. Vad romantiskt tänkte jag.

”Mamma, när är det mat?” frågade Lachlan otåligt.

”Kommer strax älskling.” sade jag när Emma hoppade upp i soffan bredvid mig.

”Vad ser du på?” frågade hon.

”Ingenting, mamma har bara en sak hon måste göra först innan hon kommer och ger mat åt er.” log jag innan jag försvann in i sovrummet, slog på datorn och in på ett flygbolag för att beställa en flygresa från Melbourne till New York.

_________________________________________________________________________________________________

Långt kapitel!

Vem tror ni Maria är och varför beställer hon flygbiljetter till New York?

Kommentera.

 Detta har hänt:

”Jag lovar!” sade jag och kramade om henne och torkade några tårar då Andreas dök upp i dörröppningen som tittade förvånat på oss.

”Ta hand om varandra, du har valt en bra tjej, Andreas.” log Chamille och torkade några tårar.

Efter besöket så kände jag mig så nere så jag åkte på en fest till en Ashley. Ashley mötte mig direkt och Newada var henne direkt i hälarna.

”Tjena.” log jag och kramade om dem.

”Tja.” log båda två.

Jag gick raka vägen till baren och började dricka då Colin dök upp. Han var redan stup full.

”Jag är så redo att bli av med min oskuld ikväll!” utbrast Colin.

Efter en hel del starka drinkar hamnade jag i säng med Colin. Jag var riktigt full och minns inte riktigt vad som hände.

Det enda jag minns var att kläderna åkte av och att jag sugit av Colin och att vi sedan luggit med varandra.

________________________________________________________________________________________________

När jag vaknade, låg jag bredvid någon. Jag sträckte på mig och vände på mig och kunde se blont, rufsigt hår. Killen låg på mage, utan täcke på sig, naken. Vilket jag också var.

”Fan.” mumlade jag och kunde skymta Colins ansikte.

Jag reste mig upp med täcket runt mig och sökte upp mina kläder och klädde på mig, tvättade bort sminket och väckte upp Colin.

”Colin?” viskade jag.

”Pixie?” frågade han trött och såg förvånat upp på mig, sedan märkte han att han var naken och drog täcket om sig. ”Vad hände?” frågade han.

”Vi låg med varandra.” mumlade jag.

”Va? Fan. Okej... Jag som skulle vänta på rätt tjej, inte för att du inte... Äum, jag menar...” sade han nervöst.

”Colin? Ta det lugnt okej? Jag vet vad du menar, detta var inte något jag strävat efter heller, vi glömmer det och lägger det bakom oss okej?” frågade jag.

Han nickade. ”Ja.”

”Okej. Här.” sade jag och kastade hans kläder till honom.

Han log. ”Tack.” sade han.

”Ses.” sade jag och log innan jag gick ut genom dörren och stängde den efter mig.

Jag gick raskt ned för trappan och var på väg mot hallen då jag fick syn på Newada som låg i en sittande ställning mot en vägg med blod rinnande längs huvudet och en stor blodpöl på golvet under henne.

”Newada?!” skrek jag och sprang mot henne och gick ned på huk bredvid henne och försökte få kontakt med henne. Hon var blå, gul slagen.

Jag lade ned Newada på golvet och ligga, drog fram telefonen ur fickan och ringde alarmcentralen.

”Larmcentralen!”

”Jag är Pixie Charlotte och en flicka har kollapsat och har blod som rinner ned från hennes huvud och är blå-gul slagen och jag får ingen kontakt med henne.” mumlade jag. ”Fan...” mumlade jag när jag kollade hennes puls. För några sekunder sedan hade hon svag puls men nu...

”Tack, har hon någon puls?”

”Hon hade för några sekunder sedan men nu känner jag ingenting!” utbrast jag.

”Ambulans och polis är på väg!” meddelade de innan de avslutade samtalet.

”Kom igen Newada!” skrek jag och började göra första hjälpen på henne.

”Vad är det för oväsen?” frågade Ashley när hon kom gående.

”Jag får inte kontakt med henne!” skrek jag.

Ashley fick syn på Newada och började gråta.

”Vakna Newada, vakna!” skrek Ashley.

Snart var ambulansen där och försökte hjälpa Newada. Det hjälpte inte, hon var borta.

När ambulansen åkte iväg hade hon en duk draget över sin kropp. Polisen började förhöra oss.

Jag besvarade frågorna, av det jag visste, när jag hittat henne och så vidare men det var allt jag visste, jag visste ju inte vad som hänt henne. När jag var på väg att gå så fick jag syn på Newadas jacka som hängde över en stol, ingen polis hade rört den ännu. Jag tog upp den och då föll en liten papperslapp ur den. Jag plockade upp den från golvet och läste den. ”I” En romersk etta.

”Vad betydde det?” frågade jag mig själv tyst, jag lade tillbaka jackan och tog papperslappen och lämnade sedan huset. Jag tog en taxi till internatet och ringde till Ethan i bilen.

”Hej Pixie.” sade han glatt när han svarade.

”Hej, skulle du vilja komma med barnen till New York idag? Justin har blivit bekräftad delad vårdnad över Mandy nu och skulle gärna träffa sin dotter.” sade jag.

”Visst. Har ledig helg från jobbet och både Mandy och Louis saknar dig jätte mycket.” sade han.

”Bra, jag saknar dem också, men vi ses ikväll då.” svarade jag.

”Ja, hejdå.”

