Detta har hänt:

Jag gick av och an i vardagsrummet och muttrade.

”Maria älskling, skall du inte komma och lägga dig?” frågade Lloyd innifrån sovrummet.

Våra barn, Lachlan åtta år, Emma sex år och Fabian tre år, hade redan gått och lagt sig.

”Jag kommer!” meddelade jag och fortsatte stampa omkring av och an i vardagsrummet.

Jag gick och kokade en kopp hett té och gick och satte mig ute på verandan och drack av téet. Jag suckade. Det hade varit mer än tio år sedan jag talat med mina föräldrar senast och att tala med dem idag hade inte varit något lugnande precis, det hade varit ett helvete.

”Maria gumman, kom in och lägg dig nu.” försökte Lloyd igen.

Jag mötte hans blick.

”Okej.” sade jag och log när han böjde sig ned och kysste mig på läpparna innan vi gick in igen.

___________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

När jag anlänt till polisstationen så hade det runnigt svart smink längs kinderna när jag gråtigt. Jag försökte torka bort det i farten då jag rusade in genom portarna till närmsta polisman.

”Är det sant att Colin är död?” hulkade jag när jag mötte honom.

”Shh... Kom med här.” sade han och stödde mig till ett rum där jag satte mig ned.

”Ja, det är sant. Colin har blivit skjuten i tinningen, på exakt samma ställe som det tidigare offret, Newada Mayfield blev skjuten imorse. Vet du någonting om Colins död?”

”Varför skulle jag veta det?” frågade jag.

”Jag vet inte. När såg du Colin senast?” frågade han.

”Idag morse då jag lämnade Ashleys hem.” sade jag.

Han nickade kort.

”Vad gjorde ni då?”

”Vi hade haft sex.” sade jag kort för att få det här undanstökat.

Polismannen blev aningen röd om kinderna när han skrev ner det.

Efter det här samtalet tog jag närmsta taxi till Justins hem.

Justin Bieber's perspektiv:

Ungefär två timmar efter att Pixie lämnat huset så knackade det på dörren. Både Mandy och Louis hade somnat när det tittat på tecknat på TV, då hade jag burit dem till den utbäddbara soffan och lagt dem där med en filt dragen över sig. Ethan och Diana hade talat med varandra hela kvällen och hade gått ut på verandan och jag kunde skymta dem hångla med varandra.

Jag gick och öppnade dörren. Där stod Pixie med kinderna dyrblöta av tårar, hulkande och svag. Jag hade aldrig sett henne så här.

Hon tog av sig jackan och sparkade av sig skorna och gick sedan raka vägen in i mitt sovrum. Ethan och Diana tittade långt och undrade nog vad som hade hänt och om dom borde komma och trösta mig. De gick mot sovrummet men stannade några meter ifrån dörren. De vände sig om och tittade på mig.

”Justin, gå.” mumlade Diana och Ethan nickade instämmande.

”Sabba inte det nu, hon litar på dig.” mumlade Ethan.

Jag nickade och gick försiktigt in genom dörren och in i det mörka sovrummet. Jag stängde dörren efter mig och kröp upp i sängen bredvid Pixie. Hon låg och snyftade. Jag lade mig tätt, tätt, så tätt jag kunde komma bredvid henne jag lade min vänstra arm runt henne och drog henne intill mig. Hon började gråta men jag sade ingenting, jag bara höll om henne. Efter möjligtvis en halv timme så slumrade hon in, jag kunde känna att hennes andetag blev allt lugnare. Jag somnade strax därpå.

När jag vaknade låg vi fortfarande i samma ställning men hon hade vaknat, hon låg bara och kollade in i väggen utan att säga ett ljud.

”Pixie?” viskade jag.

Hon vände sig om och mötte min blick, hennes läppar var bara några centimeter ifrån mina. Vi bara låg där och tittade på varandra och sa inte ett ljud, det kändes inte ett dugg konstigt bara mysigt.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Två veckor hade passerat sedan Newadas och Colins bortgång och ingen hade kommit underfund med vem som hade dödat dem men idag var det bådas begravning. Jag hade just kommit ut från duschen och skulle nu dra på mig en av de svarta begravningsklänningar jag skulle ha på mig till den första begravningen, nämligen Newadas. Det blev en lång svart klänning med tunna axelband. Håret stoppade jag upp i en knut i bakhuvudet och sminkade mig i en sotad sminking och tog på mig ett par svarta klackskor innan jag lämnade rummet tillsammans med Diana som var klädd i en svart klänning som slutade just ovanför knäna och så hade den långa ärmar, samt ett par svarta pumps och håret var gelat i stora lockar och en sotad sminkning. Vi gick ned till lobbyn där vi mötte en hel del andra ungdomar som var klädda i svart som var påväg mot begravningen.

