BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!

Detta har hänt:

”Jag mår bra, jag saknar er jätte mycket.” hulkade jag till.

”Mamma, vi sakna dejh meh.” sade Louis. ”Det heter faktiskt, vi saknar dig med.” rättade Mandy honom.

”Mamma älskar er jätte mycket.” sade jag tyst.

”Vi älskar dig med!” sade båda två i kör innan de gav tillbaka telefonen till Ethan.

”Ta hand om dem.” sade jag.

”Det vet du att jag gör, din moster har gjort ett toppen jobb. Vi ses snart.” svarade han.

”Ja, vi ses.” sade jag och så avslutades samtalet.

Jag torkade de envisa tårarna som börjat rinna och gick tillbaka till de andra.

”Jag skall nog gå upp och lägga mig nu.” sade jag till dem och sade god natt och gick mot hissarna och åkte upp till rätt våning och gick in i rätt korridor och låste upp dörren till rätt rum och gick in. Låste om mig och klädde om till pyjamas och lade mig ned i min säng med filosofi boken och läste kapitlet slut innan jag släckte lampan och slumrade in.

____________________________________________________________________________________________________

Det var en tidig fredags morgon och klockan slog halv sex då alarmet ringde. Jag sträckte yrvaket på mig och gäspade stort innan jag kravlade mig upp ur sängen. Jag nappade åt mig ett par joggingbyxor och en sport-bh och en tunn munkjacka utanpå samt strumpor och joggingskor. Lade hörlurarna i öronen och öppnade dörren och gick raskt genom korridoren och vidare ned i hissen och genom lobbyn, ut genom portarna och började jogga så fort jag kommit ut i morgondiset. Joggade längs en joggningsväg som gick runt internatet vidare in mot parken.

En halv timme senare pustade jag ut när jag vände in tillbaka vid porten vid internatet. I ingången mötte jag upp Andreas. Han var en kille som jag oftast mötte på morgonen eftersom vi båda tränade hårt och särskilt på morgonen.

”Hej! Hur är det?” hojtade han så fort han fick se mig komma runt hörnet. Han log stort och gav mig en snabb kram.

”Det är bra, själv?”

”Det är fint, gick löpningen bra?”

”Perfekt.” log jag.

Vi gick in genom porten och gick direkt höger innanför och gick genom en korridor och tog vänster in genom en dörr och in genom ytterligare en dörr innan jag och Andreas tände lamporna till skolans gym.

”Jag tänker börja med bänkpress idag tror jag.” sade jag och gick mot bänken.

”Okej, jag tänkte på att börja med lätt joggning.” sade Andreas. ”Hur mycket lyfter du?”

”Börjar lätt med sextio kilo.” sade jag och satte tyngderna där de skulle.

Han nickade kort och imponerande till svar.

”Så hur mår Chamille?” frågade jag när jag lyfte upp tyngderna. Chamille var hans flickvän sedan tre år tillbaka. Han talade aldrig med någon om henne men under deras morgonträning hade han funnit förtroende i mig och öppnat sig, för att slippa ut med bördorna han bar på.

”Hon har precis fått sin fjärde strålbehandling för leukemin, hon kämpar hårt men hon blir tröttare för varje dag som går.” sade Andreas medan han sprang på mattan.

Chamille hade blivit diagnostiserad med leukemi för ungefär ett år sedan, strax efter hennes otrohet mot Andreas. Deras förhållande hade tagit fart i början av första året av High School och både Chamille och Andreas hade misst oskulden till varandra. I mitten av sista året i High School låg hon med en kille vid namn Dane som är ett år äldre. Andreas var hjärtekrossad och var beredd på att avsluta deras förhållande men en morgon kollapsade Chamille och blev införd på sjukhus och diagnostiserades med leukemi. Andreas förlät henne för att hon böna och bad om att hon behövde honom vid hennes sida nu när hon var sjuk, och så givmild och hjärtegod som Andreas var så förlät han henne. Chamille blir bara sämre och de börjar bli svårt för henne att andas av sig själv i långa perioder. Hon har tappat allt hår på grund av strålbehandlingen och är ständigt i pina. Läkarna tror att det inte är någon stor chans att Chamille kommer att klara sig eftersom hennes lungor sprängts ungefär ett dygn efter hennes tredje strålbehandlig. Hon fick ett par nya lungor två dygn senare men de sammarbetar inte korrekt med hennes övriga organ i hennes kropp vilket gör det svårt för henne att andas. Hennes mamma Meg förbjöd Chamille att ta fler strålbehandligar efter vad som hände efter den tredje men Chamille envisades och fick viljan genom för ytterligare en strålbehandling.

”Vad händer om lungorna sprängs igen?” undrade jag.

”Hon dör troligtvis, det trodde iallafall hennes läkare.” mumlade Andreas.

Jag såg hur Andreas kämpade mot tårarna. Jag hade bara sett fotografier på Chamille. Jag hade aldrig träffat henne men jag var säker på att hon var en underbar tjej.

En annan sak hade också Chamille slutat göra när hon blev diagnostiserad. Hon hade slutat ligga. När hon ännu var frisk och mådde bra så gjorde hon det hela tiden men efter hennes diagnostisering, till och med när de inte sågs några större symptom på henne ännu och Andreas hade varit kåt så hade hon bara gett honom en knuff och sagt att hon inte kände för det.

Han hade inte legat med någon på över ett år nu och gillade inte när hans egna vänner talade om deras ”underbara” sexliv. När hans eget var som öken.

Jag ökade kilona med tjugo och var uppe vid åttio, mer än det klarade jag inte av.

”Jag hatar att inte få ligga.” mumlade Andreas irriterat.

”Som tröst, så kan jag säga att jag inte heller luggit på ett tag. Senast jag gjorde det blev jag våldtagen cirka två hundra gånger.” sade jag med en pust när jag lyfte upp tyngderna igen.

”Ja, men du har iallafall en kille som gillar dig otroligt mycket.”

”Ja på tal om det... Det är så att... Jag är otrogen...” mumlade jag osäkert.

”Va?!”

”Mm... Jag dejtar Isaac men hånglar med Alex...” började jag.

”Vänta nu. Dejtar inte Alex hon där... Stacey Donald, eller vad hon nu hette?” avbröt han.

Jag nickade trött.

Jag lade tyngderna åt sidan och började lasta av dem.

”Pixie...” mumlade han lite bittert.

”Jag vet, jag är en idiot.”

Han nickade instämmande.

”Vad skall jag göra?”

”Jag vet inte... Jag tycker att du låter detta pågå ett tag till och fundera ordentligt genom detta innan du gör slut med någon av dem.” sade Andreas.

”Okej.” log jag.

Vi gymmade ett tag till innan klockan slog sju och vi gymmat i en timme. Vi stretchade och gav varandra en svettig kram innan vi sade adjö och gick upp i varsin hiss till rätt våning och jag gick in i rätt korridor och låste upp dörren till rummet. Jag tog en varm dusch och tog på mig ett par svarta jeans, en svart topp, en svart kofta och en matt röd duk runt halsen ochh ett par svarta klackskor och handväska. Ett långt halsband ochh några stora lockar i håret. Sminkande mig i en alldaglig vanlig sminkning, åt frukost, borstade tänderna innan jag gav mig av till skolan.

När jag kommit in genom portarna till skolan träffade jag direkt Stephen som kom genom portarna samtidigt som jag.

”Hej, Steph.” log jag och gav honom en kram.

”Hej, Pix.”

Det var bara jag och Stephen som förkortade varandras namn, ingen annan gjorde det.

”Hur mår du?” frågade jag.

”Fint. Själv då?”

”Fint. Skall du ut ikväll?”

”Nej, skall på dejt med Isaac.” log jag.

”Okej, ha så kul! Så du hänger inte med och hämtar Diana från sjukhuset ikväll då? Hon slipper ju hem idag.” sade han.

”Aa just det, men ja jag hinner nog hämta upp henne innan jag sticker iväg med Isaac.” log jag innan jag vinkade hejdå till Stephen och gick mot min lektion.

Sju timmar senare var skoldagen slut för helgen och jag, Stephen, Cynthia och Madison tog ett taxi till sjukhuset för att hämta Diana.

Stephen, Cynthia och Madison väntade kvar i taxin medan jag mötte upp Diana och ledde henne ned till taxin. Sedan körde den oss tillbaka till internatet.

När vi kommit upp till vårt rum, mitt och Dianas så fick hon bestämma vad jag skulle ha på mig på min och Isaacs dejt.

Det blev en spänd, kort, vit klänning, beiga klackskor, en silverfärgad plånbok, lockat hår och örhängen och ett armband och en festsminkning.

Vid åtta hämtade Isaac mig. Han hade ett par jeans och en fin vit skjorta på sig.

