Detta har hänt:

”Vad heter hon?” frågade jag.

”Det märker du nog när du träffar henne.” sade hon med ett hånfullt leende på läpparna.

Jag rynkade ögonbrynen. Vad menar hon?

”Hur ser hon ut då?” frågade jag sen.

”Det märker du sen. Tro mig.” log hon med ena ögonbrynet höjt.

Detta började bli lite skrämmande. Vad hade Stacey i baktankarna? Och vem hade hon anlitat att bli min nya privata handledare för rehabilitering. Jag visste inte vad hon hette och jag visste inte hur hon såg ut men jag skulle känna igen henne när jag såg henne? Då måste det vara någon som jag känner. Men vem som inte kommer härifrån och skall börja New York University skall jag känna? Detta började bara bli underligare och underligare...

_____________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

Jag ruskade yrvaket på huvudet när väckarklockan ringde. Jag stängde av den. Klockan var halv sex på morgonen, idag var det den berömda dagen.-Årets största fest! Jag släpade mig ur sängen, drog på mig mina spända joggingbyxor och sedan en spänd topp, sockor och sedan mina joggingskor. Sedan tog jag hörlurar i min iPod och nycklarna med mig och sedan gav jag mig iväg ut och jogga. Jag joggade några kvartér och ned till parken. Då hörde jag gnyenden från buskarna. Jag gick försiktigt ditåt och böjde mig ned. Jag böjde en kvist åt sidan av busken och där låg en kull med hundvalpar. Ingen vuxen. Bara valpar. Jag plockade upp en av dem. Innan jag försiktigt lade den ned tillbaka. De var så små. De måste vara nyfödda. Jag väntade ett tag på en bänk en bit ifrån på att mamman skulle återvända. Men ingen mamma. Då gick jag tillbaka och bar upp valparna i min skjorta. De var fyra stycken. Jag joggade hem tillbaka och satte mig i bilen och körde till en kennel där jag gav bort tre av valparna men den sötaste och gulligaste av dem alla behöll jag. Sedan åkte jag hem. Klockan var halv sju när jag svängde in på gården tillbaka. Jag tog hundvalpen i famnen och så gick vi in tillsammans i huset. Barnen hade alltid velat ha en hund men jag hade sagt att det var för dyrt men detta tillfälle var perfekt. Du får heta Chaz, tänkte jag. Jag lät valpen sova på soffan medans jag gick för att duscha. När jag duschat klart klädde jag på mig ett par jeans och en vit skjorta. Sedan gick jag för att väcka barnen. Först väckte jag Mandy.

”God morgon gumman.” log jag.

”Jag orkar inte stiga upp.” mumlade Mandy.

”Jag har en överraskning i vardagsrummet. Klä på dig så går jag och väcker Louis och så får ni se er överraskning.” sade jag och såg hur hennes ögon började stråla som solar. Hon flög ur sängen och började klä på sig medan jag gick och väckte upp Louis.

Snart hade båda två klätt på sig och så gick vi tre till vardagsrummet så de skulle få se överraskningen. Och deras ögon när de såg valpen, de började jubla och skratta av lycka.

”Vad heter den?” frågade Mandy.

”Chaz, det är en pojke.” sade jag.

”Du är så fin Chaz.” log hon och båda två klappade om den söta golden retriver valpen.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag hade kommit hem från sjukhuset och när jag öppnat dörren till lägenheten så hade tre stycken horor suttit i mitt rum och rökt hasch i underkläder. En av dem, en med långt-blont-lockigt hår hade kommit fram till mig och knäppt upp sin bh framför mig och så gav hon mig fimpen och lät mig röka. Jag tog in några djupa andetag och snart började det suddas. Hon drog mig längre in i rummet och de började slita av mig mina kläder och så ledde de mig till sovrummet där jag föll ned på sängen, de klädde av sig sina kläder och snart hade vi en fyrkant. Jag föll in i sexet och tänkte inte mig för.