Vi åkte taxi till kyrkan. När vi anlänt gick vi in och lade en varsin röd ros vid hennes kista och tog ett sista farväl av henne innan begravningen började. Prästen talade som vanligt men något som van aldrig blir van vid är att höra folk gråta. Det var så sorgligt. Jag kunde se Ashley sitta längst fram bredvid Newadas föräldrar. Hon bara satt där och tittade ut i tomma intét. Hon hade varit skolans populäraste tjej men hon hade gått från det till en tjej som inte vågade säga någonting, sådanna som hon själv brukade mobba. Jag hade talat med henne några få gånger sedan Newada dog,hon var inte alls densamma längre och troligtvis kommer hon aldrig att bli det heller, den gamla Ashley dog med Newada, hennes bästa vän.

”Nu är det dags för Pixie Charlotte, en av Newadas goda vänner att säga några ord.” meddelade prästen.

Jag gick upp och stod tyst i några sekunder.

”Jag kommer från en liten stad på Grönland, antagligen vet ingen ens var Grönland ligger här för det är vanligt men jag har gått genom mycket död, min mamma dog när jag föddes så jag har aldrig träffat henne men en sak vet jag säkert hon älskar mig fortfarande och hon ser på mig uppfrån och vakar över mig varje sekund av mitt liv. Ser mig göra alla misstag i livet men även alla de godheter jag gör. Newada kanske inte går ibland oss längre men hon är fortfarande med oss, fortfarande är hon en själ som skrattar oss upp i ansiktet när vi gör någonting komiskt eller bara gör ett snedsteg. Hur som helst så finns hon här, i varje hjärta i den här kyrkan och av så många fler runt oss. Bara för att vi inte ser henne längre så betyder det inte att hon inte är här. Hon älskar alla här otroligt mycket och det kommer hon alltid att göra.” sade jag och tog en mikrofon åt mig och började sjunga hallelujah.

Efter begravningen var det den lilla kaffestunden men jag hoppade över den, skulle bara gå och tala några få ord med Newadas föräldrar och Ashley först.

”Mr. Och Mrs. Mayfield jag beklagar sorgen.” sade jag när jag nådde dem.

”Åh, Pixie, tack för allt, du har verkligen hjälpt och stödjat oss de senaste två veckorna, de har varit tunga men vi skulle nog inte klarat dem utan dig.” sade Mrs. Mayfield och kramade om mig.

”Tack för allt Pixie, det betyder mycket, du är välkommen att hälsa på oss när du vill.” log Mr. Mayfield dystert och kramade om mig han med.

Sedan gick jag till Ashley som stod vid ett hörn och inte sade ett ljud.

”Hej, hur mår du?” frågade jag.

”Uselt.” mumlade hon. ”Pixie, vad skall jag göra utan henne? Hon var min bästa vän!” sade hon och tårarna började rinna längs hennes kinder.

”Det kommer hon alltid att vara, hon är med dig,jag lovar! Du klarar detta Ashley, du är stark! Newada skulle aldrig viljat att du skulle vara så här ledsen.” sade jag och kramade om Ashley.

”Tack.” mumlade hon och torkade några tårar.

”Jag är också alltid här för dig när du behöver mig.” log jag.

”Jag vet.” log hon och så gav jag henne ytterligare en kram innan vi skiljdes åt.

Efter det tog jag en taxi till internatet för att byta klänning, om fyrtio minuter började Colins begravning. Jag rusade upp och drog av mig den svarta klänningen och drog ner den andra från galgen som den hängde på, det var en svart kjol som slutade just ovanför knäna och en sorts bandage övredel. Håret stoppade jag upp i en rufsig knut och smnikade lite lätt om mig och stoppade på ett mörkrött läppstift och ett par svarta klackskor innan jag rusade ned till lobbyn igen och tog en taxi till en annan kyrka för den begravningen. Det var fem minuter kvar tills den skulle börja när jag anlände.

Jag gick in i kyrkan och mötte Jay, en kille med långt blont hår som satt längst fram bredvid Colins föräldrar.

”Jag beklagar sorgen.” sade jag och kramade om Jay.

”Detsamma.” svarade han och mötte min blick. Han hade mörkgröna ögon och skäggstubb på hakan.

Jag gick upp till Colins kista, jag lade en röd ros på hans kista och bad för honom innan jag gick ned och satte mig på en bänk. Jag lyssnade på vad prästen sa, han sade exakt samma sak som den andra prästen sagt på Newadas begravning, allt var så dystert. Folk snyftade. Jag såg bilden på Colins ansikte framme vid altaret, han log glatt på fotografiet tvärtemot vad alla andra gjorde här inne. Colins mamma hade bett mig hålla tal eftersom jag hade varit en av hans två bästavänner.

”Nu är det dags för Pixie Charlotte, en av Colins bästa vänner att säga några ord.” meddelade prästen och jag gick upp.

”Jag tänkte faktiskt inte säga så mycket, jag tänkte sjunga för er. Jag kände Colin en väldigt kort tid men så fort jag träffade honom klickade vi som vänner. Vi kom bra överens och en sak som var en stor passion för oss båda var just sång och den låten jag tänkte sjunga för er är den låt som vi första gången vi träffades sjöng tillsammans.” sade jag och började sjunga till Tears in Heaven.