”Wow, du ser fantastisk ut!” sade han när han fick syn på mig.

Vi åkte till en stilfull restaurang där vi åt en god middag och drack alkohol innan vi åkte hem till internatet igen. Vi gick till Isaacs rum där han bodde. Det var typiskt pojk, inget annat.

Jag fick ett glas champange och vi drack och skrattade och talade tillsammans. Ytterligare två timmar senare var vi riktigt avslappnade, champangen var nog en del av det. Snart började vi kyssas hektiskt och jag knäppte upp knapparna på hans vita skjorta. Han var oskuld vilket jag visste att skulle leda till ett riktigt klumpigt sex men det var bättre än ingenting.

Han mötte min blick när han kände mina fingrar röra vid hans nakna överkropp när jag drog skjortan av honom. Han kysste mig igen och jag kunde känna hur osäker han egentligen var. Jag började kyssa honom längs nacken och drog av mig den vita klänningen så jag bara stod i underkläder. Han betrackade min kropp och kysste mig osäkert igen. Jag smekte honom och knäppte upp knappen till hans jeans och lät hans jeans falla till marken. Han började bli riktigt osäker och nervös nu och med tanke på att han var kille var det lite konstigt. Jag smekte honom och kysste honom över hans överkropp och då gjorde han sitt första riktiga steg. Han knäppte upp min bh. Den föll ned till golvet och jag gav honom en knuff ned i sängen bakom honom. Han föll ned och jag kröp upp på honom efter. Jag började kyssa honom intensivt och jag kunde känna något hårt mot mitt lår. Jag drog av honom kalsongerna och sedan mina trosor och så kysstes vi igen. Han tog tag i mig och vände på sig så jag kom under istället. Han flåsade nervöst när han särade mina ben och tryckte sig in i mig. Jag gav ifrån mig en lätt njutning fastän jag kunde känna hans nervösa andning i hela rummet. Han stod stilla ett tag flåsande. Som om han inte visste vad han skulle göra. Då tog jag tag i hans händer och flätade dem samman med mina och lät honom komma rätt. Han tryckte den först långsammare och sedan snabbare och snabbare...

 __________________________________________________________________________________________________

Nästa kommer bli intressant!

Kommentera.

#justinbieber #novell #selenagomez #aywr #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller

Detta har hänt:

”Jag måste ta det här.” sade jag och svarade. ”Hallå?”

”Hej, jag undrar ifall du skulle vilja gå ut på fredag?” frågade han.

”Ja, visst.” svarade jag.

”Bra, ses imorgon.” sade han innan han lade på.

Jag suckade och gick tillbaka till Alex.

”Hur skall det här fungera Alex? Jag vill inte såra Isaac.” sade jag.

”Vi får lov att hålla detta bara mellan oss två. Okej?”

”Visst.”

Då såg jag Justin komma runt hörnet.

”Pixie, får jag prata med dig?”

Jag flackade lite med blicken mellan Justin och Alex innan jag svarade.

”Visst.”

__________________________________________________________________________________________________

Justin Bieber's perspektiv:

Vi gick runt ett hörn och jag ställde mig lutande mot en vägg. Pixie ställde sig mitt emot mig. Jag svalde tungt och omfamnade Pixie och då brast det för mig jag började gråta.

”Justin?” viskade hon och jag kände hennes armar vira sig runt mig.

”Jag är så ledsen.” hulkade jag.

”Det finns inget du behöver vara ledsen för Justin, det är jag som ska vara ledsen, för att jag inte berättade tidigare om Mandy.”

”Ja, men jag är ledsen för att jag inte lät dig prata eller sökte upp dig och lät dig sköta allt på egen hand. Du var bara tretton år när hon föddes.” sade jag och mötte hennes blick.

”Det är okej, jag borde ha tagit kontakt med dig.” sade hon. ”Nu förkänar du att höra hela berättelsen, som jag antar att du inte minns.”

”Inte direkt.” svarade jag.

”För fem år sedan, var jag i New York med min pappa. Han ville visa mig alla de ställen han och mamma träffats på och så vidare för mig. Jag var en stor missbrukare då och var på en fest den kvällen. Du hade just dagarna före blivit funnen av Scooter på YouTube och han flög dig till Atlanta. Ni var på genom resa i New York och du råkade vara på samma fest som mig med en vän. Du var rätt full och jag hade tagit droger. Vi räffade varandra, började kyssas och hamnade i säng med varandra. Följande morgon vaknade jag pp bredvid dig, naken. Jag mindes då vad som hade hänt och jag hade ett minne av at du hette Justin Bieber. Jag stack därifrån innan du vaknade. Jag blev gravid och min pappa lämnade mig. Du blev känd och när jag såg dig på TV så kände jag igen ditt ansikte från morgonen då jag vaknat bredvid dig och så kände jag igen ditt namn, Justin Bieber. Jag tog ett DNA test för att kolla ifall det matchade med ditt och det gjorde det. Jag blev rädd och beslöt mig att låta dig leva ditt eget liv framtills nu när jag ändrade mig, för jag var så rädd då, rädd, för att du skulle döma mig. Som sagt var jag bara tretton år. Så, jag är ledsen.” sade hon och mötte sedan min blick med en sorgsen min.

Jag omfamnade henne och så grät vi tillsammans. Hon var en av de tjejerna som man verkligen kunde gråta tillsammans med. Hon kände mig på ett sätt som ingen annan gjorde.

”Kan du förlåta mig?” frågade hon sedan.

”Ja, men det kommer att ta ett tag att smälta allt detta.”

”Jag förstår det.” sade hon tyst.

”Ursäkta men Diana har vaknat!” ropade Alex till oss.

”Kommer!” ropade Pixie tillbaks och både jag och Pixie sprang in till Dianas sjukhusrum.

Pixie Charlotte's perspektiv:

”Diana?” frågade jag och mötte en trött Dianas blick när jag kom in i rummet.

”Pixie? Jag är så ledsen, jag menade inte...”

”Shh... Det är okej. Jag vet att du bara menade väl.” log jag tillbaks och satte mig ned på en stol bredvid hennes säng.

”Hur mår du?” frågade Justin.

”Trött men okej.” svarade Diana.

”Jag hämtar kaffe.” sade Justin och försvann ut ur rummet.

”Du berättade va?” frågade Diana tyst när Justin lämnat rummet.

”Ja... Var det så självklart?” frågade jag.

”Typ.” log hon. ”Hur reagerade han?”

”Till en början tog han det inte särskilt bra, han stack härifrån och skrek på mig men sedan kom han tillbaka och omfamnade mig och började gråta och så talade vi ut. Nu är vi okej.” log jag.

”Han såg lite upprörd ut.” fortsatte hon.

”Ja... men det går över.” svarade jag.

Då slogs dörren upp och inrusande kom Dianas föräldrar.

”Diana?! Är du okej?!” utbrast Dianas mamma. Tillsammans med Dianas föräldrar var det en pojke i vår ålder samt en yngre pojke runt tio år. Det måste vara Dianas bröder.

”Pixie, det här är mina föräldrar, min pappa, Alaric och min mamma, Lydia samt mina bröder Elijah och Ashton. Mamma, pappa, Elijah och Ashton det här är min rumskompis Pixie Charlotte.” presenterade Diana.

”Trevligt att träffas.” sade jag och steg upp från min stol och gick fram och skakade hand med hennes föräldrar samt bröder.

Elijah betracktade mig med en imponerande uppsyn.

Vi samtalade en stund innan Dianas familj försvann till cafeterian.

”Så hur gamla är dina bröder?” frågade jag när de lämnat rummet.

”Elijah är 19, ett år äldre än oss och Ashton är nio.” svarade Diana.

Jag nickade till svar.

Då började Diana skratta.

”Såg du Elijahs min?! Han kollade in dig som om han aldrig hade sett något hetare.”

”Äh.” skrattade jag.

Diana gäspade stort och lade sig bakåt.

”Jag skall gå så du får sova.” sade jag. ”God natt.”

Jag gick ut till cafeterian där Dianas familj samt Justin och Alex satt.

Vi satt där ett bra tag och drack kaffe och sådant innan klockan var runt åtta på kvällen. Då var det dags att dra sig mot internatet igen.

Jag, Alex och Justin tog en taxi. Den stannade först bredvid Justins lägenhet. Han betalade sin del och gav mig sedan en snabb kram innan han sedan steg ut och gick upp mot sin lägenhet. Taxin körde mig och Alex till internatet. Vi betalade för taxin och gick sedan in i internatet. I lobbyn så satt Cynthia, Madison och Stephen i en av sofforna och skrattade.

”Vad är det?” frågade jag när vi nått dem.

