Detta har hänt:

Hon var så otroligt snygg och sexig på det fotot, mycket mer än vad Savannah hade varit... Nu erkände jag det igen. Jag hatade att erkänna det för mig själv men det var så. Hon var snyggare och sexigare än Savannah fastän de såg likdanna ut men hennes kropp var snyggare och sexigare och såvides hennes ansikte också. Justin! Skärp dig nu tänkte jag strängt till mig själv.

”Wow.” sade jag och betracktade bilderna. ”De är jätte snygga och sexiga.” fortsatte jag.

Hon skrattade till.

”Tack gillar de själv också. Det här jobbet är en sådan stor utmaning i jämfört med det hemma i Grönland.” sade hon och log.

Jag kunde inte sluta stirra på bilden då hon var i underkläder hon var så het på den bilden att den fick mig nästan att bli... kåt. Det underliga med hela situationen är att jag tyckte att jag sett henne i denna kropp en gång förut. Men det måste ju vara omöjligt?

___________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

”Så hänger du med ut ikväll eller vad?” frågade jag Diana där hon satt ihopsjunken på sin säng med näsan i filosofi boken.

”Jag tror det är bäst att jag stannar här.” svarade Diana. ”Jag har ett stort prov på måndag och jag kan ingenting.”

Det var fredag eftermiddag och vi hade slutat skolan för helgen för ungefär en timme sedan.

”Du kan ju läsa hela morgondagen.” föreslog jag.

Diana tittade upp ur boken och tittade på mig.

”Kan du detta?” frågade hon sedan.

”Ja någotlunda ja, jag gick extra lång kurs i filosofi när jag var hemma på Grönland.” svarade jag.

”Tror du att du kan hjälpa mig imorgon då?” frågade hon med stora bedjande ögon.

”Visst.” log jag och satte mig på hennes säng intill henne.

”Bra, då kan jag hänga med ut ikväll.” log Diana glatt.

”Bra.” log jag.

Diana reste sig upp och gick fram till byron för att se vad hon skulle sätta på sig till kvällen.

”Vad sätter du på dig?” frågade Diana.

”Jag tar mina vita stupjeans, en svart topp och en röd-blå-vit rutig skjorta utanpå och mina svarta jeffrey campbell.” log jag och lade fram hela outfiten på min säng.

”Snyggt! Jag vet däremot inte vad jag skall sätta på mig. Du har alltid lika lätt att välja och då är det tredje kvällen som vi går ut tillsammans med vänner sedan skolan började.” sade Diana.

”Hmm. Du skulle passa bra i en svart klänning eller något. Vad tror du om det? Sedan orginal jeffrey campbell!” sade jag entusiastiskt.

”Vad tror du? Att jag är gjord av klädesplagg eller vadå?” sade Diana uppgivet.

”Vad tror du att man har en rumskamrat till om man inte kan låna eller dela kläder?” log jag.

Hon gav mig en trött blick.

”Den här skulle passa dig perfekt!” log jag och tog fram en svart klänning som räckte nedtill knäna och så drog jag fram mina orginal jeffrey campbell och räckte klänningen och skorna till Diana.

”Men, hur mycket kostar de här? Jag kan inte ta emot detta.” sade Diana.

”Äh, trodde du att jag betalat för det? Jag får en massa märkes saker från mitt modelljobb.” sade jag.

”Men jag kan inte låna detta.”

”Varför inte?” frågade jag och höjde ena ögonbrynet.

”För det är dina kläder och de kostar en förmögenhet. Därför.” sade Diana med en menade blick på mig.

”Lägg av nu. Ta det!” sade jag strängt och vände mig om för att visa att jag inte skulle acceptera ett nej.

Jag hörde Diana sucka innan hon tog kläderna och gick in i badrummet för att byta om. Jag log för mig själv över att jag vunnit.

Under tiden bytte jag om till mina vita stupjeans, den svarta toppen och den rutiga skjortan och satte på mina svarta jeffrey campbell.

När Diana kom ut från badrummet så dansade hon ett varv runt.

”Wow, du är ju jätte vacker.” sade jag och log.

”Menar du det?” frågade hon.

”Absolut.” svarade jag.

”Tack.” log hon.

”Så, hur skulle du vilja ha frisyren?” frågade jag sedan.

”Utsläppt, lockigt.” log Diana.

”Okej.”

Jag borstade genom hennes hår och sedan tog jag fram locktången och lockade hennes långa, tjocka , blanka hår.

När det var klart bytte vi plats.

”Så hur vill du ha ditt hår?” frågade hon.

”Jag tänkte en hög, platt, hästsvans.” svarade jag.

Så blev det. Diana fixade en hög hästsvans som hon satte rätt högt upp på huvudet, där jag ville ha den och sedan tog hon plattången och plattade håret. Svansen hängde ända ned till korsryggen.

Sedan sminkade vi oss och sedan tog vi varsin handväska innan vi lämnade rummet.

”Äntligen.” muttrade Isaac när vi kom ned i lobbyn. Där stod redan Alex, Isaac, Cynthia, Madison och Stephen.

”Vadå, vi är ju bara fem minuter sena.” konstaterade jag och visade Isaac klockan.

”Ändå.” muttrade han.

”Förrästen så har inte Ashley och Newada kommit än.” sade jag.

Då kom två flickor ut ur hissen. Ena av dem hade på sig en svart navelskjorta med ett par blåa stupjeans hade sitt långa platinablonda hår plattat och ett par rosa klackskor. Det var Ashley. De flesta pojkar blev tagna av hennes skönhet bland andra-Isaac. Jag hade trott att hon var ett skämt men det hade visat sig att hon var rätt trevlig ändå. Men dessvärre så hade inte Diana kommit lika bra överens med Ashley.

”Du sa inte att Ashley skulle komma.” viskade Diana.

”Jag trodde att du visste.” viskade jag tillbaks.

Diana blängde på mig och tittade sedan motbjudande på Ashley när hon kom. Den andra av flickorna-Newada hängde efter Ashley vart än hon gick. Hon var lite av den dummare sorten om man säger så. Hon hade choklad brunt hår som räckte ned till halva ryggen och hade också ett helt vackert utseende men ibland undrade man vad hon egentligen tänkte med men att vara bästa vän med Ashley höll henne på banan.

”Hej, snygging.” hojtade Isaac när Ashley hade närmat sig. Det komiska med hela situationen var att Isaac var oskuld och Ashley hade gjort klart för alla att hon inte låg med någon som var oskuld så i trevande försök hade han försökt få någon att ligga med honom men det hade inte fungerat så bra.

”Ugh.” sade Ashley med en äcklad kommentar till Isaac och kom fram till mig istället.

”Hej Pixie.” sade hon och gav mig en kram.

”Hej, Ashley.” svarade jag.

”Usch, vad gör du här?” frågade hon med en äcklad min riktad mot Diana.

Diana blängde på Ashley. Newada stod bara och iakttog Ashley med en uttryckslös min men ändå instämmande.

Isaac vände sig snopet bort.

”Så skall vi gå?” frågade jag sedan.

”Visst.” sade Alex som verkade lättad av att äntligen komma iväg.

Vi gick ut genom portarna och tog en taxi till en fest som ordnades hos Alexs kusin Katie. Taxin stannade utanför ett enormt vitt hus med svarta portar och en lång grusväg som ledde upp till huset. Enorma träd som var vackert klippta stod som stolpar utanför huset.

”Bor hon här?” frågade jag Alex.

Han nickade till svar.

Taxin stannade och vi klev ut, betalade och gick sedan in genom portarna och vidare inn genom de enorma dörrarna till huset. Musiken var nästan öronbedövande och jag stegande in, vi fick en varsin välkomst drink. Då mötte en flicka i svart hår, precis som Alex upp oss. Det var så blankt och vackert ut.

”Hej, jag är Katie.” log flickan.

”Hej, jag heter Pixie.” log jag.

”O-M-G du ser precis ut som...”

”Savannah Courtney, jag vet.” mumlade jag.

”...nej, du ser precis ut som Pixie Charlotte den där underbara sångerskan, modellen och skådespelerskan från Grönland!” utbrast hon.

Jag spärrade upp ögonen. Hon var den första som såg mig som Pixie Charlotte och inte som Savannah Courtneys dubbelgångare.

”Ja, det är jag.” svarade jag.

”O-M-G. Du är min idol!” utbrast hon igen.

”Tack så hemskt mycket.” log jag.

Hon stod och föreläste ett tag till. Innan slutligen Alex sade att det fick vara nog. Det var bara han och Diana och jag som stod kvar och lyssnade på Katie de andra hade gått för att hämta drinkar eller umgås med andra.

Jag gick runt och dansade lite tillsammans med Alex och Stephen med även några danser tillsammans med Diana, Cynthia och Madison.

När det blivit ganska sent, klockan var runt två på natten så var de flesta i något hörn och sov eller så satt de vid baren och drack ännu mer. Bland andra så satt Isaac där. Jag hade bett honom att komma och dansa med mig några danser men han hade alltid tackat nej men var ändå tacksam för att jag frågat, jag var faktiskt den enda.

