Previous:

Maskinen vid hennes sida började pipa och snart rusade läkare och sköterskor in och de drev ut mig ut rummet. Men jag visste att det inte gick att rädda henne längre. Hon var död och kommer att förbli det. Men alla de där orden hon uttalat till mig innan hon dog fick mig att hoppas och önska.

Jag älskade henne, jag gjorde det. Men nu var allt över, Savannah var borta för gott.

Då dök Stacey upp vid min sida.

"Hon är borta nu va?" frågade hon.

Jag nickade stumt.

Det rann en ensam tår längs hennes kind och jag drog in henne i en kram och kramade henne hårt.

Kanske Savannah aldrig kommer att komma tillbaks, men hon hade lämnat minnen och hopp efter sig hon hade inte kunnat gett mig bättre råd till mig eller någon annan. Hon var flickan jag älskade och fastän hon var borta betydde det inte att jag kommer att glömma henne för det...

___________________________________________________________________________________________________

Har ni någon gång misst någon? Någon som står er riktigt, riktigt nära? Då vet ni hur detta känns. Sorgen är stor men hoppet om att personen som man älskar skall komma tillbaka är större. Att missta någon gör ont mer än man kan ana. Mer än man vill att det ska göa ont. Man älskar någon så mycket att det gör ont och att missta den känns det som hjärtat brister mitt itu.

Det hade passerat två veckor efter Savannahs död och idag var det dags för Savannahs begravning. Den hade varit i planering de senaste två veckorna och det som nog varit det konstigaste med hela saken var att jag och Stacey då och då hade hittat små papperslappar med Savannahs handstil som hon skrivit ned vilka hon hade velat ha på sin begravning, vilka blommor, vilken kyrka, var hon vill bli begraven och vem hon ville att skulle sjunga där. Vissa saker av de här hade verkligen förvånat oss. En morgon hade Stacey haft ett brev i postlådan som Savannah måste ha sänt före hon dog. I brevet hade det luggit en adress som tagit henne till en liten butik där hon frågade frågan som stått i brevet och expiditen hade lett henne bak i lagret och där hade det varit en stäng med kläder hängandes på. På varje klädsel hade det suttit fast en lapp med ett namn på, vilken person som skulle bära vilken klädsel på begravningen. Så Savannah hade till och med valt ut våra begravningsutstyrslar. Idag skulle jag även få se Savannahs föräldrar för allra första gången. De måste vara förkrossade efter att deras andra och sista dotter gått bort. Nu har de ju inga barn kvar.

"Justin är du redo?" frågade min mamma där hon stod i dörröppningen i en lång svart klänning. Jag nickade när jag rättade till slipsen än en gång i kostymen som Savannah valt ut åt mig innan jag lämnade huset tillsammans med mamma.

Kenny mötte oss utanför och hjälpte oss vidare in i bilen som skulle köra oss till begravningen. Savannah hade velat ha med hela mitt crew på sin begravning så hela mitt crew var bjudna och alla skulle komma. Savannah hade också skrivit ned. "Jag vill inte se några tårar, jag vill se leenden i era ansikten åt alla minnen av mig ni kan glädjas åt." men det var inte så lätt. Men vad gjorde man inte för Savannah. Det här var den sista minnesstunden för henne.

Savannah hade velat bli begraven i Stratford i Canada och inte hemma i Paris i Frankrike vilket förvånade mig.

Vi steg ut ur bilen och gick uppåt mot kyrkan. Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade kyrkdörren och gick in. Där möttes jag av Stacey iklädd klänningen som Savannah hade valt ut åt henne. Hon var jätte snygg i den.

"Wow." sade jag och log när jag mött Stacey.

"Du ser inte så illa ut du heller Biebs, Savannah hade varit stolt över dig." log Stacey.

"Nej, hon skulle ha varit stolt över oss." log jag.

Hon log bredare och gav mig en hastig kram.

Jag gick vidare och möttes av Catelynn och Lauren även de iklädd i varsin klänning som Savannah valt ut åt dem. De hade fått lov att komma till begravningen om de bar fotboja och poliser under övervakning.

