Previous:

Hennes leende var oslagbart och hennes röst var perfekt, jag älskade tjejer med fransk dialekt. Men hon rökte, och hon gillade inte min musik, inte alls. Men hon hade lett flörtigt mot mig, det var ju positivt. Jag tog min gitarr och slog mig ned på Avon Theatre trappan som jag en gång gjort i tiden när jag såg någon dyka upp bredvid. Samma tjej. Men nu hade hon bytt kläder. Hon hade på sig ett par tunna svarta tights och sedan en ljusgul/beige klänning och utanpå den en beige tröj och ett smycke runt halsen och sedan ett par jeffrey campbell på fötterna. Hon log när hon såg mig. Men så fort jag började spela såg hon uttråkad eller plågad ut, kunde tyda vilket, men hon var här och var vackrare än tidigare. Jag visste inte ens tjejens namn men en sak jag var säker på jag skulle lära känna henne!

_____________________________________________________________________________________________________

När jag spelat klart lade jag försiktigt tillbaks gitarren i fodralet innan jag reste mig upp för att gå fram till tjejen.

"Jag trodde inte du skulle komma." sade jag och log.

"Ja, men det gjorde jag, men inte för att komma och träffa dig." svarade hon.

Jag rynkade ögonbrynen, det där gjorde verkligen ont.

"Aah, du träffar någon annan?" frågade jag.

Hon skakade på huvudet.

"Jag skall in här på Avon Theatre de hade något program här ikväll." svarade hon.

Jag nickade sakta på huvudet.

"Ses." sade hon innan hon gick förbi mig in i teatern.

~Savannah Courtney's perspektiv:~

Följande dag, efter det enormt tråkiga programmet jag varit på i Avon Theatre och träffat Justin och hans vänner. Jag kom på att Justin inte ens visste vad jag hette. Var bara lika bra. Då öppnade någon försiktigt dörren till mitt rum och kikade in.

"Jag åker nu." sade farmor försiktigt.

"Vart då?" frågade jag, för första gången så snäste jag inte tillbaks.

"Affären." svarade hon.

"Kan jag följa med, borde köpa några nya klädesplagg?" sade jag.

Farmor höjde ögonbrynen och tittade sedan fundersamt på mig sedan nickade hon. "Självklart, rappa på lite bara." svarade hon.

Hon lämnade rummet och jag drog på mig ett par mörkblå jeans, en svart topp och en blå skjorta utanpå, stort smycke runt halsen och mina jeffrey campbell och så en snabb plattning på håret. Sedan flög solglasögonen på och handväskan över axeln.

Jag och farmor åkte in till stan och när farmor stannade utanför en liten mataffär sökte jag upp närmaste klädbutik.

Den var liten och trång men den dög.

Jag hittade ett par jätte snygga jeans, boots och tre nya skjortor. Jag gick till kassan och lade upp allt på disken. Kassörskan satte in kläderna så priset kom på dataskärmen och när jag skulle lägga in kreditkortet i maskinen för att betala stod det att maskinen inte tog emot kortet. Jag drog igenom kortet flera gånger och sedan blev jag riktigt irriterad. Jag lämnade affären och sedan rev jag upp mobilen ur väskan slog pappas nummer och ringde upp honom.

Efter tredje signalen svarade han.

"Längtar hem redan?" frågade han direkt.

"Håll käften. Varför i helvete har du inte sagt att du stängt av kortet?!!! Nu stod jag i en klädaffär och skulle betala och hamnade skämmas ihjäl!" skrek jag i luren.

"Vi hade tänkt prata med dig och det. Vi stängde av det för att du ska lära dig att pengar är inget ett leka med. Du får ändast använda kontanterna vi gav dig innan du åkte. Vi skickar nya varje månad." svarade pappa.

"Men dom har jag ju redan använt upp!" skrek jag.

"Då får du skylla dig själv, du får först mer pengar nästa månad." sade han.

"Vad i... Varför gör ni så här mot mig?! Ni njuter av det här inte sant?! Ni plågar mig okej?! Hatar ni mig så här otroligt mycket att ni till och med låter mig svälta här?!" skrek jag.

"Du svälter inte, var inte så dramatisk Savannah! Du vet mycket väl om varför du hamnade till Canada om du skulle betett dig skulle det här aldrig hänt!" skrek han tillbaks.

"Säger han som festade dag ut och natt in hela sin ungdom!!!" skrek jag till honom innan jag stängde av samtalet.

Folk som stod på gatorna runt omkring mig stirrade på mig och jag bara himlade med ögonen och gick surt vidare.

"Är allt okej?" frågade Justin. Han hade dykt upp från ingenstans.

"Justin, det är inte läge nu okej?!" svarade jag argt.

Justin stannade och kollade efter mig när jag försvann in i mängden.

