Previous:

"Nu måste vi bara hitta Savannah, det är nu eller aldrig, det har gått fem dagar sen hon försvann och om vi inte hittar henne nu dör hon." fortsatte han.

Jag nickade bestämt och i nästa sekund var poliserna ute för att leta efter Savannah. Den här gången användes även polishundar till undsättning.

Efter tre timmar av sökan fick plötsligt en av polishundarna Tim upp ett spår. Tim verkade bestämd över det han hittat och började följa efter spåret med en hop av poliser efter sig och även mig.

Då vi kom fram till en flod, längre fram längs floden fanns en bro. Tim började skälla och dra i kopplet vilket betydde att hans spår ledde till resultat. Vi måste följa floden för att hitta rätt. Det var nu eller aldrig...

_____________________________________________________________________________________________________

En bil kördes ner med ett släp bakom sig och på släpet låg en roddbåt. Vi trädde på oss flytvästar och klev in i roddbåten efter den sjösatts. Med mig och Crawford kom även några andra poliser och polishunden Tim. Några av poliserna fattade årorna och började ro iväg längs floden. Tim satt i fören och doftade längs kanten av båten och tittade ner i vattnet. Vi kom allt närmre bron som passerade tvärs över floden. När vi var två meter ifrån att vara under bron började Tim skälla hysteriskt. En polisman fick jobba hårt med att hålla Tim i kopplet i båten. När vi kommit under bron började han skälla ännu ljudligare och han hoppade hysteriskt omkring i båten.

"Tim!" varnade en polis.

Då när vi var under bron så på högersida fanns det en stege och om man klättrade upp för stegen fanns det en trädörr där.

"Titta!" utropade jag när Tim skällde hårt och vedrade med nosen i vädret mot högersida.

Alla i båten vände blicken åt högersida och tittade upp längs stenväggen som bron bestod av.

"Tänk om hon är där inne? Tim är ju hysterisk!" sa jag.

"Du har rätt, vi ser efter. Vi kan aldrig vara nog försiktiga." sade Crawford.

Vi tog fast i stenväggen och jag var den första som började klättra upp för den hala metallstegen. Tätt efter mig kom Crawford medan de andra poliserna väntade kvar i roddbåten med Tim.

Jag och Crawford hade en varsin ficklampa med oss som vi tände när vi öppnat den tunga trädörren som fanns där. Vi klättrade in genom öppningen och tände ficklamporna. Vi kröp genom gången och efetr ungefär fem meter kunde vi gå raka. Vi gick genom en gång och ungefär tjugo meter senare kom vi fram till ett rum eller någon källare. Längre fram såg vi en kort trätrappa som vi gick ned för. När vi just kommit ner drog jag över med ficklampan runt i rummet när jag hörde en hes röst viska.

"Justin..."

Jag vände mig hastigt om och fick till min fasan se Savannah halft ligga i en sittande ställning. Jag rusade fram till henne och slog mig ned på huk vid hennes sida.

"Meddela de andra att ringa ambulans!" skrek jag till Crawford.

Crawford rusade upp för trappan igen för att springa efter hjälp.

Jag såg hur hon blött i pannan och rev av en del av min t-skjorta och band det runt hennes huvud.

"Justin, jag har ont..." mumlade hon.

"Det blir snart bra." svarade jag.

Hon såg så lidande ut att det gjorde ont i mig.

Några minuter senare dök tre poliser upp i trappan igen med en uppfällbar bår med sig. De fällde upp den så fort de kommit ner.

"Har ni ringt ambulans?" frågade jag.

"Ted skötte det." svarade en av poliserna. Ja, Ted var inte här så han måste vara kvar i roddbåten för att ringa ambulans.

De tog försiktigt tag i Savannah och lyfte försiktigt henne över från den hårda marken till utvecklade båren.

"Justin, det gör ont..." mumlade hon.

"Det blir snart bra." svarade jag med gråten i halsen.

Poliserna bar försiktigt upp henne för trappan och vidare tvärgenom rummet och vidare genom gången ut mot öppningen. Ingen aning hur vi skulle lyckas få henne ner i båten när hon var skadad.