När jag vaknade följande morgon låg de runt omkring mig jag i mitten av den blonda och den med kort snaggat rött hår och i fotändan låg hon med brunt hår som slutade vid axlarna. Jag kände mig svettig och jag visste att jag gjort ytterligare ett misstag. Då hörde jag en telefon som ringde ute i vardagsrummet. Jag släpade mig upp ur sängen, klev över tjejerna och öppnade försiktigt dörren och klev ut i vardagsrummet. Sökte upp telefonen som ringde. Den låg på matbordet. Det var Staceys mobil, hon måste ha glömt den här.

”Hallå? Vem är det?” frågade jag men hes morgonröst.

”Ursäkta, är detta inte Stacey Donald?” frågade tjejen som lät så utländsk man kunde låta.

”Jo, nej, eller jo, det är hennes mobil men hon måste ha glömt den här.” mumlade jag och ångrade mig att jag lät så dum.

”Haha, okej.” skrattade hon ett underbart klingande skratt. ”Så vem är det här egentligen?” frågade hon.

”Jean Michael. Hennes pojkvän.” Men ångrade mig att jag ljugit sekunden efter.

”Okej trevligt att höra av dig.” sade hon artigt. ”Kan du be Stacey ringa mig när hon har tid?” frågade hon sedan. Hon hade en sådan vacker röst, fastän hon bara pratade så var den så underbart förtrollande vacker.

”Visst, vem skall jag hälsa ifrån?” frågade jag. Ihopp om att få veta vem det var.

”Charlotte.” svarade hon.

”Okej, tack.” mumlade jag. ”Det här, jag är inte Jean Michael, jag är Justin Bieber.” mumlade jag sedan.

”Tro mig, jag vet det, jag kan din röst.” sade hon med ett klingande, underbart skratt igen.

”Jag har gjort några stora misstag, som jag ång...” mumlade jag innan jag föll till golvet.

”Hallå? HALLÅÅÅ? HALLÅÅÅ JUSTIN??!!!” var det sista jag hörde.

När jag vaknade igen låg jag på sjukhus.Min mamma satt vid min sida.

”Justin, detta måste få ett slut.” mumlade hon när hon såg att jag öppnat ögonen. De var rödkantade av all gråt.

”Förlåt mamma...” började jag men hon avbröt mig.

”Jag har hoppats att du skall bli okej och börja med rehabilitering, men nej...” började hon då jag avbröt henne.

”Hur kom jag hit?” frågade jag.

”Det var någon som du talade med i telefon som hörde att någonting var fel så hon ringde 911 direkt.” svarade mamma.

Tjejen som jag inte visste vem var hade räddat mitt liv. Jag borde ringa och tacka henne.

Då kom Stacey in genom dörren. Hon hade rödgråtna ögon, sönderbiten underläpp, våta kinder och trassligt hår.Hon såg förskräcklig ut.

”Jag skall lämna er ifred.” mumlade mamma och gick ut.

När hon gått kom Stacey fram till sängen och slog mig hårt på kinden.

”Hur kunde du göra så här mot mig?!” skrek hon.

Jag bet mig i käken.

”Du kunde ha dött!” skrek hon. ”Tur att hon hann ringa i tid.”

”Vem är den där Charlotte egentligen?” frågade jag.

”En tjej med ett underbart hjärta.” svarade Stacey.

”Hon hade iallafall en underbar röst.” sade jag.

Stacey mötte min blick.

”Va?” frågade hon.

”Hon har ett underbart vackert klingande skratt också.” mumlade jag.

”Du ska nog inte...” började hon.

”Vadå?” frågade jag.

”Äsch, ingenting...” svarade hon.

Jag gav henne en kort blick innan hon steg upp för att gå.

”Tack...” sade jag.

Hon vände om sig och såg på mig.

”För vadå?” frågade hon.

”För allt. Du har alltid varit där och stöttat mig.” sade jag.

”Justin, du har klarat av mycket själv. You just need to believe in yourself. Right?” frågade hon med ett leende.

