Previous:

Jag höll Justins hand i min medan vi nervöst gick genom sjukhuskorridoren mot resultatsrummet för att få mina provresultat. Jag hade på mig ett par jeans och en svart topp och en vit skjorta över och mitt fortfarande blöta hår hängde löst och så hade jag på mig mina vita låga converse.

Tio minuter senare kom en sköterska gåendes med en läkare efter sig.

"Savannah... Vi måste tyvärr meddela att du har cancer. Den värsta sorten, du kommer bara ha två månader tills döden kommer att komma fatt dig..." mumlade läkaren med provresultaten och räckte mig dem.

Jag bara brast ut i gråt och skrek rakt ut.

"JAG ÄR FÖR UNG FÖR ATT DÖÖÖ!!!!"

_____________________________________________________________________________________________________

"Såå... Skall vi åka och ta en burgare eller något?" frågade jag och såg på Justin som tittade ut genom fönstret.

Justin vände på huvudet och tittade på mig. Han rynkade ögonbrynen sakta och tittade frågande på mig.

"Alltså betyder detta inte något för dig?" frågade han sakta.

"Njah, det har hänt så mycket skit i mitt liv att det nästan bara fattades att ja skulle få en sjukdom och hamna dö vid en sådan här tidig ålder... Lova att aldri säga detta till någon?" frågade jag.

Justin nickade.

"Men jag har alltid velat ha en egen familj, kunnat uppfostra dem på det mest bästa sättet, vilket mina föräldrar aldrig gjort. Jag har alltid velat gifta mig, hitta mitt livs kärlek och ha en underbar familj med honom men nu är  tiden ute för min del, men du måste lova mig, att du hittar ditt livs kärlek och skaffar familj med henne. Okej, för min skull?" frågade jag.

Justin såg på mig med tåriga ögon.

"Om jag skall vara ärlig så trodde jag verkligen att jag skulle få mer tid med dig men nu är tiden ute för mig så tänker jag gå rakt på sak... Jag är störtkär i dig..." mumlade Justin sakta och tittade efter en stund upp på mig.

"Då är vi, visst båda det.." mumlade jag och knäppte upp bältet och närmade mig Justin och kysste honom. Han besvarade kyssen passionerat.

"Sååå vad vill du göra?" frågade Justin och sparkade av sig skorna och kom gåendes efter mig in i rummet.

"Papper och penna?" frågade jag.

"Jaa... Men varför?" frågade han.

"Jag skall skriva en lista." log jag.

Justin tittade konstigt på mig men räckte mig ett papper och en penna. Som rubrik skrev jag på pappret: 100 things to do before I die...

Så började jag skriva.

1. Resa hem till paris

2. Kyssa den jag älskar i toppen av eiffeltornet

3. Resa till Hawaii

4. Dricka en tropisk drink

5. Skänka pengar till fattiga och sjuka barn i Afrika

6. Lära mig dansa ballet

7. Gå på en opera

8. Förlåta Catelynn och Lauren

9. Ta med Stacey på resa till Cypern

10. Åka till Italien och äta en italiensk pizza där

"De här är de första 10 sakerna jag skall göra innan  jag dör av mina 100 saker och när detta är slutfört är jag redo att möta döden." log jag mot Justin.

"Sluta säga så där." muttrade Justin.

"Justin, det är dags att insé det. Jag kommer att dö, det är bättre att säga det rakt ut än att gå och trippa runt på tå och hoppas att jag kommer bli bra. För det kommer jag inte. Jag kommer dö, det sa doktorn själv, att det inte finns hopp för mig längre, ändast två månader kvar innan jag lämnar er. Så ska vi inte göra det värt att minnas?" frågade jag.

Justin satt tyst en stund. Jag kunde förstå hur han kände sig just nu. Att vara den som skulle bli kvar kunde inte vara lätt.

~Justin Bieber's perspektiv:~

Jag svalde. Hur kunde Savannah vara så lugn med allt det här medan jag var totalt livrädd? Det var ju hon som var sjuk, inte jag.

"Såå hjälper du mig?" frågade hon.

Jag ruskade på huvudet.

"Med vad?"

"Detta." sade hon och drog handen över pappret som hon skrivit på.

"Självklart." mumlade jag.

Det skulle bli dyrt, men vartenda cent var värt det.

"Så, nummer ett..." började hon.

"...är att resa hem till paris..." fortsatte jag.

"...och nummer två att bli kysst av den du älskar i toppen av eiffeltornet." avslutade Savannah och såg djupt in i mina ögon.