”Hur är det?” frågade jag och gick och satte mig på stolen bredvid Isaac.

”Hej.” log han men han var nog lite för full för att unna urskilja varifrån ljudet kom egentligen.

”Hur mycket har du druckit?” frågade jag.

Isaac hade nötbruna ögon, precis som Justin. Men Isaac hade mörkare brun till hårfärg än vad Justin hade. Isaac var rätt muskulös också så han var riktigt snygg så det var svårt att förstå att han var oskuld och inte fick ett ligg.

”Mycket.” svarade han. Hans ögon var nästan stängda och han kunde knappt hålla sig kvar på stolen längre.

”En till öl tack.” sade Isaac till bartendern.

”Nehe du.” sade jag snabbt.

Isaac tittade skamset på mig fastän han knappt visste att jag var där.

”Varför har du druckit så här mycket?” frågade jag och ställde mig upp från stolen som jag satt på för att hjälpa bort Isaac.

”Hon vill inte ligga med mig, ingen vill.” sluddrade han.

”Handlar detta om Ashley?” frågade jag.

”Mhm.”

”Hör du, du måste bara vänta på den rätta, du vet aldrig vem det kan vara förrän det känns rätt.” sade jag.

”Men Ash..Ash...Ashlllll, Ashley är så snygg och jag älskar henne.” sluddrade han fram.

”Älskar du henne?” frågade jag.

”Aa, hon är så het.” mumlade han.

”Älskar du henne för hennes utseende?” frågade jag med ena ögonbrynet höjt.

”Mhm.” sade han igen.

Jag suckade han var väldigt packad.

”Vill du ligga med mig?” sluddrade han.

”Ämm.. Njaa.” började jag.

”Där ser du, ingen vill ju ligga med mig.” mumlade han. ”Och du är ju för fan het.” mumlade han.

”Hördu du måste vila, kom igen nu.” sade jag och hjälpte upp honom. Han stapplade framåt försiktigt då min telefon ringde. Jag fumlade fram den ur fickan och i rutan så stod det 'Justin'.

”Hallå?” svarade jag.

”Pixie, jag behöver dig nu.” mumlade Justin från andra änden.

”Vad är det, har det hänt något?” frågade jag oroligt.

”Snälla Pixie, kom.” bad han.

”Jag kommer.” svarade jag och lade på.

”Snälla ligg med mig.” sluddrade Isaac.

”Inte idag.” svarade jag.

”Så då kommer du det, någongång att ligga med mig?” vinglade han.

”God natt.” sade jag och lade ned Isaac på soffan.

Jag rusade iväg och mötte upp Diana. Hon var den enda som visste att jag hjälpte Justin.

”Justin behöver mig, jag måste gå nu.” sade jag.

”Har det hänt något?” frågade hon.

”Jag vet inte, ringer sedan.” sade jag innan jag sprang ut genom portarna och tog en taxi till Justins hem.

___________________________________________________________________________________________________

Vad tror ni det är med Justin?

Kommentera.

Detta har hänt:

"Så bra, kom nu!” sade jag bestämt och drog med mig honom till hans sovrum. Jag hade städat upp där också så att alla droger, alkohol, tobak allting var bort städat.

”Så nu klär du på dig.” sade jag och stängde dörren efter mig och låste dörren utifrån så han blev inlåst i sitt eget sovrum.

”Vad fan gör du?” krek Justin innifrån.

”Fattar du inte?! Du skall på avvänjning. Det här är en del av det! Nu är du inlåst!” Kommer och ser till dig tre gånger om dagen. Ibland mer. Du måste komma över den svåra tröskeln så kommer allting att bli lättare med tiden.” sade jag.

Han suckade och satte sig trött ned på sängkanten. Mer såg jag inte innan jag lämnade hans hus och tog en taxi till modellmottagningen.

____________________________________________________________________________________________________

En vecka senare efter att jag låst in honom kom jag som vanligt dit för att titta till honom. De senaste dagarna när jag varit dit hade han varit som värst. Han hade luggit i sin säng svettande och hamnade hela tiden göra något för att minska på begäret av droger. Då hade jag inte kunnat göra mycket. Han hade en toalett intill sitt sovrum så han kunde gå på toa när han ville. Före jag hade låst in honom hade jag gått genom varje litet vrå i hela sovrummet och toaletten för att kolla att han inte gömt droger någonstans. Det brukade vara väldigt vanligt för drogmissbrukare, exempelvis jag hade gjort det. Han hade kräkts ett viss antal gånger och hade haft hög feber, det var verkligen jobbigt att se honom så.

Jag låste upp dörren till hans hus och klev in. Sedan gick jag direkt till hans sovrum och låste upp dörren. Innan jag hann öppna dörren helt hörde jag honom hulka inifrån. Han grät. Det hade han inte gjort tidigare. Jag öppnade dörren och klev in och stängde den efter mig och gick försiktigt fram till hans säng där han låg med ryggen mot mig. Hn snörvlade till och tystnade.

”Justin, är du okej?” frågade jag.

”Mm.” mumlade han.

Jag satte mig ned på sängen intill honom och lade handen på honom.

Han var svettig och våt. Senaste gången han tvättat sig var för tre dagar sedan för det fanns ingen dusch i toaletten så jag hamnade alltid följa honom till närmaste badrum och idag tänkte jag låta honom det.

”Vad tänker du på?” undrade jag.

”Savannah.” svarade han tyst.

”Berätta för mig om ert bästa minne tillsammans.” sade jag.

”Varför?”

”Terapi, Justin.”

Han suckade men satte sig upp och torkade bort en tår från sin kind. Han mötte inte min blick.

”Vad skall jag berätta?” frågade Justin.

”Om ert bästa minne tillsammans.” svarade jag igen.

”Men vårt bästa minne var i Paris då vi hade sex första gången tillsammans.” sade han medan han såg ner på täcket.

”Men då berättar du om det.” sade jag.

”Vi hade just fått reda på att Savannah skulle dö så hon gjorde upp en lista med 100 things to do before I die. Bl.a Att resa hem till Paris och kyssa den hon älskar i toppen av Eiffeltornet. Det blev mig hon kysste. Det var en romantisk kyss. Kvällen innan hade vi haft vårt första sex. Det var ett hett och bra sex...” mumlade han innan han tystnade och svalde. ”Hon...” Då bröt han ihop han började gråta så ljudligt, precis som ett litet barn, han var så sårbar just nu. Jag drog honom närmare mig och drog in honom i min famn.

”Justin, det är inte lätt att missta någon, det vet jag. Jag har gjort det oändliga gånger. Men man kommer över det, tro det eller ej. Man gör det för att man vet att det är bäst för en själv eller för att man vet att man måste göra det innan man går så långt att man går in i väggen. Jag hade mina barn att ta hand om så jag visste att jag måste skärpa till mig. Du har din karriär din familj och vänner som älskar och stöttar dig. Det är inte lätt jag vet men du måste välja om du är redo nu eller om du vill fortsätta i samma banor och sluta med din talang och lämna dina fans. Det är bara du som kan bestämma det!”

Han låg tyst i min famn och tycktes lyssna till mina andetag.

”Men om det är försent då?”

”Det är aldrig försent. Även fast det känns så, så är det inte det man måste bara jobba mera och aldrig ge upp!”

Då mötte han min blick och log.

”Tack.” sade han.

”Ingen fara, det är ju mitt jobb att få dig att må bättre.” log jag tillbaks.

Han log svagt och lade armarna om mig.

Jag kramade honom tillbaks.

”Vet du, du borde gå och ta en dusch och fräscha upp dig lite sade jag efter en stund.”

Han mötte min blick med ett leende.

”Tro mig, jag vet jag hatar det där att man svettas jätte mycket tack vare drogerna när man ska avvänjas från dem.” svarade han.

”Ja.” sade jag.

Han steg upp från sängen tog en handduk och väntade på att jag skulle följa honom till badrummet.

Vid den här situationen måste han ha dörren olåst till badrummet så jag kunde kolla upp honom att ha inte tog några droger eller något annat. Hade nog tömt allt som jag hittat men vet själv att jag hade gömställen för mina droger som inte andra skulle hitta.Så ja, jag hade sett honom naken ett antal gånger. Plus att det hade inte varit första gången jag hade sett honom naken när han hade duschat nu utan jag hade sett honom naken en gång tidigare när han var yngre. Något som han själv inte visste om. Bara jag, Ethan och min moster visste om det. Så inte ens Tiffany visste om det.

Jag satt på pallen inne i badrummet och läste en mode tidning medan han stod och duschade.

Jag måste erkänna att hans kropp var extremt mycket mer muskulös nu än då och att han var mycket snyggare nu.

”Usch vilken ful klänning.” mumlade jag innan jag bytte blad i tidningen.

”Kan du ge mig schampon?” frågade Justin.