Jag nickade åt dem och gick förbi vidare och hälsade ytterligare på några gäster och såg Isabel.

"Hur är det?" frågade Isabel som även hon var klädd i en av de klänningar som Savannah valt ut.

"Så där." svarade jag.

Hon log ett tröstande leende och gav mig en styrkekram innan hon gick vidare. Då möttes jag av Suzanne och hennes son.

"God dag, jag är Justin Bieber, Savannahs pojkvän." presenterade jag mig.

"Jag vet." log hon. "Jag är Suzanne Wilkins och det här är min son Kyle Wilkins." svarade hon.

Jag nickade och skakade hand med henne och satte mig ned på huk framför Kyle. Han log blygt och gömde sig bakom sin mors ben.

Jag log och hon nickade leende tillbaka.

Jag satte mig ned i bänkraden längst fram då jag hörde dörrarna i kyrkan gå upp och in kom ett par som båda såg väldigt förstörda ut. Mamman hade liknande drag som Savannah hade i sitt ansikte så det här paret måste vara Savannahs föräldrar.

De hälsade på några innan de slog sig ned i bänkraden bakom mig. Jag reste mig upp och räckte fram handen för att presentera mig.

"Jag är ledsen." sade jag menande.

"Är du Justin Bieber, Savannahs pojkvän?" frågade hon.

"Ja." svarade jag.

De nickade.

"Du verkar vara en trevlig ung man som tagit hand om våran dotter." sade hennes far.

Prästen talade i ungefär 15 minuter innan han bad Usher sjunga en sång bredvid Savannahs kista. Även jag fick gå upp med Dan som spelade gitarr och så uppträdde jag.

Jag såg även Savannahs ex Johnny.

På efterfikat efter att Savannah sänkts ned i jorden tog Stacey till orda.

"Savannah har alltid velat att vissa personer här att de skall veta en del så vi tar det nu... Jag spelade in röstmeddelanden av Savannah som hon ville att vissa skulle veta. Vi börjar med Savannahs föräldrar." Hon tryckte in en knapp och röstmeddelandet spelades upp.

"Jag vet inte riktigt hur eller var eller med vad jag skall börja men jag börjar med att säga förlåt. Förlåt för det jag ställt till med, det finns inget i världen som jag ångrar mer än det. Alla drogerna, alkoholen, tobaken, festerna allting var ett totalt misstag. Mamma när jag skickade meddelandet till dig den kvällen så menade jag vart enda ord. Men jag förstår om du inte trodde på mig, så mycket som jag ljugit under alla dessa år. Pappa förrästen jag känade in lite pengar här i Kanada och jag köpte en helt ny äkta persiskmatta åt dig så den är hemma och väntar på dig när du kommer hem. Förlåt för att jag inte var bra nog för er, jag älskar er oavsett vad och jag vet att jag inte nådde upp till de förväntningarna ni hade av mig som ni fruktat bara för att Alicia hadde dem. Förlåt för att jag var ett misstag, en missbrukare och en hora förlåt för allt. Jag älskar er och kommer aldrig att glömma er. Puss och kram er Savannah."

Det gjorde verkligen ont att höra hennes röst men hennes föräldrar såg nöjda ut för att deras dotter bett om förlåtelse och att hon överhuvudtaget lämnat ett meddelande alls till dem. Hon hade till och med köpt en ny äkta persisk matta till pappan och de är svin dyra. Hon ville verkligen alla väl. Hon hade verkligen förvånat oss alla.

"Den andra personen som Savannah vill att ska få ett meddelande är Justin. Så här kommer ditt meddelande." sade Stacey.

Jag fick en klump i halsen men lyssnade.