När det blev kväll åkte jag till flygplatsen för att möta Ethan, Mandy och Louis. När jag fick syn på de små barnen som kom springande emot mig började jag gråta. Ethan bar deras väskor och jag mötte barnen och kramade om dem hårt. Efter det kramade jag Ethan innan vi tog en taxi till Justins hem.

Vi knackade på och han öppnade, när han fick syn på Mandy fick han tårar i ögonen och det såg ut som om hela han lös som en stor sol.

”Kom in.” log han och vi alla gick in.

”Hello daddy.” försökte Mandy på knaglig engelska.

”Hello Mandy.” log Justin.

Mandy kramade om Justin. Vilket fick Justin väldigt osäker innan han omfamnade Mandy. Mandy var klädd i en vit klänning och så hade hon klippt pannlugg åt sig så låg hennes långa bruna hår platt. Lika söt som vanligt. Louis var klädd i jeans och en röd skjorta och håret som var rufsat uppåt.

Jag var klädd i ett par tunna svarta tights, ett var svarta shorts, en grå mönstrad navelskjorta och en blå scarf samt ett par vita sneakers och håret var utsläppt och så var jag enkelt sminkad och en ljusgrå munkjacka knuten runt midjan.

Plötsligt knackade det på dörren och in kom Diana, hon var klädd i ett par blåa, repade jeans shorts och en senapsgul topp och en svart kofta samt ett par jeffrey campbell och håret var utsläppt.

”Hej!” utbrast jag och gick fram och kramade om henne. ”Diana, det här är mina två barn, min dotter Mandy som jag har tillsammans med Justin och min son Louis.” presenterade jag dem.

”Gud de är söta!” utbrast hon och gick fram och hälsade på dem.

”Och det här är min bästa kill kompis från Grönland, jag har känt honom sedan vi var små nämligen Ethan, Ethan, Diana.” presenterade jag dem för varandra.

”Trevligt att träffas.” log Ethan och skakade hand med Diana. Hon log.

”Ja.”

Jag tittade lite misstänksamt på Ethan, jag kände igen den där blicken, det var den han brukade ge mig.

En stund senare satt vi alla samlade runt Justins matbord med mat serverad på tallrikarna framför oss och tuggade i oss av maten.

”Så hur länge stannar ni?” frågade Diana med uppmärksamheten riktad mot Ethan.

”I ett par dagar.” svarade han och log mot henne.

Justin såg på mig när han märkte stämningen mellan Ethan och Diana och log litet och såg på dem igen. Jag höll fnittret inom mig och log mot honom.

”Mamma, ja tappa gaffel golvet.” sade Louis med avhackad grönländska.

”Mamma, tar upp den.” svarade jag på grönländska vilket fick Justin att le när jag böjde mig ned och plockade upp gaffeln, sköljde av den och räckte den tillbaka till Louis.

”Mamma, vad är det med Ethan och hon?” frågade Mandy och eftersom hon sade det på grönländska så förstod bara Ethan det. Han skrattade lätt till Mandy och skakade på huvudet.

”Farbror Ethan håller på att bli kär.” log jag.

Mandy log stort och tittade förundrat på Ethan och Diana.

Ethan log och mötte min blick. Jag blinkade åt honom medan Justin och Diana som bara förstod engelska såg förvirrade ut och försökte förstå vårt kroppspråk.

”Vad?” frågade Diana.

”Jag berättar sedan.” log Ethan mot henne.

”Okej.” log hon misstänksamt.

Jag mötte Justins blick som tittade lite förvirrat på mig. Jag skakade lätt på huvudet och log mot honom. Han besvarade leendet.

”På samma sätt som Ethan och hon ser på varandra ser mamma och pappa på varandra.” sade Mandy på grönländska.

Jag tittade på Mandy med stora ögon och blev knallröd om kinderna. Ethan sneglade mot oss och tittade på mig sedan började han småskratta.

”Det är riktigt irriterande när jag inte förstår vad ni säger.” mumlade Diana.

Justin nickade instämmande.

”Jag berättar senare.” mumlade jag till Justin innan jag började plocka bort tallrikar från bordet. Då telefonen ringde. Jag tog upp telefonen. I rutan lyste Jays namn. Jag hade talat med Jay en gång och då var det för att Colin hade tappat sin telefon så för att nå Colin kunde jag använda mig av Jays nummer, kanske Colin hade tappat sin telefon igen.

”Hallå?” frågade jag.

Jag hörde någon hulka.

”Är det här Pixie Charlotte?” frågade någon.

”Ja.”

”Det är Jay, Colins vän, jag är ledsen men Colin har blivit skjuten, han är död.” hulkade Jay.

”Vad?” flåsade jag. Jag tog stöd av diskbänken, alla tittade på mig.

”Det är sant, någon skjöt honom, du skall komma till polisstationen.” hulkade han igen.

Jag lade handen för munnen i chock.

”Jag kommer.” svarade jag.

”Jag måste gå, Justin och Ethan ta hand om barnen, okej?” sade jag.

De nickade oroligt.

Justin följde mig till dörren.

”Pixie vad har hänt?”

”Först blev Newada skjuten och nu blev Colin det.” mumlade jag innan jag rusade ut genom dörren.

Maria Courtney-Mcpherson's perspektiv:

Jag gick av och an i vardagsrummet och muttrade.

”Maria älskling, skall du inte komma och lägga dig?” frågade Lloyd innifrån sovrummet.

