Previous:

Jag tryckte läpparna mot hans och drog med honom bak till toaletterna bakom barutrymmet. Tungorna masserade varandras och det var allt jag minns, sedan tog alkoholen och drogerna över igen. Mitt medvetande försvann in i sudd, jag hade sjukt kul men det är allt jag minns, drogerna och alkoholen var för starka för att få mig att minnas någonting av det här...

_____________________________________________________________________________________________________

Jag ruskade yrt på huvudet. Solen gassade starkt i mina ögon så jag blev blindad. Yrseln var så smärtlig. Att jag nästan ångrade att jag tagit droger och druckit de två kvällana innan. Men det skulle inte hindra mig att göra samma sak den här kvällen. Stanken av alkohol från mina kläder var oundviklig. Jag måste ta mig hem till farmors hus idag så jag kunde tvätta av mig och byta kläder. Jag hade ju haft de här kläderna på mig två dar i rad. Äckligt.

När jag skulle resa mig upp för att gå hem började det gå runt i huvudet och jag föll omkull. Då dök någon upp vid min sida och hjälpte mig upp.

"Tjena, mitt namn är Isabel, jag var på baren tillika igår med dig. Du var totalt borta. Minns du alls någonting?" frågade hon.

Jag skakade på huvudet, det var sant, jag minns ingenting.

"Du heter Justine va?" frågade hon.

"Justine?" sade jag och tittade frågande på henne.

"Det va iallafall någon du mumlade om hela kvällen igår." sade hon.

Då kom jag på att jag kan ha mumlat något om Justin. Fan, så pinsamt.

"Ähm, nä jag heter inte Justine, jag heter Savannah." svarade jag.

"Aja okej, trevligt att träffa dig som nykter Savannah." log Isabel.

Jag fnissade.

"Såå, varifrån kommer du då?" frågade hon.

"Frankrike, Paris." svarade jag.

"Aa, det var det du mumlade något om igår att dina föräldrar skickat iväg dig hit. Du verkade inte gilla det alls."

"Nee, det har du rätt i." log jag.

"Såå vem är Justine, eller Justin eller vad det nu var du mumlade om?" frågade Isabel.

"Ää, jag vet inte." mumlade jag.

"Du vet, du vill bara inte säga." svarade Isabel med ett brett leende.

"Hundra poäng." skrattade jag men då gjorde det så ont i huvudet så jag måste hålla handen för.

Hon log.

"Hänger du ut med ikväll också?" frågade jag sen.

Hon höjde ögonbrynen.

"Fest ikväll, igen?" log hon.

"Självklart." blinkade jag.

"Dåså, jag är på. Kan jag få din nummer?" log hon.

"Visst." svarade jag och så bytte vi numror.

Jag gick in i duschen och duschade snabbt av mig. Farmor var int hemma som tur var så hon slapp se mig så här och få dåligt samvete. När jag duschat klart gick jag in i mitt rum och drog fram ett par blåa stupjeans och drog på mig dem. Sedan en blå topp med vita fåglar på sig och sedan en grå tröja utanpå den. Sedan mina låga vita converse och sedan en lätt sminkning innan jag snabbt lämnade huset igen. Jag försvann bort mot baren igen fastän jag och Isabel först skulle träffas om en timme där.

             En timme senare dök Isabel upp utanför baren där jag stod och väntade. Hon hade på sig ett pat vita jeans, grå huppari, en svart mössa i hennes långa blonda hår och ett par solglasögon på näsan och ett par svarta converse.

Vi gick in i baren och beställde några shots, och en varsin stor öl. Några timmar senare räckte jag Isabel ett piller, droger, hon svalde det och samma sak gjorde jag bara med tre piller och Isabel tog ju bara ett. Vi drack ihjäl oss, alltså jag menar inte bokstavligen att vi drack ihjäl oss men vi drack öl efter öl, shot efter shot, gin efter gin... Ja, vi testade alla drickor i hela baren. När vi var som fullast var jag totalt snurrig och visste knappt ut eller in men jag hade skit kul där jag och Isabel dansade runt på dansgolvet med olika killar och var ut imellan på verandan utanför baren för att röka. Ja, jag minns ingenting, men jag kan säga att jag aldrig varit så borta i hela mitt liv.

Nästa morgon när jag vaknade låg jag nere i något jag tror var en källare. Jag hade otroligt, sjukt i huvudet så jag kunde knappt lyfta på huvudet. Jag lutade mig mot väggen. Jag kunde inte ens röra på mig, det tog så sjukt i varendaste en muskel jag hade i kroppen. Och var i hela världen var jag någonstans?!

~Justin Bieber's perspektiv:~

Jag begravde ansiktet i händerna. Var kan hon vara? Vi hade ringt polisen som nu höll på och försöka få tag med omvärlden var Savannah kan befinna sig. Jag, Ryan, Chaz och Savannahs farmor hade sökt efter henne hela gårdagen och igårkväll hade vi ringt polisen till undsättning. Tyvärr hade inte ens polisen hittat Savannah. Tänk om något riktigt allvarligt hade hänt henne?

Polisen hade kollat med flygbolaget ifall hon tänkt åka hem men nej, och det värsta av allt var ju att hon verkade självmordbelägen efter allting som hänt. Tänk om hon dränkt sig själv någonstans.

"Vi hittar nog din tjej." sade Ryan och lade en hjälpsam hand på min axel.

"Hon är inte min tjej." svarade jag kort.

"Men du önskar att hon var det inte sant? Du gillar ju henne." sade Ryan sen.

"Man kan inte gilla någon man inte ens känner, och jag känner ju inte henne." mumlade jag.

"Nej, kanske inte, men du känner ett behov av att hitta henne eller hur?"

"Det skulle jag väll ha för vem som helst. Klart jag skulle ha det med er två." sade jag och flackade med blicken mellan Ryan och Chaz.

"That's good bro, för vi har känt dig hela livet men henne har du bara känt i några minuter och du känner redan behov av att rädda henne, alltså har du en thing för henne." log Ryan.

"Du är underlig bro." skrattade jag.

Han log.

"Vad har du mig för?" skrattade han och gjorde en snabb bro-kram med mig innan han gick bort mot en polispatrull igen.

"Var kan hon vara?" mumlade jag tyst för mig själv.

"Vi hittar nog henne." sadde Chaz som tydligen stod kvar fortfarande.

Jag log ett snabbt snett leende.

~Isabel Jonson's perspektiv:~

Jag vaknade när jag låg i en soffa i baren som jag festat loss hela kvällen och natten. Allt var stökigt och det var en städerska som väckte mig och bad mig att gå hem. Jag reste mig försiktigt upp och märkte den olidiga baksmällan jag hade. Fy attan ändå... Jag rev fram mobilen ur fickan när jag lämnade baren för att gå hem. Jag slog Savannahs nummer för att ringa henne och kolla upp var hon var men jag fick inget svar. Var kan hon vara då? Då sekunderna efter dök en polis upp vid min sida. Hade någon kommit på att jag var minderårig och var på bar eller?

Tur, nej, det var inte så. Men det, det hade att göra med var inte heller positivt. Savannah var försvunnen och de frågade när jag sett henne senast och jag svarade när jag senast sett henne av det jag kommer ihåg och sedan tackade polisen och försvann jag testade ringa upp Savannah igen men inget svar. Var i, kan hon  vara nu då?!

___________________________________________________________________________________________________

Kort, men har lite för lite fantasi just nu, det kommer mer imon tror jag. Måst få denhä dåliga början över såatt denhä novellen kommer igång någongång.;)

K O M M E N T E R A ! ! !