”Inget speciellt, vi kollar bara på en humor serie, den är sjukt kul. Har ni varit och hälsa på Diana?” frågade Cynthia.

Jag nickade och satte mig i fåtöljen mitt emot dem. ”Hon har vaknat nu.”

”Har hon?” frågade Madison. ”Hur mår hon?”

”Hon är trött men hon mår okej.” svarade jag.

”Vi måste åka och hälsa på henne imorgon.” sade Cynthia.

Madison och Stephen nickade instämmande.

Då ringde telefonen och i rutan stod det 'Ethan'.

”Jag måste ta det här.” sade jag och steg upp och gick en bit bort och svarade.

”Pixie.” sade jag.

”Hej, har du sagt något?” frågade han.

”Ja, Justin vet om det nu, han tog det inte särskilt bra till en början men han repar sig.” svarade jag.

”Ja, det vet jag att han gör. Hur mår du själv?” frågade han sedan.

”Jag mår okej, jag saknar mina barn otroligt mycket.” fortsatte jag.

”De mår bra. De saknar sin mamma otroligt mycket de med. När vill du träffa dem?” frågade han.

”Om några veckor antar jag. Då är Justin redo att träffa sin dotter också.” svarade jag.

”Ja, du har rätt. Vill du prata med dem nu?” frågade han sedan.

”Ja, har du dem där?”

”Ja, vänta så ger jag dem telefonen.” sade han. ”Mamma?” hörde jag Mandys röst i luren sanbbt täckt av Louis.

”Hej, mina älsklingar, hur mår ni?”

”Vi må bra. Hu må duh?” frågade Louis knagligt.

”Jag mår bra, jag saknar er jätte mycket.” hulkade jag till.

”Mamma, vi sakna dejh meh.” sade Louis. ”Det heter faktiskt, vi saknar dig med.” rättade Mandy honom.

”Mamma älskar er jätte mycket.” sade jag tyst.

”Vi älskar dig med!” sade båda två i kör innan de gav tillbaka telefonen till Ethan.

”Ta hand om dem.” sade jag.

”Det vet du att jag gör, din moster har gjort ett toppen jobb. Vi ses snart.” svarade han.

”Ja, vi ses.” sade jag och så avslutades samtalet.

Jag torkade de envisa tårarna som börjat rinna och gick tillbaka till de andra.

”Jag skall nog gå upp och lägga mig nu.” sade jag till dem och sade god natt och gick mot hissarna och åkte upp till rätt våning och gick in i rätt korridor och låste upp dörren till rätt rum och gick in. Låste om mig och klädde om till pyjamas och lade mig ned i min säng med filosofi boken och läste kapitlet slut innan jag släckte lampan och slumrade in.

___________________________________________________________________________________________________

Kommentera.

Detta har hänt:

”Okej, men följer du med tillbaka efter skolan?” frågade han.

”Ja visst.” svarade jag.

Efter skoldagen åkte jag med Alex till sjukhuset för att titta till Diana då jag mötte Justin som satt i väntrummet och hade väntat på oss hela dagen.

”Hur mår hon?” frågade jag.

”Ingen skillnad.” svarade han kort.

Alex gick och hämtade kaffe åt oss undertiden jag satte mig ned bredvid Justin.

”Vad var det du ville säga tidigare som var så viktigt?” frågade han.

”Öh... Okej, så här är det, du kommer att hata mig för detta men...”

____________________________________________________________________________________________________

”Öh...Okej, så här är det, du kommer att hata mig för detta men...” började jag.

Han höjde ögonbrynen.

”Kaffe?” frågade Alex och räckte mig och Justin en varsin mugg.

”Avbröt jag något?” frågade han sedan.

”Ja.” svarade Justin kort.

”Jag går och titta till Diana.” sade han och gick mot hennes sjukhusrum.

Jag tog ett djupt andetag, greppade hans händer och så fortsatte jag.

”Jag berättade ju tidigare att min vän från Grönland var pappa till min dotter Mandy...”

”Ja?”

”Det är inte riktigt sant... Ethan är inte Mandys pappa, det är någon annan...”

”Varför skulle jag bli arg för det?” frågade han.

”För hennes pappa är... Du.” sade jag tyst.

”Va?” nästan viskade han. ”Du skämtar, det är inte sant, du ljuger bara.”

”Önskar att det vore så.” svarade jag.

”Hur kan du?!” skrek han och grabbade tag om sin jacka och gick med raska och bestämda steg mot utgången.

”Justin! Låt mig förklara!” skrek jag och började springa ifatt honom.

Han avfärdade mig med en handgäst och hoppade in i en taxi och åkte iväg.

Jag tog ett djupt andetag och torkade tårarna som envist hade börjat rinnat längs mina kinder.

Jag gick in på toaletten och tvättade bort mitt nerkladdade smink och väntade att det värsta av mina svullna ögon skulle lägga sig sedan gick jag ut och gick till Dianas rum.

”Någon skillnad?” frågade jag när jag kommit in i rummet. Alex satt på en stol vid hennes säng.

Han skakade på huvudet.

”Var är hennes föräldrar?” frågade jag.

”Jag vet inte.” svarade han kort. ”Vad handlade det där med Justin om?”

”Han fick reda på att han är pappa till ett av mina barn.” sade jag lågt.

”Va?!” sade han hest.

Jag nickade kort och satte mig ned på en stol bredvid honom.

”Hur är det möjligt?” frågade han.

”För fem år sedan var jag på en resa med min pappa till New York för att titta på de ställen som han och mamma träffades på och så vidare. Jag var en stor missbrukare då och var på en fest på kvällen. Justin var också där för Scooter hade dagarna före funnit Justin på YouTube och flugit honom till Atlanta och sedan på genom resa i New York. Han var på samma fest med någon vän, blev full, ingen aning hur, och vi fann varandra, började kyssas, hamnade i säng med varandra och jag vaknade nästa morgon naken bredvid honom. Jag försvann därifrån innan han vaknade och hörde aldrig av mig igen till honom, jag blev gravid och jag hade ett minne av att killen som var pappa till mitt barn hette Justin Bieber så när Justin blev känd kollade jag upp och DNA:t matchade med honom och det gjorde det.” sade jag utmattat.

Alex närmade sig mig och gav mig en kram. Inte riktigt vad jag hade väntat mig.

”Allt kommer bli okej.” viskade han och höll om mig hårt.

Innan jag visste ordet av förenades våra läppar i en kyss. Det var länge sedan jag kysst någon som det hade känts så är fantastiskt.

”Varför?” viskade jag.

Han slickade sina läppar, tog ett djupt andetag och sade.

”När vi talade här om dagen om vilken typ av tjej jag gillar, personen jag gillar är du.” sade han.

”Men... Jag dejtar Isaac.” mumlade jag bara några centimeter från Alex läppar.

”Och jag dejtar Stacey men det hindrar oss inte att kyssa varandra eller...?” mumlade han tillbaka och bet sig i läppen.

”Jag antar det.” mumlade jag och böjde mig framåt och våra läppar återförenades i en kyss som snabbt övergick till hångel.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag smällde fast dörren och satte mig ned med en duns i soffan lade huvudet i händerna och började gråta. Jag tog upp en vas och kastade den i väggen i ilska och tog upp mobilen och slog Staceys nummer.

”Stacey.” svarade hon.

”Stacey, är det sant? Sant att jag är pappa till Pixies barn?” hulkade jag fram.

”Ja.” mumlade hon.

”Du visste det och du berättade det inte för mig!” skrek jag.

”Jag är ledsen! Det är bara det att Pixie ville berätta det själv. Lät du henne berätta hela historien?” frågade hon.

”Nej.” svarade jag kort.

”Justin! Hur många gånger måste jag säga det? Du måste låta henne tala till punkt.” svarade hon lugnt.

”Förlåt, jag fick liksom just reda på att jag är pappa till ett barn! Jag behöver bevis på det! Det var därför ni tog mig till sjukhuset. Ni tog DNA test! Är det sant?!”

”Ja. Du kan få se det själv.” sade hon.

Tio minuter senare var hon där och gav mig DNA testet.

”Jag kan inte förstå det. Hur kan jag vara pappa? Jag är arton.” sade jag oförstående.

”Det är Pixie med och hon är tvåbarnsmamma. Tänk på det. Hon behöver dig, hon har varit där för dig, nu är det din tur att hjälpa henne så kan ni stötta varandra så kan du träffa din dotter sedan.” sade Stacey.

Jag tittade ned i golvet ett par minuter innan jag fick ögonkontakt med Stacey igen.

”Okej.” sade jag.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Vi satte oss ned vi ett av de runda borden som fanns där i caféet med en varsin bakelse och en kopp kaffe framför oss och samtalade med varandra.

”Den smakar sjukhus.” skrattade jag.