”Visst.” sade jag. Jag hade köpt nytt schampoo åt honom också samt tvål för jag litade inte på det gamla.

Jag sträckte mig efter schampon och gav den åt honom.

”Så när kommer nästa steg? Med mediciner och sådant?” frågade han medan han gned in schampon i sitt hår.

”Nästa vecka.” svarade jag och mötte hans blick.

”Vad kommer det till att gå ut på?” frågade han.

”Du skall träffa gamla vänner och sådant samt familj.” svarade jag.

”Okej.” mumlade han till svar. ”Jag har jätte sjukt i mina axlar.” mumlade Justin.

”Okej, men tvätta dig först så kan jag massera dem sedan.” svarade jag och fortsatte at bläddra i modetidningen.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag njöt när hon drog händerna övermina axlar och samtidigt tryckte till ordentligt. Hon visste exakt hur hon skulle göra. Jag satt bara i en handduk runt midjan och med bar överkropp när hon masserade mig. Det var någonting med henne som fick mig att känna mig så trygg med henne. Jag hade visat mig naken för henne ungefär tre gånger och hon brydde sig inte. Hon var som en flickvän man haft i flera år. En som inte bara är ute efter sex och tillgivenhet. Eller någon som vill ha en autograf eller ett foto. Jag älskade mina fans men jag vet inte ibland blev trycket för mycket men det var något med Pixie som fick mig att vara lugn och känna mig trygg.

Femton minuer senare slutade hon.

”Har du sett mina senaste bilder från min photoshoot?” frågade hon entusiastiskt.

Hon hade fått modelljobbet och hade jobbat för USAs största modellfirma. Var jätte stolt över henne. Hon hade ju bara haft ett litet modelljobb hemma i Grönland i jämfört med detta.

”Nej.” svarade jag och log.

”Vill du se dem?” frågade hon.

”Visst.” svarade jag.

Hon drog ut några foton ur sin handväska och visade dem för mig. Ett foto där hon satt i underkläder fick mig att stirra på fotot hur länge som helst.

Hon var så otroligt snygg och sexig på det fotot, mycket mer än vad Savannah hade varit... Nu erkände jag det igen. Jag hatade att erkänna det för mig själv men det var så. Hon var snyggare och sexigare än Savannah fastän de såg likdanna ut men hennes kropp var snyggare och sexigare och såvides hennes ansikte också. Justin! Skärp dig nu tänkte jag strängt till mig själv.

”Wow.” sade jag och betracktade bilderna. ”De är jätte snygga och sexiga.” fortsatte jag.

Hon skrattade till.

”Tack gillar de själv också. Det här jobbet är en sådan stor utmaning i jämfört med det hemma i Grönland.” sade hon och log.

Jag kunde inte sluta stirra på bilden då hon var i underkläder hon var så het på den bilden att den fick mig nästan att bli... kåt. Det underliga med hela situationen är att jag tyckte att jag sett henne i denna kropp en gång förut. Men det måste ju vara omöjligt?

 __________________________________________________________________________________________________

Vad tror ni kommer hända nu? Kommer Justin få reda på att de träffats förut? Vad kommer hända nu när Justin känner sig trygg och tycker att Pixie är snygg och sexig? Få reda på det framöver!

Kommentera.

Detta har hänt:

Plötsligt hände det mest oväntade av allt Justin slängde armarna om mig och drog in mig i en stor kram. Han verkade själv chockad för han ryggade bakåt. ”Förlåt.” sade han snabbt.

”Nej, det är okej.” log jag.

”Vet du... Jag litar på dig med det du säger och gör jag vill att du blir min avvänjare. Jag vill göra det för mig själv, mina beliebers, dig och Savannah.” sa Justin innan han hann ångra sig.

Jag log.

”Okej, vi fick en dålig start. Men trevligt att träffas, jag är Pixie Charlotte, din privata avvänjare.” log jag.

Han log för första gången.

”Trevligt att träffas, jag är Justin Bieber.” log han.

_____________________________________________________________________________________________________

”Tracy Mellark.” sade läraren när hon ropade upp namn för att kolla att alla var på plats.

”Ja.” svarade en tjej längst bak i hörnet med glasögon och kort page frisyr.

”Pixie Charlotte.” sade läraren Mrs. Janice.

”Ja.” svarade jag.

Bredvid mig satt en kille med svart hår som var kort klippt på sidorna och längre framtill med en blond slinga mitt till, lite skäggstubb och mörka ögon, han var riktigt snygg.

”Alex Turner.” sade läraren.

”Ja.” svarade killen bredvid mig.

”Då var det alla. Till att börja med så skall vi göra upp en planering över hur engelskans plan skall se ut för det kommande året.” sade Mrs Janice och vände sig mot krittavlan.

Två timmar senare var den första skoldagen över och jag gick tillsammans med Alex genom korridoren.

”Så, du är den berömda Pixie Charlotte?” frågade Alex.

”Vad menar du med det?”

”Jag menar att ända sedan du kom hit har det stått stora rubriker om dig överallt.”

”Positiva eller negativa?” undrade jag.

”Har du inte lagt märke till det själv?”

”Har nog inte velat det.”

”Alla undrar varför du är så lik Savannah Courtney och varför du mitt i allt dampar ned i USA i New York. Folk har sett ditt modelljobb. De tycker det är fantastiskt.” sade han.

”Och hur vet du det?” frågade jag.

”För min far är ägare av en modellkompanje, största i USA.” sade Alex.

”Skryter du?” frågade jag med ett leende.

”Nej men han bad mig att tala med dig. Jag har också sett bilderna. De är makalösa!” sade han med ett leende.

”Näe.” log jag generat. ”Så hur är det med dig? Är du också modell där eller för du ser stilig ut du med.” log jag.

Han kvävde ett skratt.

”Jaa.” log han.

”Så vill du följa med till mottagningen senare och träffa min far?” frågade Alex.

”Hmm. Okej, visst, behöver lite extra pengar.” log jag.

”Okej, hämtar dig vid sju?”

”Ja.” sade jag när han lämnade mig vid mitt rum där Diana satt på sin säng med en av sina skolböcker i knäet och försökte lösa uppgifter.

”Då ses vi då.” log Alex.

Diana tittade upp ur matematik boken och kikade ut genom dörrspringan innan den åkte fast.

”Har du redan någon på kroken?” log Diana som verkade tycka att matematiken var hopplös.

”Nej, det var bara en Alex som frågade om ett modelljobb till mig. De hade sett bilder av de som är tagna i Grönland på mitt modell jobb där.” svarade jag.

”Aa Alex Turner, hans pappa som äger den största modellkampanjen i USA?” frågade hon.

Jag nickade.

”Wow, det är stort.” log hon.

”Ja.” log jag och tog handväskan från border och tittade genom den och drog åt mig mina solglasögon från sängen och stoppade på mig dem.

”Vart ska du?” fråga Diana sedan. ”Du hinner bara komma in genom dörren så skall du iväg igen, önskar att jag var så populär.” sade Diana.

”Förlåt, det är bara det att jag lovat en annan person att träffas.”

”Jaja.” log hon.

Jag öppnade dörren och gick min väg och tog en taxi till Justins hem.

När jag öppnade dörren låg han på soffan med några burkar med öl på bordet bredvid sig och han låg där och sov. Jag suckade och städade upp allting.

”Justin...” väste jag. ”Varför gör du så här?”

Han skakade på huvudet och lyfte huvudet försiktigt från soffkanten och tittade yrvaket upp och såg på mig.

”Pixie...” sade han hest.

”Justin, gå och tvätta av dig. När du gjort det går du och lägger dig i sovrummet.” sade jag.

Han reste sig och var bara klädd i kalsonger jag unde inte undgå att tjuvtirra på hans perfekta muskulösa mage. Då plötsligt blev vi i en sådan situation då båda går åt samma håll samtidigt, han lade märke till att jag såg på hans mage.

”Gillar du det du ser?” sade han med hes sexig morgonröst.

Jag tog ett snabbt steg åt sidan så han kunde gå förbi mig. Han gick med raska steg in i badrummet.

Jag städade upp resten och såg till att allt var rent och snyggt. 15 minuter senare dök han upp från badrummet med en handduk över höften och vatten droppar som droppade ned från håret ned i ansiktet, på ryggen över magen... PIXIE! VAKNA!!! tänkte jag tyst för mig själv och skakade på huvudet.

”Så bra, kom nu!” sade jag bestämt och drog med mig honom till hans sovrum. Jag hade städat upp där också så att alla droger, alkohol, tobak allting var bort städat.

”Så nu klär du på dig.” sade jag och stängde dörren efter mig och låste dörren utifrån så han blev inlåst i sitt eget sovrum.

”Vad fan gör du?” krek Justin innifrån.

”Fattar du inte?! Du skall på avvänjning. Det här är en del av det! Nu är du inlåst!” Kommer och ser till dig tre gånger om dagen. Ibland mer. Du måste komma över den svåra tröskeln så kommer allting att bli lättare med tiden.” sade jag.

