Previous:

"...Men jag har alltid älskat dig ändå, no matter what. Så lova mig nu älskling, inom två år efter min död så ska du ha hittat någon som du kommer att älska livet ut, något som jag aldrig kunnat fastän jag velat, jag skulle bara förvärrat allting. Förlåt. Jag älskar dig. Puss Savannah." Och inspelningen avslutades.

Stacey såg på mig med tåriga ögon och skulle just börja spela in den tredje inspelningen när vi blev avbrutna av att Justin kom inrusade och berättade att sjukhuset brann och det måste evakueras. Då minsann kunde ni gissa om jag blev galen-jag hade ingen rullstol i närheten, hur skulle jag kunna ta mig ut?

_____________________________________________________________________________________________________

~Justin Bieber's perspektiv:~

Vi hade rusat till Savannahs rum så fort larmet hade gått. Det hade på börjats en stor brand inne på sjukhuset i en av operationssalarna.

"Det brinner vi måste ut!" hojtade jag så fort jag nått hennes rum. Både Stacey och Savannah såg förskräckt upp på mig och sedan på varandra.

"Hur skall jag komma härifrån?" utbrast Savannah förtvivlat.

"Vi hinner inte få någon rullstol. Kom igen!" uppmanade jag henne och lyfte henne upp på min högra axel och sprang med henne iväg ut genom korridoren på väg mot närmsta nödutgången med Stacey springandes efter hack i hälarna.

"Här åt!" hörde vi en sköterska ropa vid en nödutgång när hon fick syn på oss. Vi sprang så fort vi kunde när det uppstod en explosion. Vi slängde oss ned på golvet och ett stort svart rökmoln täckte synen. Vi började hosta och jag försökte finna Savannah.

"Savannah." hostade jag fram.

"Här." mumlade hon till svar och jag tog hennes hand och lyfte upp hennes på axeln och såg till att Stacey var efter oss innan vi sprang ut genom nödutgången och ut en bit på gårdsplanen. Där en hel del andra patienter stod.

"Sätt dig här!" befallde jag och satt ner Savannah på en enorm blomkruka där det växte en del blomster som blivit täckt av aska nu av röken. Savannah satte sig ned och Stacey bredvid och höll om Savannah medan jag gick fram till en av sköterskorna när brandmännen skulle vara här.

"Om cirka 10 minuter." svarade hon.

Det är för länge tänkte jag.

~Savannah Courtney's perspektiv:~

Då hörde jag skrik från övervåningen på sjukhuset. Jag satt för tillfället ensam på den enorma krukan. Stacey hade gått bort med Justin för att tala med honom. Skriket förvirrade mig. Jag skulle inte få leva och någon annan få dö, jag måste rädda den, och det värsta av allt det lät precis som en liten flicka.

Jag hatade att inte kunna styra över mina ben. Då jag plötsligt fick en idé. Om jag skulle kuna krypa runt hörnet så fanns det en brandstege precis runt hörnet. Den kunde jag dra mig upp för och in genom ett fönster. Det fick duga. Jag hoppade ner på marken från den enorma krukan och började kravla mig vidare runt hörnet på sjukhuset. Fönstret var stängt så jag tog med mig en sten upp. Där såg jag brandstegen. Det fanns en liten trappa upp till den så jag klättrade lätt upp för trappan och tog först tag med högerhanden i det första metalljärnet sedan med vänster handen och drog hela min kroppsvikt upp på det sättet. Snart hade jag klättrat upp och jag tog stenen och kastade den mot fönstret så att det krossades. Jag höll mig fast med vänster arm i stegen och med högerarmen genom den sönderslagna glasrutan öppnade jag låset på fönstret och kunde dra mig upp och in genom fönstret. Luften var tjock av svart rök där inne och jag hostade och hostade. Jag började kräla mig fram längs med golvet. Inte bara för att jag inte kunde gå utan för att det var bättre luft där. Då hörde jag skriket igen. Jag drog mig ditåt och försökte att inte dra in så mycket av röken då skulle jag dö. Snart var jag framme vid rätt rum. Skriket var gällt. Jag skuffade upp dörren med båda händerna och inne stod rummet i stora lågor. Röken var ännu tjockare där inne och jag kämpade efter luft. Flickan skrek ännu gällare men när hon fick syn på mig blev hon lite tystare. Jag kom fram till henne.

"Du får försöka att inte dra in så mycket luft okej?" frågade jag tyst.

Hon nickade till svar. Jag höll om henne och kröp nere vid golvet igen. Då brakade en sängkarm ner på golvet rakt framför oss och lågorna blev höga framför oss. Nu kommer vi dö, tänkte jag. Då fick jag syn på ett metallhjärn som hängde ovanför våra huvuden. Det var därifrån vart sängkarmen lossnat från. Då tänkte jag snabbt. Om man kunde komma upp i stången och svinga sig genom lågorna ut på andra sidan dem. Som i en dålig action film men det var värt ett försök, då skulle vi kanske klara oss.

"Ta tag i stängen och svinga dig framåt okej?" frågade jag av henne. Hon nickade igen och jag lyfte upp henne och hon tog tag i stången och svingade sig framåt och genom lågorna. Hon hoppade ned på andra sidan dem. Hon hade klarat sig. Nu var det min tur. Jag tog tag i metallstången och svingade mig framåt-bakåt och framåt innan jag hoppade genom lågorna och landade på andra sidan dem bredvid flickan. Vi krälade oss ut genom dörren och vidare genom korridoren vart jag kommit ifrån. Snart var vi framme vid fönstret igen när jag hörde en brandbils syrener. Jag hörde gälla skrik utanför och såg folk so m pekade upp mot fönstret. Brandbilen körde fram till fönstret och brandstegen rullades ut och en brandman mötte oss uppe vid fönstret. Jag lyfte flickan åt honom och han tog emot henne och satte henne tillrätta innan han tog tag i mina armar och drog mig upp och ut genom fönstret och ned på samma platta som jag flickan och brandmannen stod på. Jag andades tungt och hostade en massa. När vi kommit ned till marken mötte jag Justins och Staceys ansikten. De var en sammansättning av besvikelse, rädsla, sorg och glädje som fanns i deras ansikten.