Jag nickade.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Telefonen ringde och jag plockade snabbt upp den i hopp om att det skulle vara Stacey men det var Tiffany.

”Tja, bruden. Vad sätter du på dig idag?” frågade Tiffany glatt.

”Någon kjol och någon snygg skjorta eller någon klänning. Själv då?” frågade jag nervöst.

”En klänning antar jag.” sade Tiffany. ”Måste se sexig ut så man får Laurent i säng ikväll på festen!” skrattade Tiffany.

Jag försökte få mitt skratt att låta äkta men det lät mer som en kråka.

”Vad är det? Du låter nervös? Är du rädd för att du inte skall få Ross i sängen i kväll eller?”

”Nä, det är aldrig ett problem utan det är något helt annat.” jag undvek att berätta vad det var för min bästa kompis. Vad duktig jag är alltså.

Då pep det i telefonen och Staceys namn lyste i displayen.

”Tiffany vi får prata sedan, måste gå.” sade jag snabbt och lade på och svarade åt Stacey.

”Hallå, Stacey?” frågade jag oroligt.

”Han mår bättre han ligger på sjukhus och han mår bättre. Han kommer nog må bra imorgon. Kan inte fatta att han gjorde det igen. Tack och lov att du hann ringa.” flämtade Stacey.

”Huh, ville ju inte att han skulle dö. Borde jag komma tidigare?” frågade jag.

”Det är inte nödvändigt. Du kommer ju om en vecka. Jag kan se till att han håller sig vid liv tills du kommer.” sade Stacey.

”Okej.”

”Vet du, Justin sade att han tycker att du har en fantastiskt underbart vacker röst och ett vackert klingande skratt.” skrattade Stacey.

”Sa han det?” frågade jag.

”Jep.” svarade hon.

Jag skrattade.

”Men vi ses om en vecka.” sade jag.

”Jo, ses.” sade hon och samtalet var avslutat.

Då dök Ross upp i dörröppningen.

”Tja.” sade han och lutade sig framåt och kysste mig.

”Hej.” log jag efter kyssen.

”Kom, du får hjälpa mig att välja vad jag skall ha på mig ikväll. Något riktigt sexigt.” log jag och blinkade till Ross.

Ross log och följde efter mig in i sovrummet för att kolla på kläder.

Det skulle bli en intressant kväll.

 ___________________________________________________________________________________________________

Kapitel 34, skriver på 35 vet inte när det kommer upp. Får se:)

K O M M E N T E R A ! ! !

#novell #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller #justinbieber #selenagomez

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta har hänt: Efter ett tag hade vi startat ett skumbad i badrummet och vi båda klev i. Jag satte sig bakom och Pixie i min famn. Jag lade in den bakifrån och juckade henne mjukt i badet.   Efter ett bra tag var vi tillbaka i sängen igen och ...

BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!LÄSES PÅ EGEN RISK! Detta har hänt:  Tre timmar senare lämnade vi festen. Jag följde Alyssa till hennes hotellrum. ”Hade du kul ikväll?” frågade hon. ”Ja, det hade jag, d...

  Detta har hänt:  Bredvid Simon satt en kille med blont hår-rakat på sidorna och i bakhuvudet hade han samlat allt hår i en knut, glasögon, rätt muskulös, gröna ögon, solblekta jeans och en spänd svart trekvartärmad skjorta så att musklerna syntes...

Detta har hänt: ”Hej, Savannah, jag vet att denna diskussion går mellan två kvinnor som båda älskar Justin. Men jag vill bara säga att jag är så tacksam att du fanns i Justins liv. Du fick honom att må bra och det är det som räknas! Tack så m...

Detta har hänt:  Någon timme senare tog han ett bad och jag bäddade klart på soffan i hotellrummet som han kunde sova på än att han skulle gå tillbaka och hamna dela rum med någon av idioterna som gjort detta till honom. När han kom ut ur badrumm...