Han suckade och satte sig trött ned på sängkanten. Mer såg jag inte innan jag lämnade hans hus och tog en taxi till modellmottagningen.

__________________________________________________________________________________________________

Kort och dåligt mellan kapitel men jag har planer så håll ögonen uppe! :)

Kommentera.

Detta har hänt:

”Hej.” sade jag.

Justin vände på huvudet och mötte min blick.

”Hej. Trodde du var sur på mig.”

”Det är jag men Justin snälla gör mig en tjänst, av allt jag hjälpt dig med snälla.” bad jag.

”Beror på vad.”

”Att du låter henne tala, ett samtal, bara ett samtal, sedan gör du som du vill.” fortsatte jag.

”Nej.”

”Varför? Vad är det du är så rädd för?” frågade jag.

”För att... Hon är... Pixie, Savannahs dubbelgångare.”

”Ett samtal Justin, det kan vara nyckeln till att komma över Savannahs död.”

Justin mötte min blick med tårar i ögonen. Det var en sårbar syn.

”Okej...Ett samtal.” sade han.

__________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

Klocka ringde tidigt. Eller nej, det var inte väckarklockan det var telefonen som ringde. Jag böjde mig efter telefonen och svarade yrvaket.

”Hallå?”

”Hej, det är Justin Bieber, är det Pixie Charlotte?”

Jag vaknade genast till.

”Ja.”

”Ursäkta ifall jag väckte dig... Men jag pratade med Stacey och hon insisterade att jag skulle låta dig prata.” mumlade Justin.

Jag höjde ögonbrynen fast jag var medveten om att han inte såg det.

”Och vad tycker du om den saken om att träffa mig igen?” frågade jag.

Jag märkte att han inte varit beredd på den frågan.

”Jag vet inte. Men kan du möta mig vid Starbucks klockan ett?” frågade han.

”Visst.” svarade jag.

Sedan hoppade jag i duschen, drog på mig ett par jeans och en vit skjorta och plattade mitt långa bruna hår. Sedan en lätt sminkning sedan packade jag allting och checkade ut från hotellet. Sedan tog jag en taxi och sade New York University och så körde den mig dit. Jag tog min packning och gick fram till anmälningsbyrån och anmälde mig att jag anlänt. Först imorgon började skolan här. Jag fick mitt rums nummer som var 237 som låg på tredje våningen. Så jag tog min väska gick till hissen och tryckte på nummer 3. Så åkte hissen upp dit och jag steg av. Man märkte genast att det var tonåringar som bodde där för det flög bollar tvärs över gången, hög musik spelades och folk stod i olika hörn och samtalade. Men när jag kom genom gången med min väska dragandes efter och min handväska över axeln stannade allt upp och alla såg långt på mig. Alla kände igen mig. Men inte som Pixie Charlotte utan som tjejen som ser exakt likadann ut som Savannah Courtney,Justin Biebers döda flickvän hette. Snart kom jag fram till rum 237 och tryckte in nyckeln i låset, vred om och dörren gick upp. Där inne stod en tjej och bäddade sin säng. Jag drog in min väska efter mig och stängde sedan dörren efter mig. Tjejen vände sig om och jag mötte en tjej i långt vackert brunt hår, bruna ögon och ett stort leende på läpparna. Men det blev en aning svagare när hon fick syn på mig. Men hon tvekade inte utan gick rakt emot mig och lade fram handen och sade sitt namn.

”Diana TayTey.” sade hon och log.

”Trevligt att träffas, Pixie Charlotte.” svarade jag med ett leende.

Hon nickade men betracktade mig begrundande.

”Du ser...Bekant ut.” sade hon.

”Gör jag?”

”Ja... du ser lika ut som Savannah Courtney.” sade hon.

”Ja jag vet.” svarade jag.

”Trevligt att vi ska vara rumskompisar.” log Diana.

”Självklart.” svarade jag med ett leende.

Sedan plockade jag fram mina sängkläder och bäddade min säng och Diana avslutade sin bäddning av sin säng medan vi småpratade med varandra.

Snart var klockan halv ett och jag tog min handväska och lämnade rummet och internatet. Sedan en taxi till Starbucks.

Jag väntade där cirka tjugo minuter där efter ett innan han äntligen dök upp. Inte ursäktade han heller för att han var sen utan satte sig bara ned vid ett bord och beställde en kaffe.

”Justin... Varför kom du ens? Du vet lika väl som jag att detta inte är någon idé.” mumlade jag.

Han mötte min blick men han fällde ner den ganska snabbt igen. Han hade på sig ett par svarta jeans, vit t-shirt och en skärmmössa på huvudet.

”Men Stacey ville att...”

”Hon ska inte behöva bestämma över dig Justin. Det är vad du själv vill.” sade jag.

Justin rynkade ögonbrynen och funderade en stund så sa han.

”Ett samtal, sedan väljer jag hur jag gör.” sade han.

”Säkert?”

”Ja.”

”Okej...”

Det var tyst i några sekunder innan jag fortsatte.

”Mian föräldrar var väldigt unga när jag föddes, pappa 18 år och mamma var 17 men min mamma led av en sjukdom som betyder att om man förlorar en del blod så kan man börja lida av andra sjukdomar eller till och med dö. Så vid födseln när mamma födde mig så, ingen visste om att hon hade denna sjukdom förutom hon själv och hon visste vad riskerna var men hon ville inte berätta det för någon för då skulle de inte tillåtit henne att bli gravid. Så vid födseln förlorade hon så mycket blod att hon dog. Min pappas hjärta brast mitt itu. Men han valde att ta hand om mig iallafall. Vid femårs ålder så började min pappa droga. Han gjorde det för att han irriterades på mig och att jag var så lik mamma. Så han drogade, slog, sparkade mig så jag förstod det som om det var så man skulle göra eftersom jag växt upp till en pappa som drogade jämt. Det fortsatte på samma sätt och när jag nyss fyllt tretton år så var jag på en fest jag drogade mycket själv då. Jag skolkade och hade urdåliga betyg. Men iallfall så var jag på den där festen och jag var väldigt hög och full så jag föll isäng med en kille som var på festen så jag förlorade min oskuld där. Jag fortsatte mitt missbruk men märkte att på mornarna kräktes jag mycket och mådde illa. Så jag tog ett graviditetstest. Det visade positivt. Vilket betyder att jag var gravid. Så kom det svåraste beslut i mitt liv ta abort-få fortsätta med droger, eller behålla barnet och sluta med droger. Jag valde det andra. Men när min pappa fick reda på att jag var gravid och skulle behålla barnet så övergav han mig. Så jag hamnade flytta in hos min moster. Hon satte mig på avvänjning för drogerna och hjälpte mig genom graviditeten och så började jag satsa allt på skolan istället. Som 13 år och 11 månader födde jag en underbar dotter som jag döpte till Mandy...”

”Så du har en dotter?” frågade han. Under hela historien så här långt så hade han suttit som en hök och stirrat och lyssnat på mig. Vilket jag uppskattade otroligt mycket.

”Ja.” log jag.

Han nickade sakta. ”Vill du ta en promenad?” frågade han sedan.

”Visst.” svarade jag och så lämnade vi Starbucks och gick till parken.

”Sedan då?” frågade han.

”Jag lade ned all min tid på min dotter Mandy så hon skulle få en så bra uppväxt som möjligt. Jag studerade och fick jobbet som sångerska. Mina vänner fixade en sexton års fest åt mig så jag var där medan Mandy var hemma med min moster. Men på väg hem från festen blev jag överrumplad av en kille. Han tvingade mig att ha sex med honom och jag belv innåtdragen av det och vågade inte berätta för någon vad som hänt. När jag vågade berätta för moster om det var det försent att ta abort och jag tvingades föda ut barnet. Som 16 år och nio månader födde jag en underbar son. Som jag döpte till Louis...”

”Så du har en son också?” frågade han.

”Ja.” svarade jag.

”Wow. Du är så stark.” svarade han. Han verkade själv vara oberedd på att säga så för han verkade osäker över det.

”Tack.” log jag. ”Efter det, studerade jag mig vidare, fick skådespelar och modell jobb också så nu hade jag tre jobb plus skolan och två barn att ta hand om. Under allt detta fick jag en pojkvän som hette Ross Dylan. Först verkade han vara den perfekta pojkvännen. Men så snart fick jag se att det var allt annat än sant. Han var den första riktiga pojkvännen och jag var så rädd att visa mig naken för någon och han var den första jag litade på att visa mig naken för, vilket jag ångrar. Under en fest för en vecka sedan så var jag och han dit med några andra vänner. Då på festen var han otrogen mot mig. Dagen efter det kom han till hotellrummet vi skulle ha sovit i men som jag och en annan kille var i för att jag hjälpt han under hans fylla under festen. Han kom med en pistol till rummet men fick ett epilepsi attack. Han hamnade på sjukhuset men strax efter det kom han därifrån och kom till mitt hus hemma och rövade bort mig. Band fast mig naken i ben och armar på varsin sida av sängen. Han utnyttjade mig sexuellt och slog och knivhögg mig. Så om jag skulle ha haft samma sjukdom som mamma där så skulle jag ha dött. Tre dagar senare hittade de mig. Ross hamnade in i fängelse och jag på sjukhus. Tre dagar senare satt jag på ett flyg till New York. Jag skall gå i skola i New York University för där gick min mamma i skola så därför vill jag också gå där. Mina barn är inte med mig hit utan de bor hemma hos min moster. Men skall nog åka och hälsa på dem om några veckor och så kommer de och hälsar på mig någongång också.” avslutade jag.