”Visst, gör den.” skrattade han. ”Oj, du har fått lite tårta i mungipan.” log han och torkade bort det med sin tumme.

Jag log och böjde mig framåt och kysste honom.

Då ringde telefonen. 'Isaac.'

”Jag måste ta det här.” sade jag och svarade. ”Hallå?”

”Hej, jag undrar ifall du skulle vilja gå ut på fredag?” frågade han.

”Ja, visst.” svarade jag.

”Bra, ses imorgon.” sade han innan han lade på.

Jag suckade och gick tillbaka till Alex.

”Hur skall det här fungera Alex? Jag vill inte såra Isaac.” sade jag.

”Vi får lov att hålla detta bara mellan oss två. Okej?”

”Visst.”

Då såg jag Justin komma runt hörnet.

”Pixie, får jag prata med dig?”

Jag flackade lite med blicken mellan Justin och Alex innan jag svarade.

”Visst.”

__________________________________________________________________________________________________

Pixie är ingen ängel hon heller. Vad tycker ni? Vad tror ni att kommer hända?

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #justindrewbnoveller #ayearwithoutrain

Detta har hänt:

Jag följde med honom till bänken där Alex satt.

”Alex, Justin, Justin, Alex.” presenterade jag dem.

”Justin Bieber?” sade Alex och höjde ögonbrynet.

Han nickade och skakade hand med honom.

Vi satte oss ned och när Alex steg upp för att gå och hämta kaffe så sade jag.

”Justin, jag måste berätta en sak.”

”Vadå?”

”Jag... Det är så här att... Jag vet inte hur jag skall säga det här men...Alltså... Jag... Öh... Hmm... Jag...”

”Operationen är klar, läget är stabilt.” meddelade en sköterska och jag rusade upp och sprang för att kolla till henne, Justin och Alex var mig snabbt i hälarna.

____________________________________________________________________________________________________

Justin Bieber's perspektiv:

”Jag hämtar kaffe.” sade jag till Pixie där hon satt lutad mot sängkanten. Diana hade fortfarande inte vaknat.

Pixie nickade till svar och jag lämnade rummet och gick till caféet och beställde en kaffe då två vuxna personer kom springande, kvinnan hade tårar rinnande längs kinderna och mannen verkade nervös.

”Var är Diana TayTey?!” frågade hon högljudt av en sköterska. Det var tydligen Dianas föräldrar.

Sekunderna därpå såg jag Pixie komma gåendes mot caféet.

”Var det Dianas föräldrar?” frågade jag.

Hon nickade kort.

”Vill du ha?” frågade jag.

Hon nickade igen och tog emot kaffet och smuttade på det. Hon hade mörka ringar under ögonen, håret var rufsigt, sminket var utsmetat men hon såg ändå otroligt vacker ut.

”När skulle Alex komma tillbaka?” frågade hon.

”När skoldagen var slut tror jag.” svarade jag.

”Okej, jag borde också fara till skolan.” svarade hon.

”Är du okej då?”frågade jag.

Då skakade hon på huvudet och slängde sig in i min famn. Hon började gråta och höll hårt om mig.

”Vad är det?”frågade jag.

”Förlåt för det som hände, det är bara, jag har något viktigt att berätta men jag vet inte om jag är redo att berätta vad det är ännu...” sade hon.

”Är det allvarligt?” frågade jag osäkert. ”Tänker du lämna mig?”

”Nej, men du kommer nog vilja lämna mig efter det jag berättar.” viskade hon.

Jag tittade på henne med en allvarlig blick.

”Vad är det?” frågade jag.

”Jag måste gå.” sadehon och sprang bort från sjukhuset.

Pixie Charlotte's perspektiv:

Jag började gråta så fort jag hittat en taxi så åkte jag direkt till internatet för att byta kläder. Skoldagen hade bara på gått i två timmar av sju så jag skulle nog innan dagens slut. Jag åkte till internatet tog en snabb dusch och drog fram ett par jeans och en vit och en rosa topp och ett par sneakers och borstade bara snabbt genom håret och sminkade mig snabbt innan jag rev åt mig min skolväska och sprang emot skolan. Tio minuter senare var jag där. En halv timme senare efter att jag återvänt till internatet.

”Pixie vad gör du här?” frågade Cynthia och Madison så fort de fått syn på mig.

”Jag behövde komma därifrån. Hur arg är Mrs. Eugene?” frågade jag.

”Det är hon inte, hon hörde vad som hände med Diana och förstod att du var där för att stötta henne.” sade Madison.

”Har hon vaknat?” frågade Cynthia sedan.

Jag skakade trött på huvudet.

”Du ser förstörd ut, har du alls sovit något inatt?” frågade hon därpå.

”Inte något alls.” svarade jag.

”Du borde gå hem.” sade Leah som dök upp intill Madison.

”Jag kan inte, har fyra timmar kvar av skoldagen, jag åker med Alex tillbaka till sjukhuset efter skolan och de lovade att ringa om det var någon ändring.” svarade jag utmattad som jag var.

”Okej, men nästa klass börjar nu så vi borde nog gå.” sade Madison med ett leende.

”Visst.” log jag och följde med Leah som hade samhällskunskap precis som jag men Madison och Cynthia hade något annat ämne så vi skiljdes åt.

När jag kommit till klassen så såg jag Isaac sitta längst bak i vänstra hörnet men höjde snabbt på huvudet när han såg mig.

Han vinkade och jag log ett snabbt leende tillbaka.

Jag satte mig ned med en duns på stolen bredvid Marc, där satt jag alltid. Marc hade orange lockigt hår, ganska rund, mycket acne, fräknar, tandställning och glasögon men var rätt så trevlig.

”Hej, Pixie.” log han när jag satte mig ned.

”Hej, Marc.” log jag till svar.

Ingen förstod varför jag talade med honom men jag brydde mig inte, utseendet var verkligen inte allt.

”Så vad hände med Diana igår?” frågade Marc.

”Hon kollapsade och hamnade opereras men sover fortfarande.” svarade jag tyst men oroligt.

”Ser ni grabbar, nörden har turen att sitta bredvid den hetaste bruden i skolan?” retades gruppen på tre killar som alltid mobbade Marc.

”Ignorera dem.” meddelade jag Marc och blängde ilsket mot killen som uttalat orden.

Han bet ihop men gav Marc en kraftig knuff och de andra killarna i gruppen börjar skratta.

Då steg jag upp, arg och trött som jag var mötte jag upp killen på mitten.

”Wow, kan du inte mot stå mig eller vadå?” frågade han och drog på läpparna.

Jag höjde ögonbrynet och gav honom en ilsken blick och närmade honom med ett par bestämda steg.

”Du rör inte Marc igen okej?” varnade jag.

Killen vars namn var Ronald bet ihop och svalde. Slickade sina läppar och böjde sig fram och kysste mig.

Jag backade bak och slog till honom så hårt jag kunde på hans kind. Isaac dök upp vid vår sida och slog ned Ronald på golvet.

”Isaac!” skrek jag.

”Han får inte röra dig igen!” skrek han.

”Men du behövde ju inte slå honom!” sade jag då mr. James dök upp i dörröppningen.

”Vad på går här?!” röt han och avfärdade mig, Isaac och Ronald upp till rektorn.

”Varför slog du honom?” frågade jag Isaac på väg mot rektorn.

”Han kysste dig.” svarade han surt.

”Jag hade allt under kontroll, du hade inte behövt lägga dig i.” svarade jag och vände mig mot Ronald som gick några meter bakom oss.

”Är du okej?” frågade jag.

”Äh... Har du is? Det skulle vara till stor hjälp.” sade han lugnt.

”Tyvärr.” log jag. ”Förlåt för att jag slog dig.” sade jag.

”Det är lugnt, men wow, det var ett hårt slag.” log han.

”Har tränat boxning de senaste två åren.” log jag tillbaks.

Jag kände Isaacs ilskna blick på mig.

”Hej, du, sorry för att jag kysste din tjej.” sade Ronald.

”Sorry för att jag slog dig.” svarade Isaac förvånat.

Några sekunder senare var vi hos rektorn. Vi sade inte mycket men låtsades reda upp allt på nytt och så fick vi sitta där tio minuter extra innan vi kunde återgå till lektionen för att vi fick kvarsittning imorgon istället.

När vi kom tillbaka till lektionen var det bara tio minuter kvar av lektionen. Jag satte mig ned bredvid Marc igen och svarade på hans frågor innan lektionen tog slut och jag gick tillsammans med honom till nästa lektion sedan gav jag honom en lätt kram innan vi skiljdes åt och jag gick till min lektion. Den skulle jag ha haft samtidigt som Diana men nu låg hon på sjukhus.