Sedan närmade hon mina läppar och kysste mig.

"Vad sägs om att jag ringer och bokar resa dit tills imorgon och du sover hos mig inatt och vi går på fest tillsammans med Ryan och Chaz ikväll?" frågade jag och såg på Savannah som nickade och kysste mig.

"Passar bra." svarade hon.

Jag steg upp tog min iPhone och ringde flygbolaget för att boka en resa tills imorgon till Paris medan Savannah låg kvar o soffan och stirrade upp i taket.

När jag kom tillbaks satte sig Savannah upp i soffan.

"Så, två biljetter till Paris imorgon är fixat. Nu ett hopp i duschen och sedan av till fest." log jag och kastade en handduk åt Savannah som tog emot den och log ett tacksamt leende.

En halv timme senare kom hon ut och var vackrare än jag någonsin sett henne tidigare. Håret var uppuffat och så var hon sminkad. På sig hade hon en svart klänning. Hon blinkade och frågade.

"Duger det?" frågade hon.

"Om? Du är jätte vacker!" utbrast jag och Savannah log ett snett leende.

Jag tvättade av mig klädde på mig ett par rena kalsonger och sedan ett par gråa byxor samt röda sneakers med en svart tröja. Håret fixade jag uppåt och lämnade sedan huset tillsammans med Savannah åkte vi till festen. Savannah tog en drink och satte sig ned bredvid mig och Ryan. Minutrerna efter dök Chaz också upp.

Vi talade en del när Chaz berättade någon berättelse om en kvinna som dött i cancer för någon vecka sedan. Då ploppade det ut ur Savannah.

"Jag har också cancer."

Det blev tyst omkring oss och Savannah mötte min blick.

Ryan och Chaz tittade på mig med en frågande blick och jag nickade sakta.

"Jag kommer att dö om ungefär 2 månader sade läkaren." sade Savannah och tittade på dem.

Det blev tyst länge innan ja fick ta till orda om  någonting annat.

Sent på kvällen när jag och Savannah kommit hem frågade jag henne.

"Du hade ju inte behövt berättat att du har cancer." sade jag.

"Det är lika bra att de vet om det när de får sin begravningsinbjudan." sade Savannah sarkastiskt.

"Savannah, sluta säga så där." sade jag ledset.

Savannah såg på mig och närmade mig. Hon tryckte läpparna mot mina.

Vi somnade femton minuter senare bredvid varandra. Nästa morgon när vi vaknade blev det snabb packning innan det blev raka vägen med limousin till flygplatsen för att åka iväg till Paris. Savannah kramade om mig inna vi skulle gå ombord på flyget.

"Tack för allt Justin och för allt du kommer att göra det betyder guld för mig." viskade hon innan hon kysste mig och vi gick ombord på flyget.

__________________________________________________________________________________________________

Så kapitel 14 ute! Nu är dom på väg till paris, hur kommer det att gå tror ni?

för mer behöver ni kommentera så...

K O M M E N T E R A ! ! !

Previous:

När jag var på min dagliga kvällsrunda att jogga så såg jag något eller någon ligga på marken på trottoaren längre fram. Jag sprang dit så hårt jag kunde och fick till min fasan se att det var Savannah som låg där avsvimmad. Jag kollade hennes puls och ringde 911.

Fem minuter senare var ambulansen där och tog med Savannah till sjukhuset för att ta prover på henne. Jag berättade för dem om kvällen och hur mycket hon tagit och att hon lossat hår tidigare på kvällen. Då såg ambulansmännen misstänksamma ut men sade att skulle ta prover på henne när de kommit till sjukhuset.

Hur mycket skulle den här tjejen få lida egentligen, innan hennes liv skulle ta sin plats. Hon som äntligen mått bra. Så börjas det med nästa fallgrop igen. Men vi får hoppas på det bästa med proverna iallafall...

_____________________________________________________________________________________________________

Jag gick nervöst genom sjukhuskorridoren i väntan på att Savannah skulle dyka upp. Efter det som hänt ihår så var dte svårt att försöka återhämta sig och jag hade inte sovit en blund i natt. Så jag hade stora svarta ringar runt ögonen.

Då dök Savannah upp i dörröppningen med en sköterska med sig.

"Vi skall komma tillbaks imorgon efter provresultaten." meddelade Savannah mig när hon kommit fram till mig. Jag nickade kort och kramade om henne.

"Hur mår du?" frågade jag.

"Okej väll." svarade hon och log.