”Wow.” sade Justin stumt medan vi gick runt omkring i parken. ”Jag trodde aldrig att en tjej som du skulle ha gått igenom så här mycket.” sade han.

”Ja... Det har inte varit lätt och det är väll det Stacey vill få dig att förstå att drogerna kan förvärra och förstöra allting. Hon vill ditt bästa.” sade jag.

Plötsligt hände det mest oväntade av allt Justin slängde armarna om mig och drog in mig i en stor kram. Han verkade själv chockad för han ryggade bakåt. ”Förlåt.” sade han snabbt.

”Nej, det är okej.” log jag.

”Vet du... Jag litar på dig med det du säger och gör jag vill att du blir min avvänjare. Jag vill göra det för mig själv, mina beliebers, dig och Savannah.” sa Justin innan han hann ångra sig.

Jag log.

”Okej, vi fick en dålig start. Men trevligt att träffas, jag är Pixie Charlotte, din privata avvänjare.” log jag.

Han log för första gången.

”Trevligt att träffas, jag är Justin Bieber.” log han.

 __________________________________________________________________________________________________

Så nu är det klart, Pixie ska hjälpa Justin. Låt mig veta vad ni tycker! Hur kommer det gå?

Kommentera.

#justinbieber #novell #selenagomez #justindrewbnoveller #ayearwithoutrain

Detta har hänt:

”Okej. Vilken dag är det?”

”Den stjätte.”

”Herregud i övermorgon reser jag till USA.”

”Tror du att det är så fiffigt att resa redan i övermorgon.”

”Ja, jag har massor av arbete att göra där och jag skall gå i NYU också.”

”Som du vill. Du är stark, du klarar det.” log Tiffany.

”Ja, och så slipper jag bort från Ross.”

”Ja.”

”Mammaaaa.” ropade Louis och kom springande med Mandy i hälarna.

”Hej, sötnosar.” sa jag. ”Gud, vad jag har saknat er.” sade jag och kramade om dem medan en ensam tår rann längs min kind.

____________________________________________________________________________________________________

Jag sprang. Jag kunde inte sluta springa han var efter mig. Jag fortsatte springa med benen blev bara mjukare och mjukare. Snart vek de sig under mig. Jag föll och föll och det slog någonting väldigt hårt mot mitt huvud och allt svartnade framför mig och snart var allting bara borta, svart.

Jag vaknade av att Tiffany ruskade om mig.

”Pixie, vakna.” sade hon.

Jag ryckte till och vackade bakåt. Jag andades hårt och började gråta.

Hon tryckte in mig i en stor kram.

”Det är okej.” mumlade hon.

När kramen avslutats så höll hon mig framför sig.

”Allt är bra nu.” tröstade hon.

Nästa dag slapp jag hem från sjukhuset och gick hem och packade för att ge mig av till USA. Jag packade några par jeans, t-shirts, munkjackor, skor och annat som var nödvändigt att plocka med sig.

Sedan gick jag ut och äta med mina barn och min moster på kvällen för att jag hamna lämna dem följande dag.

Nästa dag tog jag min resväska samt handväska med mig innan jag kramade om min moster samt mina barn innan jag lämnade huset med tårar längs kinderna, satte mig i en taxi och åkte iväg till flygplatsen. När jag kommit fram till flygplatsen checkade jag in och sedan gick de genom bagaget och sedan satte jag mig på en stol i väntan på att slippa ombord på flyget som skulle ta mig till New York. Femton minuter senare släppte de ombord passagerarna. De kollade mitt pass och sedan släppte de mig ombord. Jag letade upp min plats och satte mig ned och gjorde mig redo för en flygresa på 4 timmar och 20 minuter. Jag hade platsen längst in mot fönstret. Bredvid mig fick jag en pojke som kanske var tio år gammal och bredvid honom längst ut mot gången satt en kille i min egen ålder. På andra sidan gången satt deras föräldrar. Längst ut mot gången satt en tjej i min ålder och i mitten av dem satt deras mamma och längt in mot fönstret satt deras pappa.

”Charles, vad vill du ha?” frågade deras mamma när kioskvagnen och flygvärdinnan stod i gången efter att flyget kommit upp i luften.

”En cola tack.” svarade pojken om satt bredvid mig om tydligen hette Charles. Flygvärdinnan log och nickade innan hon räckte honom en flaska cola.

”Du då Sebastian?”frågade mamman av killen i min ålder.

”Inget tack.” svarade han.

”Du miss?” hörde jag en kvinnoröst fråga. ”Hallå?”

Jag vände mig om. ”Va?”

”Vill du ha något?” frågade hon besvärat.

”Nej tack.” svarade jag och log. Hon nickade och fortsatte att gå med vagnen skuffade framför sig.

Jag mötte Sebastians blick och han gav mig ett snabbt leende. Jag besvarade det och vände mig om.

”Du är väll Pixie Charlotte va?” frågade någon fråga. Jag vände mig om och mötte tjejen i min egen ålders blick.

”Ja.” svarade jag.

”Trevligt att träffas jag är Christianriella men alla kallar mig Christa.” log hon och lade fram handen.

”Detsamma.” svarade jag och log och skakade hennes hand. Sebastian och Charles som satt mellan oss såg besvärade ut.

”Det här är mina småbröder Sebastian och Charles.” sade hon sedan och pekade på dem.

”Jag är faktiskt bara ett år yngre än dig.” muttrade Sebastian.

”Ja, men du är min lillebror för det.” svarade hon.

”Trevligt att träffas.” sade jag och skakade hans hand. Han log till svar.

”Charles.” sade Charles och räckte fram handen.

”Trevligt att träffa dig Charles.” log jag och skakade hans hand. Han skakade den med ett leende på läpparna.

”Det här är mina äldre tvillingsystrar Gabriella och Mirabella.” sade Christa och pekade på tjejerna som satt framför mig och Charles.

”Hej.” log jag och skakade hand med dem och så hälsade de tillbaka. Gud vilken stor familj de är.

”Och slutligen lillebror Christoffer.” log Christa och pekade på babyn som låg i en babysitter i sätet framför Sebastian.

”Han är jätte söt.” log jag. Hon nickade sakta.

”Här är mina föräldrar, Anna och Tim.”

”Trevligt att träffas.” log jag.

”Detsamma.” sa båda två.

Jag och Christa disskuterade en hel del under hela flygresan och hon och Charles böt plats.

Fyra timmar och tjugo minuter senare landade flyget i en stad som jag alltid drömt om att bo i.

New York. Höga skyskrapor, mycket ljus och allt var så vackert. Det hade blivit kväll här och jag kommer inte att kunna komma in på internat förrän imorgon. Så jag skulle bo på hotell nu inatt och sedan imorgon bitti checka in på internatet. När planet landat, vi kommit ut från planet sagt hejdå till Christa och dem så tog jag en taxi till hotellet jag bokat in mig på. På vägen dit så lyste det på en stor TV skärm-Justin Biebers första konser

                                                  
                      på över 1 år! Madison

                                                  
                      Square Garden ikväll kl.

                                                  
                      21.00

Oj, nej, tänkte jag, det kommer inte att sluta väl men visst, jag måste iallafall åka dit oavsett vad och se hur han klarar sig. När jag kommit fram till hotellet checkade jag in fick en nyckel till mitt rum, letade upp det och låste upp, beundrade rummet några minuter, lämnade bagaget i rummet och lämnade hotellet, tog en taxi och åkte till Madison Square Garden. Sedan steg jag av köpte en biljett och sedan gick jag in. Sökte upp min plats och satte mig ned. Känslan av att alla glodde på mig som om jag var en utomjording gick inte att undvika. Men det var ju dessvärre inte så konstigt med tanke på att Justins döda ex hade sett exakt likadann ut som mig.

Snart började konseren. Den var bra och allt flöt på, bättre än jag förväntat mig faktiskt. Han såg trött och sliten ut med förövrigt såg det bra ut. Framtill tills en amerikansk kvinna dök upp vid min sida och frågade mig ifall jag ville bli One Less Lonley Girl. Drastiskt nog svarade jag ja. Jag följde upp efter den amerikanska kvinnan upp backstage och när han började sjunga på andra versen av låten så gick jag upp på scenen. Det var då som helvetet brakade loss. Justin fick syn på mig på avstånd, märkte ingenting tills han närmat mig. Då tvärstannade han, gnuggade ögon, tappade mikrofonen i golvet och det blev ett sådant livligt oljud. Alla i arenan höll för öronen.