Brandmannen hjälpte mig bort från plattan och snart låg jag bredvid Justin och Stacey.

Justin satte sig ned på huk vid mig och lade armen om mig.

"Varför gjorde du det? Du riskerade ditt liv för den där flickan? Du hade inte behövat, det var otroligt givmilt, men tänk om du skulle ha dött? Jag älskar dig så varför gjorde du det?" frågade Justin.

Jag mötte hans ansikte.

"Om man skall dö, skall man iallafall få dö rättvist, och jag riskerade livet för henne för att hon kanske har längre tid kvr än jag och oavsett vad du tycker och tänker om mig, så om du älskar mig så ska du stötta mig för detta! Jag kan inte ens gå och jag klarade detta! Betyder det ingenting för dig Bieber?" frågade jag och torkade bort lite av sotet från ansiktet.

"Om det gör? Jag var bara så rädd för att mista dig! Du betyder allt för mig!" sade han med tårar rinnande längs kinderna.

"Jag älskar dig." svarade jag och drog ned hans ansikte och kysste honom.

"Du räddade min dotter!" utropade en kvinna och kom fram till mig och kramade om mig.

"Va?" frågade jag.

"Du räddade min dotters liv! Det betyder mer än du kan ana för mig!" sade hon ömt och kramade mig ännu hårdare.

"Det var så lite." svarade jag.

"Nej, det var inte så litet, du räddade hennes liv. Inget kan ersätta det. Vad kan jag göra för dig?" frågade hon när hon lossat på omfamningen.

"Vad sägs om... ingenting?" frågade jag och log.

"Jo, du kommer att få, vänta ett tag." svarade hon och log hemlighetsfullt innan hon gick sin väg.

Nästa dag vaknade jag hemma hos Justin. Men en present på nattduksbordet.

"Vad har du köpt?" frågade jag och såg trött på Justin när han kom gåendes in i rummet.

"Ingenting, jag lovar! Det kom med posten och det stod ditt namn på det." svarade han och satte sig ned på sängkanten med en kopp örtté.

"Tack." log jag och tog en klunk innan jag tog paketet och öppnade det.

Jag drog ut en lång balklänning med de vackraste silver detaljer av någon sårts metall kunde jag förmoda. Med i paketet fanns en papperslapp. Jag läste den högt.

"Klänningen är din, den är

från min alldeles egna

¨kollektion. Hoppas du gillar den,

tänkte att du kunde ha den på ikväll

på festen! ;)

/Janice

p.s Cindys mor."

"Cindys mor, Janice?" frågade Justin med ett uttryckslöst ansiktuttryk i ansiktet.

"Cindy, var flickan jag räddade alltså är detta hennes mamma." svarade jag tyst.

"Den där klänningen är verkligen snygg!" poängterade Justin.

"Visst är den... Men jag kan inte ha den." mumlade jag för att lägga den tillbaks. Då var Justin snabbt framme och sätta handen på lådan och sade.

"Var inte löjlig, du förkänar att hade den kom igen nu."

Jag gav Justin ett trött blick innan jag log sakta.

"Jaja..." mumlade jag och Justin stödde mig så jag kunde dra på mig klänningen.

"Den sitter perfekt! Och du är skit snygg! Vackrare än någonsin!" log han.

"Älskar dig." mumlde jag och kysste honom.

"Jag älskar dig mer." log han retsamt och kysste mig igen.

__________________________________________________________________________________________________

Detta var då kapitel 25, kapitel 26 kommer så snart som möjligt, men inte före lördagen iallafall. Imorgon har jag fullt upp och på fredagen är det Justin Bieber konser så därför kan jag inte få något kapitel upp förrän på lördag. Men ses då bye;)

K O M M E N T E R A ! ! !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta har hänt: Efter ett tag hade vi startat ett skumbad i badrummet och vi båda klev i. Jag satte sig bakom och Pixie i min famn. Jag lade in den bakifrån och juckade henne mjukt i badet.   Efter ett bra tag var vi tillbaka i sängen igen och ...

BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!LÄSES PÅ EGEN RISK! Detta har hänt:  Tre timmar senare lämnade vi festen. Jag följde Alyssa till hennes hotellrum. ”Hade du kul ikväll?” frågade hon. ”Ja, det hade jag, d...

  Detta har hänt:  Bredvid Simon satt en kille med blont hår-rakat på sidorna och i bakhuvudet hade han samlat allt hår i en knut, glasögon, rätt muskulös, gröna ögon, solblekta jeans och en spänd svart trekvartärmad skjorta så att musklerna syntes...

Detta har hänt: ”Hej, Savannah, jag vet att denna diskussion går mellan två kvinnor som båda älskar Justin. Men jag vill bara säga att jag är så tacksam att du fanns i Justins liv. Du fick honom att må bra och det är det som räknas! Tack så m...

Detta har hänt:  Någon timme senare tog han ett bad och jag bäddade klart på soffan i hotellrummet som han kunde sova på än att han skulle gå tillbaka och hamna dela rum med någon av idioterna som gjort detta till honom. När han kom ut ur badrumm...