Våra barn, Lachlan åtta år, Emma sex år och Fabian tre år, hade redan gått och lagt sig.

”Jag kommer!” meddelade jag och fortsatte stampa omkring av och an i vardagsrummet.

Jag gick och kokade en kopp hett té och gick och satte mig ute på verandan och drack av téet. Jag suckade. Det hade varit mer än tio år sedan jag talat med mina föräldrar senast och att tala med dem idag hade inte varit något lugnande precis, det hade varit ett helvete.

”Maria gumman, kom in och lägg dig nu.” försökte Lloyd igen.

Jag mötte hans blick.

”Okej.” sade jag och log när han böjde sig ned och kysste mig på läpparna innan vi gick in igen.

_________________________________________________________________________________________________

Nu är det några ynka kapitel kvar innan det blir fullständigt kaos. Vad tycker ni så här långt och vem tror ni att den där Maria är egentligen?

Kommentera.

Detta har hänt:

” FÖRÄLDRASKAP

 Justin Drew Bieber född 01.03.1994 kl. 12:56

 har nu blivit bekräftad delad vårdnad över

 Mandy Louise Pixie Charlotte-Bieber född

 20.07.2008 kl. 02:38 tillsammans med

 Pixie Sophie Charlotte född 26.04.1994

 kl. 06:17. ”

 Justin blev alldeles tårögd och omfamnade mig och lyfte upp mig i luften och snurrade mig runt.

 ”Tack så hemskt mycket!” sade han lyckligt och kysste mig i pannan och höll om mig.

 Jag fick en känsla i kroppen som jag inte känt på länge men den känslan fick mig att bli alldeles varm inombords och jag fick den endast tillsammans med Justin, jag hade försökt förtränga den känslan men det började bli allt mer omöjligt.

__________________________________________________________________________________________________

Justin Bieber's perspektiv:

”Gud, vad dum hon där är!” skrattade Pixie där hon satt i soffan bredvid mig med popcorns skålen vid hakan. Vi satt och såg på Dr. Phil och det var någon dum tjej som påstod något som uppenbart inte var sant.

”Mer eller mindre.” sade jag och nappade åt mig några popcorn.

Efter överraskingen Pixie gett mig med delad vårdnad över Mandy hade fått mig att bara vilja kyssa henne men jag hade hållit mig i skinnet och tagit mig samman.

Nu satt vi där och tittade på Dr. Phil och skrattade åt tjejen som var på TV.

”Så vill du ha något att äta?” frågade jag.

”Ja, varför inte?” log hon.

”Skall vi göra Mac and Cheese?” frågade jag.

”Åh gud jaaa...” sade hon och lade popcorns skålen på soffbordet och steg upp och sprang till köket. Vi plockde fram makaroner och ost och gjorde rätten.

Efter det satte vi oss ned vid bordet och åt.

”Åh vad gott, vi borde laga mat oftare tillsammans.” log Pixie.

”Absolut.” log jag.

Mitt i middagen knackade det på dörren, jag gick och öppnade.

Utanför stod Stacey med någon kille.

”Hej, Justin.” sade hon och steg in genom dörren.

”Hej, Stacey, jag tror att det inte...”

”Isaac?” kunde jag höra Pixies röst fråga.

Jag vände mig om och där stod Pixie men rynkade ögonbryn och en förvånad uppsyn och stirrade på killen som stod bakom Stacey.

”Pixie?” frågade han lika förvånat.

”Pixie.” sade Stacey kort och aningen surt.

”Stacey, jag måste prata med dig.” sade Pixie kort.

”Hon såg långt på Isaac medan hon rev tag i Staceys arm och drog ut henne på terassen.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Vi satte oss ned på utestolarna på terassen.

”Jag vet att allt är mitt fel och att jag gjorde fel med att vara otrogen mot Isaac med Alex. Jag var en stor idiot och jag står för vad jag har gjort, förlåt.” sade jag.

Stacey gav mig en lång blick.

”Jag godtar ursäkten, men det är nog Isaac du borde be om ursäkt åt.”

”Jag vet.”

”Plus, att Alex var en idiot, det enda han brydde sig om var att se bra ut, sen fick man bara hänga på och...” började hon.

”Tvingade han dig någongång att ha sex med honom?” frågade jag.

Stacey som tittat ned i golvet tittade upp och mötte min blick.

”Ja, gjorde han det med dig också?” frågade hon.

Jag nickade.

”Ja, men jag tog mig loss.” sade jag tyst.

Stacey närmade sig mig och omfamnade mig.

Vi gick in igen.

”Isaac, får jag prata med dig?” frågade jag.

Isaac steg upp från soffan och kom ut på terassen med mig.

”Vad?”frågade han med en sur ton.

”Jag är ledsen för allt jag ställt till med, det är mitt fel, jag menade inte att såra dig, jag bara... Jag gjorde ett misstag, okej?”

”Jag vet, jag hörde vad han gjort mot dig, jag är ledsen, jag borde ha skyddat dig.”

”Det finns inget du skulle ha kunnat göra som skulle ha gjort någon skillnad, allt var mitt fel, att jag uppmuntrade honom.” sade jag.

”Du skall inte övertyga dig själv att allt det här var bara ditt fel, för det var det inte, Alex är anledningen till att det hela började.” sade han.

Jag blev tyst, Isaac hade rätt.

”Jag förlåter dig.” sade han och kramade om mig.

