Angående uppdateringen så har den varit trög för att jag haft sommarlov så har inte orkat skriva. Men nu har skolan börjat så, nu till inkommande helg så kommer nästa kapitel så hoppas ni ser fram emot det.

Tack!

Detta har hänt:

”Vad heter hon?” frågade jag.

”Det märker du nog när du träffar henne.” sade hon med ett hånfullt leende på läpparna.

Jag rynkade ögonbrynen. Vad menar hon?

”Hur ser hon ut då?” frågade jag sen.

”Det märker du sen. Tro mig.” log hon med ena ögonbrynet höjt.

Detta började bli lite skrämmande. Vad hade Stacey i baktankarna? Och vem hade hon anlitat att bli min nya privata handledare för rehabilitering. Jag visste inte vad hon hette och jag visste inte hur hon såg ut men jag skulle känna igen henne när jag såg henne? Då måste det vara någon som jag känner. Men vem som inte kommer härifrån och skall börja New York University skall jag känna? Detta började bara bli underligare och underligare...

_____________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

Jag ruskade yrvaket på huvudet när väckarklockan ringde. Jag stängde av den. Klockan var halv sex på morgonen, idag var det den berömda dagen.-Årets största fest! Jag släpade mig ur sängen, drog på mig mina spända joggingbyxor och sedan en spänd topp, sockor och sedan mina joggingskor. Sedan tog jag hörlurar i min iPod och nycklarna med mig och sedan gav jag mig iväg ut och jogga. Jag joggade några kvartér och ned till parken. Då hörde jag gnyenden från buskarna. Jag gick försiktigt ditåt och böjde mig ned. Jag böjde en kvist åt sidan av busken och där låg en kull med hundvalpar. Ingen vuxen. Bara valpar. Jag plockade upp en av dem. Innan jag försiktigt lade den ned tillbaka. De var så små. De måste vara nyfödda. Jag väntade ett tag på en bänk en bit ifrån på att mamman skulle återvända. Men ingen mamma. Då gick jag tillbaka och bar upp valparna i min skjorta. De var fyra stycken. Jag joggade hem tillbaka och satte mig i bilen och körde till en kennel där jag gav bort tre av valparna men den sötaste och gulligaste av dem alla behöll jag. Sedan åkte jag hem. Klockan var halv sju när jag svängde in på gården tillbaka. Jag tog hundvalpen i famnen och så gick vi in tillsammans i huset. Barnen hade alltid velat ha en hund men jag hade sagt att det var för dyrt men detta tillfälle var perfekt. Du får heta Chaz, tänkte jag. Jag lät valpen sova på soffan medans jag gick för att duscha. När jag duschat klart klädde jag på mig ett par jeans och en vit skjorta. Sedan gick jag för att väcka barnen. Först väckte jag Mandy.

”God morgon gumman.” log jag.

”Jag orkar inte stiga upp.” mumlade Mandy.

”Jag har en överraskning i vardagsrummet. Klä på dig så går jag och väcker Louis och så får ni se er överraskning.” sade jag och såg hur hennes ögon började stråla som solar. Hon flög ur sängen och började klä på sig medan jag gick och väckte upp Louis.

Snart hade båda två klätt på sig och så gick vi tre till vardagsrummet så de skulle få se överraskningen. Och deras ögon när de såg valpen, de började jubla och skratta av lycka.

”Vad heter den?” frågade Mandy.

”Chaz, det är en pojke.” sade jag.

”Du är så fin Chaz.” log hon och båda två klappade om den söta golden retriver valpen.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag hade kommit hem från sjukhuset och när jag öppnat dörren till lägenheten så hade tre stycken horor suttit i mitt rum och rökt hasch i underkläder. En av dem, en med långt-blont-lockigt hår hade kommit fram till mig och knäppt upp sin bh framför mig och så gav hon mig fimpen och lät mig röka. Jag tog in några djupa andetag och snart började det suddas. Hon drog mig längre in i rummet och de började slita av mig mina kläder och så ledde de mig till sovrummet där jag föll ned på sängen, de klädde av sig sina kläder och snart hade vi en fyrkant. Jag föll in i sexet och tänkte inte mig för.

När jag vaknade följande morgon låg de runt omkring mig jag i mitten av den blonda och den med kort snaggat rött hår och i fotändan låg hon med brunt hår som slutade vid axlarna. Jag kände mig svettig och jag visste att jag gjort ytterligare ett misstag. Då hörde jag en telefon som ringde ute i vardagsrummet. Jag släpade mig upp ur sängen, klev över tjejerna och öppnade försiktigt dörren och klev ut i vardagsrummet. Sökte upp telefonen som ringde. Den låg på matbordet. Det var Staceys mobil, hon måste ha glömt den här.

”Hallå? Vem är det?” frågade jag men hes morgonröst.

”Ursäkta, är detta inte Stacey Donald?” frågade tjejen som lät så utländsk man kunde låta.

”Jo, nej, eller jo, det är hennes mobil men hon måste ha glömt den här.” mumlade jag och ångrade mig att jag lät så dum.

”Haha, okej.” skrattade hon ett underbart klingande skratt. ”Så vem är det här egentligen?” frågade hon.

”Jean Michael. Hennes pojkvän.” Men ångrade mig att jag ljugit sekunden efter.

”Okej trevligt att höra av dig.” sade hon artigt. ”Kan du be Stacey ringa mig när hon har tid?” frågade hon sedan. Hon hade en sådan vacker röst, fastän hon bara pratade så var den så underbart förtrollande vacker.

”Visst, vem skall jag hälsa ifrån?” frågade jag. Ihopp om att få veta vem det var.

”Charlotte.” svarade hon.

