Detta har hänt:

Femton minuter senare dök Carol upp och vi gick in i ett rum där hon sedan tog ungefär tio olika tester på mig och förde in dem i ett laboratorium för att få resultaten. Ytterligare femton minuter passerade innan Carol kom ut i väntrummet till mig och Pixie med provresultaten.

”Okej, mr. Bieber, jag har dina provresultat. Allt visade positivt, jag kan glatt meddela dig att du från och med nu är ren, du skall vara stolt.” log Carol.

”På riktigt?!” utbrast jag.

”Ja.”

Pixie skrek ett glädjeskrik och omfamnade mig. Sedan mötte hon min blick och log.

”Jag är så stolt över dig.” log hon. ”Nu får du träffa din dotter.” log hon och omfamnade mig på nytt och kysste mig på kinden.

”Vår dotter.” viskade jag och höll hårt om henne i mina armar.

__________________________________________________________________________________________________

Pixie Charlotte's perspektiv:

Följande dag ringde jag Ethan direkt på morgonen.

”Godmorgon.” sade jag.

”Det är eftermiddag här.” skrattade Ethan.

”Jaja, hur som helst, skulle du kunna komma till USA med barnen? Justin är redo att träffa Mandy nu, vi var och tog tester igår och han är ren nu.” sade jag.

”Okej, det är ju bra, hälsa! Jag kollar flygen, ringer om en stund.” sade han och lade på.

Efter tio minuter ringde han igen.

”Det går ett flyg till New York imorgon klockan 9 med en flygtid på 4 timmar och tjugo minuter, går det bra?”

”Det blir jätte bra, ses imorgon!” sade jag och samtalet avslutades.

Följande morgon, steg jag upp tio tiden, hade tagit ledigt från skolan idag eftersom jag skulle hämta Mandy, Louis och Ethan från flygplatsen klockan 13:20 då deras flyg skulle landa.

Jag tog en lång dusch, tog på mig ett par svarta-höga shorts, en svart-navelskjorta med grön kant och ett par svarta-”nät” stövlar till och så lockade jag håret och sminkade mig.

Snart blev klockan 13. Då tog jag en taxi och åkte till flygplatsen. Det var tio minuter kvar av väntan när jag kom fram så jag satte mig ned och väntade på en bänk.

Femton minuter senare såg jag två barn komma gåendes på varsin sida av en man, i arton års ålder. Jag steg upp och började gå emot dem. Då stannade mannen och pekade mot mig och barnen tittade mot mitt håll och började springa mot mig.

”MAMMA!” skrek båda två och omfamnade mig. Jag höll om dem hårt och jag kunde inte låta bli att gråta.

”Jag har saknat er så mycket.” viskade jag och kramade om dem ännu hårdare.

Snart reste jag mig och mötte Ethans blick.

”Hej.” log han och kramade om mig.

”Hej, har saknat dig jätte mycket.” viskade jag och släppte på omfamningen.

”Det samma.” log han.

Sedan tog vi en taxi till internatet.

Vi gick upp till mitt och Dianas rum fastän Diana var ju i skolan nu.

”Okej, Mandy, du vet att mamma berättat att din pappa inte bor där som vi bor.” började jag.

Mandy tittade på mig med en lite frågande blick men sedan nickade hon.

”Men mamma har nu träffat din pappa igen.” fortsatte jag.

”Har du?” frågade hon.

Jag nickade.

”Och jag tänkte att du skulle få träffa din pappa idag.” avslutade jag.

Mandy lade huvudet på sned och tittade frågande på mig. Jag visste att det var mycket för henne att ta in och hon kunde inte ens engelska så hon skulle bli ännu mer förvirrad när hon inte kommer att förstå vad hennes pappa säger.

”Okej.” sade hon sedan.

”Okej?” log jag mot henne.

Så nickade hon till svar.

”Okej.” sade jag tyst för mig själv. Jag mötte Ethans blick som log mot mig.

”Hon kommer att vänja sig.” log Ethan. ”Hon är stark, precis som sin mamma.” sade han och drog mig intill sig och höll om mig.

Jag log till svar.

”Mamma har köpt den här klänningen till dig, skall vi ta på den idag?” frågade jag Mandy och höll fram en grön klänning med ett brunt bälte runt midjan.

Hon nickade och jag hjälpte henne klä den på sig. Den passade henne perfekt. Louis fick en ny fin rutig skjorta att ha på sig.

”Jag vill också ha lockigt hår.” mumlade Mandy och rörde mina lockar som jag gjort i mitt hår.

”Skall jag göra några lockar åt dig?” frågade jag.

Mandy nickade igen.

Jag gjorde några stora lockar åt henne innan vi gjorde oss klara för att träffa Justin.

Vi skulle träffas i en park.

Vi tog en taxi dit, betalade och steg ut.

Jag såg Justin sitta på en bänk och knäppa på sin telefon, han verkade nervös. Jag förstod honom, jag var också sjukt nervös över hur Mandy skulle reagera.

Jag stannade och satte mig ned på huk bredvid Mandy.

”Okej, Mandy, där framme på den där bänken sitter din pappa. Är du redo för det här?” frågade jag och pekade mot bänken där Justin satt.

Hon såg dit och var tyst en stund. Sedan nickade hon.

”Ja.”

Justin Bieber's perspektiv:

Jag höjde på huvudet när jag hörde Pixies röst. Där, cirka, femtio meter från mig stod Pixie med en kille i vår ålder och två barn, hennes son, Louis och... Vår dotter Mandy.