”Vem är du?” frågade han medan han stod på sisådär tre meters avstånd ifrån mig.

”Jag är Pixie Charlotte. Din privata avvänjare.” svarade jag.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag stod där förbluffad över allting. Orden denna person hade uttalat skavade någotstans i trumhinnan.

”Du sa vadå?”

”Du hörde vad jag sa.” svarade hon.

Likheten mellan henne och Savannah var otrolig. Men jag kunde inte undgå att tycka att hon var snyggare än Savannah. Vet inte varför. Snart var jag tillbaks i verkligheten igen och jag rusade ned backstage och möta upp Stacey.

”Hur kunde du?!” röt jag när jag fick syn på henne.

”Justin...”

”Låt mig få tala till punkt! Hur kunde du?! Av alla avvänjare i världen så påstår du att hon här är den bästa?! Hon är modell, ingen avvänjare! Jag trodde du brydde dig om mig men det visar ju sig att det är tvärtom. Varför vill Gud mig så här mycket skit?!” skrek jag.

Stacey såg ner i golvet och alla andra i rummet tittade på gestalten bakom mig. Jag vände mig försiktigt om. Det var förståss Pixie.

”Jag visste att det var fel att komma hit. Förlåt, ska inte störa er längre.” sade hon tyst och trängde sig förbi mig och vidare ut genom en dörr. Det verkade som om hon visste precis hur hon skulle gå.

Jag såg henne försvinna sedan mötte jag Staceys blick igen.

”Du kommer att ångra att du inte lät henne prata.” sade hon allvarligt med en stadig blick på mig. Sedan vände hon sig om och gick därifrån.

Nästa dag:

Stacey Donald's perspektiv:

Jsg visste att Justin skulle åka på en basket match idag. Det hade han alltid gjort efter att något gått snett. Så jag åkte till arenan där matchen skulle spelas. Jag visste att Justin alltid satt på sin lyckosiffra 6 så jag åkte dit och sökte upp platsen och mycket riktigt där satt han.

”Hej.” sade jag.

Justin vände på huvudet och mötte min blick.

”Hej. Trodde du var sur på mig.”

”Det är jag men Justin snälla gör mig en tjänst, av allt jag hjälpt dig med snälla.” bad jag.

”Beror på vad.”

”Att du låter henne tala, ett samtal, bara ett samtal, sedan gör du som du vill.” fortsatte jag.

”Nej.”

”Varför? Vad är det du är så rädd för?” frågade jag.

”För att... Hon är... Pixie, Savannahs dubbelgångare.”

”Ett samtal Justin, det kan vara nyckeln till att komma över Savannahs död.”

Justin mötte min blick med tårar i ögonen. Det var en sårbar syn.

”Okej...Ett samtal.” sade han.

 __________________________________________________________________________________________________

Vissa bilder är gamla på Justin men tänkte inte att det hade någon skillnad Justin som Justin eller hur?

Så nu har de träffats vad tycker ni? Låt mig veta!

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller

Detta har hänt:

Inte ens när jag behövde på toaletten. Eller ja, han lät mig gå på toaletten, men inte ensam. Medan jag satt där och uträttade mina behov så stod han där och stirrade på mig helatiden och han klädde aldrig på sig och han klädde aldrig på mig eller lät mig aldrig klä på mig själv heller. Jag hade visat mig naken för Ross oberäknerliga gånger men det här var verkligen tortyr. Han knullade mig nästan hela dagarna och slog mig, knivhögg mig. Han misshandlade mig fysiskt, psykiskt och sexuellt.

När jag trodde det hade gått en vecka sedan jag försvunnit och om några sökte efter mig och hur det var med Mandy och Louis så kom han in i rummet igen, naken, och berättade att det hade gått två dagar sedan jag försvunnit och den tredje dagen hade just börjat. Jag fick ingen mat, bara slag, knivhuggningar, blod, smuts, och sex.

Var är alla? Ska ingen hitta mig snart? Snart skall jag ju sitta på ett flyg till USA. Under alla dessa trankar kände jag hur han gick in i mig igen...

_____________________________________________________________________________________________________

Tiffany's perspektiv:

Jag och Adison hade ringt polisen när hon inte dyt upp efter två timmar. Vi hade skickat iväg Ethan efter Mandy och Louis från dagis för Pixies moster var på jobb till nio och vi hade ringt till henne och berättade vad som hänt och hon hade sagt att vi skulle ringa polisen. Så sedan hade vi gjort det. Polisen hade anlänt femton minuter senare. De hade frågat ur oss med frågor och Adison kände skuld för Pixies försvinnande.

Nu hade det gått två dagar och vi var inne på dag tre. Polisen hade gjort en massa prover på golvet när de hittat fotspår i köket. Jag och Adison hade funderat mycket på om det kunde vara Ross som gjort detta så polisen hade tagit kontakt med honom och när de inte fått något svar åkte de till hans hem...

Pixie's perspektiv:

Ross var inne i mig för miljonte gången när det knackade på dörren på övervåningen. Ross suckade och mumlade någonting ohörbart innan han drog sig ur mig. Han reste på sig och drog åt sig jeansen som luggit på golvet hela tiden och t-shirten sedan såg han sig snabbt i spegeln innan han tog upp en hjärnstång och slog mig i huvudet med den och allting blev svart.

Tiffany's perspektiv:

Jag stod med Adison bakom polisen när vi knackade på till Ross hus. Då öppnade Ross dörren han hade smutsigt hår som stod ut åt alla håll och ett par söndriga bleka jeans och en t-shirt som satt på snedden.

”Polisen.” sade den första polismannen och visade upp sin polisbricka. Ross spärrade upp ögonen medan jag såg hur Adison blängde på honom.

”Är du Ross Dylan?” frågade den andra polisen.

”Ja.” svarade han medan han flackade med blicken.

”Vet du vem Pixie Charlotte är?” frågade den första polisen igen.

”Ja, hon är ju min då varande flickvän.” svarade Ross.

”Vi tror att du har någonting med mrs. Charlottes försvinnande att göra.” sade den andra polisen.

Då vände sig Ross om och sprang in i huset och polisen sprang efter honom med pistoler i händerna.

”Stanna!” uppmanade de honom. Då rev Ross tag i en pistol som låg på köksbänken.

”Stop eller så skjuter jag!” skrek han.

”Lägg ner pistolen!”

Han skakade med pistolen i händerna.

”Snälla, Ross, lägg ned pistolen.” bad jag.

Ross fick tårar i ögonen och satte sig ned på huk och lade ned pistolen framför sig på golvet. Polisen tog pistolen ifrån honom innan två av poliserna ledde ut Ross till en polisbil. Sedan for resten av poliserna runt i huset för att söka efter Pixie.

De gick ned i källaren och där i en sång låg hon. Naken, fast bunden i ben och armar på varsin sida av sängen.

”Pixie!!!” skrek Adison. Ambulandsmännen kom in med bår och lade en filt om henne band upp henne och lade henne försiktigt på båren och lade på en andningsmask på henne. Sedan bärde de upp henne på båren upp för trapporna och ut från husetn in i ambulansen och vidare till sjukhuset. Jag och Adison åkte med.

När vi kommit fram till sjukhuset så lastade de av henne och satte henne på kontroll för att kolla hennes skador. Det visade sig att hon hade en tillfällig hjärnskakning, förblödningar av alla knivhugg hon blivit utsatt för och slag. Även så hade hon mycket sperma i sig så de fixade så att hon inte kunde bli gravid för de tömde henne på sperma och gav henne medicin. Sedan hade hon två brutna revben och hade en svag medvetslöshet. Hon plåstrades om och sedan lades hon i en sjukhussäng på sjukhus. Hon var fortfarande medvetslös och Pixies moster kom med Pixies barn Mandy och Louis till sjukhuset.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag öppnade kylskåpet och tog ut en cola och satte mig vid tv:n. Jag zappade genom kanalerna.

Då kom Stacey in genom dörren.

”Hej, Justin.” sade hon och slängde sig ned på soffan.

”Tja.”

”Hur är det med dig?” frågade hon sedan.

”Okej.” svarade jag.

”Du ser trött ut, lång natt?”

”Tillräckligt.”

”Vad satte du i dig?” frågade hon.

”Något rusningsmedel och en del alkohol.” svarade jag.

”Justin. Hon kommer i övermorgon du bor de städa lite.”

”Borde jag?”

”Ja, det borde du.”

”Jaja, gör det sedan.”

”NU, JUSTIN!” skrek hon tok fjärrkontrollen ur handen på mig och stängde av tv:n.

”Men hon kommer ju först i övermorgon, hinner göra det imorgon.”

”NU!”

”Jaja.”

Pixie Charlotte's perspektiv:

Jag öppnade ögonen och tittade mig försiktigt runt i rummet med de vitmålaga väggarna och fick syn på Tiffany som satt på en stol i ett hörn och läste en modetidning.