Jag placerade handen runt hennes höft vilket fick Savannah att hoppa till. Men när jag ryckte för att föra bort handen igen log Savannah och rev åt sig min hand igen och placerade den på sin höft. Sen såg hon upp på mig och blinkade och pussade mig lätt på kinden. Det fick mig att bli alldeles varm inuti.

Men när vi kom ut till ytterdörrarna stod det en hög med paparazzis utanför. Jag suckade och skakade på huvudet.

"Jag ringer Kenny så han kan få ut oss härifrån." sade jag och drog fram mobilen.

Femton minuter senare dök Kenny upp och kunde dra ut oss enom paparazzina. De tog  nyfiket sina bilder men vad kunde man göra, blixtrarna bländade sikten och fick det väldigt svårt att se något alls.

Vi satte oss i bilen och åkte hem till mig.

"Vad vill du göra?" log jag och sparkade av mig skorna och slängde dem i hörnet.

"Vad sägs om film?" frågade Savannah och tittade bedjande på mig.

"Självklart. Det är bara att välja." log jag och öppnade glasdörren till ett enormt skåp som ändast innehöll filmer.

"Skämtar du?" frågade hon och höjde ena ögonbrynet och kikade på mig.

Jag flinade.

Savannah började böka bland med filmerna medan jag slog mig ned i den enorma vita lädersoffan.

"DEAR JOHN!" tjöt Savannah lyckligt.

Jag började skratta.

Hon kom med sin valpblick och höll filmen tryckt mot bröstet.

"Jaja." log jag ett snett leende och tog emot filmen och lade in den i spelaren. Sen slog jag mig ned i soffan igen intill Savannah.

Savannah lutade sakta huvudet mot min axel.

Efter att filmen tagit slut tittade Savannah på mig och sa.

"Berätta om dig själv!" sade hon och lade huvudet på sned.

"Vad vill du veta, de flesta vet allt om mig." log jag.

"Grundlagt, jag vet inte så mycket, jag hatade dig före vi träffades." rodnade Savannah.

"Okej, jag föddes den 1 mars 1994 i Stratford med min mamma jag var alltid ensambarn tills Jazzy och Jaxo föddes för några år sedan. Min mamma heter Pattie och mina bästa vänner är Ryan och Chaz och Scooter, min manager fann mig på YouTube när jag var 13 och det var han som fick min karriär igång. Det finns mycket att berätta men du är nog inte intresserad av det, nu är jag intresserad av dig, berätta om dig." log jag.

"Okej, jag föddes den 30 maj 1994 i Paris i Frankrike. Jag har nästan hela mitt liv bott med min syster Alicia och mina föräldrar. Båda mina föräldrar jobbar som advokater och därför är vi väldigt rika. Vi har ett enormt hus. Tidigare innan jag fyllde 14 var jag flickan som hade högsta betyg och hade totalt kontroll över mitt liv. Allt var perfekt. Vi hade en hundvalp och vi var en perfekt familj. Men veckan inna min fjortonde födelsedag var jag och min stora syster Alicia med i en bilolycka. Alicia var 18 så hon fick köra bil. En man körde mot rött ljus och körde rakt in i den sidan av bilen där Alicia satt. Alicia dog omedelbart och jag klarade mig med någar få skador. Mina föräldrar sörjde mycket och jag började gå på droger med nya vänner. Jag lämnade alla mina gamla vänner och jag träffade Stacey, Lauren och framför allt Catelynn och mitt ex Johnny. Jag låg med alla, festade, skolkade och drogade. Det var min nya vardag och mina betyg bara sjönk. Till sist gick det för långt och de skickade mig hit och då träffade jag dig. Jag hamnade i trubbel här också för jag ville ge tillbaks till mina föräldrar för att de skickat hit mig men då var jag nära döden och nu när jag äntligen börjat hamna på rätt spår tillbaks till mitt liv som det var innan Alicia dogså dyker nästa mörker upp." sad Savannah.

Jag hade aldrig vetat att Savannah haft en syster som hette Alicia. Men Savannah hade verkat kommit över sin systers död för hon berättade utan att behöva kämpa mot tårarna. Jag var stum efter Savannahs berättelse.

Savannah kramade om mig och så somnade vi bredvid varandra sedan.

Nästa dag vaknade jag till pannkakslukt. Jag steg upp för att gå till köket och mötte Savannah komma ut ur duschen springande utan kläder.

"JUSTIIIN!" skrek hon och vände sig om för att springa tillbaks in i badrummet.

"Ursäkta!" hojtade jag och vände mig hastigt om.