”Okej, tack.” mumlade jag. ”Det här, jag är inte Jean Michael, jag är Justin Bieber.” mumlade jag sedan.

”Tro mig, jag vet det, jag kan din röst.” sade hon med ett klingande, underbart skratt igen.

”Jag har gjort några stora misstag, som jag ång...” mumlade jag innan jag föll till golvet.

”Hallå? HALLÅÅÅ? HALLÅÅÅ JUSTIN??!!!” var det sista jag hörde.

När jag vaknade igen låg jag på sjukhus.Min mamma satt vid min sida.

”Justin, detta måste få ett slut.” mumlade hon när hon såg att jag öppnat ögonen. De var rödkantade av all gråt.

”Förlåt mamma...” började jag men hon avbröt mig.

”Jag har hoppats att du skall bli okej och börja med rehabilitering, men nej...” började hon då jag avbröt henne.

”Hur kom jag hit?” frågade jag.

”Det var någon som du talade med i telefon som hörde att någonting var fel så hon ringde 911 direkt.” svarade mamma.

Tjejen som jag inte visste vem var hade räddat mitt liv. Jag borde ringa och tacka henne.

Då kom Stacey in genom dörren. Hon hade rödgråtna ögon, sönderbiten underläpp, våta kinder och trassligt hår.Hon såg förskräcklig ut.

”Jag skall lämna er ifred.” mumlade mamma och gick ut.

När hon gått kom Stacey fram till sängen och slog mig hårt på kinden.

”Hur kunde du göra så här mot mig?!” skrek hon.

Jag bet mig i käken.

”Du kunde ha dött!” skrek hon. ”Tur att hon hann ringa i tid.”

”Vem är den där Charlotte egentligen?” frågade jag.

”En tjej med ett underbart hjärta.” svarade Stacey.

”Hon hade iallafall en underbar röst.” sade jag.

Stacey mötte min blick.

”Va?” frågade hon.

”Hon har ett underbart vackert klingande skratt också.” mumlade jag.

”Du ska nog inte...” började hon.

”Vadå?” frågade jag.

”Äsch, ingenting...” svarade hon.

Jag gav henne en kort blick innan hon steg upp för att gå.

”Tack...” sade jag.

Hon vände om sig och såg på mig.

”För vadå?” frågade hon.

”För allt. Du har alltid varit där och stöttat mig.” sade jag.

”Justin, du har klarat av mycket själv. You just need to believe in yourself. Right?” frågade hon med ett leende.

Jag nickade.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Telefonen ringde och jag plockade snabbt upp den i hopp om att det skulle vara Stacey men det var Tiffany.

”Tja, bruden. Vad sätter du på dig idag?” frågade Tiffany glatt.

”Någon kjol och någon snygg skjorta eller någon klänning. Själv då?” frågade jag nervöst.

”En klänning antar jag.” sade Tiffany. ”Måste se sexig ut så man får Laurent i säng ikväll på festen!” skrattade Tiffany.

Jag försökte få mitt skratt att låta äkta men det lät mer som en kråka.

”Vad är det? Du låter nervös? Är du rädd för att du inte skall få Ross i sängen i kväll eller?”

”Nä, det är aldrig ett problem utan det är något helt annat.” jag undvek att berätta vad det var för min bästa kompis. Vad duktig jag är alltså.

Då pep det i telefonen och Staceys namn lyste i displayen.

”Tiffany vi får prata sedan, måste gå.” sade jag snabbt och lade på och svarade åt Stacey.

”Hallå, Stacey?” frågade jag oroligt.

”Han mår bättre han ligger på sjukhus och han mår bättre. Han kommer nog må bra imorgon. Kan inte fatta att han gjorde det igen. Tack och lov att du hann ringa.” flämtade Stacey.

”Huh, ville ju inte att han skulle dö. Borde jag komma tidigare?” frågade jag.

”Det är inte nödvändigt. Du kommer ju om en vecka. Jag kan se till att han håller sig vid liv tills du kommer.” sade Stacey.

”Okej.”

”Vet du, Justin sade att han tycker att du har en fantastiskt underbart vacker röst och ett vackert klingande skratt.” skrattade Stacey.

”Sa han det?” frågade jag.

”Jep.” svarade hon.

Jag skrattade.

”Men vi ses om en vecka.” sade jag.

”Jo, ses.” sade hon och samtalet var avslutat.

Då dök Ross upp i dörröppningen.

”Tja.” sade han och lutade sig framåt och kysste mig.

”Hej.” log jag efter kyssen.

”Kom, du får hjälpa mig att välja vad jag skall ha på mig ikväll. Något riktigt sexigt.” log jag och blinkade till Ross.

Ross log och följde efter mig in i sovrummet för att kolla på kläder.

Det skulle bli en intressant kväll.

 ___________________________________________________________________________________________________

Kapitel 34, skriver på 35 vet inte när det kommer upp. Får se:)

K O M M E N T E R A ! ! !

#novell #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller #justinbieber #selenagomez

Detta har hänt:

Justin kom gåendes in genom dörren och jag knäppte snabbt av programet jag såg på. Det var en insamling för världens barn som Pixie Charlotte höll. Jag hade kollat upp henne hela tiden och över allt stod det samma sak om henne. Modell, sångerska, skådespelerska och bla bla bla. Men nu när jag sett denna insamligen och hon berättade om sig själv och två personer som talat för henne, alla sa samma sak. Hon var en fantastisk person med ett stort hjärta. Alla verkade älska henne och hon hade gått genom exakt samma sak som Justin kanske till och med värre i vissa fall. Det skulle vara perfekt om hon skulle kunna ta hand om Justin och leda honom rätt. Jag måste få tag på henne. Men än så länge ville jag inte säga någonting till Justin om detta.