Jag fick tårar i ögonen och höll hårt om honom, innan vi gick in till de andra.

Vi satte oss ned i vardagsrummet och slog på en film. Vi åt popcorn och samtalade med varandra.

”Så berätta, är ni ett par nu eller?” log jag stort och tittade mot Stacey och Isaac.

De tittade på varandra.

”Ja, jag antar det.” log Stacey.

”Aww, kom igen, kyss varandra!” sade jag exalterat. Jag var så glad för deras skull, särskilt för Isaac.

De närmade sig varandra och så kysstes de.

”Så söta, eller hur Justin?” frågade jag.

”Ja, men bro, om du sårar henne så då får du med mig att göra.” sade Justin med en menade blick på Isaac.

”Visst, jag lovar att ta hand om henne.” log Isaac.

Följande morgon vaknade jag i soffan med Justin som låg och höll ena armen om mig. Klockan var halv sex och det var fredag, vilket betyder att det var skola ännu idag.

Jag vred mig loss och steg upp från soffan och smög fram till Isaac som låg intill Stacey och höll om henne.

”Isaac.” väste jag.

”Hm?” mumlade han och tittade förundrat upp på mig.

”Den är halv sex, vi borde ta oss tillbaka till internatet, skolan börjar om ett par timmar.” viskade jag.

”Okej.” mumlade han och satte sig upp i sängen och så skrev jag en lapp där jag berättade att vi åkt tillbaka till skolan, sedan tog vi en taxi och åkte tillbaka till internatet.

Jag kom upp till mitt och Dianas rum, låste upp och gick direkt i duschen. Efter duschen klädde jag på mig ett par vita shorts och en ljusblå topp och ett par silvriga klackskor och borstade genom mitt hår och satte upp pannluggen med spännen och sminkade mig innan jag och Diana gav oss av till skolan.

Jag hade biologi första timmen tillsammans med Andreas.

”Hej.” sade jag och kramade om honom.

”Hej.” sade han.

”Hur mår Chamille?”

”Hon skall in på sin första operation idag, jag anser att hon inte borde göra operationen eftersom alla läkarna säger att det är väldigt riskfyllt och hennes kropp kan ge efter mycket lättare i operationen än om hon skulle fortsätta leva normalt tills hon dör men hon är väldigt envis.” mumlade Andreas.

”Det kommer nog att gå bra.” tröstade jag och kramade om honom igen.

”Jag undrade... Ifall du möjligtvis skulle vilja följa med och hälsa på henne idag?” frågade Andreas.

”Självklart.” log jag.

Efter skolan åkte vi med Andreas bil till sjukhuset. Han parkerade bilen innan vi gick upp till sjukhuset och in genom portarna och genom en korridor, tog en hiss och genom ytterligare några korridorer och snart stod vi utanför en dörr men nummern, 229A.

”Okej, här är det, hon ser lite... ja, jag vet inte...” han var riktigt nervös.

”Andreas, ta det lugnt, det kommer gå bra.” sade jag lugnande och kramade om honom.

”Okej.” mumlade han.

Han öppnade dörren och kikade in.

”Andreas?” kunde jag höra ett trött, flick röst fråga.

”Hej.” sade Andreas lugnt och så gick han in och jag kom gåendes efter honom.

Chamille tittade på mig uppifrån ned men inte elakt, bara uttryckslöst.

”Chamille, det här är Pixie, Pixie, det här är Chamille.” presenterade Andreas oss.

”Okej, du är den omtalade Pixie Charlotte, inte sant?” log Chamille.

”Jag antar det. Trevligt att träffas.” log jag och gick fram och skakade hennes hand.

”Detsamma.” log hon.

”Jag går ner och hämtar kaffe, skall du ha något?” frågade Andreas.

”En mocka latte tack.” log jag och Andreas nickade och gick sin väg.

Jag satte mig ned på en stol intill Chamilles säng.

”Så berätta, hur har han det?” frågade Chamille.

”Han kämpar varje dag. Det är tufft för honom men han gör allt för att inte verka svag.” sade jag.

”Ja... Sådan är Andreas, det är det jag älskar honom för, men ibland borde han låta folk se honom svag, för jag vet att han inte är så stark han verkar, när jag var frisk så var han annorlunda, han talade med sina vänner, han talade öppet om sex och hur allt låg till mellan oss. Jag vet att det inte var bra i vårt förhållande och att det var nära på att avslutas då jag blev sjuk, men det var inte bara mitt liv som förändrades, mest av allas förutom jag så förändrades Andreas liv. Han kämpar det vet jag, och jag försöker få honom att förstå att han får gå vidare innan jag dör och hela han går i bitar men han är envis, han vill finnas där för mig och jag älskar honom för det men jag ser vad detta gör till honom, du har ingen aning hur glad jag blev när han berättade att han talat med en tjej och att han öppnat sig för henne. Han behövde det, släppa på alla känslorna.” sade Chamille och tittade på mig.

Jag nickade.

”Ta hand om honom, jag har inte länge kvar, han kommer behöva dig och du är den enda som kan finnas för honom nu, ta väl hand om honom, lova?” frågade hon och torkade några tårar från sina kinder.

”Jag lovar!” sade jag och kramade om henne och torkade några tårar då Andreas dök upp i dörröppningen som tittade förvånat på oss.

”Ta hand om varandra, du har valt en bra tjej, Andreas.” log Chamille och torkade några tårar.