De närmade sig mig. Jag steg upp, när det var tio meter mellan oss stannade Mandy. Hon lade huvudet på sned och tittade på mig. Hon var ännu vackrare i verkligheten än på bild. Den gröna klänningen passade henne perfekt och hon såg ut som en liten fotomodell. Hon var perfekt.

Hon tittade på mig uppifrån ned.

”Hej.” sade jag.

Hon tittade på mig utan att säga någonting och gick sedan närmre Pixie.

”Det är okej.” hörde jag Pixie säga till henne lungt.

Sedan närmade sig Mandy mig igen. Snart stod hon bara en meter ifrån mig.

”Hej.” sade hon på knaglig engelska.

Jag såg Pixie le. Jag ville börja gråta men jag kunde inte.

Hon närmade mig helt och hållet och lade armarna om mina ben.

Jag satte mig ned på huk och kramade om henne.

”Hej.” svarade jag henne och fick tårar i ögonen. Jag tittade snett upp på Pixie som stod lutad mot den andra killen och torkade tårar från kinderna. Hon log mot mig.

Mandy släppte mig och mötte min blick.

”Har du tagit hand om min mamma?” mumlade hon på grönländska.

Jag tittade på Pixie och Pixie översatt. Jag log och nickade.

”Hon har tagit hand om mig.” sade jag och Pixie översatt till Mandy.

Mandy började skratta och hade ett stort leende på läpparna.

”Då är det din tur att ta hand om henne nu.” sade hon och Pixie översatt igen.

Jag log stort och nickade åt Mandy.

”Jag lovar.” sade jag.

Mandy log. Hon var så klok för att bara vara fem år.

Louis ville leka i klätterställningarna så han och Mandy gick och lekte medan jag, Pixie och Ethan satte oss ned på en bänk för att prata.

”Ethan.” presenterade Ethan sig och lade fram handen.

”Justin.” sade jag och skakade hans hand.

”Här.” sade Pixie och räckte mig ett fotografi på Mandy när hon vara var en liten baby och låg på ett fårskinn inlindad i ett vitt lakan med en stor rosa rosett på magen.

”Hon kan spela två olika instrument, piano och gitarr och har en bra början på en fin sångröst.”

Jag log.

”Och eftersom jag inte kan spela ett enda instrument så har hon fått den talangen från dig.” log hon.

”Här är jag med henne, när hon bara var några månader gammal.” log Pixie och räckte mig ett annat fotografi.

Flera timmar senare gick jag och Ethan bort för att låta Pixie tillbringa tid tillsammans med sina barn.

”Hur mår hon?” frågade Ethan.

”Jag vet inte. Hon talar aldrig om det.” svarade jag.

”Sådan är hon.” mumlade Ethan. Efter en stund sa han. ”Du älskar henne.”

”Va?”

”Jag har sett hur du ser på henne. Jag har känt henne sedan vi var små. Jag har alltid varit kär i henne men hon har aldrig sett på mig på det sättet jag sett på henne. För en tid sedan bestämde jag mig att jag skulle ge upp och gå vidare, det är svårt, varje gång jag ser henne dras jag tillbaks. Jag har alltid sett på henne på samma sätt som du ser på henne nu. Du skall inte ge upp än. Hon kommer att falla för dig. Jag har känt henne så länge att jag vet när hon faller för någon. Hon har varit kär en gång förut och då slutade det med att hon blev våldtagen och misshandlad. Därför blir hon inte kär på det sättet, hon har svårt att binda sig. Men tro mig, när hon älskar dig, då vet du det. Ha tålanmod, det kommer, hon kommer att bli kär i dig, jag vet det. Hon ser på dig på det sättet jag alltid önskat att hon skall se på mig. Hon är ingen hora heller som folk dömer henne att vara, det är bara det att eftersom hon har svårt att binda sig så ligger hon ofta runt men hon gör det inte för att hon vill det, hon gör det för att hon söker närhet. Ha tålanmod, hon kommer att älska dig på det sätt du vill.” sade Ethan.

”Tack bro.” log jag och gav honom en brokram.

”Ta hand om henne.” sade han sedan.

”Jag lovar, ta hand om barnen.” sade jag.

”Jag lovar.”

 _________________________________________________________________________________________________

Gulligt eller hur? Ethan är helt klart den perfekta vännen för Pixie.

Kommentera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta har hänt: Efter ett tag hade vi startat ett skumbad i badrummet och vi båda klev i. Jag satte sig bakom och Pixie i min famn. Jag lade in den bakifrån och juckade henne mjukt i badet.   Efter ett bra tag var vi tillbaka i sängen igen och ...

BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!LÄSES PÅ EGEN RISK! Detta har hänt:  Tre timmar senare lämnade vi festen. Jag följde Alyssa till hennes hotellrum. ”Hade du kul ikväll?” frågade hon. ”Ja, det hade jag, d...

  Detta har hänt:  Bredvid Simon satt en kille med blont hår-rakat på sidorna och i bakhuvudet hade han samlat allt hår i en knut, glasögon, rätt muskulös, gröna ögon, solblekta jeans och en spänd svart trekvartärmad skjorta så att musklerna syntes...

Detta har hänt: ”Hej, Savannah, jag vet att denna diskussion går mellan två kvinnor som båda älskar Justin. Men jag vill bara säga att jag är så tacksam att du fanns i Justins liv. Du fick honom att må bra och det är det som räknas! Tack så m...

Detta har hänt:  Någon timme senare tog han ett bad och jag bäddade klart på soffan i hotellrummet som han kunde sova på än att han skulle gå tillbaka och hamna dela rum med någon av idioterna som gjort detta till honom. När han kom ut ur badrumm...