”Vad tittar du på?” frågade Justin och slängde sig ned i soffan bredvid mig.

”Inget, någon tråkig såpa bara.” svarade jag enkelt.

Justin ryckte på axlarna och gick därifrån.

Pixie skulle vara perfekt för att hjälpa in honom på rätt väg igen. Nu behöver jag bara få kontakt med henne...

__________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

”Mamma, jag känner mig inte så bra idag...” mumlade Mandy.

”Gör du inte?” frågade jag med en sådan typisk mamma röst.

Hon skakade på huvudet.

Jag lade handen på hennes panna.

”Du är faktiskt lite varm. Låt mig mäta febern på dig.” sade jag och hämtade feberterometern.

Ungefär 30 sekunder senare ringde den och i rutan stod det: 37,8*

”Jaa-a gumman, du får nog bli hemma från dagiset idag.” sade jag.

Hon såg lite sorgset på mig medan jag gick ut i köket för att hämta min mobil för att ringa dagiset och säga att Mandy stannade hemma idag.

”God morgon mrs. Winslet. Pixie Charlotte här. Jag ville bara säga att min dotter Mandy har feber så hon kommer inte idag.” sade jag artigt.

”God morgon mrs. Charlotte. Okej, jag skriver upp det, tack för att du meddelade det.” sade hon artigt tillbaka.

”Tack själv, trevlig fortsättning på dagen.” sade jag.

”Det samma.” sade hon och så var samtalet avslutat.

Jag gick in till Mandys sovrum igen för att berätta att jag ringt mrs. Winslet.

Sedan gick jag för att väcka upp Louis och sedan var det dags att fixa morgonmål. Jag stekte ägg och bacon samt så kokade jag mannagrynsgröt. Då telefonen ringde.

”God dag. Är detta Pixie Charlotte?” frågade en kvinnoröst som jag inte kände igen och hon talade amerikansk engelska.

”Ja.” svarade jag. ”Vem är du?” frågade jag sedan.

”Mitt namn är Stacey Donald. Jag såg din penga insamling igår. Jag hörde vad goda saker folk sa om dig. Jag är en god vän till Justin Bieber. Han har det väldigt jobbigt just nu och jag undrar ifall du skulle kunna komma hit och hjälpa in honom på rätt väg han skulle verkligen behöva det. Han mår inte alls bra. Han drogar tjugofyra timmar om dygnet och dricker alkohol utan slut. Jag försöker tala vett i honom men det går lika dåligt som att försöka lära en gammal häst att sitta. Så skulle du snälla kunna hjälpa mig? Du får betalt.” bad hon som tydligen hette Stacey.

”Först och främst, så vill jag inte ha pengar men jag hjälper gärna till. Jag vet hur svårt det är att klara allt detta. Men hur har du tänkt att jag skulle ta mig dit? Och vet han om att jag kommer att hjälpa honom?”

”Jag betalar resan åt dig så att du kan ta dig hit och nej han vet inte om att du kommer att hjälpa honom.” svarade hon.

”Som jag sa, jag vill inte att du betalar någonting, jag kommer att gå på New York University i höst så då kommer jag till New York. Då är jag i USA.” sade jag.

”Okej bra, vi får höras mer sedan måste gå tillbaka till Justin nu han ligger väll och drogar någonstans igen.” sade hon.

”Okej, du. Håll allting ifrån honom och lås in honom i ett rum och hämta bara mat då och då så på börjar han avvänjning iallafall så sköter jag resten sedan.” sade jag.

”Tack. Hälsa dina barn.” sade hon och samtalet var avslutat.

Wow, skulle jag få bli Justins privata ”avvänjare” från droger och alkohol så alla hans fans skulle få sin gamla Bieber tillbaka. Men han kan bli riktigt arg också med tanke på att jag ser exakt likadan ut som Savannah gjorde. Men det är också en terapi, gissar jag.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag hörde hur Stacey samtalade med någon i telefon så jag passade på att söka fram någon drog som jag gömt. Snart hade jag hittat vad jag letat efter och var snabb med att stoppa det i munnen. Sekunder senare dök Stacey upp.

”Justin vad har du i munnen?” frågade Stacey smått irriterat.

Jag öppnade munnen på vidgavel för att visa sedan stängde jag den igen.

”Spotta ut!” uppmanade hon.

Jag skakade på huvudet och svalde.

Då var Stacey snabbt framme och smällde mig fullt på kinden. Det gjorde riktigt ont.