Jag hörde en dörr smälla igen och jag sa tyst för mig själv: "Jag är inte van vid att det dyker upp nakna tjejer i mitt hus på morgonen."

Efter frukosten satte vi oss med Kenny på väg mot sjukhuset igen.

~Savannah Courtney's perspektiv:~

Jag höll Justins hand i min medan vi nervöst gick genom sjukhuskorridoren mot resultatsrummet för att få mina provresultat. Jag hade på mig ett par jeans och en svart topp och en vit skjorta över och mitt fortfarande blöta hår hängde löst och så hade jag på mig mina vita låga converse.

Tio minuter senare kom en sköterska gåendes med en läkare efter sig.

"Savannah... Vi måste tyvärr meddela att du har cancer. Den värsta sorten, du kommer bara ha två månader tills döden kommer att komma fatt dig..." mumlade läkaren med provresultaten och räckte mig dem.

Jag bara brast ut i gråt och skrek rakt ut.

"JAG ÄR FÖR UNG FÖR ATT DÖÖÖ!!!!"

__________________________________________________________________________________________________

Så, nu vet ni, Savannah har cancer och kommer att dö, hon har ungefär 2 månader på sig, osv. Vilket betyder att hon kommer behöva Justin som mest nu.

Stay Tuned:D

K O M M E N T E R A ! ! !

Previous:

"Öppna och se." log Justin tillbaks.

Jag tittade misstänksamt på honom och tog emot paketet och öppnade det. I paketet låg en splittrans ny iPhone som hade leopard fläckar över hela sig. Den här telefonen låg bara där och skrek efter att bli min.

"TACK JUSTIN!" skrek jag av gläde och kastade mig in i hans famn och allt gick så snabbt så hade vi kysst varandra igen.

När vi släppt varandra tittade vi bara konstigt på varandra. Men sedan brast jag ut i skratt och sedan Justin efter.

Jag hade ingen aning om hur detta skulle forma sig alls men det kunde man väll inte veta förrän man tagit reda på det eller hur? Fastän vi kanske inte skulle bli ett par så var vi iallafall mycket goda vänner och han är kanske min ända vän. Ja, förutom Isabel då. Men han var personen som räddat mitt liv och det kommer jag alltid vara evigt tacksam för!

____________________________________________________________________________________________________

"Så, vad vill du göra?" frågade Justin efter han hämtat mig.

Vi hade umgåtts tillsammans de senaste dagarna väldigt mycket dag in och dag ut. Men vi båda trivdes med det så det passade ju oss bra för oss båda.

"Vad vill du göra?" frågade jag och log.

"Vad sägs om tivoli?" frågade han och log.

"Det låter bra." svarade jag.

Natten som var till igår hade jag sovit över hos Justin. Det hade varit väldigt mysigt. Vi hade börjat kyssas men det hade aldrig blivit något mer än det. Vi visste fortfarande inte om vi ville vara ett par eller ej men just nu fokuserade ja mig bara på nuet. Om jag skulle vara ärlig hade jag aldrig mått så här bra i hela mitt liv. Jag hade alltid haft något att sörja eller grubbla på. Det hade aldrig känts okej. Jag hade blivit tvingad att ligga med olika killar under mina fyllestunder och hånglat med de flesta av killarna på skolan, hade varit den yngsta tjejen vars oskuld försvann och så vidare. Det var inte så ja ville ha det längre. Avvänjningen med drogerna gick rätt bra men alkoholen var hård att streta imot. Det hade slutat då och då med att jag tagit en sup eller två. Men inte mycket.

"Vad tänker du på?" frågade Justin och tittade misstänksamt på mig.

Jag log.

"Hur otroligt snygg du är idag!" sade jag glatt.

Justin började småskratta åt mig.

"Jag vet att det inte var det du tänkte på. Man ser det på dig." log Justin.

"Hur då?" frågade jag.

"Näsavinkeln." skrattade Justin.

"Du skämtar." sade jag och slog till honom på knät.

"Ja, jag skämtar. Man ser det bara på dig. Berätta nu för farbror Justin vad som tynger dig?" frågade han.

"Bara att jag aldrig mått så här bra i hela mitt liv." svarade jag och log ett snett leende.

Justin besvarade leendet.

Resten av bilresan körde vi under tystnad.

När vi vek in på parkeringen till tivolit dök Ryan och Chaz upp från ingenstans.

"Tjena bro." log Ryan och Chaz och gav en brokram till Justin.

Sen vände sig dem mot mig.