Jag satte mig ned med en tom plats bredvid mig där Diana borde suttit.

Efter den lektionen hade jag bara två lektioner kvar och de skulle jag ha tillsammans med Alex.

”Pixie?! Vad gör du här?” utbrast han när han såg mig.

”Jag ville bort därifrån ett tag, Dianas föräldrar dök upp så jag passade på att gå.” svarade jag kort.

”Okej, men följer du med tillbaka efter skolan?” frågade han.

”Ja visst.” svarade jag.

Efter skoldagen åkte jag med Alex till sjukhuset för att titta till Diana då jag mötte Justin som satt i väntrummet och hade väntat på oss hela dagen.

”Hur mår hon?” frågade jag.

”Ingen skillnad.” svarade han kort.

Alex gick och hämtade kaffe åt oss undertiden jag satte mig ned bredvid Justin.

”Vad var det du ville säga tidigare som var så viktigt?” frågade han.

”Öh... Okej, så här är det, du kommer att hata mig för detta men...”

__________________________________________________________________________________________________

Vad tror ni att kommer hända? Kommer Pixie att berätta för Justin att han är pappa till Mandy?

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #justindrewbnoveller #ayearwithoutrain

Detta har hänt:

”Det är Stacey Donald.” sade jag.

”Känner du henne?” frågade han.

”Ja. Jag tror visst att vi just hittat din typ.” log jag och steg upp och sprang ut ur McDonalds och hann fatt Stacey.

”Hej, Stacey, jag undrade vad du skulle säga om jag säger att jag skulle kunna fixa en dejt åt dig?” log jag.

”Hej, Pixie, jag brukar vanligtvis sköta det själv. Är det här någon återbetalningsgrej för Justin?”

”Absolut inte, det är bara det att jag känner en som är intresserad.” sade jag.

”Okej, varför inte?” log hon.

”Bra!”

Så försvann jag in i McDonalds tillbaks och meddelade att Stacey var med på dejten med Alex och sedan hamnade jag att åka tillbaka till internatet för att göra mig klar för dagens dejt med Isaac.

_____________________________________________________________________________________________________

När jag återvänt till internatet så träffade jag på Diana i lobbyn när hon stod och samtalade med Cynthia.

”Hej, Cynthia.” log jag. ”Hej, Diana.” mumlade jag och gick vidare mot hissen.

”Ursäkta.” hörde jag Diana säga innan hon dök upp bakom mig.

”Pixie, är allt okej?”

”Okej? Du berättade för Stacey att Justin är pappa till Mandy, hur tänkte du egentligen? Du berättade aldrig att du kände Stacey heller.” sade jag argt.

”Berättade hon det för dig?”

”Ja, det gjorde hon.”

”Förlåt mig Pixie, jag tänkte bara på ditt bästa.”

”Ditt bästa eller mitt?” frågade jag innan jag stängde hissen och åkte upp utan henne.

När jag kommit upp gick jag raka vägen in i en av de tio korridorerna på denna våning och öppnade dörren till vårt rum och gick in och stängde dörren efter mig.

Jag gick i duschen och sedan öppnade jag dörren till mitt klädskåp och började gå genom mina klänningar som var där.

Det blev en svart, grå klänning med öppna veck för benen och breda axelband samt en lätt sotad sminkning, plattade håret, satte i ett par turkosa örhängen och ett par beige klackskor.

Därefter var det endast fem minuter kvar innan Isaac borde vara efter mig så jag satte mig och väntade på sängkanten.

Då knackade det på dörren.

Jag gick och öppnade och utanför stod han.

”Wow, du ser otrolig ut!” log han.

”Tack, du ser inte så pjåkig ut du heller.” log jag och gav honom en lätt knuff.

”Är du redo?” frågade han.

”Ja.”

”Då går vi.” sade han lite nervöst.

Vi gick mot hissarna och så mötte vi Alex.

”Hej Alex.” log jag.

”Wow, vart ska ni?” frågade han och tittade på mig uppifrån ned och nedifrån upp.

”Ut på dejt.” svarade Isaac lite nöjt.

”Seriöst? Wow, lycka till Isaac.” log Alex och gav honom en high five innan han gick försvann in i en av korridorerna.

Vi åkte ned i lobbyn och försvann ut ur internatet och tog en taxi till bion.

Efter filmen åkte vi vidare till en stilfull restaurang. Vi beställde mat och åt mest under tystnad men då och då samtalade vi lite med varandra.

”Så, hur fungerade den här Ashley grejen egentligen?” frågade jag för att säga någonting.

Han sa inte något på några sekunder innan han sedan sade.

”Du får inte säga detta till någon okej?” frågade han och verkade med ens nedstämd.

”Visst.”

”Det var för tre år sedan, jag och Ashley var på en fest och var rätt fulla båda två, vi kysstes och hamnade upp i ett rum tillsammans, när vi var halvvägs av med kläderna så slutade det fungera. Ashley frågade mig om jag var oskuld och jag sa ja för jag ville vara ärlig då skrek hon och buffade mig ifrån sig och sa att jag aldrig fick röra henne igen. Jag har försökt få vilken tjej som helst att ligga med mig men efter det som hände med Ashley så vill ingen och nu vet du det också så det ju inte att hända. Jag vill förlora min oskuld men det fungerar inte.” mumlade han medan han tittat ned i bordet hela tiden.

Jag tittade mig omkring och kunde inte undgå att tycka synd om honom.

”Vet du, jag förlorade min oskuld lite för tidigt, och jag önskar att jag skulle väntat några år men jag ångrar inte heller något.” svarade jag.

”När förlorade du den?”

”När jag var tretton.” svarade jag.

”Tretton? Wow, vänta nu... Du har väl två barn va?”

”Ja, jag väntade att det samtalsämnet skulle komma upp.” svarade jag.

”Nej, det är coolt, jag menar det är verkligen ett tufft jobb du gjort med dem, de verkar fantastiska, jag väntar på att få träffa dem.” sade han och log.

Jag log som svar och kollade sedan klockan.

”Vi borde gå, det är skola imorgon och den är redan tio.” sade jag.

”Ja, du har rätt.” sade han och så steg vi upp och lämnade restaurangen och tog en taxi till internatet.

När vi stigit av och betalade för taxin och gick in mot dörrarna.

Just innan dörröppningen tog jag hans hand och drog honom intill mig och kysste honom passionerat.

”Wow.” sade han när vi avslutat kyssen.

”Tro mig, du kommer nog att mista oskulden någon dag.” log jag och kysste honom godnatt och försvann in i lobbyn och upp i hissen och ut på min våning och in i vår korridor och öppnade dörren till rummet.

Det var helt mörkt i rummet så jag tände taklampan.

Där på golvet framför mig låg Diana avsvimmad.

”Diana!” ropade jag och sprang fram till henne och vred på henne. Jag kollade hennes puls. Den var mycket svag.

Dörren till korridoren var fortfarande öppen så det hade samlats en del elever där.

”Ring 911!” skrek jag och en av eleverna rev upp sin mobil och ringde.

Jag gav henne första hjälpen men fick ingen kontakt med henne men upprepade det åtaliga gånger. Då slutligen dök ambulansmännen upp.

De satte en andningsmask på henne och lyfte upp henne på båren och bar ut henne till ambulansen men jag fick lov att åka med henne.

”Du måste stanna med mig, Diana.” viskade jag med några ensamma tårar som rann ned för mina kinder.

När vi kommit fram till sjukhuset åkte hon genast in på operation och jag hamnade sitta ute i väntrummet. Då dök Alex upp.

”Hur mår hon?” frågade han direkt.

”Jag vet inte, hon är operation nu, hon bara låg där och jag fick inte tag på henne och...” grät jag.

”Shh...” hyschade han mig och drog in mig i en kram.

Jag började gråta allt lugnare och tystare då min telefon plötsligt ringde. 'Justin.'

”Hallå?” hulkade jag.

”Pixie, hur mår hon?”

”Hon är på operation nu jag vet inte vad som kommer att hända.” snyftade jag fram.

”Hur mår du själv?” frågade han.

”Helt okej.”

”Det ser inte ut så.”

”Va?” frågade jag oförstående och fick syn på Justin som sänkte telefonen från örat och kom gåendes mot mig. Jag sprang mot honom och slängde armarna om honom.

”Det kommer bli bra.” viskade han och höll om mig hårt.

Jag följde med honom till bänken där Alex satt.

”Alex, Justin, Justin, Alex.” presenterade jag dem.

”Justin Bieber?” sade Alex och höjde ögonbrynet.

Han nickade och skakade hand med honom.

Vi satte oss ned och när Alex steg upp för att gå och hämta kaffe så sade jag.

”Justin, jag måste berätta en sak.”

”Vadå?”