”EN GÅNG VAR DET DU SOM RÄDDADE SAVANNAH FRÅN DETTA, FRÅN ATT DÖ! EN SOM JAG VAR GLAD ÖVER ATT SAVANNAH HADE I SITT LIV! EN SOM SKÖTTE OM OCH TOG HAND OM HENNE, VARJE SEKUND AV HENNES LIV! JAG ÄLSKADE DIG FÖR DET DU GJORDE FÖR HENNE! FASTÄN SAVANNAH DOG SÅ TRODDE JAG VERKLIGEN INTE ATT DET SKULLE GÅ SÅ HÄR FÖR DIG JUSTIN DREW BIEBER-SUPERSTJÄRNAN! SOM ALDRIG GJORDE NÅGONTING FEL SOM FANNS DÄR FÖR ALLA OCH FAMILJEN VAR DET SOM BETYDDE MEST! VAD BETYDER MEST FÖR DIG NU?! ALKOHOL, DROGER, OCH ALLA MÖJLIGA OLIKA ÄMNEN! VAD BETYDER DETTA?! JO, DU LOVADE DINA FANS PÅ TWITTER DYRT OCH HELIGT ATT DU FORTFARANDE VAR KIDRAUHL, BARA LÄNGRE. MEN DEN KIDRAUHL FANSEN KÄNNER TILL TAR VÄLL INTE DROGER ELLER?! JAG ÄLSKADE DIN MUSIK OCH DITT BETÉENDE HUR DU FICK ALLA ATT KÄNNA SIG TRYGGA! MEN DU HAR SATT SIG SJÄLV IN I DETTA OCH DU KOMMER INTE UT DÄRIFRÅN! DU BEHÖVER HJÄLP! REHABILITERING ÄR DET SOM DU KOMMER ÅKA TILL NU OCH FÖRSÖK INGENTING ANNAT MED NÅGRA URSÄKTER! JAG FÖRSÖKTE OCH JAG HAR HITTAT EN PERFEKT HANDLEDARE ÅT DIG SOM KOMMER TA HAND OM DIG NU! PUNKT SLUT!” skrek hon. Hon var ursinnig och varje ord hon uttalade tog mig hårt. Jag hatade mig själv för att jag satt mig in i detta och jag vet att jag behöver hjälp. Men jag ville inte ha den och ifall det var en sådan där-jag tycker synd om dig hjälp så avstår jag hälst. Jag ville ha någon som är hård och elak mot mig men samtidigt ödmjuk. Men såna personer finns bara i drömmar. Stacey var inte ödmjuk hon var bara sträng, hård och övertalande men inte tillräckligt för mig. Väldigt synd faktiskt.

”Snälla Stacey lämna mig inte... Du är den enda som inte lämnat mig ännu.” mumlade jag tyst med gråten i halsen. Ingen aning varför jag höll på att börja gråta den där klumpen i halsen bara fanns där. Irriterande och försvinner inte.

”Nej Justin... Jag har redan övergett dig. Det gjorde jag den dagen som jag åkte hem. Jag kom tillbaka för Savannahs skull och försökte hjälpa tillbaka dig på rätt väg. Men bara för Savannahs skull. Om hon hade sett dig nu skulle hon verkligen varit besviken. Jag åker hem om en månad och handledaren som kommer att hjälpa dig kommer resande hit, för hon är den bästa någonsin. Hon bor inte i amerika utan långt härifrån. Hon kommer hit om ungefär en och en halv vecka. Själv kommer hon att gå i skola i New York University också. Därför tyckte jag att hon var perfekt.” sade Stacey med en kall ton i rösten.

Jag måste sätta mig ned för benen började bli allt svagare efter tabletten av droger. Huvudet började gå runt och snart blev allt svart.

När jag vaknade låg jag på soffan med en filt över mig och lägenheten var tom. Då började tårar rinna obarmhärtigt ned längs mina kinder och det slutade inte, de bara fortsatte och fortsatte rinna. Jag hulkade till och tyckte synd om mig själv något som egentligen vore oacceptabelt för min del. Jag kröp i hop i filten och lät tårarna rinna. Sedan måste jag ha somnat. För när jag vaknade var det mörkt ute. Jag vände på mig för att kolla var klockan var. Strax över ett på natten. Jag fumlade mig upp ur soffan, sträckte på mig och drog på mig skorna och gick ut för att ta en promenad.

När jag gått ett par kvartér. Dök ett pojkgäng upp. De omringade mig och började skrika hotfulla saker.

”Tja, BögBiever. Hur går det med brudarna? Raggat upp några på sistone?” ”Har du tonerna som babyborn fortfarande?” ”Låt höra då Biever, har du drogat och druckit mycket på sistone?” ”Vet du att sång går ut på att sjunga inte skrika?” ”Hahahahahhaha.” ”Bög.” ”Biever.” ”Bäver.”

Då kände jag hur tårarna förvandlades med ilska och jag flög på en av killarna. Vilket jag absolut inte borde ha gjort för då flög resten av killarna på mig och allt blev mörkt.

När jag vaknade igen låg jag på sjukhus. Stacey stod vid dörröppningen.

”Bra du vaknade, då kan jag gå.” sade hon iskallt. Hon var tydligen väldigt arg på mig.

”Förlåt.” mumlade jag tyst.

”Du vet läkaren frågade om du tagit något och jag svarade nej, inte vad jag vet. För det syntes inte att du tagit något i ditt blod.” sade Stacey.

”Tack.” mumlade jag.

”Ja, jag skall väll ta vara på de sista gångerna jag hamnar rädda dig. Du vet snart har du en ny tjej här som hjälper dig dagligen och ser till att du blir ren. Jag kommer och hälsar på dig sedan när du blivit ren, för du behöver verkligen hjälp.” sade hon och kom gåendes emot mig och satte dig ned på en pall vid min sida.

”Vad heter hon?” frågade jag.

”Det märker du nog när du träffar henne.” sade hon med ett hånfullt leende på läpparna.

Jag rynkade ögonbrynen. Vad menar hon?

”Hur ser hon ut då?” frågade jag sen.

”Det märker du sen. Tro mig.” log hon med ena ögonbrynet höjt.

Detta började bli lite skrämmande. Vad hade Stacey i baktankarna? Och vem hade hon anlitat att bli min nya privata handledare för rehabilitering. Jag visste inte vad hon hette och jag visste inte hur hon såg ut men jag skulle känna igen henne när jag såg henne? Då måste det vara någon som jag känner. Men vem som inte kommer härifrån och skall börja New York University skall jag känna? Detta började bara bli underligare och underligare...

 __________________________________________________________________________________________________

Nu är jag på skriba läger. Och detta inlägg är tidsinställt! Hoppas ni gillar det och som sagt har jag börjat på nästa kapitel men fick det inte klart innan lägret så jag skall försöka få upp det på lördag när jag kommer hem eller på måndag:) #justinbieber #novell #justinbiebernovell #justindrewbnoveller

K O M M E N T E R A ! ! !