”Tiffany..?” mumlade jag.

Tiffany tittade fram bakom tidningen och mötte min blick.

”Pixie!” utbrast hon och rusade fram till sjukhussängen.

”Hur hamnade jag här?” frågade jag hest.

”Vi åkte med polis och ambulans till Ross hus och i källaren så låg du naken i sängen fastbunden i armar och ben på varsin sida av sängen med silvertejp över din mun och du hade en hel del skador. Så som du hade förblött en hel del av alla knivhuggningar, två brutna revben av slag, du är blå-röd-gul slagen du hade en svag medvetlöshet och så hade du massor av sperma i dig. Ross är ju sjuk.”

”Sperma?”

”Ja, men allt ät borta, de fixade det.”

”Okej. Vilken dag är det?”

”Den stjätte.”

”Herregud i övermorgon reser jag till USA.”

”Tror du att det är så fiffigt att resa redan i övermorgon.”

”Ja, jag har massor av arbete att göra där och jag skall gå i NYU också.”

”Som du vill. Du är stark, du klarar det.” log Tiffany.

”Ja, och så slipper jag bort från Ross.”

”Ja.”

”Mammaaaa.” ropade Louis och kom springande med Mandy i hälarna.

”Hej, sötnosar.” sa jag. ”Gud, vad jag har saknat er.” sade jag och kramade om dem medan en ensam tår rann längs min kind.

__________________________________________________________________________________________________

Sådär, nu var de dåliga mellankapitlen över och i nästa kapitel händer det! Hihi:3

KOMMENTERA.

#novell #justinbieber #selenagomez #justindrewbnoveller #ayearwithoutrain

Detta har hänt:

 Jag andades djupa andetag. Sedan tog jag några hastiga steg framåt ned på knä intill Ross som låg där hjälplös och tuggade fragga medan det började rinna blod från en av hans näsborrar.

”Vi behöver ambulans!” skrek jag.

”Ge mig pistolen.” sa vakten och jag räckte honom pistolen.

Max gick fram till Laurent, Tiffany och Adison och berätatde vad som hänt.

”Den jäveln!” morrade Tiffany mellan tänderna.

Två minuter senare var ambulansmän samt polismän runt omring oss. Ambulansmännen tog fram en bår och lyfte upp Ross på den. När jag frågade vad som kan ha hänt med Ross så svarade de att det antagligen berodde på överdos av någonting och att det påvärkat honom och att han därför fick en epilepsi attack. Ambulansen åkte iväg och sedan ville polisen förhöra mig.

 _____________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

Jag sprang. Jag kunde inte sluta springa han var efter mig. Jag fortsatte springa med benen blev bara mjukare och mjukare. Snart vek de sig under mig. Jag föll och föll och det slog någonting väldigt hårt mot mitt huvud och allt svartnade framför mig och snart var allting bara borta, svart.

Jag vaknade av att Tiffany ruskade om mig.

”Pixie, vakna.” sade hon.

Jag ryckte till och vackade bakåt. Jag andades hårt och började gråta.

Hon tryckte in mig i en stor kram.

”Det är okej.” mumlade hon.

När kramen avslutats så höll hon mig framför sig.

”Allt är bra nu.” tröstade hon.

4 dagar tidigare:

Efter överfallet som Ross gjort på mig den där morgonen efter festen och fått den där epilepsi attacken så hade han åkt in på sjukhuset men hade skrivits ut redan samma eftermiddag så nu var han på fri fot igen. Han var arg och hämndlysten efter att det inte fungerat så bra tidigare.

Vi hade åkt hem tillbaks och Mandy och Louis var på dagis så jag var ensam hemma tills sex på kvällen. Då skulle jag hämta dem. Jag satt med en kopp hett té i handen och såg på tv när det plötsligt knackade på dörren.

Jag gick och öppnade och utanför stod Adison.

Hon steg in och satte sig ned i soffan och lutade sig bakåt. Jag gick in i köket för att sätta på en kopp té till, till Adison då någon smällde upp sina händer för min mun och drog mig bakåt. Jag viftade med händerna för att försöka få ett stadigt grepp om någonting så jag kunde dra mig undan men det gick inte. Personen drog en längre och längre baklänges. Jag kunde inte skrika personen höll hårt för min mun. Jag snubblade över någonting och snart trycktes jag in i någonting som jag tror var en bil.

Adison's perspektiv:

”Pixie?” ”Hallå?” ”Pixie var är du?” ”PIXIE!!” Var är hon? Jag letade runt i köket dit hon gått och sedan i resten av huset men hon var försvunnen. Jag rev fram telefonen ur fickan slog Pixies nummer men telefonen låg på köksbordet och ringde. Jag började andas hårt. Jag stängde av och ringde Tiffany som svarade efter andra signalen.

”Hej, Adison. Vad händer?” frågade hon glatt.

”Pixie är försvunnen! Jag dök upp i hennes hem och då var hon här och så gick hon till köket för att laga té och när jag inte hört något av henne på fem minuter gick jag dit för jag hörde några underliga ljud därifrån några minuter tidigare och när jag kom till köket så var hon försvunnen! Jag sökte runt i hela huset men jag hittade inte henne och jag ringde henne men hennes telefon ligger på köksbordet!” orden hastades ut ur munnen.

”Okej ta det lugnt. Har du kollat överallt också utanför?” frågade hon.

”Jooooo.”

”Jag kommer över. Är där om tio minuter. Fortsätt leta!” uppmanade hon mig och lade på.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Personen lade på en ögonbindel så jag inte kunde se någonting.

”Vem är du? Vad vill du mig?” viskade jag.

Då hörde jag personen dra av en tejp bit och lägga det över mina läppar så jag inte kunde tala. Sedan skuffade personen mig framåt så jag stötte emot en vägg. Jag försökte göra trevande försök till att skrika men tejpet gjorde det inte mycket bättre.

”Hej, Pixie, trevligt att träffas igen från vårt tidigare lilla möte idag morse, du kom undan då, det skall du inte göra denna gång.” viskade han. Det var Ross. Jag hörde det så tydligt. Jag svalde hårt och mumlade ljudligt genom tejpen.

Då tog han tag i mina armar och skuffade mig framför sig mot något som jag sedan stötte emot. Han buffade mig framåt och jag snubblade över det. Det var en säng. Han tryckte ned mig så jag låg på rygg på madrassen innan han band bast mina armar på varsin sida av sängen. Sedan särade han mina ben och knöt fast dem också på varsin sida av sängen. Jag svalde hårt och kände tårar välla upp. Sedan hörde jag hur han reste på sig, hörde hur han tog upp bältet rev av sig sina jeans, slängde dem ner på golvet. Sedan kände jag hur han började dra ned mina byxor. Det knöts sig i magen och jag försökte vrida på mig men det gick inte. Han höll mig i ett fast grepp och jag var fast bunden. Han drog av mig byxorna och slängde ned dem på golvet. Jag gnydde så högt jag kunde mn han brydde sig inte. Tårarna rann längs mina kinder. Han rev av sina kalsonger och sedan mina trosor. Så kände jag hur han tryckte upp två fingrar i min vagina.

”Minns du hur du brukade njuta av det här?” viskade Ross. Jag darrade. Det var sant, jag brukade njuta av det men inte nu, men han visste hur han skulle göra för att få mig att njuta av det. Snart drog han ut fingren igen innan jag kände hur han tryckte sig in i mig. Jag svalde. Han lät sin hand gå in under min skjorta och knäppa upp min bh och sedan kupade han sina händer över mina bröst, han tryckte på dem medan han började kyssa mig längs min hals. Han tryckte in den allt hårdare och hårdare. Jag kunde knappt undgå att tycka att det var skönt för han visste hur han skulle göra det för att få mig att tycka att det var skönt.

Han upprepade samma sak om och om igen. I någon timme höll han på. Tills jag hörde och kände hur han drog sig ur mig och hur han flåsande steg upp ur sängen. Jag hörde han ta upp någonting innan han smällde till mig hårt. Det gjorde så fruktansvärt ont. Han slog mig ett tiotal gånger innan jag hörde honom dra upp en kniv han drog den försiktigt längs mitt ben innan han stack in den på olika ställen på min kropp. Bindeln hade kommit lite löst till under hans våldtäckt och jag kunde skymta honom genom den att han fortfarande var naken. Så snart han tyckte att han sårat mig tillräckligt så gick han in i mig igen. Jag kände hur han exploderades inom mig. Jag ville inte att detta skulle hända, jag ville inte bli gravid igen. Han utnyttjade mig sexuellt massor av gånger, oberäknerliga. Jag hörde att det gurglade till i hans hals och hur han njöt att varje sekund av sexet. Jag som låg där hjälplös och bara ville därifrån men han lät mig inte. Inte ens när jag behövde på toaletten. Eller ja, han lät mig gå på toaletten, men inte ensam. Medan jag satt där och uträttade mina behov så stod han där och stirrade på mig helatiden och han klädde aldrig på sig och han klädde aldrig på mig eller lät mig aldrig klä på mig själv heller. Jag hade visat mig naken för Ross oberäknerliga gånger men det här var verkligen tortyr. Han knullade mig nästan hela dagarna och slog mig, knivhögg mig. Han misshandlade mig fysiskt, psykiskt och sexuellt.