"Jag vet att detta är den andra inspelningen du får höra av mig men jag lovar att det kommer att bli den sista. Du förkänar också att få gå vidare och sörja ifred utan att jag springer dig hack i hälarna med inspelningar av min röst. Du betyder mer än ord kan beskriva för mig och om jag hamnade välja mellan mat eller dig skulle jag definitivt välja mat. Haha gulle nej jag skämtar. Jag skulle välja dig. Oavsett vad. Jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra. Men fastän jag är borta så ska du gå vidare okej? Du ska gå vidare med huvudet högt hitta en du kan skaffa familj med och leva lycklig med i alla sina dar med. En kvinna med hjärta av stål, vacker, och är beredd att göra vad som helst för att finnas och älska dig varje sekund av hela era liv. Fastän du inte kommer att se mig kommer jag sitta där uppe och vaka över dig som en hök om att du ska hitta en att älska hela livet. Din absoluta true love. Du vill ha familj, så kom igen, skaffa familj. Va dig själv, den du alltid varit och låt inte något av mina idiotiska idéer komma in i din hjärna, du betyder allt för mig och du betyder allt för dina fans och du har din karriär, det är inte värt att slösa bort sina tid på de mest dummaste sakerna jag gjort. Du betyder allt för mig Justin och jag vet att jag inte varit den mest tillfredställande personen. Men jag har alltid älskat dig ändå, no matter what. Så lova mig nu älskling, inom två år efter min död så ska du ha hittat någon som du kommer att älska livet ut, något som jag aldrig kunnat fastän jag velat, jag skulle bara förvärrat allting. Förlåt. Jag älskar dig. Puss Savannah."

Tårarna i hennes röst och allt gick inte att gå misste om vi alla grät efter det meddelandet och jag dränktes i tårar helt bokstavligen talat.

Det kom även meddelanden till Catelynn, Lauren, Johnny, Isabel, Suzanne och Kyle och Stacey fick också ett. Vår Savannah älskade vi mer än någonting annat och nu var hon borta-för alltid och jag kommer aldrig att glömma henne. Men nu var det dags att gå vidare precis som Savannah velat hela tiden.

Livet går vidare, eller hur?

___________________________________________________________________________________________________

Detta var det sista kapitlet av A Year Without Rain-del 1. Vilken kapitelbomb det varit idag alltså! Nu vill jag ha kommentarer! Slutade det bra? Var första delen läsvärd? Vill verkligen höra era åsikter nu! Nu kommer ny design och antingen imorgon eller på fredag kommer första kapitlet av A Year Without Rain-del 2!

K O M M E N T E R A ! ! !

 

Janina

8 maj 2013 21:39

Wow. Helt otroligt! Vilken kapitel bomb idag alltså! Beundrar dig och ditt skrivande så mkt! ♥
/Janina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta har hänt: Efter ett tag hade vi startat ett skumbad i badrummet och vi båda klev i. Jag satte sig bakom och Pixie i min famn. Jag lade in den bakifrån och juckade henne mjukt i badet.   Efter ett bra tag var vi tillbaka i sängen igen och ...

BARN UNDER 11/12 ÅR REKOMMENDERAS ATT INTE LÄSA DETTA!LÄSES PÅ EGEN RISK! Detta har hänt:  Tre timmar senare lämnade vi festen. Jag följde Alyssa till hennes hotellrum. ”Hade du kul ikväll?” frågade hon. ”Ja, det hade jag, d...

  Detta har hänt:  Bredvid Simon satt en kille med blont hår-rakat på sidorna och i bakhuvudet hade han samlat allt hår i en knut, glasögon, rätt muskulös, gröna ögon, solblekta jeans och en spänd svart trekvartärmad skjorta så att musklerna syntes...

Detta har hänt: ”Hej, Savannah, jag vet att denna diskussion går mellan två kvinnor som båda älskar Justin. Men jag vill bara säga att jag är så tacksam att du fanns i Justins liv. Du fick honom att må bra och det är det som räknas! Tack så m...

Detta har hänt:  Någon timme senare tog han ett bad och jag bäddade klart på soffan i hotellrummet som han kunde sova på än att han skulle gå tillbaka och hamna dela rum med någon av idioterna som gjort detta till honom. När han kom ut ur badrumm...