Nu har jag tidsinställt ett inlägg till tisdagen klockan 12. Så då kommer inlägget att publiceras här. Har varit borta så har inte kunnat publicera något inlägg och imorgon åker jag på skriba läger, konfirmeras på söndag så är borta ända till lördagen. Jag har börjat på nästa kapitel och det kommer upp antingen på lördag ifall jag skulle hinna skriva färdigt det då beror på hur trött jag är annars skall jag försöka få upp det på måndagen. Ja, det var det för nu.

Har ni förrästen hört att det verkar som om Jelena is back? Again... Men jag stöttar det urgulliga paret till 100%!

Så tisdagen den 9.7 kl.12:00 publiceras kapitel 33-He needs help...NOW!

#novell #justinbieber #justindrewbnoveller

/Emmie

Detta har hänt:

"Dina föräldrar skrev det här brevet till dig Savannah, och de ville att jag skulle läsa det för dig så här kommer det; Vi minns dig som en vacker, sprallig flicka, som inte var rädd för att säga vad hon ville eller vad hon tyckte.

Tyvärr så förändrades detta med åren. Du blev äldre och fick det allt jobbigare. Vi vill alltid minnas dig som den ängel vi var stolta över. Vi kom inte så bra överens efter att du blv äldre och efter att din syster Alicia dog i bilkraschen. Vi var alla sköra och ville att du skulle göra så bra som möjligt ifrån dig hela tiden och efter alla dess droger och alkohol problem dök upp så skickade vi dig till din farmor i hopp om att allting skulle bli bättre. Tyvärr hadde vi fel..."

___________________________________________________________________________________________________

”Sluta dra mamma i kläderna.” muttrade jag medan jag drog lätt i tyget för att Louis skulle släppa.

”Mamma vart var det du skulle nu igen?” frågade Mandy för sjutusonde gången.

”Till en insamling för världens barn. Sen efter det skall jag till skolstyrelsen för att få några papper utskriva så mamma kan börja i den skola hon alltid viljat börja i.” svarade jag.

Mandy lade huvudet på sned men nickade sedan och sprang iväg. Än så länge ville jag inte oroa dem för att skolan jag ville gå i låg flera hundratals mil härifrån. När jag klätt mig i ett par jeans och en grå tröja med rosa ärmar och borstat det vågiga håret gav jag mig hemifrån och lämnade barnen med Mandys pappa.

Jag åkte till insamlingen där steg jag ut och började gå mot ingången. Då Adison mötte upp mig.

”Festen är i övermorgon, ser du fram emot det?” frågade Adison.

”Visst, fick barnvakt så allt är okej.” log jag.

Hon nickade.

”Har du hört?” frågade Adison sedan.

”Vad?” frågade jag.

”Idag är det ett år sedan Justin Biebers flickvän, Savannah Courtney, din dubbelgångare dog.” sade hon.

”Jag vet, det har varit i tidningar och i tv:n hela dagen.” svarade jag.

”Du borde ta kontakt med honom.” sade Adison.

”Varför?” frågade jag.

”För han är den han är och han behöver någon som stödjer honom, du är alltid där för alla. Du var där för Mike när hans mamma dog, du var där för Chuck när hans flickvän gjorde slut med honom, du var där för Felicia när hela hennes familj drunknade, och du var där för alla de där barnen som var utan familj. Du hälsade på dem alla dagar, köpte mat åt dem, gav dem husrum, du är dagligen på sjukhus för att hjälpa och göra barn med cancer glada och du donerar ton med pengar till cancer fonden, skolor, barnhem, du åkte iväg till Kina, Japan och Kazakstan samt Pakistan för att hjälpa folk och du ska på en insamling för världens barn nu, du har två stycken barn hemma och du är bara 18 år plus så har du topp betyg i alla ämnen, du har högst betyg i hela skolan. Han skulle verkligen behöva någon som dig.” sade Adison.

”Jag är ganska säker på att han har någon egen som är där och stödjer honom.” svarade jag.

”Det tror jag inte, har du inte läst och sett alla de där videorna och bilderna på honom när han ligger och knarkar i något hörn eller har druckit sig så full att han inte gjort något annat än spyr eller att han attackerat paparazzi fotograferna, varit elak mot intervjuaren, skippat konserer...” hon tog ett djupt andetag. ”Det kallar jag inte att ha någon som stödjer en, han behöver någon som dig som finns där för honom i vått och torrt.” avslutade hon.

”Hur som helst så får jag ingen kontakt med honom, han bor i Los Angeles just nu och jag bor i Grönland som nästan ingen hört någonting om.” svarade jag.

”Tro mig, du ser bra ut, du är modell, sångerska, skådespelerska och sist men inte minst du ser likadan ut som Savannah, Justins ex och döda flickvän gjorde så jag slår vad om att om du kontaktar honom så kommer han att ta kontakt med dig, tro mig.” envisades Adison.

”Okej, okej, jag ska tänka på saken.” svarade jag bara för att få Adison att hålla tyst.

Jag gick in genom dörren och mötte Stanley i dörröppningen.

”God dag Stan.” log jag.

”God dag mrs. Charlotte.” svarade han med ett brett leende på läpparna.

Jag svängde runt ett par hörn innan jag tog av mig kappan och bytte klackskor innan Stan räckte mig en mikrofon som jag skulle använde under insamlingen. Först skulle jag sjunga en låt. Sedan skulle jag tala en del sedan skulle en kvinna vid namn Nóura tala för mig och sedan skulle även Adison tala för mig därför var hon här. Efter det skulle jag sjunga en låt till och sedan skulle jag visa klipp från den delen av världen dit jag nu skulle ge pengarna till den här gången. Sen skulle jag hålla ett avslutande tal och sen skulle det vara slut.