Efter besöket så kände jag mig så nere så jag åkte på en fest till en Ashley. Ashley mötte mig direkt och Newada var henne direkt i hälarna.

”Tjena.” log jag och kramade om dem.

”Tja.” log båda två.

Jag gick raka vägen till baren och började dricka då Colin dök upp. Han var redan stup full.

”Jag är så redo att bli av med min oskuld ikväll!” utbrast Colin.

Efter en hel del starka drinkar hamnade jag i säng med Colin. Jag var riktigt full och minns inte riktigt vad som hände.

Det enda jag minns var att kläderna åkte av och att jag sugit av Colin och att vi sedan luggit med varandra.

_________________________________________________________________________________________________

Kommentera.

Detta har hänt:

Jag lämnade rummet och mötte Alex som var iklädd en svart stilig kostym. Vi åkte limousin till modeshowen där vi sedan gick upp för röda mattan tillsammans och alla fotografer tog foton av mig och Alex tillsammans. Efter röda mattan smög Alex in och drog mig i armen efter sig och började kyssa mig längs min hals.

”Alex, jag vill inte.” mumlade jag.

Han fortsatte.

”Alex.” sade jag högre.

Han lyssnade fortfarande inte.

”Alex, jag vill inte!” sade jag så strängt jag kunde.

”Kom igen nu, du älskar ju sex!” sade han och fortsatte och förde handen till min röv.

”Sluta! Rör mig inte!” skrek jag och slog till honom på kinden och vred mig loss och blängde på honom innan jag sprang min väg. Det här påminde för mycket om våldtäckten som Ross gjort.

___________________________________________________________________________________________________

Efter incidenten med Alex så hade jag tagit en taxi hem till internatet och gått till Ronalds rum. Jag hade klätt av mig klänningen och i bara underkläder krupit upp i sängen intill honom och somnat.

När jag vaknade låg Ronald och tittade på mig och log, han höll ena armen omkring mig.

”Hur mår du?” frågade jag.

”Jag springer på toaletten ständigt och har fortfarande 38 graders feber men jag kräks inte längre iallafall.” log han.

Jag log och drog med min ena hand över hans mage och kunde känna hans magrutor.

”Så hade du tänkt berätta vad som hände igår egentligen?” frågade Ronald sedan.

Jag blev tyst en stund.

”Alex... Försökte tvinga mig att ha sex med honom.” sade jag.

”Alex Turner? Har inte du luggit med honom förut?” frågade han.

”Ja, men igår ville jag inte och jag fick samma känsla i kroppen som jag fick när jag blev våldtagen av Ross hemma i Grönland.” sade jag.

”Vill du att jag ska prata med honom?” frågade han.

”Nej, jag gör det själv men tack för din omtanke.” sade jag och kysste honom på kinden.

”Ska vi ta en dusch?” frågade jag och steg upp från sängen.

Han höjde ögonbrynen och tittade på mig uppifrån ned.

”Okej.” sade han kort.

Jag hjälpte honom upp från sängen och in i badrummet. Vi låste om oss och Ronald satte sig ned på toalettstolen.

”Gå före du, skall bara skita först.” sade han.

”Okej.” sade jag och knäppte upp min bh. Jag kände Ronalds blick, sedan drog jag av mig spetstrosorna och drog händerna genom håret och förde det till ryggen innan jag steg in i duschen.

Jag vred på vattnet och vattnet sköljde genom mtt tjocka mörkbruna långa hår. Jag ville inte ha sex, jag ville bara ta en dusch och så hade jag frågat Ronald om han ville komma med, det var inget märkvärdigt med det.

Några minuter senare kände jag någon lägga händerna runt min midja bakifrån. Jag vände mig om och där stod Ronald. Jag log och sköljde vatten över honom. Jag plockade upp shampooflaskan från golvet och smorde in håret i shampoo. Jag märkte att Ronald hade svårt att hålla ögonen borta men han var riktigt snygg själv också.

Vi strittade vatten på varandra och skrattade oss dubbelvikta och jag smorde in hans hår i shampoo och sedan sköljde vi av varandra.

Ungefär en halv timme senare steg vi ut ur duschen. Han räckte mig en handduk som jag virade runt min kropp och han tog en handduk och virade den runt sin höft.

Vi öppnade dörren till resten av rummet och där satt Aiden på sin säng och tittade med stora ögon på oss.

”Wow.” sade han kort.

”Äum... Jag tror jag skall gå.” mumlade jag och plockade upp min klänning från golvet och klädde den snabbt på mig innan jag räckte Ronald handduken.

”Tack för lånet, ses sen.” sade jag och kysste honom på kinden innan jag lämnade rummet.

Ronald Hughes's perspektiv:

När Pixie stängt dörren började Aiden gapskratta.

”Wow.” skrattade han igen. ”Fick du äntligen den fitta du längtat efter i några månader nu?” skrattade han.

”Aiden, det hände ingenting.” sade jag kort.

”Det tror du att jag skall tro på va? Hon var naken under den där handduken, hon kysste dig på kinden och sa 'ses sen' vilket är ett kodspråk för 'ses sen så får vi knulla igen'. Hon är otroligt snygg jag vet, men berätta var hon bra?” skrattade Aiden.

”Det hände ingenting Aiden! Vi duschade bara tillsammans!” sade jag irriterat.

”Säger du det så.” skrattade Aiden och klädde på sig en t-skjorta innan han gick sin väg.

