Previous:

"Jejj..." mumlade jag.

Rummet var minimalt.

"Jag lämnar dig ensam så får du göra dig hemmastadd." sade farmor och lämnade rummet.

"Verkligen?" sade jag ironiskt och stängde dörren till det lilla rummet. Sängen var obäddad, tur hade jag tagit med mig ett par sängkläder. Jag öppnade en liten dörr som visade sig vara ett litet klädskåp, oj nej, tur hade jag lite kläder med annars skulle jag aldrig få allt att rymmas här. Jag slängde mig ner på sängen och började gråta. Detta var början på ett evigt helvete...

_____________________________________________________________________________________________________

~Justin Bieber's perspektiv:~

"Justin, passar det med pannkakor?" frågade mormor där hon stod i dörröppningen.

"Alltid." log jag och hon log tillbaks när hon lämnade mitt rum.

Minuterna efter knackade det på dörren. Mamma gick och öppnade.

"Justin det är till dig." sade hon och bakom henne dök Ryan och Chaz upp. Mamma försvann lika fort hon dykt upp och jag sprang fram till Ryan och Chaz och gav dem en varsin "bro" kram.

"Gud jag saknat er." sade jag.

"Vi har saknat dig med bro."

"Stannar ni på pannkakor innan vi sticker ut?" frågade jag.

"Visst." svarade de båda två.

Efter att vi ätit frukost försvann vi ut.

"Hur går det med tjejerna då?" frågade Ryan och bankade armbågen i sidan på mig.

Jag himlade med ögonen och hämtade skateboarden från garaget.

"Äh, du vet, de flesta är mina beliebers så de följer mig vart jag än går men jag älskar dem för att de finns där för mig, det finns inget jag skulle ändra med det."

"Jag menade någon speciell? Vi vet att du har tjejer efter dig så fort du sätter din fot någonstans." skrattade Ryan.

"Näe, det finns väll ingen speciell." svarade jag försiktigt.

"Ingen? Ingen du inte mött?" retades Chaz.

"Äh, men jag träffade en tjej igår på flygplatsen. Hon var rätt söt, men väldigt kaxig. Hon gillar nog inte mig alls." svarade jag och gjorde en three-sixty på skateboarden.

"Kom igen Justin alla tjejerna gillar ju dig!" utbrast Ryan.

"Nee, tro mig, det gör de ej." svarade jag.

Ryan himlade med ögonen.

"Nog har du mer tjejer efter dig än vad vi någonsin kommer få." svarade Chaz sarkastiskt.

Jag skrattade.

"Den där tjejen hur var hon?" frågade Ryan sen.

"Äum.." mumlade jag först. "Hon var mörkhårig, mörkbruna ögon och ett vackert leende och så hade hon fransk dialekt."

"Om hon hade fransk dialekt så måste hon ju vara här på besök från Frankrike." sade Chaz.

"You don't say?" sade Ryan glest som fick oss alla tre att skratta.

"Vi kommer nog att få henne att gilla dig Justin." sade Ryan övertygande.

"Du är för säker du, min vän." log jag.

~Savannah Courtney's perspektiv:~

Jag drog ut kläderna från resväskan och började plocka in kläderna in i det lilla klädskåpet. Då dök farmor upp i dörröppningen.

"Passar det med rostbröd och marmelad?" frågade hon.

"Visst." svarade jag medan farmor lämnade rummet igen.

"Passar det med rostbröd och marmelad?" härmade jag när hon gått.

Då när jag drog upp ett par av mina jeansshorts föll ett paket med droger i, eller ja, halva var fyllt med droger andra halvan med tobak.

"Vad har du där?" frågade någon.

Jag vände blicken mot dörren igen, farmor stod där och betracktade mig.

"Inget." muttrade jag och kastade det i sopkorgen som stod under skrivbordet.

"Savannah, jag gillar verkligen inte att du röker eller tar droger. Om du skall göra det så kan du lika bra flytta ut på gatan." sade farmor.

"Jag röker inte och inte tar jag några droger heller." svarade jag surt.

"Jag är inte blind heller, unge dam." sade hon.

"Jaja." mumlade jag.