Jag tog mikrofonen som Stan räckte mig och gick sedan ut mot scenen.

”Lycka till.” log Stan.

”Tack.” svarade jag.

Jag klev upp på scenen och folk började skrika. Publiken var proppfull. Mer än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Plus att detta kom i direktsändning i tv.

”Hej, allesammans.” ropade jag och alla skrek och apploderade. ”Okej, mitt namn är Pixie Charlotte. Jag ordnar denna insamling till världensbarn som är utan hem, mat och medicinering. Vilket varje människa behöver världen över. Så till och börja med tänkte jag börja med en sång som heter Pray-Justin Bieber. ” sade jag och musiken började spela i högtalarna.

”I just can't sleep tonight

Knowing that things ain't right

It's in the papers, it's on the tv,

it's everywhere that I go

Children are crying, soldiers are

dying some people don't have a home

But I know there's sunshine behind that rain

I know there's good times behind that pain

Hey, can you tell me how I can make a change?

I close my eyes and I can see a better day

I close my eyes and pray

I close my eyes and I can see a better day

I close my eyes and pray

I lose my appetite knowing kids starve tonight

Am I a sinner, 'cause my dinner is still on my plate?

Ooh I got a vision to make a difference

And it's starting today

'Cause I know there's sunshine behind that rain

I know there's good times behind that pain

Hey, can you tell me how I can make a change?

I close my eyes and I can see a brighter day

I close my eyes and pray

I close my eyes and I can see a brighter day

I close my eyes and pray for the brokenhearted

I pray for the life not started

I pray for all the ones not breathing

I pray for all the souls in need

I pray, can you give 'em one today?

I just can't sleep tonight

Can someone tell me how to make a change?

I close my eyes and I can see a brighter day

I close my eyes and pray

I close my eyes and I can see a better day

I close my eyes and I pray, I pray, I pray

I close my eyes and pray, pray”

Alla apploderade när jag avslutat låten och sedan var det dags för mig att hålla ett tal.

”Jag vaknar upp varje morgon, stiger upp, kokar té och sätter mig på verandan och lyssnar till fåglarnas läten. Lutar mig tillbaka och tänker. Det har jag gjort sedan jag var liten. När jag var tretton år gammal lämnade min pappa mig, för att jag blev gravid med en underbar dotter. Själv fick han och mamma mig vid en väldigt tidig ålder, fastän inte lika tidigt som jag. Min mamma blev gravid med mig när hon var sjutton år gammal och fick mig även då. Hon förlorade så mycket blod vid födseln och något som barnmorskorna inte visste om var att mamma led av en sjukdom som att om man förlorar mycket blod vid en situation så kan man antingen bli inlaggd och få vissa andra sjukdomar eller som i mammas fall-döden. De visste de först när de inte fick liv i henne längre. Hon dog vid min födsel och pappa har uppfostrat mig alldeles själv. När jag var liten, ungefär fem år gammal hade pappa mycket droger och alkohol problem som gick genom hans liv, jag fick se allt detta, men han gjorde det bara för att han saknade mamma. När jag var tretton år gammal kom mycket alkohol och droger in i mitt liv. Jag använde dem för att slippa alla tankar på hur mycket arbete och skola tog över min tid. Så jag skolkade och stannade hemma för att knarka och dricka och röka. När jag varit i två månader tretton år gammal så var jag på en fest där jag blev gravid, på den festen blev jag av med min oskuld och jag fick någonting annat, ett barn. Då lämnade min pappa mig när han fick beskedet om att jag var gravid. Då flyttade jag in hos min moster som samtidigt lade in mig på avvänjning för alkoholen och drogerna och hjälpte mig genom allt detta med graviditeten. Jag fick en fantastisk dotter som tretton åring och jag började ta skolan på största allvar och skötte om min dotter. Snart hade jag toppbetyg och en underbar dotter att ta hand om. Jag var på väg hem från mitt sexton års party när jag blev våldtagen men min moster hjälpte mig även genom den graviditeten och jag fick en underbar son. Jag är lycklig när jag tar hand om min femåring och min tvååring där hemma. Jag älskar dem mer än allt annat. Men eftersom jag fått ta mig genom allt detta så har jag även velat hjälpa andra människor och det kommer alltid vara en del av mitt liv. Men jag kommer alltid att vara stolt över allt jobbar jag lägger ned på mitt arbete, skolan och barnen. Men det här är jag och jag skulle verkligen uppskatta ifall ni skulle ge en slant till insamligen så världens barn skulle få njuta av att få ett bättre liv med skola, mat, hem och medicinering. Tack på förhand.” sade jag och så avslutade jag mitt tal.

Minuterna efter apploderade, vislade och skrek folk medan Nóura tog en mikrofon och klev upp på scen. Hon höll ett fantastiskt tal om världens barn och en liten del om mitt liv och om mig.

Efter det var det Adisons tur, jag hoppades verkligen att hon inte skulle säga någonting dumt som fick mig att skämmas. Det hade nämligen hänt ett par gånger förut. Adison tog mikrofonen och klev upp på scenen. Så började hon prata.