Pixie Charlotte's perspektiv:

När jag kommit tillbaka till mitt och Dianas rum så satt Diana på sin säng och tittade upp när jag kom in. Vi hade fortfarande inte rätt upp vårt senaste bråk.

”Alex var här.” mumlade hon.

Jag stelnade till. Diana märkte min reaktion.

”Han bad om ursäkt för föregående kväll och att han skulle vilja prata med dig.” sade hon.

Jag svalde och nickade. Jag klädde av mig klänning och slängde den i soporna.

”Vad gör du?!” utbrast Diana.

”Den här klänningen har för mycket historia, du kan hälsa Alex att jag också vill prata med honom men inte för att knulla utan verkligen prata.” sade jag barskt innan jag rev fram ett par gula shorts och en grå mönstrad skjorta med gula ärmar, jag fönade mitt hår och lockade det sedan och gav det volym och slutligen så sminkade jag mig.

”Pixie kan du berätta för mig vad som har hänt?” frågade Diana.

”Du vet när jag berättade om Ross?” frågade jag irriterat.

Hon nickade.

”Alex försökte göra exakt samma sak igår!” sade jag argt.

”Va?!” sade hon.

Då började tårarna välla upp och jag började gråta. Diana var snabbt där och omfamnade mig.

Vi gick till skolan och vi hann bara innanför portarna då jag fick syn på Alex. Han stod tillsammans med Stephen, Madison och Cynthia men när han fick syn på mig kom han gående rakt emot mig.

”Det är okej.” mumlade jag till Diana. Hon steg några steg åt sidan men iakttog oss hela tiden.

”Pixie, jag...” började han.

”Nej! Låt mig tala!” sade jag surt. ”För det första, så trodde jag att du visste bättre, jag har blivit våldtagen hundratals gånger, men av två olika personer, en av dem blev jag gravid med och den andra skulle jag lika gärna kunnat blivit med! Du visste detta, men du envisades ändå med att vi skulle ha sex! Varför?! Var du så jävla kåt att du inte kunde hålla dig?! Håll det skitet för dig själv! Jag vet att ni män är kåtbockar men ni skall väl åtminstone ha någon respekt för oss kvinnor va?! Jag orkar inte med att jag skall bli utnyttjad av någon idiot som jag trodde var min vän när det sedan visar sig att han är en avundsjuk liten nolla som övertalar andra att vara otrogen mot sina pojkvänner för att få sex! Det är patetiskt! Jag var med på det då, men det var absolut det största misstag jag någonsin gjort! Du var otrogen mot Stacey och så tvingade du mig att vara otrogen mot Isaac! Isaac är en underbar kille men så självgod du är med tanke på att du är så medveten om att du ser bra ut så du bryr dig inte ett dugg om någon annan i din närhet och på det viset så har du ingen respekt mot kvinnor heller! Ta ditt förlåtelsetal och sexönskan och dra för det vi påbörjat som jag inte ens är så säker på att fanns så det finns åtminstone inte längre, det är över!” skrek jag, jag spottade ur mig alla ord, men det var så otroligt skönt att få sagt.

Han rynkade sina ögonbryn och fick tårar i ögonen.

”Förlåt.” mumlade han.

Diana kom fram och tog tag i min arm och drog mig därifrån. Det hade samlats stora folkmassor omkring oss med elever som iakttagit oss. Jag gick förbi Isaac som gav mig en lång blick, han hade inte vetat någonting.

”Isaac.” sade jag.

Han bet ihop, skakade på huvudet och med tårar i ögonen gick han raskt därifrån.

Vi gick till flicktoaletterna och så fort jag kommit innanför dörren så började jag gråta. Diana omfamnade mig direkt.

”Du klarade det bra, nu fick han så att han teg.” sade Diana tyst.

”Mm... Men nu är Isaac sur på mig.” hulkade jag.

”Vad hade du förväntat dig då?” frågade Diana.

Jag nickade och mötte Dianas blick och torkade några tårar.

Efter skoldagen tog jag en taxi till Justins hem. Jag gick upp för trapporna och knackade på. Justin öppnade.

”Hej.” log jag.

”Hej.” svarade han. ”Jag hörde om incidenten i skolan idag, om otroheten mellan dig och Alex och att Alex varit otrogen med Stacey.” sade han kallt.

Hur kunde jag vara så dum och tro att han inte skulle få reda på det? Stacey var ju hans bästa vän.

”Ja. Vad vill du veta?” frågade jag kort.

”Bara, varför?” mumlade han.

”Jag vet inte... Jag har alltid haft problem med att bli bekräftad och jag har alltid haft ett extra plus att klara mig med mitt utseende och jag utnyttjar det till att bli bekräftad. Jag gör det inte för att vara elak eller med vilja, jag gör det utan att tänka efter. Jag är ledsen.” sade jag tyst utan att möte Justins blick.

Han suckade.

”Hur som helst så bryr jag mig inte, men du måste nog tala med Stacey.” sade han.

”Jag vet, skall göra det.” svarade jag.

”Kom här.” sade han och närmade sig mig och höll om mig hårt.

”Jag hade en överraskning till dig...” började jag.

”Hade du?” frågade han.

”Ja, här.” sade jag och räckte Justin ett papper.

Justin tog emot det och läste det högt.

” FÖRÄLDRASKAP

Justin Drew Bieber född 01.03.1994 kl. 12:56

har nu blivit bekräftad delad vårdnad över

Mandy Louise Pixie Charlotte-Bieber född

20.07.2008 kl. 02:38 tillsammans med

Pixie Sophie Charlotte född 26.04.1994

kl. 06:17. ”

Justin blev alldeles tårögd och omfamnade mig och lyfte upp mig i luften och snurrade mig runt.