"Du tog snyggingen med dig ser jag." skrattade Ryan och gav mig en snabb kram, Chaz likaså.

Sen gick vi alla fyra uppåt tivolit.

Vi åkte först några snabba karuseller som ja blev så yr att jag hamnade sitta ner en stund medan Justin hämtade vatten åt mig. Men Ryan och Chaz var väldigt ivriga att åka så många karuseller som möjligt. Medan ja satt där i mina korta höga ljusblå jeans shorts och min vita pösiga skjorta upp tills kom en flicka fram till mig. Hon var runt 8 år.

"Justin är inte här nu." mumlade jag tyst.

"Jag vet. Men det är dig jag vill ha autograf och en bild med. Så snälla kan du ta en bild med mig och ge din autograf. Jag älskar dig du är så cool!" sade flickan blygt.

Jag log av överraskningen och svarade förstås ja till flickan och tog pennan som flickan höll i sina små hände som skakade av  nervositet.

Jag tog papperslappen också och skrev mitt namn: Savannah Courtney.

"Tack." mumlade flickan när hon tog emot pappret och pennan igen.

Sen gav hon mig sin lilla snäcktelefon att ta foto av oss båda med och så gjorde jag det tillsammans med henne.

"Tack. Du och Justin är jätte söta tillsammans." mumlade flickan och sprang sedan iväg.

"Vem var det där?" frågade Justin som dykt upp med en vattenflaska åt mig.

"Du som trodde att det bara är du som har fans." skrattade jag och slog armbågen i sidan på honom och pussade honom på kinden och tackade för vattnet och snurrade på korken för att dricka.

Senare på dan beställde vi alla glass som vi stod och åt på när vi gick omkring på stan. Senare på kvällen bestämde vi oss för att alla skulle sova över hos Justins så det var det vi gjorde. Medan Justin, Ryan och Chaz var ute och grillade var jag inne på toaletten och borstade mitt hår när en tofs, en stor hårklimp lossade från mitt hår. Snart stod jag där med hårslingan i handen.

Jag bara skrek rakt ut.

Justin dök upp i dörröppningen.

"Vad är det?" frågade han förskräckt.

Jag visade håret jag höll i min hand, jag fick inte fram ord. Ryan var ute och höll koll på grillen medan Chaz också dök upp bakom Justin.

Justin blev lika förskräckt som jag men gick ändå fram till mig och lade armarna om mig för att trösta mig.

Jag började gråta. Jag ville inte låssa hår som ändast sjutton år. Det är ju inte klokt!

Femton minuter senare övertalade ja ig själv för att lugna ner mig så jag dro på mig klänningen som Justin köpt till mig. Den var en underbar beige klänning med några svarta blommor på och ett svart sidenband runt midjan. Sen borstade ja allt hår åt ena sidan så det inte skulle synnas där ja inte hade något hår alls.

Vi hade roligt Justin, jag, Ryan och Chaz vi åt av det vi grillat, och drack lite whiskey och gin. Det borde ja ju inte ha gjort för när jag skulle stiga upp för att gå hem så kände jag mig genast snurrig fastän jag inte tagit mer än två glas. Ett av whiskey och ett av gin och nu var jag snurrigare än vad jag någonsin varit efter så här kort tid. Jag åt mediciner men jag trodde inte att det skulle påverka så här hårt. När jag sedan var på väg hem så när jag var halvvägs hem föll jag bara ihop och låg hjälplös på marken. Snart slocknade mina ögon och jag var avsvimmad.

~Justin Bieber's perspektiv:~

När jag var på min dagliga kvällsrunda att jogga så såg jag något eller någon ligga på marken på trottoaren längre fram. Jag sprang dit så hårt jag kunde och fick till min fasan se att det var Savannah som låg där avsvimmad. Jag kollade hennes puls och ringde 911.

Fem minuter senare var ambulansen där och tog med Savannah till sjukhuset för att ta prover på henne. Jag berättade för dem om kvällen och hur mycket hon tagit och att hon lossat hår tidigare på kvällen. Då såg ambulansmännen misstänksamma ut men sade att skulle ta prover på henne när de kommit till sjukhuset.

Hur mycket skulle den här tjejen få lida egentligen, innan hennes liv skulle ta sin plats. Hon som äntligen mått bra. Så börjas det med nästa fallgrop igen. Men vi får hoppas på det bästa med proverna iallafall...

___________________________________________________________________________________________________

Så, kapitel 12, nu börjar det hända saker så att stay tuned(;

K O M M E N T E R A ! ! !

Grattis gubben<3