”Ni vet, min vän är underbar. Hon har gjort mer för världen, sin familj, vänner, skolan och jobbet under sina första aderton år än vad de flesta hinner under en hel livstid. Idag är den dagen då Justin Bieber förlorade sin flickvän Savannah Courtney i cancer för ett år sedan och som ni flesta vet så har Justin haft det väldigt kämpigt efteråt. Så jag sa att Pixie skulle kunna hjälpa Justin och ta kontakt med honom. Men Pixie tyckte att det inte var en sådan bra idé. Själv förstår jag inte varför för hon har varit där för sina vänner när deras partner gjort slut eller att familjen, eller någon familjemedlem har dött, hon var där för alla barn som inte hade någon familj, hon hälsade på dem alla dagar, gav dem mat, husrum. Hon är dagligen och besöker sjukhus för att hjälpa och göra barn med cancer glada. Hon donerar ton med pengar till cancerfonden, sjukhus, barnhem, skolor, hon åkte till Kina, Japan, Kazakstan, Pakistan och runt i hela Afrika för att hjälpa folk, hon går runt och ger mat till folk som ligger omkring på gatorna och som inte har några pengar, hon håller insamlingar till världens barn för att göra dem lyckligare, hon har två barn hemma som hon försörjer varje dag och hon är en fantastisk mamma och så har hon toppbetyg i alla ämnen, hon har högst betyg i hela skolan. Hon är modell, sångerska, skådespelerska, världsförälder, student och en underbar mamma. Hon har haft det kämpigt genom alla dessa år men hon är den mest underbaraste personen jag känner så gör en god gärning och donera lite pengar inte bara för världens barn utan också för Pixies skull för att hon är en sådan underbar person. Tack.” sade Adison och log och lämnade scenen med tårar i ögonen. Människorna apploderade utanför och jag mötte upp Adison backstage.

”Adison, du behövde inte...” började jag.

”Pixie, jag fick äntligen sagt allt det jag någonsin velat säga om dig. Jag beundrar dig. Du är som en storasyster för mig och jag älskar dig för allt du gör.” sade Adison.

Jag log med tårar i ögonen och kramade om Adison. ”Tack.” sade jag.

Hon log tillbaks.

Sedan klev jag upp på scenen med mikrofonen i handen sjöng en låt och visade sedan videoklipp därifrån som vi skulle skicka pengarna till nu. När det var klart så höll jag ett avslutande tal och tackade alla som kommit och hur mycket det betydde för mig och sedan var insamlingen slut.

Stacey Donald's perspektiv:

Justin kom gåendes in genom dörren och jag knäppte snabbt av programet jag såg på. Det var en insamling för världens barn som Pixie Charlotte höll. Jag hade kollat upp henne hela tiden och över allt stod det samma sak om henne. Modell, sångerska, skådespelerska och bla bla bla. Men nu när jag sett denna insamligen och hon berättade om sig själv och två personer som talat för henne, alla sa samma sak. Hon var en fantastisk person med ett stort hjärta. Alla verkade älska henne och hon hade gått genom exakt samma sak som Justin kanske till och med värre i vissa fall. Det skulle vara perfekt om hon skulle kunna ta hand om Justin och leda honom rätt. Jag måste få tag på henne. Men än så länge ville jag inte säga någonting till Justin om detta.

”Vad tittar du på?” frågade Justin och slängde sig ned i soffan bredvid mig.

”Inget, någon tråkig såpa bara.” svarade jag enkelt.

Justin ryckte på axlarna och gick därifrån.

Pixie skulle vara perfekt för att hjälpa in honom på rätt väg igen. Nu behöver jag bara få kontakt med henne...

__________________________________________________________________________________________________

Skriver på nästa kapitel nu så får se om jag skulle hinna sätta upp det ännu idag. Lovar ingenting! #novell #justinbieber #justindrewbnoveller

K O M M E N T E R A ! ! !

Förlåt för att jag inte uppdaterat tidigare men har inte haft någon inspiration men igår så fick jag en sådan bra idé för resten av novellen så nu ska ja försöka få ett kapitel skrivet om dagen. Problemet är bara det att jag är på stugan så jag har ingen kontakt med internet så får det inte uppladdat på bloggen förrän jag är hemma. Och inte nu inkommande vecka utan sen följande vecka så åker jag på skriba läger men skall försöka fixa tidsinställda inlägg. Det ordnar sig nog på något sätt. Men det var det jag hade att säga nu, alltså kommer ett nytt kapitel upp på bloggen idag!
/Emmie

När Justin slog upp ögonen igen hade jag fått på honom en filt som han låg inlindad i och städat upp alla droger, alkohol rester, hasch fimpar och allt var bortkastat och städat hela lägenheten.

"God eftermiddag Justin." sade jag.

"Stacey..?" mumlade Justin.

"Ja, det är jag. Ta ett hopp i duschen nu. Vi skall ti gravgården och titta till Savannahs grav." sade jag.

Justin mötte min blick.

"Savannahs grav?"

"Ja."

_____________________________________________________________________________________________________

Justin Bieber's perspektiv:

”Ja, kom igen.” muttrade Stacey och slängde en handduk på mig. Jag satte mig upp och hade huvudet i händerna. Huvudvärken var verkligen inte trevlig. Stacey satt och iakttog mig hela tiden tills jag slutligen steg upp med handduken runt höften gåendes mot badrummet.

När jag duschat klart kom jag gåendes ut mot sovrummet för att byta till kläder satt Stacey och zappade genom kanalerna men när jag kom vände hon på huvudet.

”Klä på dig nu, så vi kommer iväg någon gång.” mumlade hon. Hon verkade sur, jag förstod henne väl.

Jag klädde på mig ett par svarta jeans, en vit t-shirt och en svart jacka utanpå och ett par röda sneakers. Sen mötte jag Stacey som stängde av tv:n och så lämnade vi lägenheten tillsammans.

”Varför bor du i den här hålan för?” frågade Stacey misstänksamt.

”För att jag orkar inte lägga ned en massa pengar på stora hus just nu, iallafall inte nu när jag inte har någon att bo med.” svarade jag enkelt.

Jag faktiskt tror att hon förväntat sig det svaret, för hon verkade inte ett dugg förvånad.