”Tack så hemskt mycket!” sade han lyckligt och kysste mig i pannan och höll om mig.

Jag fick en känsla i kroppen som jag inte känt på länge men den känslan fick mig att bli alldeles varm inombords och jag fick den endast tillsammans med Justin, jag hade försökt förtränga den känslan men det började bli allt mer omöjligt.

_________________________________________________________________________________________________

Snart brakar helvetet loss... Gör er redo.

Kommentera.

Detta har hänt:

När jag duschat klart, drog jag på mig en beige kjol med vit kant och till den en vit skjorta med breda axelband och så hade den turkosa mönster på sig, till det ett par matchade beiga klackskor. Före hälften av håret till bakhuvudet och knippsade fast det och lät två varsiga slingor på varsin sida av huvudet hänga ned och sedan sminkade jag mig i en festsminkning och ett par örhängen med mycket ringar i öronen sedan gick jag ned till lobbyn där en limousin hämtade mig.

Jag gick upp längs den röda mattan, men hann bara komma några meter upp på den innan fotografer och journalister ville veta hur jag kände för Justin och det han sagt i konferansen. Jag blev förvånad och visste inte vad jag skulle svara. Då plötsligt någon lade handen runt min midja. Det var Justin han log mot mig och ledde mig sedan bort från de blixtrande kamerorna.

”Justin, vad talade de om?” frågade jag.

____________________________________________________________________________________________________

Justin Bieber's perspektiv:

Hon var så otroligt vacker, jag tappade nästan andan när jag såg henne... Justin! Skärpning!

”Detta.” sade jag kort och visade ett videoklipp på telefonen om det jag sagt i konferansen. Jag iakttog hennes reaktioner. Hon höjde ögonbrynen då och då och när videoklippet var slut mötte hon min blick med tårar i ögonen.

”Tack.” mumlade hon och omfamnade mig. Det överraskade mig faktiskt. Jag hade trott att hon skulle smälla till mig. Hon kysste mig på kinden och tittade djupt in i mina ögon, vilket fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Hon böjde sig framåt och lade huvudet på sida, slöt ögonen och.

”Pixie, det är dags!” meddelade scenmästaren.

”Okej.” sade hon och mötte min blick innan hon försvann.

Jag hade bara varit några få centimeter från att kyssa Pixie och vi hade blivit avbrutna. Fan.

Ronald Hughes's perspektiv:

Det var tidig morgon och solen lyste in genom fönstret och det var ungefär en och en halv timme kvar tills väckarklockan skulle ringa. Jag lade dynan över huvudet men det hjälpte inte mycket.

Då smällde det till i dörren och in kom Aiden hånglande med Juliette. De rev av varandra kläderna och Aiden skuffade ned Juliette på sängen och jag kunde höra Juliette stöna ljudligt.

Jag suckade och försökte stoppa dynan tätare runt huvudet så jag inte skulle höra deras sexstön, men det gick inte särskilt bra.

Det fortsatte i runt ytterligare en timme.

”Kan ni inte ha sex någon annanstans eller åtminstone tystare?!” utbrast jag.

Juliette och Aiden blev chockade och tystnade innan de brast ut i gapskratt. Jag suckade innan jag somnade. Då ringde väckarklockan.

Jag steg upp från sängen och gick på toa för att skita. Jag kunde höra att duschen var på. Då steg Aiden ut ur duschen bredvid toalettstolen där jag satt, han var naken.

”Åh, gud, bro, klä på dig!” hojtade jag då Juliette steg ut naken ur duschen.

”Säger han som sitter här och skiter!” sade Aiden surt tillbaka och Juliette skrattade.

”Äh.” sade jag och de gick förbi mig ut i rummet.

Jag kunde höra ett avlägset knackade på dörren. Jag hörde någon öppna dörren.

”Är Ronald här?” kunde jag höra någon tjej fråga.

”Han skiter!” svarade Aiden. ”Ronald, det är Pixie!”

Vad? Fan, tänkte jag.

”Kommer strax!” skrek jag tillbaks.

Jag försökte skynda mig men jag mådde inte alls bra. Jag hörde att Aiden och Juliette lämnade rummet så nu satt Pixie ensam där ute och väntade på mig.

”Ronald är du okej?” frågade hon efter en stund.

”Ja, jag bara... Jag har väldigt sjukt i magen.” mumlade jag, det var nästan ohörbart.

”Släpp in mig.” sade hon bestämt.

Jag låste upp dörren mot min vilja och hon steg in och låste dörren efter sig.

”Har du tagit värktablett?” frågade hon.

Jag skakade på huvudet och kände hur jag blev röd i ansiktet.

”Här.” sade hon och räckte mig ett glas vatten och en värktablett, jag svalde det och gav tillbaks glaset.

Hon lade handen på min panna, jag var alldeles svettig.

”Du är kallsvettig.” sade hon oroligt. ”Kom.” sade hon och ledde mig till duschen.

”Pixie, du...”

”Sluta nu.” sade hon och baddade kallt vatten på min panna. Jag kände mig som ett barn, men jag försökte att inte bry mig om det för jag mådde verkligen inte bra alls.

När hon gjort det ledde hon mig till min säng, jag lade mig ned i bara kalsonger och så drog hon täcket över mig och kysste mig på kinden.