"Det är dags att du börjar uppföra dig, dina föräldrar skickade hit dig för att det gick så här och du skall veta att din pappa var likadann som ung men jag lärde honom att det var jag som bestämde och så slutade han och blev advokat. Efter att jag flyttade hit till Canada från Paris och jag hörde att de var gravida med ett barn nämligen dig hoppades jag att det här ine skulle hända dig men det gjorde det och eftersom de vet att jag kan ta kol på detta så är det exakt det jag skall göra." sade farmor.

Jag bara tittade på henne. Sedan vände hon mig ryggen och gick ut. "Frukosten är klar."

"Ingen frukost på sängen?"mumlade jag för mig själv.

"Du är inte hemma nu." svarade hon. Jag kunde inte fatta hur hon kunde höra allting.

När jag ätit frukost tog jag en varm dusch, eller ja, en varm dusch så tror man ju att man får duscha i sisådär 45 minuter men nej, här var det att duscha på 10 minuter för att inte göra slut på varmvattnet. Helt otroligt.

Efter duschen drog jag på mig ett par grå jeans shorts och sedan utanpå den en blå skjorta och utanpå den en beige jacka och mina låga converse. Jag borstade lätt igenom håret och lade på en enkel sminkning.

Jag lämnade huset på väg ut när jag mötte en kille i svarta shorts och en vit golfjacka och golfskor och en golfpackning med sig.

"Hallå, du, golfkillen?" frågade jag och han vände sakta om sig. "Du, vart ligger starbucks?" frågade jag.

"Starbucks? Skämtar du, vi är i stratford tjejen, inte i Chicago." svarade han.

Jag rynkade ögonbrynen. Då tog killen fram en cigg från förpackningen.

"Kan man få en?" frågade jag.

Då tittade han ännu mer underligt på mig.

"Vadå? Har du aldrig gett en cigg åt någon tjej eller?" frågade jag.

"Jo, visst men inte åt franska finklädda söta tjejer." svarade han och plockade ut en cigg och räckte den åt mig.

"Eld?" frågade jag.

Han räckte mig tändaren och jag tände på sen gav jag den tillbaks.

"Tack." svarade jag när jag sen lämnade jag honom på väg runt omkring på gatorna i Stratford dök den där Justin upp igen. Den här gången hade han med sig två vänner.

De stirrade alla tre på mig.

Jag fortsatte röka upp det sista av min cigg när de dök upp vid min sida.

"Tjena." log en av hans vänner.

"Mm." svarade jag.

De såg på varandra.

"Vill ni ha det sista eller?" frågade jag och svängde med tobaken framför ögonen på dem.

De skakade på huvudena. Jag nickade och kastade den på marken och stampade på den innan jag började gå vidare.

"Sååå, hänger du med och ser Justin sjunga utanför Avon Theatre?" frågade en av dem.

"Jag tror jag avstår." svarade jag.

"Kom igen, du skulle älska det."

"Jag är inte lika säker." svarade jag.

"Ingen belieber va?" frågade den andra kompisen.

Jag skakade på huvudet.

Justin drog handen genom håret, stackars kille fick inte höra mycket bra just nu.

"Hej, killar kom igen. Låt tjejen vara ifred va?" sade han.

Jag log ett lite flörtigt leende mot honom innan jag gick min väg.

~Justin Bieber's perspektiv:~

Hennes leende var oslagbart och hennes röst var perfekt, jag älskade tjejer med fransk dialekt. Men hon rökte, och hon gillade inte min musik, inte alls. Men hon hade lett flörtigt mot mig, det var ju positivt. Jag tog min gitarr och slog mig ned på Avon Theatre trappan som jag en gång gjort i tiden när jag såg någon dyka upp bredvid. Samma tjej. Men nu hade hon bytt kläder. Hon hade på sig ett par tunna svarta tights och sedan en ljusgul/beige klänning och utanpå den en  beige tröj och ett smycke runt halsen och sedan ett par jeffrey campbell på fötterna. Hon log när hon såg mig. Men så fort jag började spela såg hon uttråkad eller plågad ut, kunde tyda vilket, men hon var här och var vackrare än tidigare. Jag visste inte ens tjejens namn men en sak jag var säker på jag skulle lära känna henne!

___________________________________________________________________________________________________

Där hade ni kapitel 3. Hoppas ni gillar det, kommer kanske ett imorgon också:)

K O M M E N T E R A ! ! !