När jag kommit tillbaks till farmors hus och hon fortfarande inte kommit hem tog jag en sax ur en av kökslådorna och klippte sönder kreditkortet sedan kastade jag det i sopkorgen och sprang in i mitt rum och rev ut allt från sopkorgen som stod under skrivbordet i mitt rum. Jag rev ut allt tills jag fann vad jag letat efter. Drogerna och tobaken. Jag tog två tabletter av droger och ett glas vatten. I ett svälj hade jag svalt båda pillren. Sedan rusade jag ut ur huset med förpackningen med mig och in mot centrum för att söka upp en bar. Jag visste att jag var på tok för ung för att komma in på en bar men jag visste vad jag behövde. Jag hittade en bar vid ett gatuhörn och gick in i den beställde några öl och satte mig ned drack alla ölen till botten, en efter en. Ingen hade ännu jagat ut mig. Nu började det vimla till och jag tog fram tobaken, beställde ännu en öl så där höll jag på i ungefär 3 timmar. Drack och drack, dansade till musiken med olika killar som jag inte ens visste namnet på, drogerna hade satt sina spår och tro mig drickan också. När klockan slog nio på kvällen hade jag hållit på i 6 timmar. Då föll jag ner på knä på dansgolvet och kräktes. Folket bredvid mig äcklade sig medan två äldre män lyfte upp mig från golvet satte mig på en stol och gav mig ett glas vatten.

"Jag vill inte ha det, jag vill ha en till öl!" mumlade jag.

"Tro oss, om du dricker en öl  till dör du." svarade dom.

"Gör jag så gärna, varför tror ni att jag är här?!" sluddrade jag.

Människorna runt omkring mig tittade häpet och förskräckt på mig. Det var en vakt som slutligen fick mig att hålla klaffen. Jag drack vattnet och när jag lämnade baren visste jag inte vart jag skulle ta vägen så jag lade mig på en parkbänk inne i stan.

Nästa morgon vaknade jag av att ljuset lyste starkt. Mitt huvud värkte. Gud, vilken huvudvärk och pyton hur illa jag mådde, men det skulle inte få hindra mig från att göra samma sak ikväll. Mina föräldrar hade skickat hit mig, låst mitt kreditkort, tagit allt ifrån mig, mina vänner, min macbook, min iPhone, mitt rum, mitt hem... De hade skickat hit mig till något ruttet ställe mitt ute i ingenstans i Canada. Hur i hela världen hade de tänkt igentligen? Och det värsta av allt, de hade skickat iväg mig UTAN pengar, så nu skulle de få betala för allt skit de satt ut mig för. Om jag så dog, det hade ingen skillnad ingen kommer ändå att sakna mig.

~Justin Bieber's perspektiv:~

"Wow, det där var coolt!" utbrast Chaz efter jag gjort något enstaka trick på skateboarden.

"Äh, det var väll inget." mumlade jag tillbaks.

"Justin vad är det? Du är så nere idag." frågade Ryan.

"Jag kan inte bara sluta tänka på henne. Hon var så snesig igår när jag träffade henne. Något stod riktigt fel. Ja, hon gillar ju inte mig på något vis men hon brukar ju iallafall lé. Så vad var det som var problemet igår då?" frågade jag.

"Vet inte, tjejer har sina periorder ibland Justin. Försök dig inte att förstå dig på dem." försökte Ryan.

Jag höjde ögonbrynen och såg menande på honom innan jag bara skakade på huvudet som svar.

"Kom vi frågar om hon följer med ut!" kom Chaz på.

"Sure." svarade Ryan.

"Okej..." mumlade jag och så gav vi oss iväg till huset där den där farmorn bodde där hon tydligen bodde nu nr hon var här.

Vi knackade på och det vad farmorn som öppnade.

"Goddag, vi undrar om hon är hemma?" frågade jag. Hon det lät bara för dumt, men vad kunde jag göra någonting åt att jag inte hade en aning om vad hon hette.

"Hon? Savannah då?" frågade hon.

Vi nickade.

"Hon är inte hemma, hon kom aldrig hem igår och jag har försökt nå henne men jag får inte kontakt med henne. Jag är rädd för att det hänt henne någonting." svarade farmorn.

En klump satte sig i magen på mig och jag tittade med en flackande blick mellan Ryan och Chaz. De såg lika oroliga ut båda två. Vart kan Savannah tagit vägen..?

~Savannah Courtney's perspektiv:~

Jag tryckte läpparna mot hans och drog med honom bak till toaletterna bakom barutrymmet. Tungorna masserade varandras och det var allt jag minns, sedan tog alkoholen och drogerna över igen. Mitt medvetande försvann in i sudd, jag hade sjukt kul men det är allt jag minns, drogerna och alkoholen var för starka för att få mig att minnas någonting av det här...

___________________________________________________________________________________________________

Så, hoppas ni orkat vänta. Har varit sjuk nu i två dar och är det fortfarande så men ville skriva ett nu så jag gjorde det hoppas ni gillar det!

K O M M E N T E R A ! ! !