”Jag... Det är så här att... Jag vet inte hur jag skall säga det här men...Alltså... Jag... Öh... Hmm... Jag...”

”Operationen är klar, läget är stabilt.” meddelade en sköterska och jag rusade upp och sprang för att kolla till henne, Justin och Alex var mig snabbt i hälarna.

__________________________________________________________________________________________________

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller

Detta har hänt:

”Vad sägs om middag?” frågade han sedan.

”Visst.” svarade jag. ”När då?”

”Ikväll, hämtar dig vid sju?” frågade han.

”Passar bra.” log jag.

”Ses då.” log han och så gick han.

”Så du lämnar en för att vara tillsammans med en annan som du knappt känner när du har Justin. Varför Isaac?” frågade Diana när han gått.

”Diana, sluta lägga dig i!” varnade jag och gick och bytte om till mysbyxor och en munkjacka och kröp upp i sängen och tog fram engelsa boken för att läsa.

_____________________________________________________________________________________________________

Diana TayTey's perspektiv:

Jag meddelade Pixie att jag skulle gå ut och gå en sväng och så fort jag kommit ut från internatet tog jag mobilen och ringde Stacey.

”Hallå?” svarade Stacey.

”Vi har problem.” sade jag.

”Vad menar du?” frågade hon.

”Starbucks om tjugo minuter?”

”Visst.”

Tjugo minuter senare

”Så vad är det?” frågade Stacey så fort hon slagit sig ned vid bordet.

”Justin är far till Mandy.” sade jag.

”Va?! Hur vet du det?”

”Pixie sa det, hon kom hem idag morse efter att hon somnat hos Justin och hon var helt förstörd sedan dök Justin upp i rummet och frågade vad som hade hänt och hon sa bara förlåt och avfärdade honom. Hon hade fått ett samtal av Ethan, Pixies bästa pojk vän denna morgon och han hotade henne att berätta för Justin själv om inte Pixie gjorde det snart.”

”Och hur kan vi veta att detta är sant?”

”Det får vi ta reda på. Har du pappren på Pixie? Där borde även hennes barns DNAn finnas registrerade.”

”Ja, de gör det faktiskt.” sade Stacey och skickade pappren över bordet.

”Bra då behöver vi bara Justins DNA taget på nytt ifall detta är falskt.” sade jag.

”Vi åker efter Justin och sedan vidare till sjukhuset.” sade Stacey.

”Kom igen.” uppmanade jag och så åkte vi till Justins lägenhet efter honom och sedan vidare till sjukhuset.

”Så vad gör jag här egentligen?” frågade Justin osäkert.

”Vi behöver ett DNA test på dig.”

”Varför?”

”Du får nog antagligen veta det snart.” svarade Stacey och gav mig en kort blick.

En stund senare var allting klart och beviset var klart. Vi jämförde det med DNA:t på pappret som Stacey hade och mycket riktigt det var samma DNA som Justin hade på pappret, vilket betyder att det var sant Justin är pappa till Pixies barn Mandy.

”Vad skall vi göra?” frågade jag Stacey.

”Ingenting. Så länge Pixie gör sitt jobb med Justin och berättar sanningen för honom snart så tyder ingenting på att vi måste göra någonting åt det.” svarade Stacey.

”Han behöver få veta sanningen.”

”Ja men det är nog bättre att Pixie berättar det själv.” svarade Stacey.

Pixie Charlotte's perspektiv:

”Snyggt, rikta huvudet lite längre åt höger, bra, snyggt, just så där, fint, och så kan du sätta höger handen på vänster axel och titta åt vänster, just så där, mycket bra, snyggt!” ropade fotografen när han riktade sin dyra kamera mot mig och tryckte av ett nytt fotografi.

”Det var nog bra för idag.” sade fotografen Dave och steg upp kom fram till mig och skakade min hand.

”Det blev bra bilder, mycket att se fram emot när bilderna kommer upp på vår hemsida.” sade Dave när min chef, Alexs pappa, Jack Turner.

”Jag går och låter Stan, Harriet och Annabel titta på bilderna inför redigering.” sade Dave och försvann in bland med andra modeller och biträden som arbetade på platsen.

”Det kan jag faktiskt säga, Alex har verkligen levererat en gåva.” sade Jack.

Jag gav honom ett kort leende.

”Tack mr. Turner.”

”Skulle du kunna tänka dig att fundera på att vara underklädsmodell? Du fungerade rätt bra som det förra gången.” sade han.

”Ja, givetvis.” svarade jag.

”Problem?” frågade Alex när han dök upp från ingenstans.

”Tvärtom.” sade Jack.

Alex log och gav mig en frågande blick.

”Jack? Skulle du kunna komma och hjälpa mig med detta?” frågade Elizabeth, Jacks fru och Alexs mamma.

”Ses imorgon.” sade Jack.

”Ja, tack för allt mr. Turner.” svarade jag.

”Vad handlade det där om?” frågade Alex när hans pappa gått.

”Jag får börja mer som underklädsmodell.” log jag glatt.

”Verkligen?”

”Ja!”

”Wow, pappa borde inte erbjuda det förrän några år av gott arbete.” log Alex.

Jag log stort som svar.

”Okej, jag svälter, vad sägs om mat?” log jag sedan.

”Skulle vara fantastiskt.” log han till svar.

Då ringde telefonen. Stacey.

”Jag måste ta det här.” sade jag. ”Hallå?”

”Pixie, jag vet...”

”Vet vad?”

”Att Mandy är Justins barn.” sade Stacey.

”Va? Hur kan du veta det?”

”Diana berättade det, vi har känt varandra i ungefär ett halv år. Varför berättade du inte det?”

”Jag var rädd. Rädd över hur saker och ting skulle forma sig om jag berättade det. Lova att inte säga någonting till Justin? Jag lovar att berätta det till honom snart, jag måste bara samla mod.” bad jag.

”Okej, du får en chans till men om du inte berättar det snart kommer antingen din vän från Grönland eller jag att göra det. Han förtjänar att veta , han har gått genom tillräckligt.” svarade Stacey.

”Jag lovar.” svarade jag. ”Tack.”

”Redo?” frågade jag och mötte upp Alex.

”Visst.” sade han och så lämnade vi fotograferingen.

Minuterna senare hamnade vi utanför McDonalds, vi gick in och beställde varsin hamburgare med pommes frites.

”Så hur går det med modelljobbet?” frågade Alex när vi slagit oss ned vid ett av borden.

”Bra antar jag, hur går det själv?” frågade jag.

”Okej tror jag.” log han.

”Hur går det med den där tjejen som du hade den där ena photoshooten med, Maisy eller vad hette hon?”

”Hon var inte min typ.” log Alex övertygande.

”Så vem är din typ då?” frågade jag.

”Äää... Jag vet inte.” rodnade han.

”Du skulle passa bra med Diana.” log jag.

”Diana?”

”Ja.”

”Jag har känt henne sedan dagis.”

”Vad har det för skillnad, ni skulle vara söta tillsammans.” log jag.

”Njaa, jag tror inte det.” sade han och tittade ut genom fönstret.

”Vem är det där?” frågade han sedan.

Jag tittade ut och fick syn på ingen mindre än Stacey.

”Det är Stacey Donald.” sade jag.

”Känner du henne?” frågade han.

”Ja. Jag tror visst att vi just hittat din typ.” log jag och steg upp och sprang ut ur McDonalds och hann fatt Stacey.

”Hej, Stacey, jag undrade vad du skulle säga om jag säger att jag skulle kunna fixa en dejt åt dig?” log jag.

”Hej, Pixie, jag brukar vanligtvis sköta det själv. Är det här någon återbetalningsgrej för Justin?”

”Absolut inte, det är bara det att jag känner en som är intresserad.” sade jag.

”Okej, varför inte?” log hon.

”Bra!”

Så försvann jag in i McDonalds tillbaks och meddelade att Stacey var med på dejten med Alex och sedan hamnade jag att åka tillbaka till internatet för att göra mig klar för dagens dejt med Isaac.

 ___________________________________________________________________________________________________

Kommentera.

#justinbieber #selenagomez #novell #ayearwithoutrain #justindrewbnoveller

Detta har hänt:

"Va? Vad har hänt?” frågade han och satte sig upp.

”Inget, jag måste bara gå.” mumlade jag och drog på mig jeansen och skjortan och sedan skorna och lade handväskan över axeln och började gå ut mot ytterdörren, Justin var mig snabt i hälarna.

”Vart är du på väg?” frågade han.

”Till internatet.” sade jag kort.

”Vad hände?” frågade han.

”Inget.” svarade jag igen och trängde mig förbi Justin och hans perfekta kropp som stod i vägen för mig och gick ut genom dörren.