När Stacey satt sig framför ratten, för att hon insisterat med att hon skulle köra bara för att jag var bakfull så satte jag mig snällt på passagerarsätet. Innan hon startade bilen tittade hon allvarligt på mig.

”Justin, nu berättar du precis allt som pågår! Så här skall det inte få fortsätta. Jag lovade Savannah att jag skulle se till att du mådde bra efter hennes död men du har tagit dig in på helt fel bana. Du skulle bara veta hur oroliga dina beliebers är för dig. Du skulle se twitter.” sade hon strängt.

”Okej...” började jag. Men när Stacey gav mig en allvarlig blick så hade jag inget val än att börja. ”Efter Savannahs begravning och efter att du åkt hem till Frankrike igen så mådde jag inte alls bra. Jag köpte en massa alkohol som jag drack och söp mig full hela tiden för att jag skulle slippa tanken att Savannah var död. Då till min fasan så hittade jag en tidning, en mode tidning från Grönland som en tjej, vars namn är Pixie Charlotte och hon är modell på Grönland. Problemet med denna tjej är att hon ser exakt likadan ut som Savannah, hon är Savannahs dubbelgångare...” sa jag innan jag blev avbruten av Stacey.

”Va?! Savannahs dubbelgångare?” frågade hon och rynkade sina ögonbryn.

”Ja, se.” mumlade jag och sökte på google Pixie Charlotte på bilder och då kom en hop med bilder på henne som resultat från olika photoshoots. Jag klickade upp den första bilden där.

Som visade sig att det lyckligtvis även var en gif. Ironiskt nog. Jag visade bilden för Stacey.

”Wow. Hon är ju snygg. Till och med ett strå snyggare än vad Savannah var och då ser dom typ likadanna ut.” mumlade hon.

”Kanske, beror på att hon är modell och att Savannah inte var det.” mumlade jag barskt och tryckte på tillbaks. Då kom en bild på när hon står och sjunger på scenen upp och en text där det står. ”Klicka här för att se Pixie Charlottes fantastiska framträdande live!” Då tryckte jag bort det snabbt, det var tillräckligt jobbigt att se bilder av henne.

”Men sen då?” frågade Stacey sen.

”Sen, efter att jag hittade tidningen av Pixie så började jag dricka ännu mer, efter det skulle jag ut på en nio månaders lång turné. Då kom drogerna. Jag hade ingen tid med varken min familj eller vänner längre och jag träffade nya vänner under turnéns gång som skaffade droger, horor som fungerade som bra sexredskap. Jag kom försent till konserter, skippade vissa och mina fans bara minskade och minskade. Många av dem ville ha pengarna tillbaks för de ville inte komma på konseren, så publiken bara minskade och minskade.

Då bröt jag ihop. Drogmissbruket blev ännu värre och vi fick avsluta turnén mycket tidigare än planerat. Varför? Jo, för att ingen ville komma på mina konserter längre. Jag grät länge, jag försökte tala ut i intervjuer men fansen attackerade en med klagomål. Visst, det fanns och finns dem som stöttar en men därför vill jag inte gå ut på twitter för jag är så rädd att se hur arga de är. Jag älskar ju dem. Det är därför jag missbrukat-droger, alkohol och värst av allt sex. Något som man borde njuta av inte använda för att slippa tänka på de arga fansen och sin döda flickvän. Jag behöver någon som hjälper mig upp på benen igen, någon som alltid kommer att finnas där för mig, i vått och torrt.” nästan viskade jag medan jag torkade en tår som rann längs min kind.

Stacey lutade sig framåt och kramade om mig.

”Vet du, du är den snyggaste person jag vet så du kommer hitta någon som du verkligen kan anför tro dig åt. Att älska från början till slut. Men så länge tills det händer så tänker jag se till att du inte kommer i kontakt med varken droger, alkohol, tobak eller horor eller dina såkallade nya vänner okej?” frågade Stacey.

Jag nickade samtidigt som jag snörvlade till. ”Tack.” mumlade jag.

Hon log och torkade en tår innan hon startade bilen och började köra iväg mot gravgården.

När vi kommit fram, tog jag mod till mig att stiga ut ur bilen. Stacey tog armkrog med mig och så gick vi tillsammans mot Savannahs gravsten. När vi nått dit så lade Stacey ned en blombukett med röda rosor. Hon tog ett kuvert som hon öppnade och vecklade upp pappret i. Så sade hon medan hon såg på Savannahs gravsten.

Savannah Lynn Courtney

                                                  
                           *Född:    Död:

                                                  
                   10.09.1994 12.07.2011

                                                  
            ”Dotter, vän, flickvän.” Vi kommer

                                                  
                        alltid att älska dig.

”Dina föräldrar skrev det här brevet till dig Savannah, och de ville att jag skulle läsa det för dig så här kommer det; Vi minns dig som en vacker, sprallig flicka, som inte var rädd för att säga vad hon ville eller vad hon tyckte. Tyvärr så förändrades detta med åren. Du blev äldre och fick det allt jobbigare. Vi vill alltid minnas dig som den ängel som vi var stolta över. Vi kom inte så bra överens efter att du blev äldre och efter att din syster Alicia dog i bilkraschen. Vi var alla sköra och ville att du skulle göra så bra som möjligt ifrån dig hela tiden och efter att alla dess droger och alkohol problem dök upp så skickade vi dig till din farmor i hopp om att allting skulle bli bättre. Tyvärr hadde vi fel..."

___________________________________________________________________________________________________

Förlåt att det kom senare än vad jag lovat men när jag är på sommarstugan har jag ingen kontakt med internet så det fick komma nu istället. Det är lite rörigt kanske men det repar sig tro mig.

K O M M E N T E R A ! ! !

Rubriken talar! :)