Previous:

"Öppna och se." log Justin tillbaks.

Jag tittade misstänksamt på honom och tog emot paketet och öppnade det. I paketet låg en splittrans ny iPhone som hade leopard fläckar över hela sig. Den här telefonen låg bara där och skrek efter att bli min.

"TACK JUSTIN!" skrek jag av gläde och kastade mig in i hans famn och allt gick så snabbt så hade vi kysst varandra igen.

När vi släppt varandra tittade vi bara konstigt på varandra. Men sedan brast jag ut i skratt och sedan Justin efter.

Jag hade ingen aning om hur detta skulle forma sig alls men det kunde man väll inte veta förrän man tagit reda på det eller hur? Fastän vi kanske inte skulle bli ett par så var vi iallafall mycket goda vänner och han är kanske min ända vän. Ja, förutom Isabel då. Men han var personen som räddat mitt liv och det kommer jag alltid vara evigt tacksam för!

____________________________________________________________________________________________________

"Så, vad vill du göra?" frågade Justin efter han hämtat mig.

Vi hade umgåtts tillsammans de senaste dagarna väldigt mycket dag in och dag ut. Men vi båda trivdes med det så det passade ju oss bra för oss båda.

"Vad vill du göra?" frågade jag och log.

"Vad sägs om tivoli?" frågade han och log.

"Det låter bra." svarade jag.

Natten som var till igår hade jag sovit över hos Justin. Det hade varit väldigt mysigt. Vi hade börjat kyssas men det hade aldrig blivit något mer än det. Vi visste fortfarande inte om vi ville vara ett par eller ej men just nu fokuserade ja mig bara på nuet. Om jag skulle vara ärlig hade jag aldrig mått så här bra i hela mitt liv. Jag hade alltid haft något att sörja eller grubbla på. Det hade aldrig känts okej. Jag hade blivit tvingad att ligga med olika killar under mina fyllestunder och hånglat med de flesta av killarna på skolan, hade varit den yngsta tjejen vars oskuld försvann och så vidare. Det var inte så ja ville ha det längre. Avvänjningen med drogerna gick rätt bra men alkoholen var hård att streta imot. Det hade slutat då och då med att jag tagit en sup eller två. Men inte mycket.

"Vad tänker du på?" frågade Justin och tittade misstänksamt på mig.

Jag log.

"Hur otroligt snygg du är idag!" sade jag glatt.

Justin började småskratta åt mig.

"Jag vet att det inte var det du tänkte på. Man ser det på dig." log Justin.

"Hur då?" frågade jag.

"Näsavinkeln." skrattade Justin.

"Du skämtar." sade jag och slog till honom på knät.

"Ja, jag skämtar. Man ser det bara på dig. Berätta nu för farbror Justin vad som tynger dig?" frågade han.

"Bara att jag aldrig mått så här bra i hela mitt liv." svarade jag och log ett snett leende.

Justin besvarade leendet.

Resten av bilresan körde vi under tystnad.

När vi vek in på parkeringen till tivolit dök Ryan och Chaz upp från ingenstans.

"Tjena bro." log Ryan och Chaz och gav en brokram till Justin.

Sen vände sig dem mot mig.

"Du tog snyggingen med dig ser jag." skrattade Ryan och gav mig en snabb kram, Chaz likaså.

Sen gick vi alla fyra uppåt tivolit.

Vi åkte först några snabba karuseller som ja blev så yr att jag hamnade sitta ner en stund medan Justin hämtade vatten åt mig. Men Ryan och Chaz var väldigt ivriga att åka så många karuseller som möjligt. Medan ja satt där i mina korta höga ljusblå jeans shorts och min vita pösiga skjorta upp tills kom en flicka fram till mig. Hon var runt 8 år.

"Justin är inte här nu." mumlade jag tyst.

"Jag vet. Men det är dig jag vill ha autograf och en bild med. Så snälla kan du ta en bild med mig och ge din autograf. Jag älskar dig du är så cool!" sade flickan blygt.

Jag log av överraskningen och svarade förstås ja till flickan och tog pennan som flickan höll i sina små hände som skakade av  nervositet.

Jag tog papperslappen också och skrev mitt namn: Savannah Courtney.

"Tack." mumlade flickan när hon tog emot pappret och pennan igen.

Sen gav hon mig sin lilla snäcktelefon att ta foto av oss båda med och så gjorde jag det tillsammans med henne.

"Tack. Du och Justin är jätte söta tillsammans." mumlade flickan och sprang sedan iväg.

"Vem var det där?" frågade Justin som dykt upp med en vattenflaska åt mig.

"Du som trodde att det bara är du som har fans." skrattade jag och slog armbågen i sidan på honom och pussade honom på kinden och tackade för vattnet och snurrade på korken för att dricka.

Senare på dan beställde vi alla glass som vi stod och åt på när vi gick omkring på stan. Senare på kvällen bestämde vi oss för att alla skulle sova över hos Justins så det var det vi gjorde. Medan Justin, Ryan och Chaz var ute och grillade var jag inne på toaletten och borstade mitt hår när en tofs, en stor hårklimp lossade från mitt hår. Snart stod jag där med hårslingan i handen.

Jag bara skrek rakt ut.

Justin dök upp i dörröppningen.

"Vad är det?" frågade han förskräckt.

Jag visade håret jag höll i min hand, jag fick inte fram ord. Ryan var ute och höll koll på grillen medan Chaz också dök upp bakom Justin.

Justin blev lika förskräckt som jag men gick ändå fram till mig och lade armarna om mig för att trösta mig.

Jag började gråta. Jag ville inte låssa hår som ändast sjutton år. Det är ju inte klokt!

Femton minuter senare övertalade ja ig själv för att lugna ner mig så jag dro på mig klänningen som Justin köpt till mig. Den var en underbar beige klänning med några svarta blommor på och ett svart sidenband runt midjan. Sen borstade ja allt hår åt ena sidan så det inte skulle synnas där ja inte hade något hår alls.

Vi hade roligt Justin, jag, Ryan och Chaz vi åt av det vi grillat, och drack lite whiskey och gin. Det borde ja ju inte ha gjort för när jag skulle stiga upp för att gå hem så kände jag mig genast snurrig fastän jag inte tagit mer än två glas. Ett av whiskey och ett av gin och nu var jag snurrigare än vad jag någonsin varit efter så här kort tid. Jag åt mediciner men jag trodde inte att det skulle påverka så här hårt. När jag sedan var på väg hem så när jag var halvvägs hem föll jag bara ihop och låg hjälplös på marken. Snart slocknade mina ögon och jag var avsvimmad.

~Justin Bieber's perspektiv:~

När jag var på min dagliga kvällsrunda att jogga så såg jag något eller någon ligga på marken på trottoaren längre fram. Jag sprang dit så hårt jag kunde och fick till min fasan se att det var Savannah som låg där avsvimmad. Jag kollade hennes puls och ringde 911.

Fem minuter senare var ambulansen där och tog med Savannah till sjukhuset för att ta prover på henne. Jag berättade för dem om kvällen och hur mycket hon tagit och att hon lossat hår tidigare på kvällen. Då såg ambulansmännen misstänksamma ut men sade att skulle ta prover på henne när de kommit till sjukhuset.

Hur mycket skulle den här tjejen få lida egentligen, innan hennes liv skulle ta sin plats. Hon som äntligen mått bra. Så börjas det med nästa fallgrop igen. Men vi får hoppas på det bästa med proverna iallafall...

___________________________________________________________________________________________________

Så, kapitel 12, nu börjar det hända saker så att stay tuned(;

K O M M E N T E R A ! ! !