Hur skulle jag komma på ett sätt att berätta för Justin? Han kommer att hata mig efter detta.

_____________________________________________________________________________________________________

Jag låste upp dörren till mitt och Dianas rum på internatet och stängde den hastigt efter mig. Där satt redan Diana på sin säng med huvudet nere i filosofi boken men hon slog upp det när hon såg mig komma, hon såg genast att något var fel.

”Var blev du igår?” frågade hon sedan.

”Somnade hos Justin.” svarade jag snabbt.

”Vad har hänt?” frågade hon sedan.

Jag slog mig ned med en duns på sängkanten till min säng.

”Gaaah.” halv skrek jag.

”Vad är det?” frågade hon igen.

”Du måste lova att inte säga detta till någon!” sade jag allvarligt.

”Jag lovar.” svarade hon oroligt.

”Ethan är inte pappa till Mandy... Justin är.” mumlade jag barskt.

”VA?! Justin som i Justin Bieber?!” frågade hon lite för högljudt.

”Shhh!” hyschade jag henne. ”Men ja.”

”Hur är det möjligt? Jag trodde att du bara hade känt honom för några veckor.” sade hon frågande.

”Det har jag, det hände ett misstag för några år sedan.” nästan viskade jag.

”Berätta.” sade Diana oförstående.

”Jag och min pappa var på resa till New York år 2007 för att besöka de ställen dit alltid mamma och pappa brukade gå när de bodde i New York för att min mamma gick i skola här i New York University. Jag var en stor drogmissbrukare då, bara som 13 åring. Det fick allting att bli mycket komplicerat. Scooter, Justins manager hade just dagarna före hittat Justin på YouTube och haft honom att åka till Atlanta däremot åkte de sedan vidare till New York. Så en kväll var jag på en fest och var mycket neddrogad och Justin råkade också tydligen vara där. Han var väldigt full, ingen aning hur det var möjligt men han var det. Vi träffade varandra och började kyssas. Plötsligt hamnade vi in i ett rum tillsammans och började klä av varandra och du vet. Jag vaknade upp följande morgon naken, liggandes bredvid honom. Jag klädde på mig och åkte hem till pappa. Jag hade förlorat min oskuld till Justin och han den till mig. Jag började sakta minnas vad som hänt och när jag började bli illamående och valde att ta tester, det visades att jag var gravid och att det var försent att ta abort. Då tvingade jag mig själv att minnas vad som egentligen hade hänt. Samtidigt som jag hörde om den unga Justin Bieber sångaren som var på väg mot stjärnorna. Jag valde att ta ett test över och kolla vem pappan var och det visade sig att det var Justin Bieber och då mindes jag att det liknade också mycket honom som jag sätt morgonen efter att jag förlorat min oskuld. Min pappa lämnade mig och jag hamnade flytta in hos min moster och min bästa pojk vän som jag har var Ethan och han lovade att skydda mig så han stod emot sin familjs hotfulla idéer bara för att skydda mig. Du, Ethan och min moster är de enda som vet sanningen och nu vill Ethan att jag berättar sanningen för Justin och jag har ingen aning hur jag skall säga det. Han kommer att hata mig efter detta.” sade jag.

Diana satt bara tyst, chockad över sanningen.

”Är det bara därför du hjälper Justin?”

”Såklart inte. Jag hjälper honom som om det vore vilken annan patient som helst.” svarade jag. Det var sant.

”Då finns det bara en sak att göra.” sade Diana.

”Att berätta sanningen?” frågade jag.

Diana nickade.

”Okej, jag skall göra det. Snart.” sade jag.

”Jag måste komma på ett bra sätt att säga det på.”

”Det kommer det inte att finnas.Men okej du har en vecka på dig sedan kommer nog helvetet braka ut, Ethan kommer nog att säga det annars, eller jag. Han förkänar inte detta Pixie.”

”Såklart han inte gör, det gör ingen.” svarade jag. ”Men, okej, en vecka.”

”Bra.”

Jag steg upp från sängkanten och gick för att ta en dusch när det knackade på dörren utanför och Diana gick och öppnade.

”Pixie, det är till dig!” meddelade Diana utifrån.

”Kommer strax.”

Jag lade handduken runt mig och gick ut genom badrumsdörren.

”Ursäkta att du fick vänta.” sade jag och fick syn på en person jag inte förväntat mig att se här.

”Justin.” sade jag.

Justin Bieber's perspektiv:

Jag steg upp från soffan som stod där när Pixie kom ut ur badrummet. Där stod hon i en kort handduk runt sig och sitt långa hår som nu var blött draget till ena sidan och hon var helt utan smink. Hon var vackrare än någonsin.

”Justin.” sade hon.

”Pixie, varför stack du så hastigt idag morse?” frågade jag.

”Du kan inte vara här. Tänk om någon får syn på mig och dig tillsammans. Det går inte du måste gå.”sade hon.

Diana satt där på sängen och tittade på oss. Så skakade hon på huvudet till Pixies kommentar.

”Pixie.” sade jag. ”Vad är det?”

Hon vände sig om och mötte min blick. Hon hade tårar i sina ögon. Det gick inte att undgå. Det hade hänt något allvarligt.

”Förlåt.” sade hon.

Jag rynkade ögonbrynen och höll hennes blick.

Hon svalde.

Jag började närma mig henne men hon avfärdade mig med handen och hulkade fram ett ”Gå.”.

Jag såg på henne och bet sedan ihop och vätte mina läppar och vände mig om och gick.

Pixie Charlotte's perspektiv:

”Varför gjorde du så?” frågade Diana med en ton som var mer som är du galen eller?

Jag bara skakade på huvudet och gick tillbaks in i badrummet för att tvätta av mig det sista som jag inte hann. Då bland vattnet lät jag tårarna komma. De rann heta längs mina kinder och blandades med vattnet.

Då knackade det på igen och Diana öppnade.

”Pixie det är till dig!” meddelade Diana igen för andra gången.

”Skall man inte få duscha eller?!” skrek jag irriterat och lindade mig in i handduken igen och gick ut genom bardumsdörren. Den här gången var det Isaac.

”Hej.” log jag när jag såg honom.

”Hej.” log han och tog bort sina solglasögon och hans bruna ögon fick mig att tappa andan. ”Jag ville be om ursäkt för vad som hände igår.” log han.

”Det är okej.” log jag.

Han bet sig i läppen, han påminde för mycket om Justin.

”Tack iallafall.” log han och kysste mig på kinden.

Jag log.

”Vad sägs om middag?” frågade han sedan.

”Visst.” svarade jag. ”När då?”

”Ikväll, hämtar dig vid sju?” frågade han.

”Passar bra.” log jag.

”Ses då.” log han och så gick han.

”Så du lämnar en för att vara tillsammans med en annan som du knappt känner när du har Justin. Varför Isaac?” frågade Diana när han gått.

”Diana, sluta lägga dig i!” varnade jag och gick och bytte om till mysbyxor och en munkjacka och kröp upp i sängen och tog fram engelsa boken för att läsa.

__________________________________________________________________________________________________

Så vad tycker ni? Vad tror ni kommer att hända och när kommer Pixie att berätta det för Justin?

Kommentera.

#ayearwithoutrain #novell #justinbieber #selenagomez #justindrewbnoveller

Bilder som är svartvita av Selena föreställer Savannah från då hon levde.

De med färg är Pixie.

Detta har hänt:

”Snälla Pixie, kom.” bad han.

”Jag kommer.” svarade jag och lade på.

”Snälla ligg med mig.” sluddrade Isaac.

”Inte idag.” svarade jag.

”Så då kommer du det, någongång att ligga med mig?” vinglade han.

”God natt.” sade jag och lade ned Isaac på soffan.

Jag rusade iväg och mötte upp Diana. Hon var den enda som visste att jag hjälpte Justin.

”Justin behöver mig, jag måste gå nu.” sade jag.

”Har det hänt något?” frågade hon.

”Jag vet inte, ringer sedan.” sade jag innan jag sprang ut genom portarna och tog en taxi till Justins hem.

____________________________________________________________________________________________________

Jag låste upp lägenheten och tittade in. Låste om mig och gick snabbt till sovrummet och låste upp den dörren.

”Justin?” frågade jag.

”Pixie?” frågade han och jag såg hur han satte sig upp i sängen och tände änglampan.

”Är du okej?” frågade jag.

Han mötte inte min blick i utan lade ut armarna i luften i tecken på att ha ville ha en kram. Jag gick raskt till sängen och kröp upp i den intill honom. Lade armarna om honom och bara höll honom tätt intill mig.

”Hur är det?” frågade jag.

”Jag saknar henne.” mumlade Justin tillbaka och jag drog handen genom hans svettvåta hår. Då brast han ut i gråt jag hade aldrig sett honom så sårbar.