När jag trodde det hade gått en vecka sedan jag försvunnit och om några sökte efter mig och hur det var med Mandy och Louis så kom han in i rummet igen, naken, och berättade att det hade gått två dagar sedan jag försvunnit och den tredje dagen hade just börjat. Jag fick ingen mat, bara slag, knivhuggningar, blod, smuts, och sex.

Var är alla? Ska ingen hitta mig snart? Snart skall jag ju sitta på ett flyg till USA. Under alla dessa trankar kände jag hur han gick in i mig igen...

__________________________________________________________________________________________________

Det var det, mycket snusk och jag är alltid lika rädd att publicera dessa kapitel men nästa så är bättre tro mig, sista mellan kapitlet innan det bättre så håll ut och hoppas det duger, vet inte om jag är så nöjd med det men aja, här har ni det! #novell #justinbieber #ayearwithoutrain #selenagomez #justindrewbnoveller

Detta har hänt:

”Så, här ser du.” sade jag och gick till vänster och öppnade en dörr. Där inne stod en enkelsäng, byrå och lite annat smått. ”Här inne kan du sova inatt, så sover jag här” och visade på dubbelsängen som stod där.

”Tack.” sade han och gick in där och lade dörren fast på glänt.

Jag bytte om till min pyamas och borstade sedan tänderna och kröp sedan upp i sängen.

”Tack, för allting.” hörde jag Max säga innan ahn stängde dörren till sin sida av rummet.

Strax efter det hade jag slumrat in.

Den natten drömde jag om Ross och hur otrevlig han varit mot mig. Just nu hatade jag honom, men ändå så älskade jag ju honom.

Men det som han sagt till mig var oförlåteligt. Det var det värsta han någonsin kunnat säga till mig.

_____________________________________________________________________________________________________

Nästa morgon vaknade jag tidigt. Jag steg upp, hoppade in i duschen och klädde på mig en enkel outfit, med jeans och t-shirt. Medans jag packade ned allt jag hade tagit med mig, dök Max upp från andra sidan av rummet.

”God morgon.” sade jag.

”Det är ingen god morgon för mig, har värsta baksmällan någonsin.” muttrade Max och slängde sig ned på sängen som jag sovit på. Han slog händerna för ansiktet och gav ifrån sig ett morrande ljud.

Då bankade det på dörren några få men kraftiga knackningar.

”Hej, Pixie, öppna dörren, jag vill tala med dig.” skrek Ross utifrån.

Max spärrade upp ögonen och stirrade på mig.

”Gå in i andra rummet så länge.” viskade jag till Max som reste sig upp och stängde dörren om sig till andra rummet.

Jag gick fram till dörren och öppnade den. Där utanför stod Ross i rufsigt blont hår och ett sorgset ansiktsuttryck i ansiktet.

Jag höll dörren så mycket öppen så mitt huvud var det enda som stack ut.

”Vad gör du här, Ross?” frågade jag tyst.

”Förlåt mig.” bad han med blanka valpliknande ögon. Jag hade fallit för en den där blicken hundratals gånger.

När jag inte sade någonting började han se förvirrad ut och började flacka med blicken.

”Får jag komma in?” Där borde jag ha svarat, nej, jag tror inte att det är en sådan bra idé, men, istället sa jag, ja, visst.

Jag höll upp dörren för honom och han steg in.

Han tog tag i mina axlar, drog mig intill sig och kysste mig hårt på munnen. Han smakade starkt av alkohol. Jag tryckte händerna mot hans bröst och tryckte bort honom från mig. Jag visste direkt vad han tänkte. Varje gång han gjort någonting fel och bett om ursäkt så ville han ha sex. Jag var så trött på det. Jag var trött på honom. Jag tryckte bort honom från mig.

Han gav mig en förvirrad blick men sedan hånlog han. Så tog han tag i mig med all kraft han hade och började kyssa mig upphetsatt.

”Sluta!” uppmanade jag honom.

Men han blev bara vildare och började dra i mina kläder för att få av dem. Jag kände någonting hårt peta mot min byxkant och jag försökte med all min kraft buffa bort honom.

”SLUTA, ROSS!!!” skrek jag.

Då smällde det i dörren bakom oss och jag kände någon som rev tag i Ross och buffade bort honom från mig.

Jag vände mig om och fick syn på Max som stod och blängde på Ross, som flackade med blicken mellan mig och Max.

”Din slyna! Har du luggit med denna idiot inatt?! Jag borde ha förstått det din hora!” röt han åt mig.

Jag svalde hårt. Max såg på mig men orden fastnade liksom i halsen, de vägrade bli ord. Så då tog Max till orda.

”Vi låg inte med varandra, men du var precis på väg att våldta henne!” röt Max tillbaka.

”Det skulle inte vara första gången!” röt Ross.

Det var på sätt och vis sant. Många av gångerna jag och Ross luggit med varandra hade jag inte varit på humör och han hade tvingat mig till det oavsett om jag gjort motstånd eller icke.

Max gav mig en blick när det knackade några få med kraftiga knackningar på dörren.

”Det är säkerhetsvakten. Öppna dörren!” varnade vakten utanför. Ross som stod närmast dörren, röt tillbaka.

”Nej!”

”Jag varnar. Öppna dörren!”

Då lade Ross ned handen i fickan och plockade upp en pistol.

Jag fick upp hjärtat i halsgropen.

”Jag slår in dörren!” skrek vakten.

”Gör du det och jag skjuter!” röt Ross tillbaka.

”Snälla, Ross gör det inte.” mumlade jag tyst medan en tår rann ned för min kind.

”Jag, jag, jag....” mumlade Ross medan hans hand som han höll pistolen i började skaka. Så tappade han pistolen i golvet samtidigt som han själv föll till golvet. När pisstolen träffade golvet avfyrade den ett skott som gick rakt upp i taket. Ross började hosta upp fragga. Säkerhetsvakten utanför som hört pistolskottet slog in dörren bakom dem stod Laurent med en telefon tryckt mot örat och bredvid honom stod Tiffany och Adison och höll om varandra och grät.

Jag andades djupa andetag. Sedan tog jag några hastiga steg framåt ned på knä intill Ross som låg där hjälplös och tuggade fragga medan det började rinna blod från en av hans näsborrar.

”Vi behöver ambulans!” skrek jag.

”Ge mig pistolen.” sa vakten och jag räckte honom pistolen.

Max gick fram till Laurent, Tiffany och Adison och berätatde vad som hänt.

”Den jäveln!” morrade Tiffany mellan tänderna.

Två minuter senare var ambulansmän samt polismän runt omring oss. Ambulansmännen tog fram en bår och lyfte upp Ross på den. När jag frågade vad som kan ha hänt med Ross så svarade de att det antagligen berodde på överdos av någonting och att det påvärkat honom och att han därför fick en epilepsi attack. Ambulansen åkte iväg och sedan ville polisen förhöra mig.

Justin Bieber's perspektiv:

Det var tisdag morgon. Jag skakade yrvaket på huvudet. Det återstod fem dagar tills min assistent eller avvänjare skulle komma för att hjälpa mig.

Då ringde telefonen. Scooters namn lyste i skärmen.

”God morgon Justin, väckte jag dig?” frågade Scooter.

”Nej. Hur är det?” frågade jag glatt.

Scooter verkade lite chockad över min reaktion.

”Det är bra, hu mår du själv?”

”Det är bra, hon som ska ta hand om mig kommer på söndag så det är bra.” log jag.

”Okej, Justin, jag ringde angående din karriär. Det är det, vill du fortsätta med din karriär eller vill du avsluta din karriär? Det har gått länge sen Savannahs död nu så det är dags att ta tag i detta nu eller så får vi avsluta din karriär i en intervju.” sade Scooter.

”Nej! Jag vill fortsätta med min karriär! Som sagt kommer min avänjare på söndag så då kan jag börja ta tag i min karriär med henne vid min sida.” svarade jag.

”Om du är säker på det så. Ska vi ta ett möte i eftermiddag?” frågade Scooter.

”Ja visst.” svarade jag och samtalet var avslutat.

Fem timmar senare möttes jag och Scooter på Scooters kontor.

Vi skakade hand och sedan satte jag mig ned i fåtöljen.

Vi samtalade en halv timme. Sedan slog Scooter fast att det skulle bli konser den söndagen som min avänjare skulle dyka upp. Nya chanser att fortsätta min karriär.

__________________________________________________________________________________________________

Kort, men det är ett mellan kapitel tills det börjar hända saker. Det kommer nästa kapitel ännu va men sedan!

Kommentera.

#ayearwithoutrain #novell #justindrewbnoveller #justinbieber #selenagomez