Efter Colins begravning tackade jag för mig, jag kände inte för att stanna på kaffestunden efter denna begravning heller så jag tackade Colins föräldrar och kramade om dem och de tackade mig för att jag hjälpt dem med begravningen och stödet de senaste veckorna och sedan gick jag och talade några ord med Jay.

”Du sjöng bra.” log Jay.

”Tack, allt är Colins förtjänst, han gjorde så att jag fick skivkontrakt, han är verkligen en underbar vän.” sade jag.

”Ja, visst är han.” sade Jay.

”Ha det bra.” sade jag sedan och kramade om honom. ”Du klarar detta, Colin vill ditt bästa det vet du va?”

”Ja, han älskar dig också, han berättade om oskulden för mig, han har alltid haft en liten förälskelse på dig även om han inte vill erkänna det själv.” log Jay.

”Jag vet. Vi ses.” log jag och kramade om honom en sista gång innan jag tog en taxi och åkte till internatet.

När jag kom upp till rummet satt Diana på sin säng och grät.

”Vad är det?” frågade jag.

”Inget, bara så mycket sorg.” mumlade hon.

”Jag vet.” mumlade jag och satte mig bredvid henne och kramade om henne.

När Diana kände sig bättre drog jag av mig klänningen och slängde både den klänningen jag haft till Newadas begravning och den jag haft till Colins begravning så jag aldrig skulle behöva se dem mer. Jag gick sedan i duschen för att jag kände mig smutsig fastän jag inte var det.

Jag hörde ett avlägset knackade på dörren och att Diana gick och öppnade.

”Hej.” sade hon.

”Var är Pixie?” det var Justins röst.

”Hon är i duschen. Skall jag hälsa något till henne?” frågade hon.

”Nej, jag kan vänta.” svarade han.

När jag kom ut från badrummet klädd i bara handduk satt Justin på sängen klädd i lila kostym. Jag såg förvånat på honom.

”Vill du följa med på en gala med mig? Snälla.” bad han och steg upp från sängen.

”Visst.” log jag. ”Men vad skall jag ha på mig?”

”Den här.” sade han och räckte mig en stor vit låda med blått siden snöre runt.

Jag tittade fundersamt på honom men tog emot lådan. I den låg en underbar, kort, lila klänning.

”Wow, den är underbar!” utbrast jag.

”Jag hoppades på att du skulle gilla den.” sade han.

”Jag älskar den!” utropade jag och klädde på mig den och Diana hjälpte mig locka mitt hår och sedan sminkade hon mig innan jag drog på mig ett par silvriga klackskor.

När jag om ut hämtade en limousin oss som tog oss till galan.

Maria Courtney-Mcpherson's perspektiv:

Jag bläddrade genom kanalerna på TV och stannade på en kanal där det visade från en gala i New York. Det var Justin Bieber och... Tjejen. Justin hade äntligen hittat henne, nu hade tänkte han inte på tjejen vid namn Savannah längre utan nu hade han hittat sin sanna kärlek Pixie Charlotte. Vad romantiskt tänkte jag.

”Mamma, när är det mat?” frågade Lachlan otåligt.

”Kommer strax älskling.” sade jag när Emma hoppade upp i soffan bredvid mig.

”Vad ser du på?” frågade hon.

”Ingenting, mamma har bara en sak hon måste göra först innan hon kommer och ger mat åt er.” log jag innan jag försvann in i sovrummet, slog på datorn och in på ett flygbolag för att beställa en flygresa från Melbourne till New York.

_________________________________________________________________________________________________

Långt kapitel!

Vem tror ni Maria är och varför beställer hon flygbiljetter till New York?

Kommentera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta har hänt: Efter ett tag hade vi startat ett skumbad i badrummet och vi båda klev i. Jag satte sig bakom och Pixie i min famn. Jag lade in den bakifrån och juckade henne mjukt i badet.   Efter ett bra tag var vi tillbaka i sängen igen och ...

BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!LÄSES PÅ EGEN RISK! Detta har hänt:  Tre timmar senare lämnade vi festen. Jag följde Alyssa till hennes hotellrum. ”Hade du kul ikväll?” frågade hon. ”Ja, det hade jag, d...

  Detta har hänt:  Bredvid Simon satt en kille med blont hår-rakat på sidorna och i bakhuvudet hade han samlat allt hår i en knut, glasögon, rätt muskulös, gröna ögon, solblekta jeans och en spänd svart trekvartärmad skjorta så att musklerna syntes...

Detta har hänt: ”Hej, Savannah, jag vet att denna diskussion går mellan två kvinnor som båda älskar Justin. Men jag vill bara säga att jag är så tacksam att du fanns i Justins liv. Du fick honom att må bra och det är det som räknas! Tack så m...

Detta har hänt:  Någon timme senare tog han ett bad och jag bäddade klart på soffan i hotellrummet som han kunde sova på än att han skulle gå tillbaka och hamna dela rum med någon av idioterna som gjort detta till honom. När han kom ut ur badrumm...