Jag drog honom intill mig så hårt jag kunde och höll om honom.

”Allt kommer bli bra.” viskade jag tillbaka. ”Allt kommer bli bra.” jag kände mig lite som när jag brukade trösta mina barn där hemma men jag visste att Justin behövde all den tröst han kunde få.

Minutrarna passerade och han blev sakta tystare hela tiden.

”Jag skulle vilja ta ett bad.” sade Justin grumligt.

”Är du säker? Klockan är tre på natten.” svarade jag.

Han nickade och torkade bort några tårar från kinderna.

”Okej.” svarade jag tyst och gav Justin en handduk och följde med honom till badrummet.

Han klädde av sig sina mjukisbyxor och sin t-skjorta och drog sedan hastigt ned sina kalsonger medan jag hade fixat vattnet åt honom. Han klev i och satte sig till rätta bland skummen.

Jag satt på pallen som fanns där bredvid och plockade upp en tidning som låg där bredvid på golvet.

Snart kom jag på Justin av att han satt och stirrade på mig.

Jag tittade mig hastigt omkring och mötte sedan hans blick igen, han hade ett svagt leende på läpparna.

”Vad är det?” frågade jag.

”Ingenting jag... Tack.” log han.

”Det var så lite.” svarade jag.

”Nej, det var det inte, du kom hit mitt i natten, när du var på fest för att trösta mig, det är otroligt generöst.” sade han tyst.

”Det är det jag är här för, för att få dig på bättre.” svarade jag.

Han log sakta.

Justin Bieber's perspektiv:

Där satt jag i badkaret och Pixie satt bara några meter ifrån mig och läste i den där tidningen. Jag hade aldrig kunnat tro att hon hade ett så stort hjärta som hon verkligen har. Att komma till mig mitt i natten när hon var ute på fest och kom till min lägenhet för att trösta mig? Det är för mycket.

”När skall dina barn hälsa på?” frågade jag sedan.

”Jag vet inte ännu, har bara varit här i tre veckor ännu, visst saknar jag dem men om en vecka kanske.” log hon.

Jag nickade.

Där hade jag stått naken, rakt framför ögonen på henne och hon hade inte visat något tecken på att tycka att det var något märkvärdigt med det. Antingen var hon intresserad, borde jag börja bli orolig? Eller så var hon gay. Ja såklart, nej förståss inte hon var bara inte intresserad efter allt hon gått genom så borde jag förstå det.

”Får jag fråga en rätt så intim fråga?” frågade jag henne.

”Ja, varför inte?” svarade hon och mötte min blick.

”När hade du senast sex och vilket är det bästa samlag du någonsin haft?” frågade jag osäkert.

Det tog ett tag innan hon svarade så blev rädd för att hon inte skulle säga det utan att jag hade gått för långt.

”För ca.3 veckor sedan hade jag senast sex och det bästa sex jag någonsin haft var kanske då i början av mitt och Ross förhållande eller när jag förlorade min oskuld.” sade jag. ”Själv då?”

Jag tog ett djupt andetag, hon hade varit ärlig nu var det min tur.

”Ungefär två veckor sedan och mitt bästa var kanske första gången som jag och Savannah låg med varandra.” sade jag tyst.

Hon nickade.

”Känner du någongång behov av att ha sex nu?” frågade jag.

Jag visste inte vad jag skulle svara, sanningen var att jag hade inte fått det att fungera de senaste gångerna jag hade haft sex, det hade inte fungerat, hur mycket jag än försökte så fick jag inte det i liv men ja, jag känner behov av att ha sex.

”Ja.” svarade jag kort. Jag hade aldrig talat med en tjej så här öppet om sex förut.

”Har du någongång problem av att få den i gång?” frågade hon och visade med blicken ned mellan benen.

Läste hon tankar eller vadå?

”Mm.” mumlade jag tyst och blev röd i ansiktet.

”Hur länge?” frågade hon och hade lagt bort tidningen.

”De senaste två månaderna.”mumlade jag och vände bort blicken.

”Har du prövat med mediciner? Onanerat?” frågade hon.

”Vad är du sexproffset eller vadå?” frågade jag generad som jag var.

”Ganska väl.” sade hon.

”Ja, allting, piller, onanerat, horor allt, det går inte.” sade jag.

”Du saknar att älska någon så mycket att det skall fungera. Du har haft så mycket onödigt sex nu att den har lagt av ända tills du har sex med någon du älskar.” svarade hon.

Jag såg ned.

”Verkligen?”

Hon nickade till svar. Hon tittade på klockan.

Pixie Charlotte's perspektiv:

”Det är sent. Kommer du?” frågade jag och höll upp hans handduk i luften.

Han steg upp ur vattnet och vattnet drypte om honom men jag kunde inte undgå att titta på hans kropp så otroligt snygg han var.

Han kurrade ihop sig i handduken och så gick vi tillbaka till sovrummet.

Han släppte ned handduken på golvet och drog på sig ett par nya kalsonger och gick sedan fram till sängen och lade sig ned.

”Jag borde nog gå.” sade jag tyst.

”Nej, snälla stanna.” bad han.

Jag gav honom en trött blick och gav mig sedan.

”Okej, jag går och sover på soffan.” sade jag.

”Nej, ligg här.” bad han och klappade på andra sidan av hans dubbelsäng.

”Okej.” sade jag och slängde ned handväskan på golvet och knöt upp jeffrey campbell skorna och katade ned dem på golvet och knäppte upp jeansen och släppte ned dem på golvet och drog av mig den rutiga skjortan och drog ned den svarta toppen så mina trosor inte kulle synas, däremot vita jag mycket väl att de synts redan för Jutin vände hastigt bort blicken och låtsades titta åt ett annat håll.

”Jag vet att du såg, du behöver inte låtsas om att du inte gjorde det.” log jag och trippade till toaletten om låg intill.

Han skrattade.

När jag kom tillbaka låg han under täcket.

”Snygga strings.” log han.

De var helt neutralt svarta med spets.

”Du behöver inte titta.” sade jag och gav honom en låtsas sur min.

”Svårt att inte göra det.”

Jag kröp ned under täcket tillsammans med honom och till en början låg jag där och sedan makade han sig närmre och jag tog intiativet och lade mig intill honom.

”Tack.” mumlade han.

Där omnade vi tätt intill varandra i nästan bara underkläder och ingen av oss tyckte att det var något märkvärdigt med det.

När jag vaknade följande morgon och kollade klockan var den redan tolv.

”Justin!” väste jag och buffade till honom i sidan.

”Hm?” mumlade han.

”Klockan är redan tolv!” sade jag.

”Och? Det är lördag.” mumlade han.

”Ja, men...”

”Bry dig inte, lägg ned dig tillbaks istället.” mumlade han.

Jag tänkte över det några sekunder men då ringde telefonen. I rutan stod det 'Ethan'.

”Vem ringer?” mumlade Justin yrvaket.

”En vän från Grönland, somna om bara.” sade jag och masade mig upp ur sängen och tog mobilen i handen och gick ut i vardagsrummet och stängde dörren efter mig.

”Vad är det?” frågade jag.

”Hej, på dig med surpuppa, hur har du det?”

”Bra, har det hänt något?”

”Nej, har du talat med Justin redan?”

”Nej, jag måste vänta på det bästa tillfället.”

”Pixie, det kommer aldrig att komma, förstår du inte, om inte du talar med honom snart så talar jag med honom, jag kan inte gå runt längre och låtsas att jag är Mandys pappa när jag inte är det, Justin måste få veta att han är pappa till Mandy.”

”Jaja, skall berätta det för honom. Lovar.”

”Bäst för dig.”

Så avslutades samtalet. Jag tog ett djupt andetag och tog ett glas vatten innan jag gick tillbaks in till Justin.

”Jag måste gå.” mumlade jag och plockade upp kläderna.

”Va? Vad har hänt?” frågade han och satte sig upp.

”Inget, jag måste bara gå.” mumlade jag och drog på mig jeansen och skjortan och sedan skorna och lade handväskan över axeln och började gå ut mot ytterdörren, Justin var mig snabt i hälarna.

”Vart är du på väg?” frågade han.

”Till internatet.” sade jag kort.

”Vad hände?” frågade han.

”Inget.” svarade jag igen och trängde mig förbi Justin och hans perfekta kropp som stod i vägen för mig och gick ut genom dörren.

Hur skulle jag komma på ett sätt att berätta för Justin? Han kommer att hata mig efter detta.

 __________________________________________________________________________________________________

Nu har det hänt saker. Justin är pappa till Mandy, hur är det möjligt? Ta reda på det i nästa kapitel.

#justinbieber #selenagomez #novell #ayearwithoutrain

Kommentera.