Snart fick de gå böjda genom slutet och snart var de framme vid öppningen. Första polisen klättrade sakta ner för stegen och när han kommit ner i roddbåten tog Ted som var i båten då renn så han hjälpte att hålla i båren under ifrån och några minuter senare var Savannah nere i båten. De lade henne att ligga på båren tvärs över bänkarna. Jag klättrade ner i båten och satte mig på bänken bredvid Savannah. Crawford och de två övriga poliserna stannade kvar vid öppningen så den andra roddbåten kunde komma efter dem för de rymdes inte med i denna båt längre nu när Savannah var med. Ted och den andra polisen hjälptes åt att ro tillbaka till land. Så snart vi nått land igen stod ambulansen där och väntade. Ambulansmännen rusade ut ur ambulansen när vi nått fram och hjälpte till undsättning. De bar upp Savannah ur båten och vidare in i ambulansen där de lade henne ordentligt, spände fast henlade på henne en andningsmask. Jag följde med i ambulansen. Tio minuter senare var ambulansen framme vid sjukhuset och det blev fullfart in med Savannah som flyttades över till en sjukhussäng. De drog iväg med henne vidare in genom dörrar iväg och de bad mig vänta i väntrummet.

~Savannah Courtney's perspektiv:~

Ögonlocken kändes tunga men jag tvingade mig ändå att öppna ögonen och sakta tittade jag mig omkring i det vitmålade rummet. Det droppade vätska igenom en sond in i mig och jag hade bandage runt huvudet och jag låg i en vit dräkt i en sjukhussäng. Då kom min farmor in rusande i rummet och ropade.

"Savannah du lever! Du kan inte ana hur orolig jag varit för dig med tanke på de tre morden som skett denna vecka! Tack och lov att du lever! Och att du fortsätter droga ändå?! Fattar du nu hur farligt det är?!" skrek hon.

"Farmor, jo jag förstår och jag är hemskt ledsen, det skall inte hända igen." svarade jag tyst.

"Det har jag hört förut." svarade hon. Då dök en sköterska upp i dörröppningen.

"Mary, kan du var vänlig och gå? Savannah behöver all vila hon kan få just nu." sade hon.

Tack och lov, tänkte jag.

Sköterskan rättade till dynan och lite annat innan hon frågade mig om jag ville att någon skulle komma.

"Kan du be Justin komma?" frågade jag.

"Visst." svarade hon och försvann ut.

Några minuter senare dök Justin upp i dörröppningen.

Han kom fram till sängen och tog åt sig en stol och satte sig ned.

"Hur mår du?" frågade han.

"Jag är väll okej." svarade jag.

Justin såg med en intensiv blick på mig.

Han lade handen försiktigt på min kind och in under mitt hår.

"Tack för allt." sade jag och lade min hand över hans och höll den tätt intill min kind och kramade hans hand hårt.

Justin såg på mig med tåriga ögon innan han snabbt vände bort blicken.

"Varsågod. Jag älskar att ha dig här igen." mumlade han.

Jag pussade hans hand lätt och såg sen på honom.

"Jag kommer aldrig stoppa en ända drog i munnen igen." sade jag.

"Bra. Men vi har ett problem, den här R vet du vem det är?" frågade han.

Det fantastiska ögonblicket svagnade bort när jag minns lappen och sms:t jag fått av någon som undertäcknat med R. Allt var inte över än...

___________________________________________________________________________________________________

Så kapitel 8 hoppas ni gillar det, 9:an kommer imorgon!:)

K O M M E N T E R A ! ! !

 

R

17 februari 2013 22:25

Jätte bra mera:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta har hänt: Efter ett tag hade vi startat ett skumbad i badrummet och vi båda klev i. Jag satte sig bakom och Pixie i min famn. Jag lade in den bakifrån och juckade henne mjukt i badet.   Efter ett bra tag var vi tillbaka i sängen igen och ...

BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!LÄSES PÅ EGEN RISK! Detta har hänt:  Tre timmar senare lämnade vi festen. Jag följde Alyssa till hennes hotellrum. ”Hade du kul ikväll?” frågade hon. ”Ja, det hade jag, d...

  Detta har hänt:  Bredvid Simon satt en kille med blont hår-rakat på sidorna och i bakhuvudet hade han samlat allt hår i en knut, glasögon, rätt muskulös, gröna ögon, solblekta jeans och en spänd svart trekvartärmad skjorta så att musklerna syntes...

Detta har hänt: ”Hej, Savannah, jag vet att denna diskussion går mellan två kvinnor som båda älskar Justin. Men jag vill bara säga att jag är så tacksam att du fanns i Justins liv. Du fick honom att må bra och det är det som räknas! Tack så m...

Detta har hänt:  Någon timme senare tog han ett bad och jag bäddade klart på soffan i hotellrummet som han kunde sova på än att han skulle gå tillbaka och hamna dela rum med någon av idioterna som gjort detta till honom. När han kom ut ur badrumm...