”Ring mig om det är något!” meddelade hon innan hon gav sig iväg. Jag somnade strax efter men vaknade ytterligare tio minuter senare att jag var alldeles svettvåt och mådde illa. Jag sprang upp men så fort jag skulle ta stöd av benen ramlade jag till golvet och jag kunde inte hindra det så jag kräktes över hela golvet.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Jag gjorde mig klar för skolan och klädde på mig ett par mörkblåa jeans, en blå skjorta som räckte till armbågarna, och en svart-vit spräcklig scarf, sminkade mig och satte upp håret i en hästsvans. Jag tänkte gå en sväng förbi och kolla till Ronald ännu innan jag gick till skolan.

När jag öppnade dörren till rummet så stod Isaac utanför med en bukett röda rosor i händerna och tårarna rinnandes längs med kinderna.

”Isaac, jag kan inte ta det här.” sade jag kort och försökte ta mig förbi honom.

”Snälla Pixie, lyssna på mig.” bad han.

”Isaac, du sårade mig och jag har sårat dig, vi bara sårar varandra, jag älskar dig men jag tror det är bättre att vi bara är vänner, då sårar vi inte varandra.” sade jag och tittade honom djupt i ögonen. Han drog handen över kinden för att torka bort några tårar.

”Okej... Men jag måste bara veta, är jag verkligen så dålig i sängen?” frågade han och såg ledsen ut.

Jag blev tyst en stund. ”Isaac.”

”Nej, jag vill veta.”

”Du har blivit mycket bättre sedan vi första gången låg, då var det i stort sätt jag som gjorde allting men nu tar du intiativ men du måste slappna av mer okej? Jag lovar du kommer bli grym i sängen.” log jag och blinkade åt honom och böjde mig framåt och kysste honom en avskedskyss innan jag skulle gå.

”Du kommer att lyckas bra.” log jag och vände mig om och gick.

”Pixie!”

”Ja?”

”Jag älskar dig.” sade han lågt.

”Jag älskar dig med.” sade jag och så gick jag min väg.

Jag kom till Ronalds rum och knackade på.

”Hallå? Ronald?”

Då hörde jag någon hosta. ”Ronald?!”

Jag tog fram en nyckel som jag fått låna av Ronald och låste snabbt upp dörren och till min fasan fick jag se Ronald ligga i sina egna spyor, hostande.

”Herregud!” utbrast jag och sprang fram till honom och hjälpte upp honom och gav honom stöd till toaletten.

”Pixie, jag mår inte bra.” viskade han hest.

”Jag vet.” svarade jag och gav honom papper att torka sig runt munnen med.

Jag städade upp spyorna från golvet i rummet och värmde sedan upp vattnet och fyllde badkaret. Plötsligt kräktes han igen. Jag gav honom stöd och märkte att han var brännhet.

”Du har feber.” sade jag.

Han torkade munnen och satte sig utmattat ned på toalettgolvet. Jag kom tillbaka in i badrummet med en febetermometer och gav den åt honom så han kunde mäta febern.

”Pixie...” mumlade han.

”Det är okej.” svarade jag och omfamnade honom.

Termometern ringde och det visade 39, 8 grader.

”39, 8, du har väldigt hög feber nu, du behöver ett varmt bad, kom.” sade jag och hjälpte upp honom på benen. Jag hjälpte av honom med kalsongerna och hjälpte sedan ned honom i badkaret.

Han satte sig till rätta och sade sedan.

”Pixie, jag är så ledsen, jag beter mig som en femåring.” viskade han.

”Ronald, det är lungt, du är sjuk, det kan ingen göra någonting åt.” sade jag och tog en pall åt mig och satte mig på den och drog fingrarna genom hans hår.

”Jag hade inte heller tänkt att tjejen jag gillar skulle få se mig naken utan att jag skulle få se henne det.” mumlade han.

Jag skrattade. Han log.

”Jag går och sjukanmäler oss.” sade jag och ringde ett samtal till en av lärarna på skolan.

Efter badet hjälpte jag honom till sin säng och jag kröp upp bredvid honom och höll om honom och så somnade vi tillsammans.

Det blev kväll och jag gjorde mig redo för att åka på en modeshow tillsammans med Alex. Jag klädde mig i en guldig, lång klänning som var u-ringad och ett par matchande klackskor och lockade sedan mitt hår och sminkade mig i en festsminkning.

Jag lämnade rummet och mötte Alex som var iklädd en svart stilig kostym. Vi åkte limousin till modeshowen där vi sedan gick upp för röda mattan tillsammans och alla fotografer tog foton av mig och Alex tillsammans. Efter röda mattan smög Alex in och drog mig i armen efter sig och började kyssa mig längs min hals.

”Alex, jag vill inte.” mumlade jag.

Han fortsatte.

”Alex.” sade jag högre.

Han lyssnade fortfarande inte.

”Alex, jag vill inte!” sade jag så strängt jag kunde.

”Kom igen nu, du älskar ju sex!” sade han och fortsatte och förde handen till min röv.

”Sluta! Rör mig inte!” skrek jag och slog till honom på kinden och vred mig loss och blängde på honom innan jag sprang min väg. Det här påminde för mycket om våldtäckten som Ross gjort.

_________________________________________________________________________________________________

Nu är det inte många kapitel kvar innan det blir riktigt ordentligt drama, så gör er redo!

Kommentera.